Skall skriva lite lite om rytteriet snart.
Ransard
Ransardiskt rytteri
De ransardiska hästarna har förädlats från de småvuxna vildhästar som fordom gick att finna i området. De är små till växten och lämpar sig föga för tungt kavalleri. I jämförelse med sina storvuxna släktingar i öster, de palinorska stridshästarna ter de sig som dvärgvuxna föl. Storleken till trots är de ransardiska springarna dock väl omtyckta för sina andra egenskaper. Dess förnämsta egenskap är dess seghet och uthållighet. De kan galloppera långa sträckor utan tecken på utmattning, och de återhämtar sig snabbt. De hastigheter vilka de kunna uppnå är likaledes anmärkningsbar.Utöver detta är de också lämpliga för att avancera i mer svårtillgänglig terräng.
Utseende mässigt är de oftast ljusbruna (bork eller gulbrun) i färgen med en grov upprättstående man. De mäter omkring 120-150cm i mankhöjd.
De finns inte längre i vilt tillstånd. De uppfödda hästarna genomgår liknande utsollnings processer som de ranska stridsmännen och de som faller till föga används som utfodring till griparna. Inte sällan hålles hästuppfödningarna relativ nära griphägnen. Dels används hästarna för att dressera griparna, och dels är det viktigt att hästarna inte fruktar griparna.
De bäst lämpade hästarna används till ranernas kavalleri.
Ungefärlig färgsättning:
Ranernas nyttjande av rytteri i krigsföring:
Ranerna bygger inte sin krigsmaskin på kavalleri på samma sätt som exempelvis Palinor, Kardien och Zorakin. Till det är deras hästar inte lämpade. Ransard är i princip infanteri. Rytteriet fyller dock en viktig funktion. Dels lämpar det sig väl för spaning och dels för snabba chocker.
De har framför allt visat sig framgångsrika i strider mot svartfolk. Ryttarna används ofta för att locka eller förleda fiende styrkor eller för att försena och mjuka upp dem tills dess infanteriet har hunnit samlas.
De snabba ryttarna galloperar framåt och söker kontakt, oftast med båge eller kastspjut, och rider sedan undan för att återsamlas inför en ny attack. På senare tid har man även börjat nyttja ranslansen från hästryggen, inspererade av bland annat sina palinorska ärkefienden, men mot tungt kavalleri är naturligtvis denna stategi förkastlig.
När ransarderna rider i strid placeras ofta heraldiska vingar baktill på sadlarna. Dessa underlättar dels för officerare att urskilja hur hans trupper rör sig och underlättar därmed vidare ordergivning. Dels så bidrar dom till ett mer respektingivande utseende, vilket visat sig särdeles framgångsrikt mot svartfolken.
Det ryktas om att en ransardisk ryttare vann stor ära då han på sin småväxta springare skall ha sprängt fram mot de palinorska ryttarnas härförare och helt sonika galloperat mellan benen på de gigantiska hästarna, och därifrån skurit av sadelremmarna med sin seax. Om någon sanning ligger däruti så bör han ha varit välsignad med en stor gnutta tur ty för att undanmanövrera för både lans och en palinorsk stridshäst hovar är inget som låter sig göras i en handvändning, hur små riddjur man än förfogar över...
De ransardiska hästarna har förädlats från de småvuxna vildhästar som fordom gick att finna i området. De är små till växten och lämpar sig föga för tungt kavalleri. I jämförelse med sina storvuxna släktingar i öster, de palinorska stridshästarna ter de sig som dvärgvuxna föl. Storleken till trots är de ransardiska springarna dock väl omtyckta för sina andra egenskaper. Dess förnämsta egenskap är dess seghet och uthållighet. De kan galloppera långa sträckor utan tecken på utmattning, och de återhämtar sig snabbt. De hastigheter vilka de kunna uppnå är likaledes anmärkningsbar.Utöver detta är de också lämpliga för att avancera i mer svårtillgänglig terräng.
Utseende mässigt är de oftast ljusbruna (bork eller gulbrun) i färgen med en grov upprättstående man. De mäter omkring 120-150cm i mankhöjd.
De finns inte längre i vilt tillstånd. De uppfödda hästarna genomgår liknande utsollnings processer som de ranska stridsmännen och de som faller till föga används som utfodring till griparna. Inte sällan hålles hästuppfödningarna relativ nära griphägnen. Dels används hästarna för att dressera griparna, och dels är det viktigt att hästarna inte fruktar griparna.
De bäst lämpade hästarna används till ranernas kavalleri.
Ungefärlig färgsättning:
Ranernas nyttjande av rytteri i krigsföring:
Ranerna bygger inte sin krigsmaskin på kavalleri på samma sätt som exempelvis Palinor, Kardien och Zorakin. Till det är deras hästar inte lämpade. Ransard är i princip infanteri. Rytteriet fyller dock en viktig funktion. Dels lämpar det sig väl för spaning och dels för snabba chocker.
De har framför allt visat sig framgångsrika i strider mot svartfolk. Ryttarna används ofta för att locka eller förleda fiende styrkor eller för att försena och mjuka upp dem tills dess infanteriet har hunnit samlas.
De snabba ryttarna galloperar framåt och söker kontakt, oftast med båge eller kastspjut, och rider sedan undan för att återsamlas inför en ny attack. På senare tid har man även börjat nyttja ranslansen från hästryggen, inspererade av bland annat sina palinorska ärkefienden, men mot tungt kavalleri är naturligtvis denna stategi förkastlig.
När ransarderna rider i strid placeras ofta heraldiska vingar baktill på sadlarna. Dessa underlättar dels för officerare att urskilja hur hans trupper rör sig och underlättar därmed vidare ordergivning. Dels så bidrar dom till ett mer respektingivande utseende, vilket visat sig särdeles framgångsrikt mot svartfolken.
Det ryktas om att en ransardisk ryttare vann stor ära då han på sin småväxta springare skall ha sprängt fram mot de palinorska ryttarnas härförare och helt sonika galloperat mellan benen på de gigantiska hästarna, och därifrån skurit av sadelremmarna med sin seax. Om någon sanning ligger däruti så bör han ha varit välsignad med en stor gnutta tur ty för att undanmanövrera för både lans och en palinorsk stridshäst hovar är inget som låter sig göras i en handvändning, hur små riddjur man än förfogar över...
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
----------
Instagram: porkypete
----------
har tyvärr inget att komma med, själv stjäl jag de flesta namn av mina spelkamrater. Däremot så gillade jag skarpt det ransardiska kavalleriet.Fafnir skrev:Förslag på namn till denna hästras emottages tacksamt
..........................
Härnäst; en beskrivning av stridsformationen som favoriseras, baserad på texten i EA och med hjälp av Fraxinus...
Från wikipedia:Fafnir skrev:Förslag på namn till denna hästras emottages tacksamt
Kallblodshästar är ofta tyngre arbetshästar över 148 cm. De flesta är kraftiga med hovskägg och stort huvud.
Lite stora alltså, men kallblod är en så tuff term... Således:
Aleriskt kallblod
Andra alternativ: Ranermula, Sardskäck, Ranzerruss (av Gotlandsrusset, en gammal ponnyras) eller nåt som för tankarna till mustang; Vildfang eller Kastang...?
Gillar förresten skarpt sadelvingarna
Här är några hästar som passar in på din beskrivning. Själv gillar jag Fjording och Tarpanen bäst. Exmooren är också trevlig.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tarpan
http://sv.wikipedia.org/wiki/Przewalski
http://sv.wikipedia.org/wiki/Fjordh%C3%A4st
http://en.wikipedia.org/wiki/Image:Hp_Ponies.jpg
http://en.wikipedia.org/wiki/Exmoor_pony
http://en.wikipedia.org/wiki/Image:Wild_Ponies.jpg
http://en.wikipedia.org/wiki/Fell_pony
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tarpan
http://sv.wikipedia.org/wiki/Przewalski
http://sv.wikipedia.org/wiki/Fjordh%C3%A4st
http://en.wikipedia.org/wiki/Image:Hp_Ponies.jpg
http://en.wikipedia.org/wiki/Exmoor_pony
http://en.wikipedia.org/wiki/Image:Wild_Ponies.jpg
http://en.wikipedia.org/wiki/Fell_pony
Om man vill ha ett ransardiskklingande namn kanske någon av dessa funkar. Alerisk kaltplûtarôz, purtichîn (efter ett forntyskt ord för "liten häst", burdihhin), eller ranarôz.vije skrev:Från wikipedia:Fafnir skrev:Förslag på namn till denna hästras emottages tacksamt
Kallblodshästar är ofta tyngre arbetshästar över 148 cm. De flesta är kraftiga med hovskägg och stort huvud.
Lite stora alltså, men kallblod är en så tuff term... Således:
Aleriskt kallblod
Andra alternativ: Ranermula, Sardskäck, Ranzerruss (av Gotlandsrusset, en gammal ponnyras) eller nåt som för tankarna till mustang; Vildfang eller Kastang...?
Gillar förresten skarpt sadelvingarna
Jag kan väldigt lite av hästar och skapade en inre bild som jag utgick ifrån. Sedan sökte jag lite på wiki för att hitta lämpliga termer och storlekar och fjordingen var otäckt lik mina tankar även om ranernas hästar skall vara snabbare.
Jag tackar för alla superbra namnförslag, men det som jag tycker låg mig bäst i munnen var nog "ranarôz", dock ofta förvanskat i andras språk till ranzerruss...
Är alla med på det?
Kommer skriva lite om det forna Aleriska rytteriet också, löst baserat på Mikaels inlägg i denna tråd (s.2). Då Ranerna kommit att bli aningen mer konservativa än tidigare och då Alerierna numer är sarder, så antar jag att det är upplöst...vi får se
Jag tackar för alla superbra namnförslag, men det som jag tycker låg mig bäst i munnen var nog "ranarôz", dock ofta förvanskat i andras språk till ranzerruss...
Är alla med på det?
Kommer skriva lite om det forna Aleriska rytteriet också, löst baserat på Mikaels inlägg i denna tråd (s.2). Då Ranerna kommit att bli aningen mer konservativa än tidigare och då Alerierna numer är sarder, så antar jag att det är upplöst...vi får se
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
----------
Instagram: porkypete
----------
Angående musik:
Det är ett föga känt faktum att en av ransards främsta exportprodukter är musik. Man kan nog våga påstå att ransarderna själva intet vet därom.
De musiker som ingår i de ransardiska härarna hörs långväga med de högljudda belgothiska bälgpiporna och de taktfasta trummorna och det har således sannolikt hänt att vittnen till stridigheter och överlevande soldater lärt sig framföra de stycken till vilka dess vänner och fränder taktfast slaktats av ranska stridsmän.
Dessa melodier har sedan modifierats beroende på musiker och instrument, men har färdats vida omkring såsom musik tenderar göra. Den ofta rytmiska och taktfasta grunden har visat sig utmärkt att utgå ifrån till olika danser, och föga vet de Zorakiska hovmännen att de lustfulla danslekar de utför på Pendons slott är baserade på samma musik till vilken flera av deras fäder gick sitt öde till möte under det Palinorska soltåget 100 år tidigare...
Den tidigare länkade till uppförandet av en Ransardisk marsch:
http://www.youtube.com/watch?v=HB2gAY4l ... re=related
Variant av ovanstående:
http://www.youtube.com/watch?v=V6kdsWTBKK4
Ett högstämt stycke framställt på Pendon slott 608
http://www.youtube.com/watch?v=_XHPtsON ... re=related
Danslek i Zorakiska hovet:
http://www.youtube.com/watch?v=Y9xDIrmq16c
Echtisk adling utför den Zorakiska kärlekshymnen på Kardisk storharpa:
http://www.youtube.com/watch?v=C0gKLZEx ... re=related
Hört på tveksam taverna i Hakkai:
http://www.youtube.com/watch?v=9P_ehXwH ... re=related
Stycket "Saphynernas klagan":
http://www.youtube.com/watch?v=enrflKLL ... re=related
Och slutligen: texten från stycket såsom det hördes sjungas från köket Entikas slott...
Nu så steker vi ett svin, det snurrar runt-runt-runt-runt, runt på ett spett, sen så öser vi med sås utav smör och vin,
-honung, peppar, salt och smulor utav, torrt gammalt bröd,
sist men icke minst så kommer hjärtansfröjd.
Kockens lott är svår, han jobbar hårt från arla till sen
Kockens lott är svår, men svinets svårare ändå...
Det är ett föga känt faktum att en av ransards främsta exportprodukter är musik. Man kan nog våga påstå att ransarderna själva intet vet därom.
De musiker som ingår i de ransardiska härarna hörs långväga med de högljudda belgothiska bälgpiporna och de taktfasta trummorna och det har således sannolikt hänt att vittnen till stridigheter och överlevande soldater lärt sig framföra de stycken till vilka dess vänner och fränder taktfast slaktats av ranska stridsmän.
Dessa melodier har sedan modifierats beroende på musiker och instrument, men har färdats vida omkring såsom musik tenderar göra. Den ofta rytmiska och taktfasta grunden har visat sig utmärkt att utgå ifrån till olika danser, och föga vet de Zorakiska hovmännen att de lustfulla danslekar de utför på Pendons slott är baserade på samma musik till vilken flera av deras fäder gick sitt öde till möte under det Palinorska soltåget 100 år tidigare...
Den tidigare länkade till uppförandet av en Ransardisk marsch:
http://www.youtube.com/watch?v=HB2gAY4l ... re=related
Variant av ovanstående:
http://www.youtube.com/watch?v=V6kdsWTBKK4
Ett högstämt stycke framställt på Pendon slott 608
http://www.youtube.com/watch?v=_XHPtsON ... re=related
Danslek i Zorakiska hovet:
http://www.youtube.com/watch?v=Y9xDIrmq16c
Echtisk adling utför den Zorakiska kärlekshymnen på Kardisk storharpa:
http://www.youtube.com/watch?v=C0gKLZEx ... re=related
Hört på tveksam taverna i Hakkai:
http://www.youtube.com/watch?v=9P_ehXwH ... re=related
Stycket "Saphynernas klagan":
http://www.youtube.com/watch?v=enrflKLL ... re=related
Och slutligen: texten från stycket såsom det hördes sjungas från köket Entikas slott...
Nu så steker vi ett svin, det snurrar runt-runt-runt-runt, runt på ett spett, sen så öser vi med sås utav smör och vin,
-honung, peppar, salt och smulor utav, torrt gammalt bröd,
sist men icke minst så kommer hjärtansfröjd.
Kockens lott är svår, han jobbar hårt från arla till sen
Kockens lott är svår, men svinets svårare ändå...
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
----------
Instagram: porkypete
----------
De ransardiska stridsformationerna. Arv från Kejsartiden?
Den Ransardiska huvudformationen består av en kil (en haphænern). Varje kil har 34 man. 24 spjutmän (sköldmän), 6 ransardiska bågskyttar och 4 svärdsmän
Kilformationen har 5 huvudmoment.
1. Rörelse i terräng utan synbar fiende.
2. Rörelse mot synlig fiende bortanför båges räckvidd.
3. Rörelse mot synlig fiende innanför båges räckvidd
4. Anfallsformation (omedelbart före kontakt med fiende)
5. Försvarsformation (Kilen är omringad av överlägsen styrka)
Sedan fins det den omvända kilen (kallad sköldformation). Den används ofta vid större slag med flera kilformationer i varje armè. Kilarna placeras då oftast i tre "rader" den första och sista raden ligger i offensiv kilformation och den mellersta raden i defensiv omvänd kilformation (sköldformation). Exempelvis första raden 4 kilar, andra raden 3 "sköldar", tredje raden 4 kilar. Vid svårt läge kan de omvända kilarna förflyttas fram och ställas brevid om lott med första ledets kilar och med sina dubbla spjutbärarled bilda en svårgenomtränglig mur.
Kilens spets består av två sköldmän. Därefter följer 3 sköldmän, 4 sköldmän, 5 män och 6 män i fem raders djup. I "Rörelse utan synlig fiende" består kilen dessutom av en sjätte rad med 6 man där de två yttersta på vardera sida består av sköldmän och de båda mittenmännen är bågskyttar. Dessa ska hålla uppsikt bakåt. På flankerna rör sig två svärdmän och två bågskyttar på vardera sida. Dessa bevakar flankerna från överraskningsangrepp.
Vid formationen "Rörelse mot synlig fiende innanför båges räckvidd" drar sig svärdsmännen in i centrat av kilen för att skyddas av sköldmännen. Samtliga bågskyttar söker skydd bakom kilen. De ska också skydda mot överrasknings angrepp bakifrån. På så sätt får den sjätte raden 7 man och ett sjunde led med 7 man tillkommer där det bakre sjunde ledet består av 6 bågskyttar och en spjut- eller svärdsman (med denne i mitten).
Innan bågskyttarna söker skydd avfyrar de då och då sin bågar i omgångar mot motståndarleden. Detta är både ett sätt att pröva avstånd och oroa fiendestyrkan. Detta sker under formation 2.
När formationen närmar sig direktkontakt med fiendens styrka springer bågskyttarna ut tre och tre i led åt var sin sida om triangelns bakersta led och beskjuter motståndarna så att dessa måsta söka skydd. I centrat av kilen gör sig svärdsmännen beredda till strid. Detta är "Anfallsformation".
I nästa stund "öppnar" sig kilen i spetsen när de 12 flankmännen tar steg framåt och bildar flankskydd och svärdsmännen som skyddats bakom flankmännens sköldar och spjut rusar ut ur öppningen och angriper fiendeleden i syfte att slå upp en lucka i motståndrnas led så att bakomvarande spjutmän kan följa efter in med en förnyad kil.
Nå vad säger du Fafnir. Hur låter det.
Den Ransardiska huvudformationen består av en kil (en haphænern). Varje kil har 34 man. 24 spjutmän (sköldmän), 6 ransardiska bågskyttar och 4 svärdsmän
Kilformationen har 5 huvudmoment.
1. Rörelse i terräng utan synbar fiende.
2. Rörelse mot synlig fiende bortanför båges räckvidd.
3. Rörelse mot synlig fiende innanför båges räckvidd
4. Anfallsformation (omedelbart före kontakt med fiende)
5. Försvarsformation (Kilen är omringad av överlägsen styrka)
Sedan fins det den omvända kilen (kallad sköldformation). Den används ofta vid större slag med flera kilformationer i varje armè. Kilarna placeras då oftast i tre "rader" den första och sista raden ligger i offensiv kilformation och den mellersta raden i defensiv omvänd kilformation (sköldformation). Exempelvis första raden 4 kilar, andra raden 3 "sköldar", tredje raden 4 kilar. Vid svårt läge kan de omvända kilarna förflyttas fram och ställas brevid om lott med första ledets kilar och med sina dubbla spjutbärarled bilda en svårgenomtränglig mur.
Kilens spets består av två sköldmän. Därefter följer 3 sköldmän, 4 sköldmän, 5 män och 6 män i fem raders djup. I "Rörelse utan synlig fiende" består kilen dessutom av en sjätte rad med 6 man där de två yttersta på vardera sida består av sköldmän och de båda mittenmännen är bågskyttar. Dessa ska hålla uppsikt bakåt. På flankerna rör sig två svärdmän och två bågskyttar på vardera sida. Dessa bevakar flankerna från överraskningsangrepp.
Vid formationen "Rörelse mot synlig fiende innanför båges räckvidd" drar sig svärdsmännen in i centrat av kilen för att skyddas av sköldmännen. Samtliga bågskyttar söker skydd bakom kilen. De ska också skydda mot överrasknings angrepp bakifrån. På så sätt får den sjätte raden 7 man och ett sjunde led med 7 man tillkommer där det bakre sjunde ledet består av 6 bågskyttar och en spjut- eller svärdsman (med denne i mitten).
Innan bågskyttarna söker skydd avfyrar de då och då sin bågar i omgångar mot motståndarleden. Detta är både ett sätt att pröva avstånd och oroa fiendestyrkan. Detta sker under formation 2.
När formationen närmar sig direktkontakt med fiendens styrka springer bågskyttarna ut tre och tre i led åt var sin sida om triangelns bakersta led och beskjuter motståndarna så att dessa måsta söka skydd. I centrat av kilen gör sig svärdsmännen beredda till strid. Detta är "Anfallsformation".
I nästa stund "öppnar" sig kilen i spetsen när de 12 flankmännen tar steg framåt och bildar flankskydd och svärdsmännen som skyddats bakom flankmännens sköldar och spjut rusar ut ur öppningen och angriper fiendeleden i syfte att slå upp en lucka i motståndrnas led så att bakomvarande spjutmän kan följa efter in med en förnyad kil.
Nå vad säger du Fafnir. Hur låter det.
Senast redigerad av Fraxinus den 2008-01-03 08:38, redigerad totalt 4 gång.
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9089
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
En ransardisk armé kallas Hær. En hær grupperas vanligen i 5 Hærader. I en hærad ingår 17-23 Haphæner vilket ger ca 612-782 infanterister. Det innebär att en hær består av mellan 3060-3910 man. Varje haphæner leds av en hauvitsman (hauptman). Denne är ofta också den storman som soldaterna i respektive fylking tjänar under som huskarlar.
Ransardernas lätta kavalleriet grupperas på respektive flank om infanteriet. De fungerar framförallt att sättas in mot flyende fiender samt agera spejare, flankskydd och arriärgarde åt infanteriet. Kavalleriet åt en Hær kan bestå på cirka 300 ryttare.
Jag övervägde att kalla hæraden för kohort (efter romersk...flåt.. jorpagnisk kohort) för att knyta an Ranernas historia i de kejserliga legionerna men tänkte att i Ransardernas öron låter det för nära Ko-hord (en skock med kor).
Haphænern skulle kunna ersättas av det "nordifierade" ordet Manabel (efter kejserlig Manipel) vilket inte är så dumt.
(Men sannolikt hade Legion "nordifierats" till Ligg-hjon.....jag tror att Ransarderna föredrar Hær).
Ransardernas lätta kavalleriet grupperas på respektive flank om infanteriet. De fungerar framförallt att sättas in mot flyende fiender samt agera spejare, flankskydd och arriärgarde åt infanteriet. Kavalleriet åt en Hær kan bestå på cirka 300 ryttare.
Jag övervägde att kalla hæraden för kohort (efter romersk...flåt.. jorpagnisk kohort) för att knyta an Ranernas historia i de kejserliga legionerna men tänkte att i Ransardernas öron låter det för nära Ko-hord (en skock med kor).
Haphænern skulle kunna ersättas av det "nordifierade" ordet Manabel (efter kejserlig Manipel) vilket inte är så dumt.
(Men sannolikt hade Legion "nordifierats" till Ligg-hjon.....jag tror att Ransarderna föredrar Hær).
Senast redigerad av Fraxinus den 2008-01-03 08:44, redigerad totalt 5 gång.
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9089
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25