birkebeineren skrev:Menar du Solkejsarens regering som ett "eget" kejsardöme? Eller spekulerar LV på om Etin redan var inblandad 1065 fO? Soltågsförespråkarna var säkert interesserade i sådana tankar!
Njae, jag tänkte väl mest att Eiron/Etin med Domion ville leda kejsardömet på rätta vägar (Domion var ju en person som Anakin Skywalker (ursäkta ) dvs en person som skulle få vågskålen att tippa över.) Hade Domion varit god kan man spekulera i ett lysande kejsardöme där Eiron/Etin skulle dyrkas. Nu valde Domion en annan väg vilken (enl. Odosmunkarna) slutligen ledde till kejsardömets fall.
Fafnir skrev:Den hjälper fartygen till heammakust på samma sätt som den navigerar människan till frälsning, eller nåt
Konceptet frälsning finns inte i den Lysande Vägen (längre). Man talar om upplysning vilket snarare ses som en process än en engångshändelse. Ville bara klargöra det för alla...
Misstänkte att det var en Anakin-figur du funderade på med Domion.
Men När träffade han Etin och Hur hjälpte Etin honom och Varför övergav han honom, inte slutliga tuvan, utan vad fick honom att sakta lämna Vägen?
anders skrev:Njae, jag tänkte väl mest att Eiron/Etin med Domion ville leda kejsardömet på rätta vägar (Domion var ju en person som Anakin Skywalker (ursäkta ) dvs en person som skulle få vågskålen att tippa över.) Hade Domion varit god kan man spekulera i ett lysande kejsardöme där Eiron/Etin skulle dyrkas. Nu valde Domion en annan väg vilken (enl. Odosmunkarna) slutligen ledde till kejsardömets fall.
...och då kan vi ju spekulera om hur det det gått om Domion inte blivit förledd av oktagonfursten Maal!
Mikael skrev:Misstänkte att det var en Anakin-figur du funderade på med Domion.
Men När träffade han Etin och Hur hjälpte Etin honom och Varför övergav han honom, inte slutliga tuvan, utan vad fick honom att sakta lämna Vägen?
Bortsett från tajmingen är det där ganska ovidkommande att spekulera i... Det behövs inte beskrivas i detalj. Som jag kan föreställa mig det kom Eiron till Domion vid en ganska kritisk brytningspunkt i hans liv - kanske 730 f.O. då Domion väljs till ståthållare. Eiron säger att han vill välsigna Domion och göra honom till Solkejsare - sin egen representant - så länge Domion sätter Eiron först och inte fikar efter egen berömmelse eller rikedom. Domion säger ja, men håller så att säga fingrarna i kors bakom ryggen. Eiron ger honom makt (karisma, tillfällen, osv.) men Domion sluter istället en pakt med Maal som erbjuder Domion mer självisk tillfredställelse som kejsare. Domion vänder Eiron ryggen men behåller som smädelse titeln Solkejsare...
Eller nått.
PS. Det här med Anakin kom jag faktiskt att tänka på just nu... Det är inget jag haft i baktankarna!
Då säger vi väl det. Vad sägs om denna samanfattningen? Domion kontaktas av Etin i Efaro när detta erövrats av Belisarion. Lovas framgång och kejsartiteln om han följer vägen och visar tålamod och tilltro på Etin. Domions tålamod tar snart slut och när Maal kan erbjuda snabbare vinster bryter han med Etin, lönnmördar belisarion (liksom han senare tar hand om Elgabion). Maal råkar också ha symbolen "den smärtsamt brännande solen som lämnar ens skinn glödgat och ömt som brännt av glödgat bly", så dubbeleffekt med solsymbol och Solkejsare.
Mikael skrev:Misstänkte att det var en Anakin-figur du funderade på med Domion.
Men När träffade han Etin och Hur hjälpte Etin honom och Varför övergav han honom, inte slutliga tuvan, utan vad fick honom att sakta lämna Vägen?
Vad om Domins stora "potential" hade börjat luta åt den mörka sidan då han ankom Efaro men här uppenbarade sig Etin sig för honom. Han avbryter sitt diplomatuppdrag från Belisarion och ute i de traximilska öknarna stannar han upp. Mycket vilsen sitter han inne i sitt tält och grubblar tills han en natt uppsöks av en budbärare från Maal. Domion lyssnar men överger inte Etin med en gång. Han bryter dock upp och beger sig tillbaka till kusten med sin legion. På färden verkar Maal bland legionärerna och även om Domion själv inte lämnat sitt löfte till Etin återser han Belisarion i spetsen av en legion Maaltrogna som härjat hela södra Efaro. Konfronterad med detta av sin general och vän hugger Domion fylld av smärta ner Belisarion och ger sig hän Maal.
Många lärde har frågat sig vart tron på Etin egentligen kom ifrån. Var höll Etin hus innan Odos uppenbarelse vid tideräkningens begynnelse? Detta är en fråga som stundom rört om bland den Lysande Vägens främsta teologer och resulterat i djupa studier och vilda spekulationer. De flesta har varit överens om att Etin faktiskt uppenbarat sig själv i historien långt innan han lät Odo bli upplyst av det eviga och rena ljuset. Inte minst Odosmunkarna på Caddo har kommit fram till en hel del intressanta teorier, som även Mandelorden på fastlandet anser innehåller ett stort mått sanning.
Odosmunkarna menar att Etin försökt uppenbara sig själv åtminstone tre gånger i historien innan han utvalde den unge krukmakarlärlingen från Arno.
1) Solkejsaren i Jorpagna (Eiron) – ca 730-680 f.O.
Genom en av Mandelmunkarnas expeditioner har Odosmunkarna lyckats få tag på en lunta mycket intressanta dokument från det gamla Jorpagniska kejsardömets dagar. Bland dessa dokument fann man bland annat utdrag ur kejsar Domions krönikor och personliga annoteringar. Många av dessa anteckningar anses gjorda av Solkejsaren själv, och är därför inte bara av historiskt intresse utan ävenledes mycket värdefulla. I anteckningarna kan man läsa hur kejsar Domion under en militärexpedition i Efaro, runt år 735-730 f.O. fick en uppenbarelse av solguden Eiron som menade att han, som folkens skapare, tröttnat på hur alla världens väsen fallit från sin storhet och blivit våldsamma, lustfyllda och maktgiriga. Eiron menade att han utvalt Domion till att vara en god och föredömlig härskare som ödet förutbestämt till att bli kejsare och leda folken på rättfärdiga vägar. Eiron sade till och med att om Domion ändrade sitt leverne, var lydig i allt, och inte sökte egen ära och berömmelse, skulle han belönas med titeln "Solkejsare". Eiron gav sedan Domion maktens och talets gåva och gjorde honom mäktig att skåda. Domion, som var på diplomatuppdrag från kejsar Belisarion, sitter omskakad och förvirrad i sitt tält i den traxilmiska öknen.
Men historien slutar dessvärre inte där. Av senare dokument har Odosmunkarna förstått att Domion inte ärade sitt avtal med Eiron. En natt när Domion ligger grubblandes i sin sömnlöshet uppsöks han av en mörk budbärare från demonguden Maal. Maal erbjuder rikedom, berömmelse och självisk njutning om Domion istället ger sig till honom. Domion bryter sålunda sitt ord till Eiron och sluter en pakt med Maal, smärtans furste. Istället för att vänta på att Eiron skall belöna honom med kejsartiteln låter han lönnmörda kejsar Belisarion och tar tronen. Titeln ”solkejsare” behåller Domion, dels som en smädelse mot Eiron, och dels för att även Maal använder solen som sin symbol – "den smärtsamt brännande solen som lämnar ens skinn rödsargat och ömt som brännt av glödgat bly". Kejsardömet började snart dyrka Domion och en utbredd kejsarkult etablerades inom ett årtionde.
Munkarna inom Andra Orden till Odos Minne menar att "Eiron" egentligen var Etin, som genom den avfällige kejsar Domion försökte sprida sitt ljus över världen. Genom Domion hade Eiron hoppats på att kejsardömet Jorpagna skulle bättra sig och börja tjäna honom, men istället valde Domion mörkrets väg och gav sig till Maal. Odosmunkarna misstänker att Maal ursprungligen kan ha varit ett annat namn för Hemaquiel – själamörkret och Etins motsats.
Flera likheter mellan Eiron och Etin står att finna. Båda är solgudar som utger sig för att vara alltings skapare. Båda vill "sprida sitt ljus bland folken". Båda är missnöjda med hur folken lever sina liv och vill leda dem på rätta vägar. Båda väljer av någon anledning att kalla en person bland människorna att representera honom. Namnet Eiron är också intressant då det betyder ”Upplysaren” på ålderdomlig jori, något som sannerligen också beskriver Etin.
2) Eledains brödraskap i västra Akrogal (Eledain) - ca 400-150 f.O.
I Akrogal har Odosmunkarna funnit ännu en gud som bär stora likheter med Etin. Denna gud kallade sig Eledain, men mycket är okänt om var och till vem Eledain först uppenbarade sig, men det är troligt att det var en grupp österländska ädlingar och krigare. Vad man vet med säkerhet är att en religion snabbt utbredde sig i delar av Akrogal under 400-talet före Odo. Liksom den Lysande Vägen hade denna tro både munkar och heliga krigare ("Eledains brödraksap"). De Eledain-troende kämpade mot en mörk entitet vid namn Sathmog och dennes tjänare. Sathmog bär stora likheter med den Lysande Vägens Hemaquiel.
Efter många turbulenta år och stora krig verkar tron på Eledain ha dött ut runt år 150 f.O., men helgedomar kan fortfarande hittas i österns länder.
Bortsett från munkarna och "riddarna" påpekar Odosmunkarna flera likheter mellan Eledain och Etin. Båda är skapargudar som personifierar godhet, ljus och välvillighet. Det som ofta kallats "Eledains stjärna" (och var symbolen för Eledain-tron) tolkar Odosmunkarna som en stiliserad sol - vilken bär många likheter med den symbol som den Lysande Vägen nu använder sig av. Det råder delade meningar om hur stor inverkan Eledain-tron hade på Ereb under mörkertiden, men de flesta är överens om att Eledains tjänare besökte de östra delarna av Ereb vid ett flertal tillfällen - inte minst det som idag är Krun och Hynsolge. Man misstänker också att denna tro genom Krun påverkat framför allt fastlandsgrenen av den Lysande Vägen.
3) Sonekestammen i Efaro (Efthek) ca 200 f.O. - 100 e.O.
Det berättas i Efaro om en mäktig ung krigare vid namn Mekeh som var ute och jagade. Under jakten började solen skina med ovanlig styrka och Mekeh föll utmattad till marken. En röst kom ur solen och talade till Mekeh. Den presenterade sig som Efthek - solens gud och världens hövding. Mekeh undrade varför en sådan mäktig och sträng gudom (i Efaro är solen ofta associerad med torka, likväl som dagsljus och värme) skulle nedlåta sig att tala till en enkel krigare och inte till stammens präster. Efthek förklarade att prästerna var förblindade av sina avgudar och inte kunde höra hans röst, och att Mekeh visat sig vara en rättfärdig man med rent hjärta. Efthek gav sedan Mekeh fyra enkla levnadsregler som i stort stämmer överens med den Lysande Vägens sex bud. Vidare sände han Mekeh till att uppmana hela sin stam, "Sonekestammen", att lämna sina gamla gudar och istället följa Efthek och dennes keke (levnadsregler). Men den nya tron spred sig aldrig längre än till Sonekestammen. Då Efaros olika stammar ofta legat i fejd med varandra och många gånger lever isolerat var det få utanför Soneke som hörde talas om solguden Efthek.
När den Lysande Vägens munkar trehundra år senare kom resande till området med Odos lära blev de varmt mottagna av Sonekestammen, som nu i sin fullhet anammat Mekehs budskap och dyrkade Efthek. Man tog villigt emot den Lysande Vägens lära då den i praktiskt taget allt stämde överens med deras tro på Efthek. Även idag är det bland Sonekestammen som den Lysande Vägen har starkast fäste i Efaro, och många av Sonekes folk kallar fortfarande Etin för Efthek, och har blandat in många av sina gamla seder i den "nya" tron.
Odosmunkarna misstänker vidare att det finns många fler exempel från historien, och de studerar idogt ämnet för att utröna fler svar. De har till och med på senare tid skickat expeditioner till både Ereb, Samkarna och Soluna för att bekräfta rykten och undersöka legender.
anders skrev:
1) Solkejsaren i Jorpagna (Eiron) – ca 730-680 f.O.
Genom en av Mandelmunkarnas expeditioner har Odosmunkarna lyckats få tag på en lunta mycket intressanta dokument från det gamla Jorpagniska kejsardömets dagar. Bland dessa dokument fann man bland annat utdrag ur kejsar Domions krönikor och personliga annoteringar. Många av dessa anteckningar anses gjorda av Solkejsaren själv, och är därför inte bara av historiskt intresse utan ävenledes mycket värdefulla. I anteckningarna kan man läsa hur fältherren Domion under en militärexpedition i Soluna, runt år 735-730 f.O. fick en uppenbarelse av solguden Eiron som menade att han, som folkens skapare, tröttnat på hur alla världens väsen fallit från sin storhet och blivit våldsamma, lustfyllda och maktgiriga. Eiron menade att han utvalt Domion till att vara en god och föredömlig härskare att leda folken på rättfärdiga vägar och som ödet förutbestämt till att bli kejsare. Eiron sade till och med att om Domion ändrade sitt leverne, var lydig i allt, och inte sökte egen ära och berömmelse, skulle han belönas med titeln "Solkejsare". Eiron gav sedan Domion maktens och talets gåva och gjorde honom mäktig att skåda. Domion, som var på diplomatuppdrag från prefekt general Belisarion, sitter omskakad och förvirrad i sitt tält på den torra Traxilmiska purpurkusten.
Men historien slutar dessvärre inte där. Av senare dokument har Odosmunkarna förstått att Domion inte ärade sitt avtal med Eiron. En natt när Domion ligger grubblandes i sin sömnlöshet uppsöks han av en mörk budbärare från demonguden Maal. Maal erbjuder rikedom, berömmelse och självisk njutning om Domion istället ger sig till honom. Domion bryter sålunda sitt ord till Eiron och sluter en pakt med Maal, smärtans furste. Domion saknade tålamod och hans hunger för makt och rikedom segrade. Istället för att vänta på att Eiron skall belöna honom med kejsartiteln låter han lönnmörda kejsar Elgabion och tar tronen. Titeln ”solkejsare” behåller Domion, dels som en smädelse mot Eiron, och dels för att även Maal använder solen som sin symbol – "den smärtsamt brännande solen som lämnar ens skinn rödsargat och ömt som brännt av glödgat bly". Kejsardömet började snart dyrka Domion och en utbredd kejsarkult etablerades inom ett årtionde. Som Solkejsaren ersätter Domion även Maal som lyckligtvis inte heller helt lyckats nå sina mörka syften.
Munkarna inom Andra Orden till Odos Minne menar att "Eiron" egentligen var Etin, som genom den avfällige kejsar Domion försökte sprida sitt ljus över världen. Genom Domion hade Eiron hoppats på att kejsardömet Jorpagna skulle bättra sig och börja tjäna honom, men istället valde Domion mörkrets väg och gav sig till Maal. Odosmunkarna misstänker att Maal ursprungligen kan ha varit ett annat namn för Hemaquiel – själamörkret och Etins motsats.
Flera likheter mellan Eiron och Etin står att finna. Båda är solgudar som utger sig för att vara alltings skapare. Båda vill "sprida sitt ljus bland folken". Båda är missnöjda med hur folken lever sina liv och vill leda dem på rätta vägar. Båda väljer av någon anledning att kalla en person bland människorna att representera honom. Namnet Eiron är också intressant då det betyder ”Upplysaren” på ålderdomlig jori, något som sannerligen också beskriver Etin.
Jag skall ta och justera Historien om Soluna expeditionen något också så det passar.
Detta var ursprungligen en bild jag ritat av den kyrka jag brukar gå till här, men med lite modifieringar har jag gjort om bilden till ett aidninskt soltempel. Vad sägs?
) dvs en person som skulle få vågskålen att tippa över.) Hade Domion varit god kan man spekulera i ett lysande kejsardöme där Eiron/Etin skulle dyrkas. Nu valde Domion en annan väg vilken (enl. Odosmunkarna) slutligen ledde till kejsardömets fall.
Jag ska jobba om texten något och snart lägga upp en omarbetad version.