Torquemada skrev:Jag har visst glömt att skriva att även fast Vidina levde för några decennier sedan så använder jag mig av ”nutida” SLP från min kampanj, och jag beskriver det ”nutida” Klomellien. (Matteo givetvis undantagen).
Jag kommer sannolikt framöver beskriva saker tagna ur min egna kampanj, också. Just nu befinner sig mina spelare mitt mellan Klomellerbergen och Maure, på väg till den befästa byn Strandhem, som ligger på Maures västra strand, i ungefärlig höjd med Mercana.
Torquemada skrev:Jag bara spånar på hej vilt. Ransard har inte uttryckligen invaderat Klomellien någon gång. Men de bedriver omfattande piratverksamhet, till Trakoriens, Kardiens och Klomelliens förtret. Ransard är mer än kapabelt att invadera länder, de gav sig ju på det betydligt starkare Trakorien i Erik Granströms äventyr. Därför är det rimligt att anta att de har gett sig på det kustnära Melorgh som försvaras av färre legoknektar och magiker än Mercana (magiker och präster brukar inte komma överens om inte magikerna ÄR prästerna). Invasion förresten, utdragen plundring är nog ett bättre ord.
Absolut. Jag ville bara ha det klargjort så vi är överens om när och hur. Det lät lite som att du hade tänkt dig att Ransarderna kom inifrån landet, vilket gav mig en lite förvirrad bild av det hela. Det verkar liksom som att det blir lite av du och jag som bankar ihop Klomellien, så det är lika bra vi börjar samordna våra tankar.
Torquemada skrev:Jag älskar Innsmouth och instämmer fullkomligt i vad du säger Ahnion. Jag tänker inte alltid på att det skall bli spelbara äventyr av allting i slutändan. Dags att strukturera upp det här. Tänk dig fyra skikt av religion:
1. Utländska religioner. Etin, eventuellt Olem och Aesir. Melorghierna vill inte reta upp några gudar i onödan men kan bli väldigt provocerade om de gör något som står i strid med deras egen tro. Även de som tillber Etin mfl är sällan helt övertygade.
Jag är med. Återigen vill jag påpeka melorghernas tendens att acklimatisera även importerade gudar. Till och med Etin blir i melorghens ögon en krävande och farlig gudom, och ses som klart mer handgriplig än eterisk och idealiserad.
Torquemada skrev:2. Vidskepligheter. Det är roligare om Melorghbornas vidskeplighet tar fysisk form. ”Gå inte under stegen, då får du otur” är inte alls lika roligt som ”Gå inte under stegen, då kommer Sluggen och äter upp dina skor”. Det kan finnas hur många som helst av de här mytologiska bestarna, och medan de inte kan slunga ner dig i helvetet så kan de döda dig här och nu, och måste därför respekteras. Ännu roligare blir det om några av bestarna faktiskt existerar. Den Outgrundliga Schackvarelsen, Väktare av Balansen, visar sig vara en grävling – vilken grävling som helst – och rollpersonernas mellanmål försätter dem i en svår knipa. Sluggen visar sig vara en mycket lågrankande demon som bara kan kräla fram i kloaker och sticka ut nosen genom gallret och försöka bita folk i fötterna. Dunderugglan existerar givetvis. Denna jätteuggla, resultatet av en forntida magikers experimenterande, lever i en grotta nere på slätten och flyger ibland ut på natten och fångar folk som faller ner för kanten, men inte för att, som tillbedjarna tror, rädda dem, utan för att äta upp dem. För ett tag sedan kom någon undan, och så har du en ny religion som predikar om Beskyddaren av De Fallande. Ett riktigt fult trick en SL kan använda sig av är att när spelarna är trötta på alla påhittade bestar så kan du berätta att ett torn i närheten är fullt med dyrbarheter men att ingen utom en blind man som kommer med mat vågar gå in, ty det är hemsökt av de fem heliga stenögda tuppödledemonerna. För sent inser de giriga spelarna att vad de nyss hörde var en ganska korrekt beskrivning av en basilisk. Det här ju en värld där osannolika monster faktiskt finns. (Måhända har Melorgh magiska fält som drar otyg till sig…) Nästa gång kanske RP tänker på vad de vidskepliga säger. Rätt vad det är har du gjort melorghier av dem, som mumlar skyddsböner för säkerhets skull. Den där Glerken kanske finns trots allt. Sadist som SL är låter du RP recitera WA TAIFU LAJAM och göra fågeldansen på riktigt.
Självklart! Melorgh var såklart lite av ett testområde under den magiska högkulturen. De mäktiga magikerna ansåg befolkningen irrelevant och eftersom det fanns flera mindre maginoder i området så var det inte ovanligt att man genomförde experiment vars bieffekter hade grava konsekvenser för melorgherna. Runtomkring staden och i grottsystemen finns gamla, halvt förfallna altare och ritualplatser, där spillmagi förvrängt omgivningen - både flora och fauna. Det
finns faktiskt en sydanvindens demon - en demonbesatt sylfid skapad i ett försök till att forma den perfekte tornväktaren.
Torquemada skrev:3. Officiella religioner. Puki och Ogim mfl (mina improviserade påfund). En massa krävande och nyckfulla gudar som gör livet svårt för alla som vill följa buden. För att hindra gudarnas vrede får inga dumma utlänningar heller bryta mot några tabun. De behöver ju inte alltid slita folk i stycken – de kan slänga dem över kanten, om gudarna vill överlever de (och ja, min spelargrupp och jag tycker alltid det är kul när någon faller mot sin död). De har ordentliga kulter, präster och tempel. Här hör komiken hemma…
Puki och Ogim, likt min Kråka, torde alltså vara ker-boshernas ursprungliga gudar, eller varianter därav. De här gudarna är klart mer primitiva och direkt kopplade till fenomen än de importerade gudomligheterna. Dessa är också betydligt mer självklara och på sätt och vis hemtama för melorgherna. De vet hur de skall förhålla sig till dem, och dess präster har en solid maktbas, men saknar möjligheter till att växa. Därför vänder sig många ambitiösa unga präster till nya gudar, i hopp om att få en rejäl bit av kakan.
Torquemada skrev:4. …vilket den inte gör i de underjordiska kulterna. Vissa saker måste man dölja för utlänningar, andra tom för andra Melorghbor. De är fruktade och därför mäktiga, mer så än de officiella religionerna. Bosza och Kyrkan är mycket fientligt inställda till de här kultisterna, och skickar ut hemliga expeditioner för att ta kål på särskilt farliga kulter. Vissa har tempel som alla undviker (Conan) eller som ingen talar om (Innsmouth) eller så är de helt enkelt bokstavligen nergrävda i underjorden. Vissa, som Narkathothkulten, tillber verkliga utomvärldsliga monster. Tänk kåpor, mässande, jungfruoffer. Även de som inte gillar Narkathoth inser att det är fel kult att reta upp. Bättre att skylla på utlänningarna. Jag gillar Narkathoth, men jag är inte värdig att upptas i er kult. Här är kättarna, bundna och med munkavle. Får jag gå nu? Kulterna kan ha komiska inslag, men ingen skrattar…
Japp, och prästerna är intelligenta nog att förstå att de måste hålla låg profil. Om handelsherrarna i Mercana eller kyrkan i Addiaska får nys om vad de håller på med finns det risk att de ger sig in i staden och rensar upp.
Torquemada skrev:Det är bättre om Melorgh mest har inhemska gudar och om prästerna är någorlunda ense (även om de försöker undergräva varandras ställning). Det var fel av mig att blanda in Thorm så mycket, det finns mer än nog plats för honom i Triska och Hamur.
Hmh. Som jag ser det anammar man i princip allt som kommer i ens väg, men omformar det efter traditionella drag. Således blir alla nya gudar som de gamla gudarna efter ett tag, och de gamla består medan nya gudar blir populära ett tag och glöms sedan bort.
Torquemada skrev:Bruttel (efter Pratchetts Brutha) tappade tron sedan en tunna fiskrens tömdes över Matteo mitt under en predikan.
Matteo (efter Matteo Ricci, katolsk missionär i Kina) lämnade fredligt Melorgh, som de inhemska översteprästerna visste att han skulle. Därmed fanns ingen anledning till konflikt mellan Melorgh och Den Lysande Vägens Kyrka. Sedan började de bearbeta de omvända…
Vidina lämnade mycket riktigt Melorgh hals över huvud efter att ha retat upp Pukidyrkarna, en underjordisk kult hon försökte infiltrera, samt Lord Julius revisorer.
Min huvudsakliga poäng var hur Melorghs tänkande skiljer sig från andras. Mercanabon tänker inte alls på Olem en genomsnittlig dag. I Addiaska ber man dagligen och aktar sig för att bryta mot buden, men man går inte och funderar på vad Etin vill just nu. Melorgh är vidskepligt, och vidskeplighet är en sorts religion. Tänk dig att alltid leta efter tecken från gudarna, och att oroa sig för att reta upp någon gud, och att samtidigt försöka få fördelar från desamma. De bär på tursamma föremål och skyddsamuletter. De blir blåsta av Mercanas köpmän och spelar bort sina pengar i Hisskov. Lord Julius suger ut allt de har kvar. De är alltid på alerten.
Melorgh behöver hursomhelst ordentliga kulter och gudar.
Precis så är det jag tänkt. Just nu är min plan att rota igenom forumet för att hitta saker som sagts om Klomellien, samt läsa igenom Trakorien-boken så jag får bättre hum om den biten. Sedan är jag glatt med och utformar kulter och personligheter.
Det här kan bli hur underbart som helst.