Efarisk spjutdans

Stridskonst med ursprung i Efaro.

Efarisk spjutdans kombinerar ett spjuts skarpa blad och skönhet i en dödlig krigisk tradition. Med smidighet och fart rör sig spjutdansaren genom fiendens led och utför snabba dödliga anfall innan denne snabbt dansar undan fiendens mothugg. Det tar lång tid att bli en riktigt bra spjutdansare eftersom träningen både ställer stora fysiska krav och är svår att bemästra. Både män och kvinnor kan träna till spjutdansare och många av de bästa spjutdansarna är kvinnor. En spjutdansare lägger vikten i all träning till smidighet och snabbhet snarare än muskler. Därför är spjutdansare alltid slanka och lättviktiga.

Spjutdans är spridd över hela Efaro, men är vanligast förekommande i de norra delarna. Hos dermaner, tigraniker, aderriker och salaker förekommer den dessutom som en naturlig del av höga efariers skolning i konsten att strida och föra krig. En del efarier lägger dagligen ner timmar på att öva sig i konsten, men de flesta har varken tid eller ork att lägga ned så mycket tid att de bemästrar konsten.

I krig är spjutdansare ofta parternas förkämpar i enviger före och under ett fältslag. Men de kan även användas som stöttrupp för att slå hål i en försvarares linjer. De är särskilt sårbara för avståndsvapen, men skyddas ofta av andras sköldar då de sällan används som separata förband utan inblandade med andra.

Spjutdans räknas dock i Efaro lika mycket som en konstart som en stridskonst, varför spjutdansare ibland uppträder på större festligheter och högtider. I dessa fall sker spjutdansen mer stilistiskt och i långsammare tempo och de enskilda rörelserna är mer markerade. Ofta dansar flera spjutdansare tillsammans i inövade komplicerade fingerade strider.

En spjutdansare använder ett efariskt långspjut som kallas Nah-Meke och som har spetsar i båda ändar. Den ena änden har en relativt lång bredbladig spets medan den andra har en kortare konformad spets. Spjuten är balanserade för att passa stridskonsten och upplevs obalanserade för den som inte är van att hantera dem. Spjutdansare bär sällan rustning eftersom det hindrar dem i dansen. Om de bär rustning så handlar det maximalt om en läderrustning och då bara i form av ett harnesk, så att armar och ben förblir rörliga. Många manliga spjutdansare föredrar att strida i ett enkelt höftskynke. Kvinnliga spjutdansare har förutom höftskynket även ett tygstycke som brösthållare som är hårt fastsatt och virat både bakom rygg och nacke för att hålla saker på plats.[1]