Andra soltåget 275-278 e.O.: Skillnad mellan sidversioner
| (5 mellanliggande sidversioner av 2 användare visas inte) | |||
| Rad 3: | Rad 3: | ||
[[kategori:Soltåg]] | [[kategori:Soltåg]] | ||
[[Soltåg]] som gick mot [[Efaro]]. | [[Soltåg]] som gick mot [[Efaro]]. | ||
=Upptakten= | =Upptakten= | ||
Sedan det [[Första soltåget]] avgick mot Efaro 196 e.O. hade otaliga solfarare begett sig över havet till den av [[Solfararorden]] upprättade statsbildningen. Skälen var många, alltifrån fromma tankar om mission, pilgrimsfärd till heliga platser och som bot för allvarliga budbrott, till utsikter | Sedan det [[Första soltåget]] avgick mot Efaro 196 e.O. hade otaliga [[solfarare]] begett sig över havet till den av [[Solfararorden]] upprättade statsbildningen. Skälen var många, alltifrån fromma tankar om mission, pilgrimsfärd till heliga platser och som bot för allvarliga budbrott, till utsikter om rikedom, strävan efter odödlig ära och ren äventyrslust. Länge var [[Solstaten]] ett möjligheternas rike för solfarare men gradvis hade efarierna återhämtat sig och på 270-talet e.O. lyckades de återta flera besittningar. Sedan det stora [[Slaget vid Hittin]] 212 e.O. då hela norra Efaro förlades under hertogd [[Johan Ekir|Ekir av Nordmark]]s kontroll hade Solfararorden blivit mäktig, men den var i ett evigt behov av pengar och krigare. De efariska framgångarna nu gjorde att maktbalansen var i rubbning och ordens stormästare sände bud till både [[Aidne]] och [[Caddo]]. | ||
Kung [[Brand III]] av Kardien är trots sina blott 24 år en kraftfull man, sonson av självaste [[Brand I|Brand Tallerinsbane]]. Han hörsammar Solfararordens böner om hjälp och rustar för ett nytt soltåg. Starkt stöttad av | |||
Kung [[Brand III]] av [[Kardien]] är trots sina blott 24 år en kraftfull man, sonson av självaste [[Brand I|Brand Tallerinsbane]]. Han hörsammar Solfararordens böner om hjälp och rustar för ett nytt soltåg. Starkt stöttad av [[echter]]nas jarl [[Vidstan Djärve]] och bontisâl [[Pergon I|Pergon]] av [[Ekeborg]] samlas snart en mäktig styrka. I [[Zorakin]] är kung [[Girloff II]] i början tveksam men låter sig övertalas av sin karismatiska frände på den kardiska tronen och ställer upp med lika många riddare. Caddo känner sig tveksam i frågan då flera mäktiga [[handelshus]] gör stora förtjänster på handeln från [[Soluna]], men [[exark]]en vill inte att den [[Lysande Vägen]] skall befatta sig med soltåg. Mycket tack vare att den zorakiska bontisâlen [[Kerkel av Framhundra]] beger sig till [[Arno]] för att förhandla, uppnås till slut en kompromiss. [[Bontisâl]]en ser ett officiellt godkännande från exarken som ett sätt att jämna ut spänningarna inom den Lysande Vägen och något motvilligt tillåter [[Benardo II]] Solorden att delta i soltåget. | |||
=Soltåget= | =Soltåget= | ||
Soltåget avseglar officiellt från Ekeborg och Pendon för att ansluta med Solordens skepp utanför Arno. Caddos Riksråd skickar inga egna styrkor men låter många dalker som vill hedra sitt nya helgon [[S:t Justin]] ta sig till Efaro genom att följa med civila handelsskepp. Den zorakiska | Soltåget avseglar officiellt från Ekeborg och [[Pendon]] för att ansluta med Solordens skepp utanför Arno. Caddos Riksråd skickar inga egna styrkor men låter många [[dalker]] som vill hedra sitt nya helgon [[S:t Justin]] ta sig till Efaro genom att följa med civila handelsskepp. Den zorakiska kolonin [[Hakkai]] blir ett viktigt mellanstopp på färden österut och här samlas även solfarare från övriga länder för att delta i soltåget. En hel del fria [[jorpagnier|jorpagniska]] legostyrkor betalade av Solfararorden sluter även upp här. | ||
Kung Brand III insjuknar i feber en kort tid efter ankomsten till Efaro och tvingas överlämna befälet över de kardiska styrkorna till hertogd [[Virfrek Bougar|Bougar av Darensslätt]]. Besviken över att inte få visa sig i strid lovar han att återigen gå ut i soltåg när han blir frisk. Kungen beskådar bittert hela soltåget från Solfararordens fäste i [[Hittin]]. Soltågets huvudläger förläggs utanför borgen [[Harkarion]] som är den viktigaste punkten efarierna har återtagit. | |||
Solordens riddare vill visa sig värdiga sin forna solmästare S:t Justin, som året innan förenats med [[Etin]], och väljer att slåss i de främsta leden. Harkarion erövras huvudsakligen tack vare solriddarna, men dessa lider en kort tid senare ett mycket stort nederlag i ett nattligt anfall öster om staden och måste låta de aidniska styrkorna leda de fortsatta striderna. Under tre år kämpar solfararna i Efaro men interna konflikter mellan krigarna från Aidne och dalkerna gör att bara dödlägen nås. Många av dessa konflikter handlar om användandet av magi och resulterar med tiden nästan i inbördes stridigheter. Efarierna använder sig nämligen flitigt av magi i striderna och både dessa mäktiga krafters onda och goda sidor är mycket tydliga. Solfararorden får mer medla mellan de nyanlända solfararna än att motta hjälp. Även solriddarna är splittrade i synen på magi. Stormästaren [[Abin Edelfara]] av Solorden faller på [[Etinsdag]]en 278 e.O. efter att en grupp magiker från [[Mentalisternas Hus]] i [[Pharynx]] orsakat en massiv snedtändning och sprängt bort halva stadsmuren på staden [[Kwoske]] (Kar Vosheke på [[efariska|östefariska]]), så att efarierna kan strömma in och återta denna för solfararna så viktiga nyckelpunkt. Hans döda kropp återfinns aldrig, ej heller hans mäktiga svärd. Edelfara var den ende som kunnat hålla samman Solorden och hösten 278 e.O. när den [[den Stora Schismen|Stora Schismen ]] bryter ut inom den Lysande Vägen lämnar många solriddare Efaro splittrade. | |||
Stridigheterna fortsätter efter Kwoskes fall under några år men utan vidare framgång, mycket på grund av Stora Schismen som avspeglar sig starkt i konflikter mellan de troende, och det Andra soltåget når slutligen bara dödlägen. 281 e.O. har de flesta solfararna antingen stupat eller lämnat Efaro. | |||
=Efterspel= | =Efterspel= | ||
*Solorden splittras 278 e.O. som en av följderna | *Solorden splittras 278 e.O. som en av följderna till att den Stora Schismen bryter ut inom den Lysande Vägen. I Aidne behåller riddarna namnet [[Solorden]] medans de dalkiska riddarna tar namnet [[S:t Justins Orden]]. Båda de nya ordnarna ser sig som de sanna solriddarna och konflikten dem emellan bidrar starkt till att vidga schismen. | ||
*Kung [[Girlof II]] av Zorakin mördas i den zorakiska kolonin Hakkai 281 e.O. på väg hem. Han lämnar tronen till den omyndige [[Borodrik II]], sin tidigare älskarinna och ett maktlystet riksråd. | *Kung [[Girlof II]] av Zorakin mördas i den zorakiska kolonin Hakkai 281 e.O. på väg hem. Han lämnar tronen till den omyndige [[Borodrik II]], sin tidigare älskarinna och ett maktlystet riksråd. | ||
*Bontisâl [[Pergon I|Pergon]] av Ekeborg har efter sin delaktighet i soltåget blivit en mycket mäktig man, något han utnyttjar till fullo då han senhösten 281 e.O. utropar sig till Exark över den Aidniska kyrkan. | *Bontisâl [[Pergon I|Pergon]] av Ekeborg har efter sin delaktighet i soltåget blivit en mycket mäktig man, något han utnyttjar till fullo då han senhösten 281 e.O. utropar sig till Exark över [[Aidniska grenen av Lysande Vägen|den Aidniska kyrkan]]. | ||
*Caddo fortsätter att utnyttja marknaden som det Första Soltåget | *Caddo fortsätter att utnyttja marknaden som det Första Soltåget öppnat mot Soluna. Den försvåras dock i takt med att [[Felicien]]s ständigt ökande jakt på [[slavar]] gör de [[Sombatze|sombatzinska]] och [[thelgul]]iska karavanlederna allt farligare. | ||
*Solfararorden i Efaro lyckas inte trots stödet från hemländerna återta alla sina förlorade besittningar och tappar mycket makt. De får dock hjälp av den nybildade [[S:t Willems Orden]] och lämnar | *Solfararorden i Efaro lyckas inte, trots stödet från hemländerna, återta alla sina förlorade besittningar och tappar mycket makt. De får dock hjälp av den nybildade [[S:t Willems Orden]] och lämnar över ett av sina borgkomplex, [[Akra]], till denna. | ||
*Felicien gör sin närvaro i norra Soluna än mer aktiv efter att Solstaten och solfararna förlorar mer och mer av sin makt i området, något de dock kommer att ångra | *Felicien gör sin närvaro i norra Soluna än mer aktiv efter att Solstaten och solfararna förlorar mer och mer av sin makt i området, något de dock kommer att ångra 311 e.O., då den efariska [[dermaner]]stammen går till massiv motattack. | ||
*Kung [[Brand III]] som | *Kung [[Brand III]] som p.g.a. sjukdom inte kunde delta i stridigheterna är en av de ivrigaste förespråkarna för vad som kom att bli [[Tredje soltåget]] 287 e.O. | ||
=Personer= | =Personer= | ||
| Rad 32: | Rad 40: | ||
'''Zorakins kungar''' | '''Zorakins kungar''' | ||
230-270–281 | 230-270–281 e.O. [[Girloff II]] | ||
'''Kardiens kungar''' | '''Kardiens kungar''' | ||
251-274–287 | 251-274–287 e.O. [[Brand III]] Solfararen | ||
'''Echternas jarl''' | '''Echternas jarl''' | ||
220-274-283 | 220-274-283 e.O. [[Vidstan Djärve]] | ||
'''Stormästare av Solfararnas Orden''' | '''Stormästare av Solfararnas Orden''' | ||
235-273-288 | 235-273-288 e.O. [[Ittelman Vargklo]] (zorakier) | ||
'''Kerisgassen av Efaro''' | '''Kerisgassen av Efaro''' | ||
230-271-293 | 230-271-293 e.O. [[Narvabas Hjorthorn]] (kardier) | ||
'''Exarker''' | '''Exarker''' | ||
???-260-277 | ???-260-277 e.O. - [[Benardo II]] (dalk) | ||
???-278-285 | ???-278-285 e.O. - [[Carsanius II]] den Styvnackade (dalk) | ||
'''Övriga''' | '''Övriga''' | ||
248-312 | 248-312 e.O. [[Virfrek Bougar]] av Darensslätt (kardier) | ||
???-291 | ???-291 e.O. [[Pergon I|Pergon av Ekeborg]] (kardier) | ||
???-??? | ???-??? e.O. [[Willem Korp]] av Likermark (zorakier) | ||
???-??? | ???-??? e.O. [[Kerkel av Framhundra]] (zorakier) | ||
Nuvarande version från 30 april 2021 kl. 04.37
Upptakten
Sedan det Första soltåget avgick mot Efaro 196 e.O. hade otaliga solfarare begett sig över havet till den av Solfararorden upprättade statsbildningen. Skälen var många, alltifrån fromma tankar om mission, pilgrimsfärd till heliga platser och som bot för allvarliga budbrott, till utsikter om rikedom, strävan efter odödlig ära och ren äventyrslust. Länge var Solstaten ett möjligheternas rike för solfarare men gradvis hade efarierna återhämtat sig och på 270-talet e.O. lyckades de återta flera besittningar. Sedan det stora Slaget vid Hittin 212 e.O. då hela norra Efaro förlades under hertogd Ekir av Nordmarks kontroll hade Solfararorden blivit mäktig, men den var i ett evigt behov av pengar och krigare. De efariska framgångarna nu gjorde att maktbalansen var i rubbning och ordens stormästare sände bud till både Aidne och Caddo.
Kung Brand III av Kardien är trots sina blott 24 år en kraftfull man, sonson av självaste Brand Tallerinsbane. Han hörsammar Solfararordens böner om hjälp och rustar för ett nytt soltåg. Starkt stöttad av echternas jarl Vidstan Djärve och bontisâl Pergon av Ekeborg samlas snart en mäktig styrka. I Zorakin är kung Girloff II i början tveksam men låter sig övertalas av sin karismatiska frände på den kardiska tronen och ställer upp med lika många riddare. Caddo känner sig tveksam i frågan då flera mäktiga handelshus gör stora förtjänster på handeln från Soluna, men exarken vill inte att den Lysande Vägen skall befatta sig med soltåg. Mycket tack vare att den zorakiska bontisâlen Kerkel av Framhundra beger sig till Arno för att förhandla, uppnås till slut en kompromiss. Bontisâlen ser ett officiellt godkännande från exarken som ett sätt att jämna ut spänningarna inom den Lysande Vägen och något motvilligt tillåter Benardo II Solorden att delta i soltåget.
Soltåget
Soltåget avseglar officiellt från Ekeborg och Pendon för att ansluta med Solordens skepp utanför Arno. Caddos Riksråd skickar inga egna styrkor men låter många dalker som vill hedra sitt nya helgon S:t Justin ta sig till Efaro genom att följa med civila handelsskepp. Den zorakiska kolonin Hakkai blir ett viktigt mellanstopp på färden österut och här samlas även solfarare från övriga länder för att delta i soltåget. En hel del fria jorpagniska legostyrkor betalade av Solfararorden sluter även upp här.
Kung Brand III insjuknar i feber en kort tid efter ankomsten till Efaro och tvingas överlämna befälet över de kardiska styrkorna till hertogd Bougar av Darensslätt. Besviken över att inte få visa sig i strid lovar han att återigen gå ut i soltåg när han blir frisk. Kungen beskådar bittert hela soltåget från Solfararordens fäste i Hittin. Soltågets huvudläger förläggs utanför borgen Harkarion som är den viktigaste punkten efarierna har återtagit.
Solordens riddare vill visa sig värdiga sin forna solmästare S:t Justin, som året innan förenats med Etin, och väljer att slåss i de främsta leden. Harkarion erövras huvudsakligen tack vare solriddarna, men dessa lider en kort tid senare ett mycket stort nederlag i ett nattligt anfall öster om staden och måste låta de aidniska styrkorna leda de fortsatta striderna. Under tre år kämpar solfararna i Efaro men interna konflikter mellan krigarna från Aidne och dalkerna gör att bara dödlägen nås. Många av dessa konflikter handlar om användandet av magi och resulterar med tiden nästan i inbördes stridigheter. Efarierna använder sig nämligen flitigt av magi i striderna och både dessa mäktiga krafters onda och goda sidor är mycket tydliga. Solfararorden får mer medla mellan de nyanlända solfararna än att motta hjälp. Även solriddarna är splittrade i synen på magi. Stormästaren Abin Edelfara av Solorden faller på Etinsdagen 278 e.O. efter att en grupp magiker från Mentalisternas Hus i Pharynx orsakat en massiv snedtändning och sprängt bort halva stadsmuren på staden Kwoske (Kar Vosheke på östefariska), så att efarierna kan strömma in och återta denna för solfararna så viktiga nyckelpunkt. Hans döda kropp återfinns aldrig, ej heller hans mäktiga svärd. Edelfara var den ende som kunnat hålla samman Solorden och hösten 278 e.O. när den Stora Schismen bryter ut inom den Lysande Vägen lämnar många solriddare Efaro splittrade.
Stridigheterna fortsätter efter Kwoskes fall under några år men utan vidare framgång, mycket på grund av Stora Schismen som avspeglar sig starkt i konflikter mellan de troende, och det Andra soltåget når slutligen bara dödlägen. 281 e.O. har de flesta solfararna antingen stupat eller lämnat Efaro.
Efterspel
- Solorden splittras 278 e.O. som en av följderna till att den Stora Schismen bryter ut inom den Lysande Vägen. I Aidne behåller riddarna namnet Solorden medans de dalkiska riddarna tar namnet S:t Justins Orden. Båda de nya ordnarna ser sig som de sanna solriddarna och konflikten dem emellan bidrar starkt till att vidga schismen.
- Kung Girlof II av Zorakin mördas i den zorakiska kolonin Hakkai 281 e.O. på väg hem. Han lämnar tronen till den omyndige Borodrik II, sin tidigare älskarinna och ett maktlystet riksråd.
- Bontisâl Pergon av Ekeborg har efter sin delaktighet i soltåget blivit en mycket mäktig man, något han utnyttjar till fullo då han senhösten 281 e.O. utropar sig till Exark över den Aidniska kyrkan.
- Caddo fortsätter att utnyttja marknaden som det Första Soltåget öppnat mot Soluna. Den försvåras dock i takt med att Feliciens ständigt ökande jakt på slavar gör de sombatzinska och thelguliska karavanlederna allt farligare.
- Solfararorden i Efaro lyckas inte, trots stödet från hemländerna, återta alla sina förlorade besittningar och tappar mycket makt. De får dock hjälp av den nybildade S:t Willems Orden och lämnar över ett av sina borgkomplex, Akra, till denna.
- Felicien gör sin närvaro i norra Soluna än mer aktiv efter att Solstaten och solfararna förlorar mer och mer av sin makt i området, något de dock kommer att ångra 311 e.O., då den efariska dermanerstammen går till massiv motattack.
- Kung Brand III som p.g.a. sjukdom inte kunde delta i stridigheterna är en av de ivrigaste förespråkarna för vad som kom att bli Tredje soltåget 287 e.O.
Personer
Zorakins kungar
230-270–281 e.O. Girloff II
Kardiens kungar
251-274–287 e.O. Brand III Solfararen
Echternas jarl
220-274-283 e.O. Vidstan Djärve
Stormästare av Solfararnas Orden
235-273-288 e.O. Ittelman Vargklo (zorakier)
Kerisgassen av Efaro
230-271-293 e.O. Narvabas Hjorthorn (kardier)
Exarker
???-260-277 e.O. - Benardo II (dalk)
???-278-285 e.O. - Carsanius II den Styvnackade (dalk)
Övriga
248-312 e.O. Virfrek Bougar av Darensslätt (kardier)
???-291 e.O. Pergon av Ekeborg (kardier)
???-??? e.O. Willem Korp av Likermark (zorakier)
???-??? e.O. Kerkel av Framhundra (zorakier)