ErebAltor.se

Ett utkast till sarderna historia?


Sardland -det ursprungliga Ransard

Någon gång omkring 900 f.O vandrade sarderna in och bosatte sig i det område som kom att kallas Sardland.
Naturen var obruten av människa, men jorden bördig, skogarna fulla med vilt och havet till bredden fylld med fisk.
Under de kommande århundradena började sarderna tämja naturen omkring sig. Bysamhällen började spira, man började hålla sig med boskap och odla upp marken. I samma takt som sarderna tämjde naturen så började naturen tämja den barbariska elden i sardernas bröst. Inga fiender störde dem och man levde i sådant överflöd att konflikter inom det egna folken sällan behövde utbryta. Enstaka räder från de båtburna jorderna och sällsynta meningskiljaktigheter med de nordliga belgotherna var inget som allvarligt påverkade deras välstånd.

Omkring 700 f.O tilltar jordernas räder. Sardland ligger rikt och folket har liten erfarenhet av strid. Sardernas hövdingar rådslår och enas under en sardisk storhövding. Jorderna är militärt överlägsna och försvaret mot desamma rör sig mer om varningssystem med fyrbåkar och evakueringsplaner. De kustlevande sarderna lär sig leva med att ständigt hålla ett vakande öga mot havet.


Mikael: Funkar det att jorerna mer ofta plundrar det militärt svaga men resursrika sardland redan från omkring 700fO?

Varför inte, det låter bra. Deras storhetstid, dvs säga plundring och invasion av mer avlägsna platser än Ransard, kommer dock först efter 3Konfluxen.

Fafnir skrev:Sardland -det ursprungliga Ransard

Någon gång omkring 900 f.O vandrade sarderna in och...

Ser bra ut.

En detalj; västnargurierna som bosatte sig i Kard härstammade inte ur en jordbrukande kultur (även om de sett både jorer och möjligtvis mirelier ägna sig åt sådana konster) så hur lärde sig sarderna att odla jorden?

Kan svaret vara från de mystiska vaenirerna? Det har tidigare antydats att denna ansamling guddomar har en koppling till fridsomliga småfolk/älvfolk/småknytt nära knutna till naturen, och på detta sätt skulle vi kunna få med vaenirerna i den västnarguriska Aesirtron?

Kan möjligens vara av interesse för den ransardiska historien att läsa hur språken/dialekterna tillhörande Västnarguri är tänkt förhålla sig till varandra. Informationen är kortfattat men det är sorteringen jag tänker på.

Anländer belgotherna, sarderna och narimerna ungefär samtidigt till området eller kommer det i omgångar med stora tidsrymder emellan dem? Är kanske sarderna först (då de tar vad som kan uppfattas som den bästa jordbruksmarken eller har man ännu inte lärt sig denna näring då man anländer? Vad levde/lever narimerna av där uppe i fjällen? djurhållning, jakt och älvfiske och eller primitivt dalsjordbruk?

Ca 900 f.O.
Västnargurer kommer vandrande in från sydöst. De passerar över Herikollas vad, korsar Aleriska sänkan, rundar Tarfatbergen (?) och bosätter sig i de mellersta delarna av västra Kard ute vid kusten. Enstaka vättar är de enda intelligenta varelserna i landet.

Platsnamnen syns på följande kladdkarta: http://img254.imageshack.us/img254/6343/sard.jpg

Dessa "västnargurier" var urprungligen ingen enhhetlig grupp utan en blanding av olika stammar, klaner, allianser och enskilda krigsflockar som kämpat mot Kejsardömet Jorpagna vid mireliernas sida under åren 944-935 fO. De härstammade alla från Nargur men skiljdes under kriget från sina urgamla hem i skogen. Obesegrade men mycket hårdt trängda valde dessa nargurer till sist att vandra norrut och bort från söderns svaga och svekfulla folk (jorer och mirelier). Av gamla lojalitetsband återstod få men nya hade skapats under kriget, och vad som förenade alla var sveken och kriget. Under vandringen norrut och den första tiden i de nya länderna började så olika grupperingar att uppstå (grunder kan även ha lagt under själva krigskampanjen).

Jorderna
- levde först vid kusten av dagens Ransard men försvann efter en tid mot norr (till dagens Jorduashur) och kom först senara att återigen komma i kontakt med sina "västnarguriska" kusiner.

Belgotherna
- en mindre, men hårdt sammanhållen grupp, skiljde sig ut i norra delarna av dagens Ransard. Timolerierna som dyker upp senar i historien härstammar från belgotherna.

Sarderna
- den stor men inledningsvis löst sammanhållen grupp, spred ut sig i de centrala delarna av dagens Ransard (i vad som eftervart blev Sardland) och den som "upptäckte" jordbruket.

Narimerna
- levde nära den sardiska gruppen (egentligen som en del av den) men skiljde sig eftervart ut när de bosatte sig i bergen mot nordöst.

Ranerna
- anlände området först mycket senare (657 fO för att vara exakt) och var ursrungligen endast en liten grupp krigare, utvecklade sig till en egen kultur i det såkallade Ransland (ön Ranz med omgivningar).


Jag föreslår att det är sarderna som börjar odla jorden först och de som sedan sprider kunskapen till övriga västnarguriska folk. Hur sarderna lär sig ...förslagsvis från de mystiska vaenirerna! Narimerna kan tänkas vara mera ett herdefolk och även leva av jakt och fiske. I bergen här finns också det mystiska dvärgriket Küldkres att eventuellt bedriva handel med. SEN kommer dock narimerna att handla med Palinor och bli mycket viktigt för hur ordensstaten där växer upp (se följande tråd: viewtopic.php?p=14738#14738 ).

ser bra ut anser jag

Funkar detta som förtydigande av Ransards historia?

• • 2 f.O.
    Kung Nobarg av Belgoths enda dotter Timrin äktar vortigern Hanric av Ransard. Nobarg upprättar ett avtal där den belgothiska kronan skal arvas av Timrins barn vid hans hädangång.
    
    1 f.O.
    Många belgothiska klaner som protesterat mot avtalet gör uppror mot kungamakten. Ett inbördeskrig bryter ut i Belgoth och kung Nobarg tvingas fly till Ransard. De argsinta belgoterna anklagar ranerna för att ha förvridit kungens sinne och för att ha rövat bort prinsessan Timrin. Belgotherna invaderar Ransard.
    
    1 f.O. – 10 e.O. Frihetskriget
    Inledningsvis är belgotherna framgångsrika och tar kontrollen över stora delar av Ransard. Det är dock främst sardiska trupper de möter och när ranernas egna väldisciplinerade krigsmakt slår tillbaka från själva Ranz drivs belgotherna tillbaka. Den unga staten Ransard bekräftar i detta krig sin ställning som ny ledande maktfaktor i nordvästra Ereb. Frihet härskar åter i ranernas Sard.
    
    10 e.O.
    Efter elva års strider tvingas belgotherna ge upp. Hela norra Belgoth (dagens Nordland) är ockuperat av ransarderna och klanhövdingarna lägger till sist sina nävar på kungens avtal. Prinsessan Timrins närvaro vid fredsförhandlingarna är avgörande.
    
    12 e.O.
    Kungen av Belgoth dör och riket införlivas enligt vad som blivit känd som "Nobargs avtal" med Ransard.

Ser ut som en bra grund. Sja försöka sammanfatta framöver

Ännu ett stycke ransk musik att marchera mot strid till

http://www.youtube.com/watch?v=1Fh5L1niFb0

Dessa belgothiska bälgpipor!

Angående Alveblotet så funderar jag på om inte det kan vara något som skiljer de två stora kulturerna i Kard, jordukaerlernas och ransardernas?

Traditionen att blota till alverna uppstod i Jorduashur (där också alverna är fysiskt närmare än i Ransard) men de rovgriska ran(sarderna) har anammat seden for att också de få del av "gåvorna", tyvär med den villfarelsen att man blotar med alver.

Passar detta med hur Ransard nu ser ut?

Diskussionen hittas i Jorduashur-tråden: viewtopic.php?p=16324#16324

i Kristalltjuren står det att Ranerna(eller sarderna) målar med grova penseldrag med en "pensel" av gamfjädrar. Är dessa gamar inhemska? Hur står sig Ransk/Sardisk målerikonst i Ereb? En konstkännare skall tydligen enligt kristalltjuren kunna känna igen tavlor målade med grova drag och gamfjäder som typiskt ranska/sardiska...Något gehör bör alltså finnas för dessa konstnärer?

Andas lite kalligrafi kanske? Man övar de mjuka rörelserna med färg och fjäder tills dess man uppnått rörelsens perfekta harmoni ty först då kan du förstå svärdkampens innersta väsen?
Uppskattat av förstå-sig-påare runt om i ereb. För den rustika enkelheten och den dynamiska kraften i verken?

Kan definitivt vara orsaken!. Misstänker därmed att det främst är ranerna och inte sarderna som huggt sig in i konstvärden?

Gamarna, var finner vi dem? På hedarna, i bergen, längs kusten eller kanske köper man in fjädrar söder/öster ifrån via bulvaner i Magilre och staden-O?