Svartfolk
Bra Bergdahl. Mycket bra innlägg och jag gillar dina idéer med undantag från jätte-rese relationerna. Att troll och resar inte är svartfolk på riktigt, men ibland dyker upp där för att de annars blir mobbade är bra. Men vad är då en rese? Tidigare har de framstått som resultatet av allt för intim syskonkärlek, eller möjligen en dålig korning mellan troll och orch (dvs en halvorch antar jag?). Är resen istället ett korkat, fult och aggressivt jätteyngel? Blir spännande att se...
Liksom många andra skulle jag helst vilja att Lindskiarnar flyter in i glömskans dimma, men samtidigt vill jag inte stryka dem, eller egentligen kanske...
Lindskiarnar kan väl vara lika unika som Karkioner. Magiska varelser utan släktskap och som finns på ytterst unika platser, i detta fallet i någon gömd dal på nordsidan av Aidnebergen (om jag minns min aidne bok rätt).
När jag sugit lite på tanken kanske det är en bra idé att jättar, resar, tolgulder, högmän och cykloper är jättar. Vad blir då kvar av Stenfolk? Dvärgarna?
I övrigt och just de magiska jättegamla troll/jättar tycker jag är bra idéer. Från "kloka" sagotroll till dregglande monster. Även mellan troll och jättar borde det finnas några kopplingar och kärlekssagor.
När jag läste syfte har jag visst missuppfattat dig/er. Jag trodde ni menade deras guds givna plats i fantasivärlden. Nu förstår jag att det snarare handlade om deras uppgifter/syfte, dvs hur lever de, vad gör de. My misstake. Jag ser gärna svartfolk i samarbete med människor ibland, som i Klomellien eller som legosoldater i Hynsolge. Naturligtvis finns det många fler varianter där svartfolken inte bara vill slå ihjäl och äta upp alla andra. Själv har jag en ärrad grånad orchkrigare som lever sina sista dagar sittandes i en gungstol på Krigarnas hus farstubro i Kandra. Unga sprättar lär sig dock snabbt att svartblod inte svalnar så snabbt pga ålder.
Liksom många andra skulle jag helst vilja att Lindskiarnar flyter in i glömskans dimma, men samtidigt vill jag inte stryka dem, eller egentligen kanske...
Lindskiarnar kan väl vara lika unika som Karkioner. Magiska varelser utan släktskap och som finns på ytterst unika platser, i detta fallet i någon gömd dal på nordsidan av Aidnebergen (om jag minns min aidne bok rätt).
När jag sugit lite på tanken kanske det är en bra idé att jättar, resar, tolgulder, högmän och cykloper är jättar. Vad blir då kvar av Stenfolk? Dvärgarna?
I övrigt och just de magiska jättegamla troll/jättar tycker jag är bra idéer. Från "kloka" sagotroll till dregglande monster. Även mellan troll och jättar borde det finnas några kopplingar och kärlekssagor.
När jag läste syfte har jag visst missuppfattat dig/er. Jag trodde ni menade deras guds givna plats i fantasivärlden. Nu förstår jag att det snarare handlade om deras uppgifter/syfte, dvs hur lever de, vad gör de. My misstake. Jag ser gärna svartfolk i samarbete med människor ibland, som i Klomellien eller som legosoldater i Hynsolge. Naturligtvis finns det många fler varianter där svartfolken inte bara vill slå ihjäl och äta upp alla andra. Själv har jag en ärrad grånad orchkrigare som lever sina sista dagar sittandes i en gungstol på Krigarnas hus farstubro i Kandra. Unga sprättar lär sig dock snabbt att svartblod inte svalnar så snabbt pga ålder.
Nej, han gav en väldigt basal bild av hur det ser ut nu, inte hur vi kan göra något ballt av det. Visst svartnissar är små och resar är stora. Sen då? Ska vi bara beskriva några boplatser med olika storlek på ingångarna?Spelknepe skrev:Alendor svarade bra på Psipos senaste fråga. Givetvis kan man inte skilja svartfolken dramatiskt åt, men små skillnader som är specifika för var och en av de olika raserna går att ordna.

Dragit till sin spets men vad jag är ute efter är olika koncept. Jag vet att svartalfer är mindre än orcher men vad hjälper det? Hur de väljer att slåss är inte det jag i första hand tänker på...
Du håller ju med om att det bara finns ett koncept. Hur ska man då hantera dom?
För det första tycker jag att reselösning är genial: från att ha varit ett perifert svartfolk utan annat koncept än sin storlek (vilken de delar med trollen) blir de ett trappsteg mellan människor och jättar. Plötsligt kan man låta rp, slp och hela bosättningar vara storväxta med små stänk av jätteblod. Dessutom får Tolgulderna ett sammanhang, och och Lindskiarn kan äntligen få upprättelse (vad nu än förklaring för deras magiska förmågor är.)
Detta innebär en rese som är mer balanserad, och som inte har mycket med svartfolk att göra, men det går fortfarande att tänka sig att många resar lierar sig med härjande svartfolksstammar. En inspirationskälla till Resar skulle kunna vara Teblor ur Steven Erikssons Malazanserie.
Sedan vill jag instämma med Psipo: vad är egentligen de skilda koncepten? Spelis säger att dessa går att skapa, men gör isf så: om JAG skulle omstöpa svartfolk i spelbar och intressant form så hade det varit som en mångformig hord mycket mer lagd åt blandformer och åt mutationer än människor och alver.
Återigen, jag trodde att vi hade en kompromiss, där vi _inte_ skulle skriva om generella "raser", men vi inte heller skulle påstå att de inte fanns.
Detta innebär en rese som är mer balanserad, och som inte har mycket med svartfolk att göra, men det går fortfarande att tänka sig att många resar lierar sig med härjande svartfolksstammar. En inspirationskälla till Resar skulle kunna vara Teblor ur Steven Erikssons Malazanserie.
Sedan vill jag instämma med Psipo: vad är egentligen de skilda koncepten? Spelis säger att dessa går att skapa, men gör isf så: om JAG skulle omstöpa svartfolk i spelbar och intressant form så hade det varit som en mångformig hord mycket mer lagd åt blandformer och åt mutationer än människor och alver.
Återigen, jag trodde att vi hade en kompromiss, där vi _inte_ skulle skriva om generella "raser", men vi inte heller skulle påstå att de inte fanns.
Nu är jag nog bara trög men jag fattar inte vad du menarPeter skrev:
Återigen, jag trodde att vi hade en kompromiss, där vi _inte_ skulle skriva om generella "raser", men vi inte heller skulle påstå att de inte fanns.
men hur som helst dessa raser svartisarna ser jag väl som en slags spegling av de "goda " raserna där vättarna bedriver gruv drift och konkurrerar med dvärgarna
svartalferna smidiga skogslevande varelser med en unik koppling till sina ulvar (se Alverfolket )
Svartnissarna tja nån slags slaggprodukt typ

illvättarna fanatiska guda dyrkan dårar
Orcherna stora starka typer med damp, ja jag vet inte dom är svåra
Resarna dom är svårare kanske just nått som halvorch/jätte
troll lyft bort dom till legendariska varelser
Äh det blev inte så mycke med spegling men man kan ju inte lyckas jämnt

The Artist Formerly Known as Boris
Mmm, mitt hundrade inlägg.
Som jag ser det så är svartfolken mestadels aktiva under skymning och gryning, då deras syn inte är lämpad för vare sig fullt dagsljus eller becksvarta nätter. Deras dygnsrytm varierar utifrån vilken årstid det är, där de är aktiva under nätterna vid sommar och under dagen vid vintern.
Svartalferna är nattens jägare; med sina ulvar ströver de omkring efter byten. I regel nomader som ibland insett fördelen med att samarbeta med orcherna.
Orcherna är bad guy #1, ungefär som vikingarna var i fransosernas och anglosaxarnas land. De förekommer också överallt, medan de andra är begränsade till berg och grottor.
Resarna är blandblod mellan troll och andra raser, främst orcher (Abrelax i Svavelvinter är ett orchtroll - och senare [i Sinkadus?] påstås han vara en rese). De är själva i regel infertila, även om naturen kan ha sina nycker. (själv så gillar jag inte halvorcher)
Vättarna är de listiga och de enda som i regel kan bruka magi i den traditionella bemärkelsen. Orchernas benmän hanterar endast shamanistiska besvärjelser. Vättarna har en helt egen kultur och uppfinningar.
Illvättar är inget eget folkslag, utan bara fanatiskt troende (men på vad?). Grejen är att jag egentligen inte gillar illvättar, för de är lite för ninja för min del.
Troll är troll är troll, liksom. De går att variera i mängder. Se bara på Cerevals texter.
Orcher och utstyrslar
Som jag ser det så är svartfolken mestadels aktiva under skymning och gryning, då deras syn inte är lämpad för vare sig fullt dagsljus eller becksvarta nätter. Deras dygnsrytm varierar utifrån vilken årstid det är, där de är aktiva under nätterna vid sommar och under dagen vid vintern.
Svartnissar är ett förslavat folk i orchernas våld.Psipo skrev:Dragit till sin spets men vad jag är ute efter är olika koncept. Jag vet att svartalfer är mindre än orcher men vad hjälper det?
Svartalferna är nattens jägare; med sina ulvar ströver de omkring efter byten. I regel nomader som ibland insett fördelen med att samarbeta med orcherna.
Orcherna är bad guy #1, ungefär som vikingarna var i fransosernas och anglosaxarnas land. De förekommer också överallt, medan de andra är begränsade till berg och grottor.
Resarna är blandblod mellan troll och andra raser, främst orcher (Abrelax i Svavelvinter är ett orchtroll - och senare [i Sinkadus?] påstås han vara en rese). De är själva i regel infertila, även om naturen kan ha sina nycker. (själv så gillar jag inte halvorcher)
Vättarna är de listiga och de enda som i regel kan bruka magi i den traditionella bemärkelsen. Orchernas benmän hanterar endast shamanistiska besvärjelser. Vättarna har en helt egen kultur och uppfinningar.
Illvättar är inget eget folkslag, utan bara fanatiskt troende (men på vad?). Grejen är att jag egentligen inte gillar illvättar, för de är lite för ninja för min del.
Troll är troll är troll, liksom. De går att variera i mängder. Se bara på Cerevals texter.
Taget från [url=http://forum.rollspel.nu/showpost.php?Number=706047]följande tråd[/url] där jag skrev:Bruka våld
Mycket i orchernas levnadssätt går ut på att överleva och de har sedan länge insett att den starkaste har den största chansen till att överleva.. Hela jargongen mot andra individer är väldigt hård utav sig och man trycker gärna ner andra med hjälp av våld.. Detta återspeglar sig även i en förstörelselusta, då orcherna ser avundsjukt på andras ägodelar och gärna tar sig för att förstöra dem.. Det är därför man hör (i historier) så många berättelser om orcher som plundrar och bränner byar.. Orchen är invidualist och kan endast tänka sig att ha någon nära sig om denne kan utnyttja den andra lägre stående individen..
En annan tråd om orcherTaget från [url=http://forum.rollspel.nu/showpost.php?Number=858622]följande tråd[/url] där jag skrev:Orcherna kommer ifrån en konflux som skedde, som både kastade om kontinenterna men också sög upp magin från de varelser som fanns.. Jag har någonstans i bakhuvudet en förklaring att magin var mycket vanliga för eoner sedan och att det finns spår kvar av detta än idag, både i form av maginoder och magistormar men också vild magi och hamnbytare.. Orcherna härstammar från vissa av de alver som var grymt magiska och som helt förkolnades och förvreds i och med konfluxens framfart..
Orcher och utstyrslar
Senast redigerad av Rickard den 2007-05-29 13:21, redigerad totalt 1 gånger.
Jag ser hellre något sådant här:
Grynnerbergens vättar
I grynnerbergens kalla stendjup ligger ett vidsträckt och enat rike av gruvgrävare och imperiebyggare. Storvätten Ratamark Grov härskar över tusentals svartfolksknegare, krigare och svampbönder. Här har svartfolken, nissarna och skrymten bott sedan urminnes tider, och de nedersta grottorna är fläckade av århundraden av blodsoffer och grymheter. Men vätteriket har kommit långt sedan dess. Ratamark och hans föregångare har utplånat vidskepelsen, anarkin och vildlystnaden. Genom långtgående reformer har de upprättat ett noga regulerat och kontrollerat samhälle. Genom ett avancerat system av informanter och grannskapsbödlar har han fort vättefolken att inordna sig ned till minsta svartnisse. Samhällets uppenbara framsteg skärskådas på månatlig basis i den stora Mönstringshallen.
Vättarna strävar efter lugn, ordning och profit. Den rigorösa samhällskontrollen tjänar till att hålla de mångformiga och oregerliga svartfolken under kontroll. Utåt är vättarna mindre fredliga: även om de upprättar handelskontakter med många grannar och närliggande, kan de också försöka få sin vilja fram med hot om våld, gränsfästningar och rena överfall. För Storvätte Grovs doktrin är "Stål och guld går hand i hand"
Bergens vättar är småväxta och sluga, men vissa växer större storlek och vildsinthet. Om en vätte blir så stor och så våldsam att han inte längre platsar i vättarnas hårt kontrollerade samhälle släpps han lös som landsförvisad, att ansluta sig till de laglösa band av skogsvättar och svartalfer som hemsöker skogarna och ödetrakterna runt norra grynnerbergen.
Grynnerbergens vättar
I grynnerbergens kalla stendjup ligger ett vidsträckt och enat rike av gruvgrävare och imperiebyggare. Storvätten Ratamark Grov härskar över tusentals svartfolksknegare, krigare och svampbönder. Här har svartfolken, nissarna och skrymten bott sedan urminnes tider, och de nedersta grottorna är fläckade av århundraden av blodsoffer och grymheter. Men vätteriket har kommit långt sedan dess. Ratamark och hans föregångare har utplånat vidskepelsen, anarkin och vildlystnaden. Genom långtgående reformer har de upprättat ett noga regulerat och kontrollerat samhälle. Genom ett avancerat system av informanter och grannskapsbödlar har han fort vättefolken att inordna sig ned till minsta svartnisse. Samhällets uppenbara framsteg skärskådas på månatlig basis i den stora Mönstringshallen.
Vättarna strävar efter lugn, ordning och profit. Den rigorösa samhällskontrollen tjänar till att hålla de mångformiga och oregerliga svartfolken under kontroll. Utåt är vättarna mindre fredliga: även om de upprättar handelskontakter med många grannar och närliggande, kan de också försöka få sin vilja fram med hot om våld, gränsfästningar och rena överfall. För Storvätte Grovs doktrin är "Stål och guld går hand i hand"
Bergens vättar är småväxta och sluga, men vissa växer större storlek och vildsinthet. Om en vätte blir så stor och så våldsam att han inte längre platsar i vättarnas hårt kontrollerade samhälle släpps han lös som landsförvisad, att ansluta sig till de laglösa band av skogsvättar och svartalfer som hemsöker skogarna och ödetrakterna runt norra grynnerbergen.
Förslag till pdfen/wikin:
Svartfolk: först en berättelse om allt som förenar de olika svartfolken, vilket ju verkar vara en hel del, och varför man bakar ihop dem i en klass.
Sedan avslutningsvis fördjupande färgstarka beskrivningar av de olika typerna av svartfolk, vilka de nu är.
Är det dags för omröstning? Eller kanske flera?
Svartfolk: först en berättelse om allt som förenar de olika svartfolken, vilket ju verkar vara en hel del, och varför man bakar ihop dem i en klass.
Sedan avslutningsvis fördjupande färgstarka beskrivningar av de olika typerna av svartfolk, vilka de nu är.
Är det dags för omröstning? Eller kanske flera?
Jag skulle hellre se bara en rad beskrivningar av olika svartfolksbosättningar, allt behöver inte beskrivas generellt. Tvärt om är det ofta bättre att beskriva en enskild företeelse som är ett exempel på hur det fungerar. Genom tydliga exempel vet SL och RP vad de har att spela på, samtidigt som världen inte begränsats genom "universella sanningar"
En tanke, helt ur luften...
Om nu svartfolken är krigiska raser överlag så bör dom ha hög fertilitet för att inte dö ut. Krig mellan klanerna tycks ju onekligen minst lika vanligt som mot andra raser. Och då räknar jag inte ens med de skärsmtytslingar INOM klanen som sannolikt äger rum med jämna mellanrum när rangordningen skall ses över.
En tanke kan vara att dessa ljusskygga kreatur är så pass fertila att "blandraser" är vanligare där ibland. (Jag vet att majoriteten är emot blandraser som koncept....)
De flesta bastarder som kläcks fram är själva infertila, men det händer att nya raser föds. Den klassiska svartfolksresen kan vara ett sådant resultat som stammar från de ädlare resegrupperingarna såsom tolguder, Högmän och Lindskiarne. Ovanliga, men utmärkta "skicka-fram-först-för-att-skapa-kaos-och-slå-ihjäl-massor-av-fiende"trupper. Varje större klan med självaktning försöker att hålla sig med en eller två kedjade vettvillingar i någon hemtrevlig resehåla(med tjocka galler).
Kanske skapades svartalfer av en egen gud, kanske är dom ett osedvanligt bra resultat av en gatukorsning. Och så vidare.
Detta leder ju också till möjligheter att
A)Förklara bortfallet av äldre raser (som helt enkelt asimilerats in i svartgolksstammar) och
B) Att i framtiden för en kreativ SL skapa nya skumma degenererade raser (Väntar med spänning på Orchankan
)
Som sagt, bara en tanke att spinna vidare på eller tokdissa.
Och isådana fall...vad var ursprungs-svartisen?
Om nu svartfolken är krigiska raser överlag så bör dom ha hög fertilitet för att inte dö ut. Krig mellan klanerna tycks ju onekligen minst lika vanligt som mot andra raser. Och då räknar jag inte ens med de skärsmtytslingar INOM klanen som sannolikt äger rum med jämna mellanrum när rangordningen skall ses över.
En tanke kan vara att dessa ljusskygga kreatur är så pass fertila att "blandraser" är vanligare där ibland. (Jag vet att majoriteten är emot blandraser som koncept....)
De flesta bastarder som kläcks fram är själva infertila, men det händer att nya raser föds. Den klassiska svartfolksresen kan vara ett sådant resultat som stammar från de ädlare resegrupperingarna såsom tolguder, Högmän och Lindskiarne. Ovanliga, men utmärkta "skicka-fram-först-för-att-skapa-kaos-och-slå-ihjäl-massor-av-fiende"trupper. Varje större klan med självaktning försöker att hålla sig med en eller två kedjade vettvillingar i någon hemtrevlig resehåla(med tjocka galler).
Kanske skapades svartalfer av en egen gud, kanske är dom ett osedvanligt bra resultat av en gatukorsning. Och så vidare.
Detta leder ju också till möjligheter att
A)Förklara bortfallet av äldre raser (som helt enkelt asimilerats in i svartgolksstammar) och
B) Att i framtiden för en kreativ SL skapa nya skumma degenererade raser (Väntar med spänning på Orchankan

Som sagt, bara en tanke att spinna vidare på eller tokdissa.
Och isådana fall...vad var ursprungs-svartisen?
Peter: det bästa du skrivit (Palinor är väl inte helt fel heller), stor slängkyss till dig! då står det ju dessutom författaren fritt att använd vilka beteckningar han föredrar just där. strålande. Det tycker jag vi bestämmer för alla dessa "folkgrupper"/varelser som dyker upp i Ereb.Peter skrev:Jag skulle hellre se bara en rad beskrivningar av olika svartfolksbosättningar, allt behöver inte beskrivas generellt. Tvärt om är det ofta bättre att beskriva en enskild företeelse som är ett exempel på hur det fungerar. Genom tydliga exempel vet SL och RP vad de har att spela på, samtidigt som världen inte begränsats genom "universella sanningar"
Nja nog smäller Palinor högre menMikael skrev:Peter: det bästa du skrivit (Palinor är väl inte helt fel heller), stor slängkyss till dig! då står det ju dessutom författaren fritt att använd vilka beteckningar han föredrar just där. strålande. Det tycker jag vi bestämmer för alla dessa "folkgrupper"/varelser som dyker upp i Ereb.Peter skrev:Jag skulle hellre se bara en rad beskrivningar av olika svartfolksbosättningar, allt behöver inte beskrivas generellt. Tvärt om är det ofta bättre att beskriva en enskild företeelse som är ett exempel på hur det fungerar. Genom tydliga exempel vet SL och RP vad de har att spela på, samtidigt som världen inte begränsats genom "universella sanningar"

det är kanske sättet att komma vidare, det är väldigt trevligt att läsa om olika bosättningar (skulle nog vilja se det om alverna också)
sen hindrar det väl ingen om nån är sugen att beskriva smånissarnas situation eller de fruktansvärda resarnas
vi kan kanske erbjuda två olika alternativa beskrivningar så är det bara att välja vilken som passar
The Artist Formerly Known as Boris
Jag vet inte om det var mig du svarade på, men jag gav konceptförslag då Psipo efterfrågade det. Jag har redan skrivit att jag gillar när man tar upp man tar upp geografiskt knutna svartfolksstammar som exempel.Peter skrev:Jag ser hellre något sådant här:

Det finns dock en nackdel med det tankesättet. Det kan få en spelledare att tänka "Det där kan jag inte använda, för mina spelare kommer aldrig att vara där". Så tänkte jag när jag läste Alver, som har just generella beskrivningar för att sedan gå in på specifika företeelser. Då är det nog bättre att, som i Svartfolk, ta upp specifika stammar och lämna det geografiska utanför.