Klomellien
-
- Kardisk Bontisâl
- Inlägg: 1322
- Blev medlem: 2007-12-29 10:14
Re: Klomellien
LV-fråga: När fick Klomellien sin kerisgass?
Som dagsläget ser ut är det logiskt att kerisgassen sitter i Addiaska, men historiskt borde han sitta i Yolev.
Så antingen har Klomellien inte haft en kerisgass förrän nyligen, eller så har kerisgassen flyttats till Addiaska från Yolev, och det kan inte ha varit populärt i Yolev, som annars inte har så mycket stridsfrågor med grannarna.
Som dagsläget ser ut är det logiskt att kerisgassen sitter i Addiaska, men historiskt borde han sitta i Yolev.
Så antingen har Klomellien inte haft en kerisgass förrän nyligen, eller så har kerisgassen flyttats till Addiaska från Yolev, och det kan inte ha varit populärt i Yolev, som annars inte har så mycket stridsfrågor med grannarna.
-
- Admin
- Inlägg: 9430
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Re: Klomellien
Lite svårt att leta årtal och händelser att koppla till nu när halva wikin är otillgänglig men hittade ändå en intressant detalj som kanske kan användas, en period i LVs historia då många kontroversiella beslut fattades. Kring år 560 eO innehades exarkämbetet av Melogrim I, som sen fått tillnamnet Avfällige:
https://erebaltor.se/wiki/index.php?tit ... _Avfällige
Kanske var det han som av någon anledning (eller snarare kanske anmodning?) lät Klomelliens kerisgass ta säte i Addiaska?
Innan kan antingen sätet ha varit i Yolev eller så hade inte Klomellien en egen kerisgass utan styrdes från norra Kardien och/eller Magilre. Vilket som borde fungera.
https://erebaltor.se/wiki/index.php?tit ... _Avfällige
Kanske var det han som av någon anledning (eller snarare kanske anmodning?) lät Klomelliens kerisgass ta säte i Addiaska?
Innan kan antingen sätet ha varit i Yolev eller så hade inte Klomellien en egen kerisgass utan styrdes från norra Kardien och/eller Magilre. Vilket som borde fungera.
Re: Klomellien
Kanske var anfadern till den nuvarande konungaätten den som ledde försvaret mot svartfolksinvationen på 250talet? Den som bland annat till slut sänkte klorosodium? En av alla anfallsriktninar gick ju mot Yolev innan orcherna till slut vände om. Då Klorosodium till slut övergavs lär även södra klomelliens sista bärare av Prinzep-titeln övergivits.Torquemada skrev: ↑2022-10-28 15:57 Du har bra koll på årtalen, birke.
Kung i Yolev (fast den härskande familjen går ännu längre bak) torde väl passa strax efter den i Magilre 151 ?
Kanske ville den Yolevska härföraren ta över samma roll (fast utan något resultat. Vem vill följa en fiskarhövding från Yolev?) därför utsåg han sig till Prinzep, och sedermera kung i kontakt med andra stater när den titeln tagit över?
Rimligt?
Re: Klomellien
Bra fråga.Torquemada skrev: ↑2022-10-29 12:58 LV-fråga: När fick Klomellien sin kerisgass?
Som dagsläget ser ut är det logiskt att kerisgassen sitter i Addiaska, men historiskt borde han sitta i Yolev.
Så antingen har Klomellien inte haft en kerisgass förrän nyligen, eller så har kerisgassen flyttats till Addiaska från Yolev, och det kan inte ha varit populärt i Yolev, som annars inte har så mycket stridsfrågor med grannarna.
Som Birke säger kan antalet LV troende varit så lågt att kerigassen i Kardien, Zorakin eller Magilre kunnat haft ansvaret.
Om det finns en längre historia av en klomellisk Kerigass för den Aidniska grenen så är Yolev(kanske för isolerat), Hisskov,(känns som att LV inte genomsyrar stadsstaten dock), Mercana (samma här fast viktigare stad… å andra sidan så har LV ännu mindre inflytande än i Hisskov) eller Garrika (känns fel med allt övrigt som skrivits om Garrika.
(Saknar vår Wiki. Vet vi om den går att rädda?)
-
- Admin
- Inlägg: 9430
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Re: Klomellien
Låter rimligt i mina öron.gtjorgo skrev: ↑2022-10-29 15:54 Kanske var anfadern till den nuvarande konungaätten den som ledde försvaret mot svartfolksinvationen på 250talet? Den som bland annat till slut sänkte klorosodium? En av alla anfallsriktninar gick ju mot Yolev innan orcherna till slut vände om. Då Klorosodium till slut övergavs lär även södra klomelliens sista bärare av Prinzep-titeln övergivits.
Kanske ville den Yolevska härföraren ta över samma roll (fast utan något resultat. Vem vill följa en fiskarhövding från Yolev?) därför utsåg han sig till Prinzep, och sedermera kung i kontakt med andra stater när den titeln tagit över?
Rimligt?
Visst har du gjort en lite mer detaljerad beskrivning av svarfolksinvasionen, gtjorgo?
-
- Admin
- Inlägg: 9430
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Re: Klomellien
Om det fanns ett säte tidigare tycker jag Yolev passar bäst även om LV har en begränsad följarskara här. Men det kan kanske passa bäst om Klomellien var underlydande ett annat kerisât tidigare, ett såkallad kres-bontisât. Förslagsvis Magilre eller Norra Kardien (Kardien är delad i två kerisât, norra och södra). Sen blev Klomellien eget kerisât med egen kerisgass i Addiaska.gtjorgo skrev: ↑2022-10-29 16:09Bra fråga.Torquemada skrev: ↑2022-10-29 12:58 LV-fråga: När fick Klomellien sin kerisgass?
Som dagsläget ser ut är det logiskt att kerisgassen sitter i Addiaska, men historiskt borde han sitta i Yolev.
Så antingen har Klomellien inte haft en kerisgass förrän nyligen, eller så har kerisgassen flyttats till Addiaska från Yolev, och det kan inte ha varit populärt i Yolev, som annars inte har så mycket stridsfrågor med grannarna.
Som Birke säger kan antalet LV troende varit så lågt att kerigassen i Kardien, Zorakin eller Magilre kunnat haft ansvaret.
Om det finns en längre historia av en klomellisk Kerigass för den Aidniska grenen så är Yolev(kanske för isolerat), Hisskov,(känns som att LV inte genomsyrar stadsstaten dock), Mercana (samma här fast viktigare stad… å andra sidan så har LV ännu mindre inflytande än i Hisskov) eller Garrika (känns fel med allt övrigt som skrivits om Garrika.
Kres-bontisât: https://erebaltor.se/wiki/index.php?title=Kres-bontisât
Jag anar att du har vissa idéer Torqemada så vad passar bäst med dessa?
Den borde gå att rädda. Troligtvis en missad uppdatering vi behöver göra. Det har dock visat sig lite svårare än vad vi först trodde...gtjorgo skrev:(Saknar vår Wiki. Vet vi om den går att rädda?)
-
- Kardisk Bontisâl
- Inlägg: 1322
- Blev medlem: 2007-12-29 10:14
Re: Klomellien
Ah, så det är därför jag får så knäppa resultat när jag googlar på Klomellien...
Tycker Yolev kan ha gammalt bontisat som löd under Kardien, sedan kom sentida upphöjning till kerisat med säte i Addiaska.
Tycker Yolev kan ha gammalt bontisat som löd under Kardien, sedan kom sentida upphöjning till kerisat med säte i Addiaska.
Re: Klomellien
Jag vet inte om jag skrivit något ännu men jag har definitivt en idé:pbirkebeineren skrev: ↑2022-10-30 21:55Låter rimligt i mina öron.gtjorgo skrev: ↑2022-10-29 15:54 Kanske var anfadern till den nuvarande konungaätten den som ledde försvaret mot svartfolksinvationen på 250talet? Den som bland annat till slut sänkte klorosodium? En av alla anfallsriktninar gick ju mot Yolev innan orcherna till slut vände om. Då Klorosodium till slut övergavs lär även södra klomelliens sista bärare av Prinzep-titeln övergivits.
Kanske ville den Yolevska härföraren ta över samma roll (fast utan något resultat. Vem vill följa en fiskarhövding från Yolev?) därför utsåg han sig till Prinzep, och sedermera kung i kontakt med andra stater när den titeln tagit över?
Rimligt?
Visst har du gjort en lite mer detaljerad beskrivning av svarfolksinvasionen, gtjorgo?
Re: Klomellien
När kan man ha hamnat under detta Nordkardiska Bontisat? Är det kanske kring är 350?Torquemada skrev: ↑2022-10-31 08:50 Ah, så det är därför jag får så knäppa resultat när jag googlar på Klomellien...
Tycker Yolev kan ha gammalt bontisat som löd under Kardien, sedan kom sentida upphöjning till kerisat med säte i Addiaska.
-
- Admin
- Inlägg: 9430
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Re: Klomellien
Kerisât Övre Kardia är det korrekta namnet.
S:ta Inneda började sprida LV i Yolev redan 196 eO så kanske lite närmare det årtalet?
-
- Kardisk Bontisâl
- Inlägg: 1322
- Blev medlem: 2007-12-29 10:14
Re: Klomellien
Jag vaknar efter att för andra gången ha drömt om Klomellien. Tre (!) missbelåtna män, jag en av dem, åkte runt och inspekterade mycket små städer, med knappt plats för enskilda palats, som låg på små öar på vår översvämmade baksida.
Då jag inte är melorghier tror jag inte på profetiska drömmar (i alla fall har inte jag den gåvan), annars hade jag trott att det är dags att bygga hus på pålar.
Då jag inte är melorghier tror jag inte på profetiska drömmar (i alla fall har inte jag den gåvan), annars hade jag trott att det är dags att bygga hus på pålar.
Re: Klomellien
Hmm det känns lite Hisskov med hus byggda på pålar. Kanske simmar du runt i träsken vid Jaggaracksjön när du drömmer?:-)
Re: Klomellien
Jag har sett att jag skrivit att Erfavelklostret grundas är 197eO. Kan detta verkligen stämma?birkebeineren skrev: ↑2022-10-31 11:41Kerisât Övre Kardia är det korrekta namnet.
S:ta Inneda började sprida LV i Yolev redan 196 eO så kanske lite närmare det årtalet?
Staden Garrika grundas först år 283 eO kanske bör nämnas i sammanhanget. Min tanke är att klostret kanske kommit igång efter svartfolksinvasionen 250eO?
-
- Kardisk Bontisâl
- Inlägg: 1322
- Blev medlem: 2007-12-29 10:14
Re: Klomellien
STATION TOLV: HAMURS DVÄRGARS GÅNGAR
Brev från Barion Stenfot till hans kusin Narion Stenfot i Mercana (skickat med klomull):
Bäste kusin!
Karkor vare med dig! Jag hoppas att dina söner och döttrar gör stadiga framsteg och att din härd aldrig saknar gott järn att smida. Här i södern har vi haft det lugnt än så länge. Inga barbarer, och den nya orten verkar lovande.
Jag måste fråga dig om råd i en känslig fråga. Du har ju haft med nordmänniskor att göra, och för några dagar sedan råkade jag ut för några underliga långskånkar som jag inte riktigt visste hur jag skulle hantera. De var ungefär tre dussin till antalet, och de närmade sig mina portar långsamt och respektfullt, som vettigt folk gör om de inte vill bli tagna för rövare. De var klädda i svarta kåpor, ett gott val i det här vädret. Helt säkert vävda i Garrika, det hantverket tar jag inte fel på, men jag tror inte att de kom därifrån, deras brytning och ordval var helt fel.
Deras ledare, en hisskovit av de smidiga lemmarna att döma, bad om skydd undan kylan, och då de inte verkade vare sig aggressiva eller tungt beväpnade var jag bunden av gästfrihetens lagar att släppa in dem, sedan jag för säkerhets skull kallat på några av mina bröder om något oväntat skulle tillstöta.
Döm om min förvåning när de började stirra och flina och klappa på bergväggarna. En mager stackare kastade sig ner på golvet och kysste marken, och en annan samlade ihop grus i en liten påse. Under mycket krumbuktande och bugande närmade de sig sedan mig, för att förhöra sig om mitt namn, skaka min hand och be om Karkors välsignelse, alltmedan de flinande som dårar. En sällsynt fräck gynnare började tafsa på mig på skägget och jag var nära att hugga ner honom, men sedan tänkte jag att han kanske var galen?
Jag kom att tänka på vad du skrivit mig om remuntradyrkarna i Mercana, och tänkte att det här kanske var sådana som blivit landsförvisade? Deras ledare var ständigt nervös och verkade generad innan han till slut schasade ut dem från min tröskel, och det stämmer ju också in, du har ju förtäljt mig att människor är rädda för att bli smittade av remuntra som av blåsoten.
Vad tror du, bäste kusin, har jag blivit gäckad av gycklare eller har jag blivit trakasserad av tokar?
Din Kusin
Barion
STATION TRETTON: PUKIS STATY I HAMUR
Från Viznit Täljmans slutrapport till Vorgal Voosch:
Följande tarsdag råkade vi till min stora sorg ut för vårt första dödsfall under färden. Mitt på dagen kom Pukis avbild inom synhåll på botten av Hamervathnas fåra. Den var precis som Ni beskrev den för mig: Såsom sliten ur urklippan och aldrig formad av mänskliga händer. Tyvärr greps unge Borsgk av en sällsynt hänryckning vid dess åsyn, och rusade vilt ropande på Puki nerför branten, trots mina försök att hinna ikapp och hejda honom. Borsgk var en snabb klättrare, men alldeles innan han nådde fram träffades han av ett klippblock som vräktes ut från den motsatta strandens krön. Hans liv stod inte att rädda. Klippblocket var gruvavfall som rutinmässigt slängs över branten, och våra egna rop och Hamervathnas brus hade dränkt gruvarbetarnas slappa varningsrop. De besvärade sig enligt min mening inte med att se sig för innan de släppte stenen, men jag vill inte gå så långt som till att anklaga dem för ren illvilja. Vi höll de nödvändiga riterna på platsen, och det lade naturligt nog sordin på glädjen av att ha nått vårt viktigaste mål innan resans höjdpunkt, Nargivs grotta.
Ett bråk utbröt sedan; vissa ansåg att Borsgk borde begravas på platsen, i Pukis åsyn, medan de flesta ansåg att han borde föras hem till Stadsklippan. Till sist nåddes en kompromiss: Borsgks kropp skulle föras hem till Melorgh, medan hans vänstra fot, som slitits loss i dödsögonblicket, begravdes under ett röse vi reste bredvid Hamervathna. Vila i frid, unge Borsgk, och, om orden tillåts, må ditt nästa liv bli längre och lyckligare.
STATION TRETTON KOMMA FEM: AESIRS TEMPEL I HAMUR
Anförande av Hamurs ambassadör i Melorgh:
”Nej. Kungen och prästerna är eniga. Att släppa in er innanför andra muren var en eftergift som aldrig borde ha gjorts, och att släppa in er i templet var ett ännu större misstag. När vi bugade dunkade ni huvuden i golvet. När vi ropade, vrålade ni. När vi spillde blod gjorde ni det också, fast tre gånger så mycket. Vad vi än sade härmade ni efter, utan att kunna språket. Svaret är nej. Vi kan bara tolka era handlingar på två sätt: antingen försöker ni håna oss, eller så försöker ni få oss att framstå som svaga i tron. Resultatet är detsamma, alla melorghier är efter kungligt påbud portförbjudna i den inre staden. Om ni har riter som absolut måste utföras i templet får ni skriva till er ambassadör och be honom att utföra dem. Adjö!”
STATION FJORTON: BRONSBYTTAN
Från vakthavande chefsmagikern i Den Hamuritiska Observationsstationen, hennes rapport till Rådet (levererad med LJUSVÄG):
Jag har nu avsökt hela den femte sektorn och inte hittat några som helst tecken på vare sig zemnitiska eller demoniska aktiviteter. Det finns spår av utrikiska barbarer, och jag har skickat en rapport om den saken till kungen i Hamur. I den nordvästra delen av sektorn hittade jag dock en intressant kultplats som kan tänkas intressera er – dels studerar ju några av er sådant, dels så måste vi veta hur de normala kulterna ser ut för att kunna upptäcka farliga infiltrationer i tid.
Kultplatsen ligger i en liten dal (eller snarare sänka) som vore helt omöjlig att försvara och som inte duger till jordbruk eller bete. Dock ger den anständigt skydd mot den värsta vinden. Jorerna kallar den ”Bronsbyttan” eftersom någon idiot i det förflutna trott sig kunna bryta brons där! Maken till enfald. Det narguriska namnet har jag inte lyckats utröna. Ingen bor där permanent, vilket förklarar varför vi inte uppmärksammat platsen tidigare. Det finns temporära och primitiva boplatser i form av små grottor i sänkans sidor.
Platsen är full med små kultplatser. Jag har identifierat en fallospelare i Frajirs skepnad, vilket är en smula förvirrande, som verkade vara täckt med resterna av årsgamla växter. Wodur har en stenstod som fläckats med blod, osäkert från vad. Hela sänkan är stökig, så här har rått livlig aktivitet vid något tidigare tillfälle. Jag kunde själv bara iaktta två aktiviteter när jag spanade på platsen: dels några ynglingar som övade sig på att tillverka bågar och pilar under Grabirs vakande ögon, och en grupp melorghier som verkade träna sin förmåga att gå bärsärk under en skitig och skäggig hamurits ledning.
Runt en trästod av Bjarowulf hade en rundel fyllts med sand och fint grus, och de halvklädda melorghierna av bägge könen gick lös på varandra med nävarna, under högljutt ropande på Bjarowulf. En del nöjde sig med att titta på. Jag har sett melorghier gå bärsärk fullt beväpnade, och de är inte att leka med, så för en gångs skull verkar de inte kasta bort sin tid på meningslösa riter.
STATION FEMTON: NARGIVS GROTTA
Ur Vidina Ingaldirons Krönikor om Klomellien (ej samtida med Viznit):
På vägen till den Hamuritiska Observationsstationen så stannade vi på en av Hamurs heligaste platser, Nargivs grotta. Mitt på den nakna berggrunden finns en öppning ner till ett mindre grottsystem, där ekona av bergsguden Nargivs råd och bud sägs vara för evigt bevarade. Över öppningen reser sig ett tak av svart marmor, vilande på konstnärligt utförda och snirkligt vridna pelare; ett sällsynt fall av generositet från Melorghs magikerakademi under den Andra Magokratin. Nergången vaktades av två hamuriter som upplyste mig om att det var strängt förbjudet att tala eller föra oväsen nere i grottan. Jag hade inget bättre att göra, så jag gick ner för att höra vad som fanns att höra. Medan jag letade efter en någorlunda bekväm sittplats såg jag några melorghier i svarta kåpor. De satt stilla som statyer under andäktigt lyssnande. Jag satte mig på en kall vass sten, och sedan väntade jag. Efter en timme var jag på väg att ge upp. Svagt, svagt, på gränsen till inbillning hörde jag då en melodisk röst som viskade ”Ät rädisor”. Ät rädisor. Om det här är en bluff med syfte att blåsa godtrogna kultister så är den inte särskilt genomarbetad.
Brev från Barion Stenfot till hans kusin Narion Stenfot i Mercana (skickat med klomull):
Bäste kusin!
Karkor vare med dig! Jag hoppas att dina söner och döttrar gör stadiga framsteg och att din härd aldrig saknar gott järn att smida. Här i södern har vi haft det lugnt än så länge. Inga barbarer, och den nya orten verkar lovande.
Jag måste fråga dig om råd i en känslig fråga. Du har ju haft med nordmänniskor att göra, och för några dagar sedan råkade jag ut för några underliga långskånkar som jag inte riktigt visste hur jag skulle hantera. De var ungefär tre dussin till antalet, och de närmade sig mina portar långsamt och respektfullt, som vettigt folk gör om de inte vill bli tagna för rövare. De var klädda i svarta kåpor, ett gott val i det här vädret. Helt säkert vävda i Garrika, det hantverket tar jag inte fel på, men jag tror inte att de kom därifrån, deras brytning och ordval var helt fel.
Deras ledare, en hisskovit av de smidiga lemmarna att döma, bad om skydd undan kylan, och då de inte verkade vare sig aggressiva eller tungt beväpnade var jag bunden av gästfrihetens lagar att släppa in dem, sedan jag för säkerhets skull kallat på några av mina bröder om något oväntat skulle tillstöta.
Döm om min förvåning när de började stirra och flina och klappa på bergväggarna. En mager stackare kastade sig ner på golvet och kysste marken, och en annan samlade ihop grus i en liten påse. Under mycket krumbuktande och bugande närmade de sig sedan mig, för att förhöra sig om mitt namn, skaka min hand och be om Karkors välsignelse, alltmedan de flinande som dårar. En sällsynt fräck gynnare började tafsa på mig på skägget och jag var nära att hugga ner honom, men sedan tänkte jag att han kanske var galen?
Jag kom att tänka på vad du skrivit mig om remuntradyrkarna i Mercana, och tänkte att det här kanske var sådana som blivit landsförvisade? Deras ledare var ständigt nervös och verkade generad innan han till slut schasade ut dem från min tröskel, och det stämmer ju också in, du har ju förtäljt mig att människor är rädda för att bli smittade av remuntra som av blåsoten.
Vad tror du, bäste kusin, har jag blivit gäckad av gycklare eller har jag blivit trakasserad av tokar?
Din Kusin
Barion
STATION TRETTON: PUKIS STATY I HAMUR
Från Viznit Täljmans slutrapport till Vorgal Voosch:
Följande tarsdag råkade vi till min stora sorg ut för vårt första dödsfall under färden. Mitt på dagen kom Pukis avbild inom synhåll på botten av Hamervathnas fåra. Den var precis som Ni beskrev den för mig: Såsom sliten ur urklippan och aldrig formad av mänskliga händer. Tyvärr greps unge Borsgk av en sällsynt hänryckning vid dess åsyn, och rusade vilt ropande på Puki nerför branten, trots mina försök att hinna ikapp och hejda honom. Borsgk var en snabb klättrare, men alldeles innan han nådde fram träffades han av ett klippblock som vräktes ut från den motsatta strandens krön. Hans liv stod inte att rädda. Klippblocket var gruvavfall som rutinmässigt slängs över branten, och våra egna rop och Hamervathnas brus hade dränkt gruvarbetarnas slappa varningsrop. De besvärade sig enligt min mening inte med att se sig för innan de släppte stenen, men jag vill inte gå så långt som till att anklaga dem för ren illvilja. Vi höll de nödvändiga riterna på platsen, och det lade naturligt nog sordin på glädjen av att ha nått vårt viktigaste mål innan resans höjdpunkt, Nargivs grotta.
Ett bråk utbröt sedan; vissa ansåg att Borsgk borde begravas på platsen, i Pukis åsyn, medan de flesta ansåg att han borde föras hem till Stadsklippan. Till sist nåddes en kompromiss: Borsgks kropp skulle föras hem till Melorgh, medan hans vänstra fot, som slitits loss i dödsögonblicket, begravdes under ett röse vi reste bredvid Hamervathna. Vila i frid, unge Borsgk, och, om orden tillåts, må ditt nästa liv bli längre och lyckligare.
STATION TRETTON KOMMA FEM: AESIRS TEMPEL I HAMUR
Anförande av Hamurs ambassadör i Melorgh:
”Nej. Kungen och prästerna är eniga. Att släppa in er innanför andra muren var en eftergift som aldrig borde ha gjorts, och att släppa in er i templet var ett ännu större misstag. När vi bugade dunkade ni huvuden i golvet. När vi ropade, vrålade ni. När vi spillde blod gjorde ni det också, fast tre gånger så mycket. Vad vi än sade härmade ni efter, utan att kunna språket. Svaret är nej. Vi kan bara tolka era handlingar på två sätt: antingen försöker ni håna oss, eller så försöker ni få oss att framstå som svaga i tron. Resultatet är detsamma, alla melorghier är efter kungligt påbud portförbjudna i den inre staden. Om ni har riter som absolut måste utföras i templet får ni skriva till er ambassadör och be honom att utföra dem. Adjö!”
STATION FJORTON: BRONSBYTTAN
Från vakthavande chefsmagikern i Den Hamuritiska Observationsstationen, hennes rapport till Rådet (levererad med LJUSVÄG):
Jag har nu avsökt hela den femte sektorn och inte hittat några som helst tecken på vare sig zemnitiska eller demoniska aktiviteter. Det finns spår av utrikiska barbarer, och jag har skickat en rapport om den saken till kungen i Hamur. I den nordvästra delen av sektorn hittade jag dock en intressant kultplats som kan tänkas intressera er – dels studerar ju några av er sådant, dels så måste vi veta hur de normala kulterna ser ut för att kunna upptäcka farliga infiltrationer i tid.
Kultplatsen ligger i en liten dal (eller snarare sänka) som vore helt omöjlig att försvara och som inte duger till jordbruk eller bete. Dock ger den anständigt skydd mot den värsta vinden. Jorerna kallar den ”Bronsbyttan” eftersom någon idiot i det förflutna trott sig kunna bryta brons där! Maken till enfald. Det narguriska namnet har jag inte lyckats utröna. Ingen bor där permanent, vilket förklarar varför vi inte uppmärksammat platsen tidigare. Det finns temporära och primitiva boplatser i form av små grottor i sänkans sidor.
Platsen är full med små kultplatser. Jag har identifierat en fallospelare i Frajirs skepnad, vilket är en smula förvirrande, som verkade vara täckt med resterna av årsgamla växter. Wodur har en stenstod som fläckats med blod, osäkert från vad. Hela sänkan är stökig, så här har rått livlig aktivitet vid något tidigare tillfälle. Jag kunde själv bara iaktta två aktiviteter när jag spanade på platsen: dels några ynglingar som övade sig på att tillverka bågar och pilar under Grabirs vakande ögon, och en grupp melorghier som verkade träna sin förmåga att gå bärsärk under en skitig och skäggig hamurits ledning.
Runt en trästod av Bjarowulf hade en rundel fyllts med sand och fint grus, och de halvklädda melorghierna av bägge könen gick lös på varandra med nävarna, under högljutt ropande på Bjarowulf. En del nöjde sig med att titta på. Jag har sett melorghier gå bärsärk fullt beväpnade, och de är inte att leka med, så för en gångs skull verkar de inte kasta bort sin tid på meningslösa riter.
STATION FEMTON: NARGIVS GROTTA
Ur Vidina Ingaldirons Krönikor om Klomellien (ej samtida med Viznit):
På vägen till den Hamuritiska Observationsstationen så stannade vi på en av Hamurs heligaste platser, Nargivs grotta. Mitt på den nakna berggrunden finns en öppning ner till ett mindre grottsystem, där ekona av bergsguden Nargivs råd och bud sägs vara för evigt bevarade. Över öppningen reser sig ett tak av svart marmor, vilande på konstnärligt utförda och snirkligt vridna pelare; ett sällsynt fall av generositet från Melorghs magikerakademi under den Andra Magokratin. Nergången vaktades av två hamuriter som upplyste mig om att det var strängt förbjudet att tala eller föra oväsen nere i grottan. Jag hade inget bättre att göra, så jag gick ner för att höra vad som fanns att höra. Medan jag letade efter en någorlunda bekväm sittplats såg jag några melorghier i svarta kåpor. De satt stilla som statyer under andäktigt lyssnande. Jag satte mig på en kall vass sten, och sedan väntade jag. Efter en timme var jag på väg att ge upp. Svagt, svagt, på gränsen till inbillning hörde jag då en melodisk röst som viskade ”Ät rädisor”. Ät rädisor. Om det här är en bluff med syfte att blåsa godtrogna kultister så är den inte särskilt genomarbetad.
-
- Admin
- Inlägg: 9430
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Re: Klomellien
Torquemada skrev: ↑2022-11-01 06:50 Jag vaknar efter att för andra gången ha drömt om Klomellien. Tre (!) missbelåtna män, jag en av dem, åkte runt och inspekterade mycket små städer, med knappt plats för enskilda palats, som låg på små öar på vår översvämmade baksida.
Då jag inte är melorghier tror jag inte på profetiska drömmar (i alla fall har inte jag den gåvan), annars hade jag trott att det är dags att bygga hus på pålar.
Det finns träskmark i Hisskov. Även i Nya Arno, Bozsa, Sanzas och Yolev. Kanske finns det pålhus i alla dessa stadsstater?
I Nya Arno odlas det förövrigt på såkallade vattengårdar ute i träsken: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic ... 315#p34315