Zots bok: 101 äventyrsfrön & scenarion

[skaraborgarn]

Den rike köpmannen VBN anlitar rollpersonerna. Hans syskonbarn har försvunnit och han vill att de ska hittas.
Spåren leder till Kopparhavet och att syskonen setts senast på ett fartyg som gav sig iväg söderut.
Bara att ta första bästa fartyg söder ut men efter en tid på havet anfalls rollpersonerna av pirater och syskonen finns ombord för de har anslutit sig till dessa.

Som alla förstår så är såväl VBN som syskonen vita ankor men sistnämnda har anslutit sig till svarta piratankor. Vad händer nu? Syskonbarnen tyckte morbrodern var snål, krävande och dum och detta liv passar dem bättre. Tänker de släppa rollpersonerna så de kan åka till VBN och snattra (läs skvallra) eller måste de följa med och plundra Altors alla hav?

Ja ja man kan ju ändra så alla inblandade är homo sapiens men hur kul är det?

[skaraborgarn]

Rollpersonerna är ondingar. Slavhandlare som just nu tagit ett stort antal slavar av olika släkten och folkslag till fånga. Nu ger man sig av skeppet är lastat och snart ska fångsten säljas.
Men mystiska dödsfall sker både besättning som slavar hittas döda oförklarligt.

Som SL vet men ingen annan så är en av de odöda eller varför inte fler gengångare. Dessa kan även nekromanti och de eller den tar rollpersonerna en efter en.
En och annan slav som den odöde misstänker sett något styrker också med.

[skaraborgarn]

"Vid faderns bortgång stod Vidar VI inför samma svårighet som Valur Valhänt: att axla manteln efter en hjälte. Även om Vidar VI är mycket olik sin far så har han ändå klarat att styra riket på ett framgångsrikt sätt. Vidar har på ett framgångsrikt vis förbättrat skötseln av Ekenfara, något som inte roade hans far, och därigenom ökat konungens inkomster och bättrat på statskassan avsevärt.

Vidar VI är kanske tyst och tillbakadragen, men har inte låtit riket styra sig självt. Han föredrar att tillbringa sin tid i Ekeborgs bibliotek eller vid Ekeborgs magikerakademi framför att delta i kämpalekar. Vidar VI är änkling och utan arvinge då hans hustru fick otaliga missfall innan hon födde en frisk son som dock avled innan ett års ålder. Vidar sörjer sin hustru djupt och har vägrat att gifta om sig, trots att nära nog alla i hans närhet har uppmanat honom till det.

Hans äldste brorson Helmfrid är utsedd till tronföljare. Detta är dock inte officiellt ännu, något som Helmfrid oroar sig över. Kungen är dock fortfarande vid mycket god vigör."

Ja så långt är alla med. Men nu har den mystiska Aline dykt upp. Denna gåtfulla och undanglidande skönhethar satt kungens hjärta i brand. Aline som ingen tycks veta något om. Kungen syns gå i giftastankar men adeln är inte så glad detta. Helmfrid tycks inte vara förtjust i det heller men rykten säger att han är förtjust i Aline.

Magiker har konsulterats med den sköna tycks inte kunna magi och kungen verkar inte vara påverkat av någon magi eller kärleksdryck. Fast det ska sägas att magikerna har fått arbeta lite i smyg för kungen kan man inte undersöka hur som helst.

I denna härva är rollpersonerna med. Kanske någon faller för Alines charm?

[skaraborgarn]

Den naive och idealistiske Ovdo hängiven den lysande vägen fick för sig att han skulle bli missionär hos svartfolken. Ingen trodde han skulle lyckas och en och annan cyniker sa att det bara var bra att bli av med token.

Ovdo lyckades dock predika och svartfolken har börjat omvända sig! Ja rättare sagt de har hittat på en egen variant vantolkning skulle många säga. Ty Etin är smärtans gud. Svartfolk gillar inte sol och solljuset men den som klarar av smärta är en hårding och klarar man av att uthärda solen då uthärdar man allt! Etin plågar sina anhängare för att göra dem hårda och segerrika!

Ovdo han nu fått se sin missionärverksamhet så ut i ett slags heligt krig mot allt och alla! Själv är han en slags halvfånge hos några fullständigt hängivna krigarorcher som bara vill sprida solsken och smärta!

Rollpersonerna dras förstås in i detta men hur vet endast spelledaren..

[skaraborgarn]

Kurtisanen Ivella har sina kavaljerer i området zxc där ligger flera städer och hon reser mellan dessa och underhåller herrarna. I sin tjänst har hon två tjänare Brozh som är någon slags enuck som Ivella brukar säga om honom och Mila som är hennes uppasserska.
Men Ivella hade otur. Hon bets av en vampyr.

Men livet om man får säga så fortsätter. Att ge sig av tänkte nog Ivella men vart? Nej än så fortsätter hon. Men hon är bara uppe på nätterna, det var hon ofta förut också. Kunderna tycker hon blivit kall på mer än ett sett. Varför fortsätter hon då trots att detta inte kan hålla på hur länge som helst? Det är ju så hon levt och vet inget anat liv om nu detta ord kan användas. Vidare så vill hon få ut så mycket pengar som möjligt så hon kan dra sig tillbaka på allvar.

Mila är lojal hon har alltid varit det och hon tror nog att det tillstånd kurtisanen är i kan botas. Ivella har sagt att det är någon obotlig sjukdom hon leder av det är ju sant på ett sätt och hon ska försöka tjäna pengar för att kunna gå i pension innan hon blir allt för dålig.

Brozh vet dock vad som hänt och han är inte lojal. Tvärtom tar han en del pengar för egen del. Ivella kan om det upptäcks inte göra så mycket och han som nu alltid bär religiösa symboler i fickan och har vitlök i förrådet. Varför inte på så mycket pengar som möjligt innan bubblan spricker?

Rollpersonerna akan dras in i det hela på många vis. Här är några förslag:
Mila anställer dem för att spionera på Brozh och samla bevis på att han är illojal.
Vampyrer måste äta och Brozh övertalar dem att vara kunder hos Ivella. Spännande upplevelse utlovas!
Rollpersonerna som kan svart magi anställs av Brozh för att de ska kunna kontrollera vampyren.
En eller flera av kurtisanens herrar fattar misstankar och rollpersonerna får undersöka vad som hänt med hans dam.

[skaraborgarn]

Titanerna A, B och C tycker det finns för mycket drakar här i EA. Så de drog ut i världen och har nu klubbat ihjäl några stycken sliddersladderödlor. Nu har de bestämt sig för att dräpa draken IOP. Men denne hjälpte allas vår drakmästare Gadirim en gång och vill återlösa gentjänsten för IOP kan ju inte med att säga att han är kissnödigt rädd för titanerna. Rollpersonerna hamnar med i detta bråk.

Exempel: De fårorder av drakmästaren att förhindra titanerna att de skadar draken. Titanerna inser att drakmästaren blandar sig i och de anlitar rollpersonerna att de ska försöka hindra detta så de kan spöa draken. Eller varför inte låta rollpersonerna vara de tre gossarna A, B och C?

[skaraborgarn]

Rollpersonerna är lite otrevliga personer. De är pirater och slavhandlare från Samkarna. De tar slavar som sagt och ibland tar de lösen för dem eller säljer vidare. Men ett par nekromantiker har börjat fatat intresse för slavarna. Ska man animera skelett måste man ha en döing. Ja de betalar bra men det blir snart svårare att få tag i slavar. Folk hoppas hellre i Kopparspadet än blir utsatta för nekromantiska lekar. Bråk om pengar och leveranser uppstår och magikerna tycker det är dags att skaffa nya affärsbekanta. Så man sänder de odöda på rollpersonerna och en och annan av dem vill hämnas.

[skaraborgarn]

Den mäktige herr/kung/kommunalråd är till åldern kommen. Hans fru likaså. Men de har en son och han är ung, ja lite väl ung men inte på det sätt man brukar tänka på.

I många år har det skvallrats om sonens börd. Den mäktige fick sonen och enda barnet vid 50 års ålder och hans fru som var 38 var i den ålder kvinnor i EA sällan föder sin förste. Vidare så verkar sonen som nu är 40 inte åldrats sedan han blev 20.

Nu är vi i EA och saker mer underliga än så händer ju dagligen men den mäktige har en hel del arvingar som mer än gärna lyssnar på skvaller ty en otrogen frus oäkta barn kan inte ärva vare sig titlar, makt eller mynt.

En undersökning görs och troligen är sonen ett kärleksbarn med en alv och frun. Vad göra?

Den mäktige har hela tiden sagt att sonen är hans son och han verkar vara uppriktigt fäst vid denne. Sonen är en begåvad och framsynt herre och skulle blir en bra efterträdare till sin förmente far. Den mäktiges släktingar är inte kända för något bra ska sägas tvärtom många av dem är snikna och lite dumdryga.

Mycket kan vid Odo ske och lär göra det.

Rollpersonerna är med och undersöker vem som är far. De kanske hittar alven som man tror är fadern.
De är måhända vänner till den mäktige och försöker rentav dölja spåren.
Nedriga kan de vara. De får fram information och hottar med utpressning.
Rollpersonerna akan ju vara de snikna och dumdryga släktingarna och gör allt för att lyssna på skvaller.

[skaraborgarn]

När använde ni ADIMISTRATION/JURIDIK senast? Tänkte väl det. Så nu kör vi ett rättegångsäventyr.

Rollpersonerna kommer till XCV en mäktig person är anklagad för brott. Ingen vågar dessvärre vara med i juryn för i XCV utses en jury som ska vara med och döma. Men alla fruktar mäktig person. Denne har också anhängare i trakten. Så rollpersonerna som kommer utifrån blir med i juryn vare sig de vill eller inte. Men mäktig person har anhängare som försöker påverka eller rentav hota rollpersonerna. Åklagaren eller vad vi nu ska kalla denne har velat sätta dit den anklagade länge. Kanske försöker även denne påverka rollpersonerna?

Mycket händer och det händer.

[skaraborgarn]

Feliciska piratkriget står för dörren eller kanske rentav börjat. Berendien påverkas förstås.

Felicierna har spioner och agenter. Dessa har lyckats ta kontakt med "Röda fiskens brödraskap". Dessa ska göra attentat mot dvärgarnas ambassad i den Berendiska huvudstaden Entika. Om dvärgarna drabbas av exempelvis mord, kidnappning av viktiga personer på ambassaden eller något annat kommer relationen mellan Berendien och dvärgarna försämras och det påverkar handeln. Dvärgarna tillverkar mycket en nation i krig behöver. Man kan också utöva utpressning om man exempelvis kidnappar ambassadören vapen eller guld kan man kräva. Man är knappast rädd för krig mot småskäggen då dess knappast lär bygga en flotta!

Röda fiskens inbladning är mest att de står för allt arbete. Det leder också spåren från Felicien.
Men myndighterna i Berendien har fått nys om att något verkar hota ambassaden. Men dvärgarna är stolta och menar sig på att de vil sköta saken själv. De vill inte ha berendier snoka på deras ambassad även om relationen mellan länderna är utmärkta. Sedan handlar det om stolthet också.

Rollpersonerna kan vara:
Feliciska agenter.
Medlemmar i Röda fisken.
I Berendiens tjänst.
Dvärgar som arbetar på ambassaden.

Är man i Berendiens tjänst så försöker man se vad som kan hända utan att trappa på någons skägg bokstavligen. Är man dvärg så måste man försöka lista ut vad som kan ske och vad hotet ligger i. Är man en röd fisk så ska man hitta på något som kidnappning, mord eller mordbrand. Är man agent från Felicien måste man vaka över sina hantlangare så de sköter sig för kan man lita på röda fiskens medlemmar.

[skaraborgarn]

Den sköna fröken XCV tillhörande en echtisk adelsfamilj har två beundrare. De båda vill vinna hennes gunst och hand. Men hon vill inte gifta sig med någon av dem. Så efter lite om och män låter hon förstå på en högtravande kardisk dialekt förstå att hon ämnar äkta den av herrarna som hittar den försvunna snösparven. Ett magiskt föremål i silver och mithril som senast sågs i Orghin för cirka 200 år sedan. De båda hjältarna ty vi kan kalla dem så lovar på än er högtravande kardisk dialekt att resa omedelbart och finna snösparven.

Rollpersonerna följer med. Men det är bara ett litet problem. Snösparven är något XCV hittat på...

[skaraborgarn]

De kvinnliga drakdödarna har det inte lätt. Efter att ha dräpt två bestar och tagit deras skatter så har de förföljts av karlslokar och gubbstruttar som vill gifta sig med dem. Döda drakar var lätt jämfört med dessa beundrare.
Så för att få lite lugn och ro, för man kan ju inte bara döda beundrarna så anordnar man en tävling. 10 moment ska utföras. SL kan avgöra vad som är lämpligt. Men vad händer om någon eller några lyckas brottas med mantikoror, slå knut på ambiormar och fånga megaser? Mer lattjo kan det bli om någon av drakdödardamerna faktiskt blir kär någon som ställer upp. Ska man fuska så han vinner?

Rollpersonerna kan ju vara damerna eller deras vänner eller varför inte någon av deras beundrare som vill vara med i tävlingen?

[skaraborgarn]

Rollpersonerna får anställning som vakter vid en karavan eller likande transport. Men det är förstås ingen lätt uppgift. Rövare och olika feodalherrar gör resan svår men inte är det lättare av att det finns stöldgods i lasten. Det som stulits tillhör mäktiga personer som kung/mäktig magiker och denne sänder ut folk och varelser som ska ta tillbaka det stulna.

[skaraborgarn]

Jag har alltid gillat att äga. Verular drack upp det sista ur glaset och log. Äganderätten är min religion. Äga inte bara guld och diamanter, äga varelser, vackra hästar har jag i mitt stall och mina jaktfalkar är de absolut bästa vågar jag påstå. Verular knäppte med fingrarna det bästa är att äga själar. Det är därför min passion är slavar. Slaven kom in med ännu ett glas vin och hans ägare fortsatte. Jag har ägt slavar från princip hela Ereb Altors människor vare sig de är blåhudingar eller pratmakare från Magilre. Men de roar mig inte längre. Jag har ägt en serpent, ja han var väl inte till någon direkt nytta. Ett troll hade jag men sedan skulle de dumme token ut i solskenet. En älva tycktes aldrig fatta att hon ens var slav och irrblosset höll på att tända eld på min rara och sköna bibliotek. Det kostade pengar och möda att få en sjöjungfru och det var ju synd att vi satte henne hos hajmannen men man lär av misstag.

Min bäste slavjägare har slutat. Han var magiker, mentalist och han kunde med sin magi få de flesta att lyda. Men nu har han sagt sig vilja studera magi ett tag, ha, när en magiker studerar kan han vara borta i mint tvåhundrasju år. Men men, ursäkta vill ni ha lite mer vin? Ja slava ja. Men nu vill jag ha något mer exklusivt i min samling. Kan ni äventyrare och lyckoriddare få tag i en titan?

[skaraborgarn]

Den mäktige herr X har en maka och hustru. De är som så många andra mäktiga människor gifta av politiska och ekonomiska skäl. Att frun tog sig en älskare gjorde inte så mycket. Sköt det snyggt sa X. Men ack ack, det är inte så lätt att sköta otrohet snyggt. Allra helst som älskaren var en alv! Ett litet barn har nu blivit resultatet av kärleken. Men alven förstod inte att hålla tyst och barnet är inte lik herr X alls och även om halvalver nu mestadels är lika sin dödlige förälder och släkte än det alviska så kan man alltid undersöka sådant.

Herr X har för att rädda ansiktet och äran spridit ut att makan våldtagits av alver och hämnd ska utkrävas. Allt älvfolk, det finns relativt mycket sådana där detta utspelas ska dödas!

Rollpersonerna kan vara styggingar som åtar sig att döda spetsöron mot betalning. Men man kan vara alver eller annat älvfolk som helt plötsligt hamnar i en svår situation. Rollpersonerna kan också tänkas samla bevis för att alverna ä oskyldiga att barnet inte alls är resultat av våldtäkt men även att X sett mellan fingrarna med att frun varit otrogen.