Man slår ett slag för att se om man kan lära sig magi (i teorin är det ett engångsinträdeprov till en akademi).
I vår grupp gjorde vi som så att den som ville bli magiker inte behövde slå - och alla andra slog för att se om de hade potentialen. Vissa gravt olämpliga av mina RP både hade gåvan och studerade.
Hamurs skepsis tolkar jag som riktad mot utsocknes magiker, inte egna som studerat och sedan kommit hem. Dvärgarna skulle knappast gilla en sådan opragmatisk inställning heller. Helande, jordväg, eldbollar för att skrämma barbarer, allt sådant är mycket nyttigt.
Klomellien
Re: Klomellien
Ja, så avgör man nog hur man blir trollkunnig. (Vi körde att alla med yrket magiker automatiskt klarat slaget men att övriga fick slå). Hur andra märker att man har förmågan är dock mer oklart.
Jag tänker att Hamurerna inte nödvändigtvis är skeptiska mot magi som sådan. Om de har en motsvarighet till de rakade så är magiker nog ganska accepterade… inom just den sfären. Däremot tror jag att man är väldigt skeptiska mot häxmästarna i Bosza. I alla fall historiskt. Detta gäller alltså hamurerna i storfamiljerna utanför hamur stad. Dessa är nog mer välvilliga (intresserade av handel) och för Yohrleiderna finns nog ingen sådan aversion (förutom hos dalkiska Yohrleidare).
Jag tänker att Hamurerna inte nödvändigtvis är skeptiska mot magi som sådan. Om de har en motsvarighet till de rakade så är magiker nog ganska accepterade… inom just den sfären. Däremot tror jag att man är väldigt skeptiska mot häxmästarna i Bosza. I alla fall historiskt. Detta gäller alltså hamurerna i storfamiljerna utanför hamur stad. Dessa är nog mer välvilliga (intresserade av handel) och för Yohrleiderna finns nog ingen sådan aversion (förutom hos dalkiska Yohrleidare).
-
Torquemada
- Barbisk Hövding
- Inlägg: 1186
- Blev medlem: 2007-12-29 10:14
Re: Klomellien
Tänkte på en sak: Hur barrikaderade är en genomsnittlig storfamilj mot barbarhorder? De har ju rikedom värd att plundra...
Re: Klomellien
På detta vis beskev jag det i ”Hamurer-beskrivningen” i folkslag.Torquemada skrev: ↑2023-06-16 14:57 Tänkte på en sak: Hur barrikaderade är en genomsnittlig storfamilj mot barbarhorder? De har ju rikedom värd att plundra...
”Hamuriska byar
Hamurerna bor ofta tillsammans efter storfamiljernas markinnehav. De mer framträdande familjerna bor centrerat i byn. Ofta är byarna små med ett fåtal stugor. En typisk hamurerbosättning är en gård där husen grupperas mot en innergård. Detta har idag främst funktionen att den stänger djur ute från innergården. Ett annat minst lika viktigt syfte är att konstruktionen fungerar som ett försvar mot härjande svartblod och konkurrerande storfamiljer.
Man lever ihop i storfamiljer där de med högst status bor i storstugan medan de övriga familjerna finns i gårdens ytterkanter och intilliggande stugor.
De skogsboende hamurerna är färre till antalet än de som lever vid bergen. De har ofta halvnomadiserade liv och följer djurens vandringar i markerna. Under vinterhalvåret är de bofasta men i regel bor dessa storfamiljer mer enkelt än de bofasta hamurerna.”
Själva husplaceringen har viss försvarsmässig funktion. Den klara dock inga större eller organiserade atracker men måttfulla räder från svartblod, andra storfamiljer och barbarer kan få svårt.
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9059
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Re: Klomellien
De flesta hamurer utanför själva Hamurstaden verkar enligt det som skrivits leva i kringbyggda gårdshus uppe i Hamervathnadalens många sidodalar. En del av dessa storfamiljer är allierade med dvärgar i såkallade bergslag som är en typ av samarbete om att utvinna malm ur lokala gruvor. Hur dvärgarna bor tror jag ingen sagt något om men rimligt kan vara att de bor nere i berget och då förslagsvis i direkt anslutning till gruvorna. Gruvor, dvärgbostäder och gårdshus (byggda med nära tillgänglig dvärgisk stenbyggarkunskap) borde således vara stadigt byggda. Om några direkta barrikader existerar vet jag inte men jag tolkar det som att du menar lite allmänt kring försvarsverk.
Hamurer och dvärgar är sen ganska vapenkunniga folkslag båda och att försöka sig på plundringsräder i deras hemtrakter tror jag sällan blir särskilt framgångsrikt. Men det hindrar ju inte exempelvis svartfolk att försöka. Hur det ser ut med andra ”barbarer” i södra Melashebergen är det inte sagt så mycket om. Det lever vissa stamfolk tillhörande Kasenu (den sydnarguriska kulturen som i flera olika grupperingar lever i och kring Snoarskogarna på norra Aidne) och dessa kan säkert tänkas vilja försöka plundra i Hamur men hamurernas teknologi lär vara överlägsen deras egna.
Tillägg: Såg ditt inlägg gtjorgo först efter jag skrivit mitt men vi verkar ha lite samma källor.
Hamurer och dvärgar är sen ganska vapenkunniga folkslag båda och att försöka sig på plundringsräder i deras hemtrakter tror jag sällan blir särskilt framgångsrikt. Men det hindrar ju inte exempelvis svartfolk att försöka. Hur det ser ut med andra ”barbarer” i södra Melashebergen är det inte sagt så mycket om. Det lever vissa stamfolk tillhörande Kasenu (den sydnarguriska kulturen som i flera olika grupperingar lever i och kring Snoarskogarna på norra Aidne) och dessa kan säkert tänkas vilja försöka plundra i Hamur men hamurernas teknologi lär vara överlägsen deras egna.
Tillägg: Såg ditt inlägg gtjorgo först efter jag skrivit mitt men vi verkar ha lite samma källor.
Re: Klomellien
Precis:)
Kanske ska tilläggas att hamurerna i regel använder sig av rejäla stockstugor, särskilt de hus som är tillhörande de framträdande delarna av storfamiljen. De är ganska eldfasta och inget man hugger sig igenom, likt en yolevitisk båtstuga.
Med de sagt så saknar hamurerna i regel riktiga befästningar utöver hamur stad och tornet intill bestberget.
Kanske ska tilläggas att hamurerna i regel använder sig av rejäla stockstugor, särskilt de hus som är tillhörande de framträdande delarna av storfamiljen. De är ganska eldfasta och inget man hugger sig igenom, likt en yolevitisk båtstuga.
Med de sagt så saknar hamurerna i regel riktiga befästningar utöver hamur stad och tornet intill bestberget.
Re: Klomellien
Yoleviter
Folkslagets historia
800 talet f.O.
Joriska fiskare från Mirelien grundar en bosättning längst in i viken mellan Aidne och Drylo. Området är undanskymt och lämnas i frid av svartfolken i inlandet. Kejsarmakten bryr sig inte om utvandrarna. Många klomellier i sydväst, så som yoleviterna, räknar sig som härstammade från dessa fiskare.
711 f.O.
Från Aidne skickas legioner sjövägen in i södra Drylo för att försöka få kontroll över regionen och säkra handelsvägarna. Med utgångspunkt i den joriska kolonin erövras en del av dagens södra Klomellien och provinsen Drylo Iolevatica etableras. En del av yoleviterna härstammar även från dessa nya jorer som nu bosätter sig i provinsen. Svartfolk och sydnarguriska stammar som organiserat riken i bergen hindrar dock en större utvidgning av provinsen.
599f.O
Den Tredje Konfluxen
Från sydöst kommer först vansinniga rykten och sedan de första köttbitarna. Den Tredje Konfluxen har drabbat Ereb. Snart kommer de upp till Drylo Iolevetika där de snabbt slår ut delar av befolkningen innan de drar vidare norrut. Även om konfluxen på alla vis är en katastrof klarar sig faktiskt Drylo bättre än övriga kejsardömet under den tredje konfluxen.
595-550.f.O
Kontinentaljoriska riket försöker, under Provinsen Magillas ledning, att återta manteln från det fallna kejsardömet. Det går initialt bra men kombinationen av konflikt mellan främst Magilla och staden Amazunga (dagens Munzga) i norr, samt provinsen Meridionalis med staden Klorosodium i söder(samt ökade attacker från svartfolk och dylerstammar) skjuter snart projektet i sank. I Drylo Iolevetika konstaterar man sammanbitet att man nu ännu mer än tidigare får klara sig själva oavsett vad framtiden har i åtanke. På 550.f.O är det uppenbart för de flesta att Kontinentaljoriska riket aldrig kommer att lyckas med det som man företagit sig. Provinserna styrs mer som fristående och ibland rivaliserande stater än som ett enhetligt och starkt rike. De inre delarna av Klomellien avfolkas nästan helt under denna period. Styret i Drylo Iolevetika tar formen av en rådsrepublik där en samling lagkunniga inom kejserlig rätt har stort inflytande i samklang med äldsten för områdets gamla fiskarfamiljer.
520.f.O.
Klippformationerna på den i övrigt flacka stranden norr om Drylo Iolevetika besöks av Dvärgar från riket Mirin Khon. De sätter upp en liten bosättning då de finner en liten järnåder. Brytningen är dock inte särskilt intensiv och läggs snart ned. Bosättningen får namnet Basadaz-mûh men kallas för Dvärgsten av människor som finns i närheten.
470.fO
Jorderna kommer för första gången till kusterna av dagens klomellien och börjar plundra de kraftigt försvagade provinserna i kontinentaljoriska riket som endast hjälpligt kan värna sig. Ingen hjälp kommer till Drylo Iolevatica från andra provinser utan alla får skydda sig själva efter förmåga.
468-(ca 100 e.O) f.O. Drylo Iolevetika hamnar i omgångar i jordernas händer och rådet tvingas betala tribut till nordborna. Denna underkastelse är dock aldrig permanent och provinsen reser sig varje gång jorderna lämnar området.
450.fO. Kontinentaljoriska riket går under. Provinsen Drylo Iolevatica tappar mer och mer kontakt med de tidigare provinserna. Man kommer samtidigt mer och mer att kallas för Republiken Yolev i folkmun. Svartfolk och vargmän stoppar yoleviterna från att etablera sig på andra sidan åsen.
55.e.O.
De lärde i Yolev nämns i text för första gången.
93 e.O.
Den sista jordakiska sköldjarlen i Yolev avsätts. Inga långskepp från Jorduashur har synts till i denna sista utpost av Jorderväldet på flera år och kontakten med Kard verkar bruten. Den åldrige sköldjarlen Gormund Storbuk lämnar Yolev på ett ensamt kvarvarande skepp tillsammans med sitt hushåll och sin hird. Yolevs råd förklarar staden som republik.
Ca 100 e.O.
Magikerna i staden Joraga, på ön Diamor i Jaggaracksjön, inleder vad som har blivit känd som Den första magokratin och hävdar sin makt i hela södra Klomellien. Magikerna från den första magokratin upptäcker en del lämningar från den sedan länge försvunna ”magiska högkulturen” i träsken i det som kommer att utgöra södra Hisskov.
Svartfolk och vargmannastammar på västra stranden av Jaggaracksjön fördrivs till stor del av magikerna från Joraga under denna tid vilket gynnar friden vid Yolevs nordöstra gräns.
167.e.O.
Det gamla dvärgiska riket Mirin-Khon i klomellerbergen invaderas och faller för svartfolk. Dvärgar som överlever flyr västerut och söderut för att undkomma angriparna. En grupp når den lilla kolonin vid Basadaz-mûh (även känd som Dvärgsten) vid Gryppas vik norr om Yolev. Här gräver de efter järnmalm i den sedan gammalt kända fyndigheten och en hamn etableras. Efter några år så kommer handeln igång, bland annat med Yolev, som får en stor del av sitt järnbehov uppfyllt från Basadaz-mûh.
186 e.O.
Joraga och hela ön Diamor eldhärjas efter en ödesdiger magisk snedtändning. Händelsen är början till slutet för den första magokratin. De få överlevande tar senare, under mentalisten Yaras ledning, tillflykt till den lilla och halvt bortglömda forskningsstationen Bosza. De få sommarpalats, tempel och byar som anlades på Jaggaracksjöns västra strand, överges helt och förfaller delvis.Yolevs lärde fattar genast intresse för magikernas lämningar och skickar ut flera expeditioner för att försöka hitta intressanta böcker och föremål samt spår från den magiska högkulturen.
192 e.O.
Yolevitiska herdelag korsar Hisskoviska högåsen och etablerar sig vid Jaggarack. Dessa har länge sökt ny mark men tidigare har svartfolk och sedan magikerna i Joraga gjort området otillgängligt. Grunden till en ny stad läggs i vad som en gång varit ett jordisk piratrede och här kommer eftervart Hisskov växa fram. De styrande i Yolev har inga invändingar mot emigrationen. Om herdelagen gjorde detta på eget initiativ eller finansierades av andra är en ständigt diskussion bland yoleviterna. Den första magokratin har ju även till stor del ”befriat” området från bestfolken som tidigare gjorde en övergång omöjlig från Yolev.
196 e.O.
Solvandraren S:ta Inneda kommer till Yolev och börjar sprida profeten Odos förknnelse, den Lysande Vägen. Omvändelsen går förhållandevis lugnt och fredligt till. Yoleviterna blir snabbt övertygade anhängare men är inte dogmatiska i relation till andra. ”Låt oss sköta vårt så får ni andra göra som ni vill..” är en devis man gärna följer. Inom stadsstaten försöker de styrande och templet dock hålla gemensam linje.
240.e.O. (Kanske tidigare?)
En samling fiskare från Yolev upptäcker att valar av och till strandar på ön Ir-ves utanför Melorgh. De inser att detta är ett ypperligt sätt att försörja sig på och bosätter sig på ön. Här finns redan en grupp melorghier med vilka man gifter in sig. Efter tiden skapar man en egen, synnerligen egalitär, kultur på ön. Republiken Yolev har inga pretentioner på att få nybyggarna som undersåtar.
255-257 e.O. Brända jorden och månulvarnas stora plundringsräd.
Svartfolk tränger in över melashebergen och härjar i södra Klomellien. Städer som Hisskov, Lusloigis och gamla Garrika bränns till stor del ned. Horderna från Brända jorden och Månulvarna slår läger vid Jaggaracksjön. De sänder ut mindre trupper för att söka efter mer områden för plundring. I Yolev har man blivit varse om ödet för grannstäderna och rådet i stadsstaten förbereder sig för att barrikadera in sig som skydd mot plundringar. Denna defensiva inriktning innebär dock att man offrar den kringliggande landsbygden.
257.e.O.
Svarfolkens förtrupper bryter in över åsen och börjar röva gods och skövla byar. Angreppen möts inte av något motstånd från det republikanska rådet i Yolevs stad. En vilja till ett mer aktivt motstånd väcks av de Yoleviter som bor vid hisskovitiska högåsens västra sluttning.
Detta sker under ledning av den lokala riddaren och milisledaren för södra Yolev, Tire av Lundekull. De beslutar sig för att möta svartbloden på högåsen och här står ett blodigt slag där svartbloden drivs tillbaka efter svåra förluster. Tire utropad av uppbådshären till Prinzeps och leder utrensningen av de svarfolksgrupper som är kvar runtikring högåsen. Därefter lämnar svartbloden då de inte anser att det finns kvar något mer som är värt att plundra i klomellien. i alla fall inte i förhållande till det motstånd som likväl finns. Allt av värde anses redan vara taget.
Prinzeps Tire av Lundekull går mot Yolev där stadsstatens råd inte vågar annat än att godkänna härens utnämning. Vad detta innebär är ännu inte helt säkert.
260-270e.O
I kolonin Dvärgsten, även känd som Bazad - mûh, börjar malmådern att sina. Dvärgarna i Bazad-mûh börjar dock använda sina kontaktnät med dvärgarna i Hamur som från 250-talets slut nu bryter järn och koppar i sydöstra Klomellien. Man blir en utskeppningshamn för varor från Hamur som tas över Hisskov och sedan loigerlandet (då tillhörande Poane) innan det når Dvärgsten. Härifrån säljs malmen vidare till hela regionen (bland annat till Magilre!) men även till Yolev som saknar egen tillgång till järn.
263-267eO
Stora stadion i Hisskov byggs upp. Hisskovitiska spelen arrangeras för första gången. Deltagare från Garrika, Aguhzmohr/söderlandet (redan inkorporerat i Sandzas?), Loigerlandet och Sandzas är inbjudna redan denna gång. Även Yolev har bjudits in men de sänder ingen deltagare. Hisskoviterna slår gärna vad om en rad olika insatser kopplade till spelen.
273.e.O
Prinzeps Tire avlider i sotbädd men hans son (med samma namn) blir utropad till efterträdare. Ett visst missnöje skönjas hos delar av stadsstatens råd som inte är helt nöjda med riktningen.
276.e.O.
Ett kuppförsök med syfte att avlägsna både titeln Prinzeps samt innehavaren Tire den unge, görs i Yolev. Kuppmakarna lyckas dock aldrig ta kontrollen över Yolev stad då den lilla hären är på Tires sida.
De som anses vara skyldiga fångas in och bestraffas med stegling. Det beslutas även att Prinzepstiteln ska vara ärftlig. Yolev tar mer och mer formen av en monarki.
284.e.O
De lärde i Yolev börjar få sådan status att deras kunnande nu efterfrågas i de kringliggande stadsstaterna.
322.e.O.
Prinzepstiteln har sedan några år mer och mer jämföras med titeln konung efter Aidnisk modell. Nu överförs den även officiellt till att mena just detta och Yolev blir ett konungarike. Styret är närmast ett envåldsstyre där kungen i regel rådfrågar rådet men själv fäller beslut. Konungen ska alltid vara benämnd Tiridatiuz (de tidigare kungarnas namn ändras retroaktivt) och ättling till Tire av Lundekull.
340 e.O.
En grupp dalkiska skepp går på grund på kusten söder om Yolev. De överlevande blir skeppsbrutna och måste stanna för att åtgärda de skador på skroven som uppstått. Medan den dalkiska besättningen är iland för att försöka reparera skeppen upptäckte de att här fanns tillgångar att bygga en framtid på.
341e.O
De skeppsbrutna får under året hjälp av fiskare från Yolev. Dessa tycker visserligen att dalkerna är lite underliga men likväl umgås de. Ett flertal giftermål äger rum och snart dyker telningar upp. Bland familjerna som växer upp i Yolev försvinner dessa snart i mängden men för barnen som växer upp i byn Nya Arno så utgör dessa ungar en betydande del av den första generationen i samhället som från nu tar form. Blandäktenskap mellan Yoleviterna och dalker fortsätter under århundradet men blir färre och färre. Dels för att fler dalker söker sig till Nya Arno från Caddo och dels för att schismen mellan aidniska och dalkiska grenen av den Ljusa Vägen först då på allvar nått Klomellien. På grund av det sistnämnda är färre äktenskapsmogna från Yolev intresserade av de strandsatta blondinerna från Caddo.
380.e.O.
Under det andra saphynska kriget så kommer en flotta från det heliga Kishatet på Palamux vilse och irrar sig in i Gryppas vik i jakt på raner. Här finner de den dvärgiska besittningen Basadaz-mûh som de hamnar i konflikt med(vet vi varför?). Dvärgarna är numerärt underlägsna och tas som slavar till palamux. De frigör sig dock ganska snart och skapar ett eget litet rike i Kopparbergen på södra delen av ön.
För Yolev innebär angreppet en smått akut järnbrist då dvärgarna skött handeln med gruvorna i Hamur (ådern i Basadaz-mûh har sedan en tid sinat).
380 talet.e.O.
Magikerna i Bosza har under sällskapet Cirkanten stärkt sin makt i klomellien och trådar dras även mot Yolev och det kungliga hovet. Misstankar att någon försöker korrumpera makten finns men ingen vet varifrån angreppen sker.
385.e.O
Ett något paranoid råd med konung Tiredatez IV i spetsen beslutar att bygga en stor fästning på hisskoviska högåsen. Fortet ges namnet Östanlås. Denna får under historien mer rollen av en tilltagen tullborg än att den används som stödjepunkt i krig.
390.e.O.
Stadsstaten Yolev upplever en tydlig brist på järn efter att Bazad-mûh tömts av flottan tillhörande det heliga Kishatet. Handeln mellan Dvärgsten och Hamur är över och Yolev hittar ingen annan som kan ge dem den nödvändiga metallen.
392.
Yolev tillåts gå med i Klomeliska Unionen. Grannen Hisskov är drivande i att ta emot stadsstaten som man oftast har goda relationer med. Yolev har redan vid denna tid haft isolationistiska tendenser. (Dessa blir dock långt värre efter jordiska ockupationen år 427-456).
393.e.O.
Nya Arno tillåts gå med i unionen. Hisskov är positivt inställda och lyckas tillsammans med Yolev övertyga det skeptiska Prinshertigdömet Garrika. Sanzas säger varken bu eller bä. Viss rädsla finns för att dalkerna hamnat under influens från magokratin i Bosza men hisskoviterna vill hellre fria än fälla. De tänker vidare att folket i Nya Arno lättare kan stå emot magikerna om de har uppbackning från unionen vid Jaggaracksjön. Detta visar sig dock vara en felbedömning. Vissa historiker från Yolev hävdar att hisskoviternas öppna sinne i frågan är ett tecken på att många adelsmän i Hisskov redan vid denna tid var under inflytande av Cirkanten. Yolevs egen roll nämner man inte..
398-403.e.O. Magikernas krig.
Yolev undviker de stora slagen under cirkantens inbördeskrig. Däremot så kollapsar handelsförbindelserna vilket åter sätter kungariket i varubrist. Framförallt av järn. Ett flertal av cirkantens fraktioner försöker via bulvaner, attentat och magisk manipulation få kontroll över Yolev men ingen lyckas. Den Yolevska paranoian når dock nya nivåer då man inte riktigt begriper vilka och vem som nästlar sig in. Ett stort antal rådsmedlemmar avrättas av Tiredatez ”den Anklagande” på grund av vaga misstankar om förräderi. Ett reellt angrepp sker dock när någon eller några själ skriftrullar och lertavlor innehållande ej avkodad kunskap från den magiska högkulturen ur Biblioteket i Yolev.
402.e.O.
Tiredatez ”den Anklagande” dör lägligt i sotbädd…enligt De lärde i Yolev. Hans son Tiredatez ”den bredbröstade” krönts till ny konung. Han håller fast vid sin faders isolationism men är mindre misstänksam mot stadsstatens råd.
403-427e.O.Jorderna återkommer.
Yolev drabbas hårt av Jordernas attacker men lyckas hålla stånd även om plundringarna är omfattande. Man får ingen hjälp av sina unionsbröder (som själva också är hårt ansatta). Yoleviterna börjar bli mer och mer van vid att få möta sina bekymmer själva. Bristen på järnalm innebär att man har svårt att ersätta sina förluster både i manfolk som materiellt.
417.e.O
Niel Stålhacka finner silver i gniestervathna, en biflod till hamervathna. Detta sätter igång en mindre folkvandring av folket från övriga unionen där oftast sämre bemedlade önskar finna lyckan I Hamur.
427 e.O Jordernas ockupation
Yolev faller för jordernas anfall där även konungen, Tiridatez ”den bredbröstade” stupar tillsammans med kronprinsen. Jorderna inrättar den avlidne konungens bror som vassal i Yolev (Denna benämns efteråt som Tiredatez den falske). Harald Krokig tillsätter även en jordakisk sköldjarl att jämte marionetten styra över de delar av Yolev som nordfolket hävdade var sina gamla skatteländer (och inte betalad skatt på över sjuhundra år!).
427-457 e.O
Från Yolev terroriseras sjöfarten i stora delar av västerhavet men framförallt den i Gryppas vik. Från fästningen Östanlås samt träsket i söder leds dock ett motstånd mot jorderna. Först av den avlidne konungens syster, prinsessan Tirea, sedan av hennes yngsta son, Ramaphoria (de två äldre sönerna avlider i kamp med jorderna under Tireas livstid). Fästningen Östanlås faller 441.e.O. men motståndet förs vidare från träsket. Nya Arno har få resurser till över att stödja frihetskämparna med vilket ses som något av ett svek från Yolevs sida. Även Hisskov är till stor del ödelagt av magikernas krig samt jordernas härjningar vid Jaggaracksjön.
456.e.O
Västerhavets skräck, Harald Krokig stupar, fälld av en pil, då han genomsöker Kasenus flodsystem. Snart börjar även jordernas hegemoni över Gryppas vik knaka i fogarna då internet käbbel bland jarlarna i Kard tar fokus.
457.e.O.
De få kvarvarande jorderna samt sköldjarlen jagas ut ur Yolev av den triumferande prins Ramaphoria. Yolev är åter självständigt och prinsen kröns till konung Tiredatez (nr?) Befriaren. Yolev har, enligt sig själva, besegrat den vedervärdiga fienden, och detta helt utan yttre stöd. Viss bitterhet finns, framförallt mot hisskoviterna och dalkerna i Nya Arno. Förståelsen för att även dessa stater lidit svårt under samma tid har man inte hos det nygamla hovet i Yolev.
480talet .e.O.
Yolev stökar till tullreglerna kring handeln med Hisskov så mycket att handelsmän vid upprepade tillfällen måste vänta vid gränsen i närheten av Yolevs tullborg Östanlås. När resande försökte ta sig och sina varor in så blev de stoppade och blev tvungen att söka husrum. Närmaste plats var en liten by där det snart uppstod gästgiverier (samt även andra typer av underhållning som handlare kunde göra av med sina pengar på). Till slut har dessa yttringar av isolationism skett så ofta att en ny liten stad växt fram på Hisskovs sida. Denna ges namnet Komcea (eller Gomza).
491 e.O.
En kardisk legosoldat vid namn Aseri Skila kommer till Mercana på uppdrag av en Targos Friman. Hon framlägger för handelshusen en genial plan för att med våld ta kontrollen över samtliga Klomelliens jättemusselstråk. Vinstpotentialen räknas ut vara enorm, så pengar och legosoldater utlånas villigt och en armé vandrar söderut. Många av pärlfiskarna kommer från Yolev och Nya Arno. Några områden där pärlfiskare verkar ockuperas av legosoldater under Targos Friman.
491.e.O.
Stadsstaten Yolev som sådan blir inte närmare involverad i Pärlkriget (491-494) mellan Nya Arno och Mercana utan undviker konflikten med strikt neutralitet.
496.e.O.
Addiaska grundas av condottiären Targos Friman. Yolev är inte närmare involverad i detta. Visst missnöje märks dock när nykomlingarna snabbt hävdar överhöghet över ett stort område, hela vägen ner till Stangvaller klippa. Området är i stort helt obebott. Yolev motsätter sig dock inte gränsen så länge denna inte kryper närmare.
505.e.O.
Republiken Mykasse ödeläggs av Ransard i maskopi med Mercana. Överlevarna från massakern på ön säljs i slaveri. De fåtal som undviker detta vidriga öde flyr eller blir en del av den depraverade kultur som tar över på Mykasse.
Kungariket Yolev sörjer inte Mykasse nämnvärt men imponeras samtidigt föga av vare sig Mercana, ranerna eller anarkin som uppstår på Mykasse.
540-talet
Addiaska börjar nu för första gången på alvar sätta upp små stödjepunkter i närheten av Bazad-mûh. Yolev är tydliga med att de inte kommer släppa på var gränsen dragits. Addiaskas befolkning är betydligt mer koncentrerad i nordväst än sydväst så de drar sig från att hamna i luven med Yolev…även om Addiaska styrande gärna uppträder som om det vore något av mer världsvana storfräsare hänemot Yolev.
560talet e.O.
Kungariket Yolev tar kontakt med stammar i Kasenu. Framförallt med Drevdagaalliansen. Yolevs skickliga båtbyggare och möbelsnickare har börjat intressera sig för den ädelskog som finns i området. Även om det är svårt att fatta beslut med de olika hövdingarna så är projektet i stort en framgång.
593.e.O
Nya Arno tas åter upp i unionen. Yolev är delvis positivt inställda till detta men besvikelse finns mot dalkerna. Dels över bristen på stöd under kampen mot jorderna och dels kring profeten Valios heresi samt efterdyningarna.
594 e.O.
Ett kloster tillhörande karlsordern anläggs i Yolev . Klostret är hierarkiskt underställt ett abbotkloster som samtidigt anläggs i Addiaska. Ytterligare ett systerkloster byggs i loigerlandet i norra Hisskov.
595-610.e.O
Musselkriget bryter ut mellan Mercana och Addiaska. Yolev är neutrala och bevakar strikt sina territorialvatten från stridsförande fartyg. De tillåter dock en liten handel från både staterna och yoleviter tillåts vara manskap på civila skepp i stadsstaternas fiske- och handelsflottor.
Folkslagets utbredning
Yoleviter återfinns främst i stadsstaten med samma namn i västra delen av Klomelliska unionen. Gränsen för kungariket är mellan Baxardeltat i syd och Stangvaller klippa i nord samt kusten vid Gryppas vik i väst och Hisskoviska högåsen i öst.
En hel del Yoleviter återfinns även i andra stadsstaters flottor, främst i Mercanas handels- och fiskeflotta.
De senaste femtio åren har yoleviterna även börjat röra sig längs kusten utanför Kasenu och Snoarskogarna för att handla med folken där.
Större bosättningar
Yolev stad
Kungarikets centrum är en nu närmast antik kuststad. Belägen på och runt en klippa som skjuter ut i Gryppas vik är Yolev områdets i särklass viktigaste stad. Stadens centralpunkt och dominerande byggnad är Pirantornet (har vi något namn på detta?) och biblioteket där de tornlärde tävlar i kunskap med de klipplärde i Stangvaller. I Byggnaden håller även stadsstatens råd de flesta av sina sammanträden då man är har bäst lokaler för detta ändamål.
Nedanför klippan ligger Prinzeps palatset, konungaättens residens. Detta är en förhållandevis liten byggnad som under republikens tid innefattade stadens senat. Palatset har visserligen byggts ut i omgångar men det är tydligt att Pirantornet överglänser palatset i stadsbilden.
Staden har en liten men mycket god hamn som kan ta emot djupgående fartyg. Dock inte särskilt många åt gången. Detta är dock inget som nämnvärt bekymrar de isolationistiska yolviterna. Staden inhyser flera skepp- och båtvarv. Dessa är specialiserade på mindre fartyg men skickligheten i skeppsbyggena går inte att ta miste på.
Utanför Yolev ligger en gammal övergiven blotplats för Æsìrgudarna. Denna ryktas vara hemskt av osaliga andar och undviks i regel av alla förutom stadens ynglingar som ska visa sig på styva linan.
(Fyll på här)
Stangvaller klippa är Yolevs andra stad och ligger i nordlig riktning från huvudstaden. Det är precis som Yolev ett erkänt lärosäte med stolta och långt gångna traditioner. Staden är tämligen liten och nästan all verksamhet som sker i Stangvaller klippa går att koppla i någon mån till akademin. Staden ligger där den norra änden av Hisskoviska högåsen slutar (åsen utgör vattenfördelare i södra Klomellien, allt vatten nord och öst för åsen rinner mot Jaggarack och Maure medan mot söder och väst rinner det mot Baxar och havet). Stangvaller ligger också mitt inne i Morezeskogen och ett flertal timmermän besöker staden med jämna mellanrum.
Yolevs landsbygd är ett jordbrukslandskap som varit källa till föda för området sedan kejsardömets dagar. Hela stadsstaten lutar lätt mot väster fram till högåsen där lutningen blir betydligt brantare.
Någon export från bönderna (som ofta arbetar dubbelt som fiskare) är inte att direkt tala om men Yolev behöver inte heller importerar sädesslag från andra platser. I huvudsak är man självförsörjande tack vare kombinationen av gott fiske och tillräckligt goda skördar. Viss handel förekommer ändå i form av lyxvaror och speciella hantverksprodukter men det är inget som yoleviterna är beroende av för att överleva. Yolevs relativa bördighet beror på att jorden här inte är lika salthaltig som den i stora delar av övriga Klomellien.
Landskapet präglas, utöver de täta bondbyarna, av små men välskötta gods. Dessa tillhör stadsstatens riddare och adelsmän och ligger utspridda med ganska jämna mellanrum.
Kultur och samhälle
Styrelseskick
Yolev är en monarki där fursten styr med stöd av en manstark och inflytelserik rådsförsamling som sonika kallas Yolevs råd där monarken är överhuvud. Regenten, som benämns Konung (tidigare Prinzeps) är enligt lagen närmast enväldig men tar oftast hänsyn till rådets riktning. Konungen är djupt bunden av traditioner och att saker följer dessa.
Landsbygden har lätt feodal karaktär men en kardier skulle inte kunna känna igen sig. Här finns i stället en närmast total avsaknad av högadel utöver regenten och att lågadeln och riddarna på godsen runt om i stadsstaten är åt det bonnigare hållet. Visst är riddarna höviska och rättskaffens men inte särskilt erfarna i hovetiketten. De vet att deras roll är att skydda konung och befolkning från yttre fiender, inte att utmana om styret.
Jämfört med Nya Arno så har man i Yolev inte längre några betydande representanter för republikanska ideal. Dessa försvann till stor del efter svartblodsangreppen på 250-talet då de republikanska ledarna inte tillräckligt skyddade stadsstaten från plundrarna.
Yolev har ett stort oberoende mot övriga unionen. Detta är både självvalt på grund av historiens nycker, samt ett naturlig resultat av att stadsstaten i stort är självförsörjande, bland annat på grund av sin fisknäring.
Religion
I Yolev är Den lysande vägens aidniska gren den dominerande kulten. Denna förkunnades av S:t Innenda redan under 190.e.O.
Religionens företrädare är i nära symbios med kungamakten och åtnjuter en hel del privilegier. Bra. I stadsstaten finns en stolthet i att man både är Klomelliens äldsta stad och att var hit som den Lysande Vägen kom först. Klomelliens äldsta soltempel ligger även i Yolev stad och har anor från 190-talet efter O.
Ett visst passivt motstånd finns från De lärde i Yolevs skara vilka hellre ser till materiella fakta än till andlig auktoritet.
Sedan 594 e.O. så har Karlsorden ett kloster i Yolev.
Relationer
Förhållandet mellan Nya Arno och Yolev är generellt gott. Det var Yolev som hjälpte de överlevande från skeppsbrottet år 340 e.O. och det var med yoleviter som de skeppsbrutna dalkerna bildade familjer från begynnelsen av Nya Arnos grundande. Det finns vissa kulturella skillnader som kan orsaka friktion, framförallt skillnaden mellan aidnisk och dalkisk rit men även kring dikotomin feodalism contra folkförsamlingen i Nya Arno. Samtidigt har man liknande livsstil, problem och försörjningssätt vilket gör att Nya Arno och Yolev likväl är på god fot.
Yolev styrande är ganska misstänksamma mot andra stadsstater i allmänhet och mot Mercana i synnerhet. De näsvisa handelsfurstarna har av och till försökt att muta rådmännen samt tillskansa sig rättigheter på Yolevs territorium. Detta har dock undvikits med stöd av Kungarikets linje av strikt neutralitet. Inga särskilda skänker ges till den mäktiga plutokratin i norr. Mellan vanliga yoleviter och mercaner kan relationen dock vara bättre. Yoleviterna är duktiga sjömän och många kaptener i Mercanas fiske- samt handelsflotta härstammar från Yolev.
Yolev har generellt bra relationer med Hisskov. Grannstatens lynniga isolationism har hisskoviterna vant sig vid nuförtiden. Många hisskoviter ser Yolev som sitt ursprung och som sin nära släkting. Hisskoviterna är däremot inte naiva nog att räkna med stöd från Yolev.
Relationen med Melorgh är ljum. Melorghierna anser att yolevitiska sjömän för tur med sig (sanningen är att de bara är skickliga) något som stärkt Melorghs välvilja mot Yolev då man själva är rädda för att ge sig ut på havet utan hjälp. Yolev var först med att ansluta sig till den Lysande Vägen, vilket enligt Melorghs vridna resonemang ger dem mer ”Etinskraft”. Bland annat därför åker melorghier regelbundet dit på sin stora pilgrimstur. Melorghiernas positiva inställning har gjort att Yolev inte stört sig lika mycket som väntat på deras kultiska knäppigheter. Existensen av Ir-Ves gör också att yoleviterna och melorghierna ser varandra som mycket, mycket, avlägsna kusiner.
Addiaska och Yolev har komplicerade band. Det finns feodala och religiösa band mellan stadsstaterna men grannarna är inte särskilt förtjusta i varandra trots detta. Yolev när en viss ovilja kring Addiaskas expansion och översitteri men föredras i alla fall framför flera andra stadsstater i Unionen.
Yolev litar inte alls på Bozsa, men skickar ändå ungdomar dit för utbildning inom det arkana. En stor misstänksamhet råder från Yolevs håll. Magokratin försöker å sin sida att inte söta sig med sin "paranoide vän", något som faller lagom väl ut.
Sanzas
(Birke?) Har mycket bra relationer.
Yolevs relationer med Hamur är mindre än man kanske skulle kunna gissat. Detta eftersom att Yolev är en av få stadsstater i unionen som inte importerar metaller från riket i bergen. Före Bazad-muhs fall gjorde men det men efter påtagande isolationism från Yolev samt ovilja att handla med ett Hamur i nära samarbete med Mercana har satt käppar i hjulet. Med det sagt är det inte ovanligt att Yoliviter åker till Bergariket och blir en del av Hamurs Yohrleiderbefolkning.
Triska och Yolev har få gemensamma kontaktytor. De man har är sällan av positiv natur.
Halvlängdsmän i Yolev
Dessa gynnare följde fiskarna som anlände till Yolev från mefamirs sjö redan på 700.f.O och utgör en integrerad del av stadsstatens befolkning. De är i regel goda jordbrukare samt bedriver fruktodlingar i stadsstaten. Halvlängdsmän når sällan de högre delarna av styret inom konungariket men en av ’de gamla familjerna’, familjen Hortkul, som utgör konungens råd är av de kortväxtas folk. I huvudsak har de precis samma rättighet som övriga delar av konungen av Yolevs undersåtar.
Ankor i Yolev
Ankorna i Yolev är förhållandevis senkomna innevånare. De har anlänt pö om pö från andra delar av unionen, främst i formen av handelsmän. Dessa kämpar dock i motvind på grund av den nyckfulla handelspolitik som kungariket bedriver. Deras goda kontaktnät i regionen har dock inneburit att de snabbt kan anpassa sig när vindarna vänder och öppningar syns.
Några försök har gjorts med amfibieodlingar i Yolevs del av Baxardeltat. Dessa har dock sinkats en hel del av angrepp från Reptilmännen från K’trsssh och andra grupper.
Mykasse
(Finns dessa kvar i tillräckligt stor andel år 610.e.O?)
Yolev är motståndare till Brikhos medlemskap i Unionen, men anser att Addiaskas konstanta krigföring är överdriven och inget de vill bidra till, trots ständiga påstötningar från det nordliga kungahuset. Brikho är i stort likgiltiga inför Yolev, men har skickat en ensam ambassadör, som Yolev enligt traditionen behandlar som okränkbar.
Reptilmännen bor i baxardältat där Ruinstaden K’trssh befolkats av deras sort. Ödlefolket är en av anledningarna till att träsken inte dikats ut mer och till att vissa personer försvinner spårlöst i närheten av våtmarkerna. Relationen till människorna i Yolev är alltså långt från hjärtlig. De senare ser Reptilmännen som bestar och folket från K’trssh ser yoleviterna som …mat..även om just denna anrättning kan bita ifrån. I K’Trssh nser att yolviterna är kättare – de förslavar nämligen klomuller.
Diplomatiska förbindelser
Yolev har en hel del förbindelser med länder utanför unionen. Den neutralitet som kännetecknar Kungariket är främst vänd mot övriga unionen. Man handlar med andra länder men ingår dock inga förbund eller allianser.
(Vilka? Zorakien (järn?) kardien? Trakorien? Mereld? Panderalia? Caddo? Erebos?)
Stadsstaten har sedan 500talet utvecklat handelsutbyten med stammar i Kasenu. Framförallt kring handel med ädelträ som växer kring flodsystemen och som används i den framstående Yolevitiska båts-samt möbeltillverkningen.
Kardien
Trakorien
Mereld
Zorakin
Caddo
Panderalia (järn?)
Språk
Yolevitiska är en västklomellisk dialekt varur de andra ”jaggerska” dialekterna härstammar. Den har, mycket på grund ’de lärde i Yolev’, fått en air av akademisk tyngd och det är vanligt att studenter vid akademin i Yolev och Stangvaller klippa lägger sig till med Yolevitiska även om de kommer från andra delar av regionen. Det kan nämnas att läs- och skrivkunnigheten är något mer utbredd i Yolev än i många andra delar av Klomellien.
Dialekten har av vissa beskrivits som ett ”Ett sorl av honung”. Andra anser snarare att den är sävlig, uttröttande och tonlös.
Det talas en variant av denna dialekt på ön Ir -ves utanför Melorgh. Detta då en kombination av melorghier och yoleviter har befolkat ön.
Teknologi
Yolev har på ett par områden en framstående hantverksmässig samt teknologisk nivå. Exempel på detta är båtbyggande samt möbelsnickare. Denna handel och vidareutveckling av kunnandet hämmas dock något av den isolationistiska politiken som konungariket bedriver, framförallt i förhållande till den övriga unionen.
De lärdas skara i Yolev är en av västra Erebs mer aktade sällskap även om de inte verkar så flitigt utanför Klomelliens gränser. De lärde i Yolev är en skara bokbildade som samlat sig kring Biblioteket i Yolev. Många är knutna till två olika kollegier som sinsemellan tvistar i många olika frågor men utåt oftast står enade som Yolevs lärde. Kollegiet i Yolevstaden har säte i Pirantornet, ett högt torn i direkt anslutning till Biblioteket, och kallas tornlärde. Kollegiet i Stangvaller har säte i Stangvallers klippa, det bergsmassiv som delar av staden omsluter, och kallas klipplärde. Yolevs lärde är noga med sin fria ställning gentemot Mandelorden även om deras kunskapsnivå är rätt likartad.
Kända medlemmar
*Alber Berekt
*Brior Brådfot
*Rustiliam Gannaus (avliden)
*Vidina Ingaldiron (avliden?)
Export = Fiske, eventuellt en del hantverk (har bland annat diskuterats båtbyggande samt möbelsnickeri) timmer(?)
Import = är självförsörjande men lyxartiklar, livsmedel, tyger, metaller lär behövas? Ädelträ från Kasenu importeras.
Kropp och själ
Fysiologi
Människorna i Yolev är huvudsakligen jorer och kallas yoleviter. De är ättlingar till den fiskarbefolkning som på 800-talet f.O. utvandrade från Mirelien där de levt vid Mefamirs sjö och bosatte sig här i utkanten av Kejsardömet Jorpagna.
Generellt är man lite mer högresta än sydnargurerna men mer finlämmade.
Jorerättlingarna bär vitt skilda hårfärger, från svart till rågblond men de flesta är brunetter i någon variant. I regel kan man säga att yoleviterna använder jorisk klädedräkt med linnetyg, färgade ullkläder. Ofta är man ganska praktiskt klädd och även aristokratin är tämligen enkelt klädda med erebska mått mätt.
Generellt är yoleviternas klädedräkt av mycket god hantverksmässig kvalitét i en stil med med praktiska och förstärkta detaljer. Den genosnittlige Yolevitern klär sig om möjligt något mer dämpat än sina unionsbröder och systrar. Vid festliga tillfällen pryder man sig dock gärna i blomsterkransar, vackra snäckskal samt färglada prydnadsband om fästs i kläder och hår. Pärlsmycken är ganska vanligt hos adeln och fästs ofta på rustningsdetaljer vid parader och torneringar.
Mentalitet
Ett drag som genomsyrar yoleviterna är Isolationism. Man litar inte på stöd från utomstående makter utan förlitar sig på sin egen förmåga. Bildningsnvån i landet är god, många lär sig att läsa hjälpligt och yoleviterna diskuterar inte sällan rön från de lärde i Yolev medan de sörplar i sig en stuvning på någon av stadsstatens gästgiverier.
Vidare så framstår ofta yoleviterna som oimponerade av ting och titlar som inte har en påvisbar praktisk funktion. En riddare är bara riddare om han kan försvara sitt folk, ett exklusivt vin från Melucka har inte mycket större värde än cider från äppelbönderna nedom hisskovska högåsen. Likt de flesta klomellier är man glada i festligheter och firar både religiösa och andra högtider med stor förtjusan. Yoleviterna kännetecknas även av en bondslugheten och en särdeles torrhumor....vilken man muntert plågar utsocknes besökare med.
Att ha ett ”internationellt kontaktnät” ses på med misstänksamhet snarare än att detta är någon inneboende positiv egenskap.
Yoleviterna uppfattas av andra ofta som konservativa, jordnära och lugna…nästan sävliga. Själva tycker det att tradition och stabilitet är högt värderade samt en trygghet för deras samhälle. Abstrakta värden som ”frihet” och ”folkstyre” har man sällan tankarna på. Man litar generellt på konungaätten och dess råd. Det kaos och den oordning som följde jordernas angrepp är ännu yoleviternas största mardröm.
En del personer i Yolev ser gärna tillbaka på sitt joriska arv och uppskattar den så kallade Kejsarstilen (länk). Den gestaltar sig främst genom att männen försöker hålla sig slätrakade och har kort hår som gärna oljas (med fiskolja, inte olivolja ) och kammas framåt; man bär sandaler (dock helst med grova ullsockor) samt möbeldesignen ser vagt klassisk ut, och så gör även arkitekturen som dock förstås är mer trä- än stenbaserad.
Trots detta är yoleviterna olika andra i Ereb som vurmar för de gamla goda kejsardömesdagarna. Yoleviter härstammar ju från jorisk fiskarkultur, inte jorisk adel. Det är genom lärdom och konservativa ideal som man återupptäckt och vill bevara det gamla. Det man anammat har blandats med en god portion yoleviskt praktiskt tänkande och återhållsamhet. Detta skiljer sig från Jorpagna där försök att återupprätta den gamla kulturen handlar om svulstig maktsymbolik; och från adelsungdomarna i Zorakin som återupptäckt en historisk epok av vad de ser som ohämmad hedonism som de efterapar.
Ytterliggare ett kulturellt arv från Kejsardömet Jorpagna som just jorerna i Yolev har gjort känd är följande:
Yolevsås
Yolevsås, även kallad Liksås, är en smaksättare i såsform som med uråldriga recept tillverkas i stadsstaten Yolev. Det officiella namnet på kejserlig jori är ligwamen och var under Kejsardömet Jorpagnas dagar ett oumbärligt bidrag till när sagt alla maträtter. Matkännare jämför med såsen garum som tillverkas i Felicien och är ett arv från detta folkslag när de levde på ön Garumos i den mytomspunna Valgussjön långt borta i öster. Huvudingrediensen i yolevsås är jäst fiskrens. Doften är vedervärdig men smaken sagolik enligt Palne Ingvarssons erfarna bedömning. Såsen anses även fungerar som ett effektivt skydd mot svartfolk.
Kända personer
Brior Brådfot
Brior Brådfot är möjligen från Yolev och Stangvaller klippa som han verkat vid ligger i norra delen av stadsstaten. År 610 är han inte särskilt välkänd… men historien vill kanske annorlunda?
Rustiliam Gannaus - Lärd antropolog/folklorist från Stadsstaten. Känd för sin reseberättelse "Bland folken mellan Melashe och Ishna".
Typisk bosättning
Små täta byar på landsbygden. Korsvirkeshus med lerklinat flätverk vanligtast bland folket. Adel och välbeställda har övervåningar byggda i trä
med fönster utan glas, byggda av Yolevs skickliga trähantverkare. Yolevstaden är byggd huvudsakligen i sten men även här är trädetaljerna väl synliga (dock mera inomhus än utomhus).
Vissa byggnader, gärna äldre uthus ute på den kustnära landsbygden, är byggda i kardisk stavverk och står kvar som ett minne om jordernas långa närvaro i Yolev.
Folkslagets historia
800 talet f.O.
Joriska fiskare från Mirelien grundar en bosättning längst in i viken mellan Aidne och Drylo. Området är undanskymt och lämnas i frid av svartfolken i inlandet. Kejsarmakten bryr sig inte om utvandrarna. Många klomellier i sydväst, så som yoleviterna, räknar sig som härstammade från dessa fiskare.
711 f.O.
Från Aidne skickas legioner sjövägen in i södra Drylo för att försöka få kontroll över regionen och säkra handelsvägarna. Med utgångspunkt i den joriska kolonin erövras en del av dagens södra Klomellien och provinsen Drylo Iolevatica etableras. En del av yoleviterna härstammar även från dessa nya jorer som nu bosätter sig i provinsen. Svartfolk och sydnarguriska stammar som organiserat riken i bergen hindrar dock en större utvidgning av provinsen.
599f.O
Den Tredje Konfluxen
Från sydöst kommer först vansinniga rykten och sedan de första köttbitarna. Den Tredje Konfluxen har drabbat Ereb. Snart kommer de upp till Drylo Iolevetika där de snabbt slår ut delar av befolkningen innan de drar vidare norrut. Även om konfluxen på alla vis är en katastrof klarar sig faktiskt Drylo bättre än övriga kejsardömet under den tredje konfluxen.
595-550.f.O
Kontinentaljoriska riket försöker, under Provinsen Magillas ledning, att återta manteln från det fallna kejsardömet. Det går initialt bra men kombinationen av konflikt mellan främst Magilla och staden Amazunga (dagens Munzga) i norr, samt provinsen Meridionalis med staden Klorosodium i söder(samt ökade attacker från svartfolk och dylerstammar) skjuter snart projektet i sank. I Drylo Iolevetika konstaterar man sammanbitet att man nu ännu mer än tidigare får klara sig själva oavsett vad framtiden har i åtanke. På 550.f.O är det uppenbart för de flesta att Kontinentaljoriska riket aldrig kommer att lyckas med det som man företagit sig. Provinserna styrs mer som fristående och ibland rivaliserande stater än som ett enhetligt och starkt rike. De inre delarna av Klomellien avfolkas nästan helt under denna period. Styret i Drylo Iolevetika tar formen av en rådsrepublik där en samling lagkunniga inom kejserlig rätt har stort inflytande i samklang med äldsten för områdets gamla fiskarfamiljer.
520.f.O.
Klippformationerna på den i övrigt flacka stranden norr om Drylo Iolevetika besöks av Dvärgar från riket Mirin Khon. De sätter upp en liten bosättning då de finner en liten järnåder. Brytningen är dock inte särskilt intensiv och läggs snart ned. Bosättningen får namnet Basadaz-mûh men kallas för Dvärgsten av människor som finns i närheten.
470.fO
Jorderna kommer för första gången till kusterna av dagens klomellien och börjar plundra de kraftigt försvagade provinserna i kontinentaljoriska riket som endast hjälpligt kan värna sig. Ingen hjälp kommer till Drylo Iolevatica från andra provinser utan alla får skydda sig själva efter förmåga.
468-(ca 100 e.O) f.O. Drylo Iolevetika hamnar i omgångar i jordernas händer och rådet tvingas betala tribut till nordborna. Denna underkastelse är dock aldrig permanent och provinsen reser sig varje gång jorderna lämnar området.
450.fO. Kontinentaljoriska riket går under. Provinsen Drylo Iolevatica tappar mer och mer kontakt med de tidigare provinserna. Man kommer samtidigt mer och mer att kallas för Republiken Yolev i folkmun. Svartfolk och vargmän stoppar yoleviterna från att etablera sig på andra sidan åsen.
55.e.O.
De lärde i Yolev nämns i text för första gången.
93 e.O.
Den sista jordakiska sköldjarlen i Yolev avsätts. Inga långskepp från Jorduashur har synts till i denna sista utpost av Jorderväldet på flera år och kontakten med Kard verkar bruten. Den åldrige sköldjarlen Gormund Storbuk lämnar Yolev på ett ensamt kvarvarande skepp tillsammans med sitt hushåll och sin hird. Yolevs råd förklarar staden som republik.
Ca 100 e.O.
Magikerna i staden Joraga, på ön Diamor i Jaggaracksjön, inleder vad som har blivit känd som Den första magokratin och hävdar sin makt i hela södra Klomellien. Magikerna från den första magokratin upptäcker en del lämningar från den sedan länge försvunna ”magiska högkulturen” i träsken i det som kommer att utgöra södra Hisskov.
Svartfolk och vargmannastammar på västra stranden av Jaggaracksjön fördrivs till stor del av magikerna från Joraga under denna tid vilket gynnar friden vid Yolevs nordöstra gräns.
167.e.O.
Det gamla dvärgiska riket Mirin-Khon i klomellerbergen invaderas och faller för svartfolk. Dvärgar som överlever flyr västerut och söderut för att undkomma angriparna. En grupp når den lilla kolonin vid Basadaz-mûh (även känd som Dvärgsten) vid Gryppas vik norr om Yolev. Här gräver de efter järnmalm i den sedan gammalt kända fyndigheten och en hamn etableras. Efter några år så kommer handeln igång, bland annat med Yolev, som får en stor del av sitt järnbehov uppfyllt från Basadaz-mûh.
186 e.O.
Joraga och hela ön Diamor eldhärjas efter en ödesdiger magisk snedtändning. Händelsen är början till slutet för den första magokratin. De få överlevande tar senare, under mentalisten Yaras ledning, tillflykt till den lilla och halvt bortglömda forskningsstationen Bosza. De få sommarpalats, tempel och byar som anlades på Jaggaracksjöns västra strand, överges helt och förfaller delvis.Yolevs lärde fattar genast intresse för magikernas lämningar och skickar ut flera expeditioner för att försöka hitta intressanta böcker och föremål samt spår från den magiska högkulturen.
192 e.O.
Yolevitiska herdelag korsar Hisskoviska högåsen och etablerar sig vid Jaggarack. Dessa har länge sökt ny mark men tidigare har svartfolk och sedan magikerna i Joraga gjort området otillgängligt. Grunden till en ny stad läggs i vad som en gång varit ett jordisk piratrede och här kommer eftervart Hisskov växa fram. De styrande i Yolev har inga invändingar mot emigrationen. Om herdelagen gjorde detta på eget initiativ eller finansierades av andra är en ständigt diskussion bland yoleviterna. Den första magokratin har ju även till stor del ”befriat” området från bestfolken som tidigare gjorde en övergång omöjlig från Yolev.
196 e.O.
Solvandraren S:ta Inneda kommer till Yolev och börjar sprida profeten Odos förknnelse, den Lysande Vägen. Omvändelsen går förhållandevis lugnt och fredligt till. Yoleviterna blir snabbt övertygade anhängare men är inte dogmatiska i relation till andra. ”Låt oss sköta vårt så får ni andra göra som ni vill..” är en devis man gärna följer. Inom stadsstaten försöker de styrande och templet dock hålla gemensam linje.
240.e.O. (Kanske tidigare?)
En samling fiskare från Yolev upptäcker att valar av och till strandar på ön Ir-ves utanför Melorgh. De inser att detta är ett ypperligt sätt att försörja sig på och bosätter sig på ön. Här finns redan en grupp melorghier med vilka man gifter in sig. Efter tiden skapar man en egen, synnerligen egalitär, kultur på ön. Republiken Yolev har inga pretentioner på att få nybyggarna som undersåtar.
255-257 e.O. Brända jorden och månulvarnas stora plundringsräd.
Svartfolk tränger in över melashebergen och härjar i södra Klomellien. Städer som Hisskov, Lusloigis och gamla Garrika bränns till stor del ned. Horderna från Brända jorden och Månulvarna slår läger vid Jaggaracksjön. De sänder ut mindre trupper för att söka efter mer områden för plundring. I Yolev har man blivit varse om ödet för grannstäderna och rådet i stadsstaten förbereder sig för att barrikadera in sig som skydd mot plundringar. Denna defensiva inriktning innebär dock att man offrar den kringliggande landsbygden.
257.e.O.
Svarfolkens förtrupper bryter in över åsen och börjar röva gods och skövla byar. Angreppen möts inte av något motstånd från det republikanska rådet i Yolevs stad. En vilja till ett mer aktivt motstånd väcks av de Yoleviter som bor vid hisskovitiska högåsens västra sluttning.
Detta sker under ledning av den lokala riddaren och milisledaren för södra Yolev, Tire av Lundekull. De beslutar sig för att möta svartbloden på högåsen och här står ett blodigt slag där svartbloden drivs tillbaka efter svåra förluster. Tire utropad av uppbådshären till Prinzeps och leder utrensningen av de svarfolksgrupper som är kvar runtikring högåsen. Därefter lämnar svartbloden då de inte anser att det finns kvar något mer som är värt att plundra i klomellien. i alla fall inte i förhållande till det motstånd som likväl finns. Allt av värde anses redan vara taget.
Prinzeps Tire av Lundekull går mot Yolev där stadsstatens råd inte vågar annat än att godkänna härens utnämning. Vad detta innebär är ännu inte helt säkert.
260-270e.O
I kolonin Dvärgsten, även känd som Bazad - mûh, börjar malmådern att sina. Dvärgarna i Bazad-mûh börjar dock använda sina kontaktnät med dvärgarna i Hamur som från 250-talets slut nu bryter järn och koppar i sydöstra Klomellien. Man blir en utskeppningshamn för varor från Hamur som tas över Hisskov och sedan loigerlandet (då tillhörande Poane) innan det når Dvärgsten. Härifrån säljs malmen vidare till hela regionen (bland annat till Magilre!) men även till Yolev som saknar egen tillgång till järn.
263-267eO
Stora stadion i Hisskov byggs upp. Hisskovitiska spelen arrangeras för första gången. Deltagare från Garrika, Aguhzmohr/söderlandet (redan inkorporerat i Sandzas?), Loigerlandet och Sandzas är inbjudna redan denna gång. Även Yolev har bjudits in men de sänder ingen deltagare. Hisskoviterna slår gärna vad om en rad olika insatser kopplade till spelen.
273.e.O
Prinzeps Tire avlider i sotbädd men hans son (med samma namn) blir utropad till efterträdare. Ett visst missnöje skönjas hos delar av stadsstatens råd som inte är helt nöjda med riktningen.
276.e.O.
Ett kuppförsök med syfte att avlägsna både titeln Prinzeps samt innehavaren Tire den unge, görs i Yolev. Kuppmakarna lyckas dock aldrig ta kontrollen över Yolev stad då den lilla hären är på Tires sida.
De som anses vara skyldiga fångas in och bestraffas med stegling. Det beslutas även att Prinzepstiteln ska vara ärftlig. Yolev tar mer och mer formen av en monarki.
284.e.O
De lärde i Yolev börjar få sådan status att deras kunnande nu efterfrågas i de kringliggande stadsstaterna.
322.e.O.
Prinzepstiteln har sedan några år mer och mer jämföras med titeln konung efter Aidnisk modell. Nu överförs den även officiellt till att mena just detta och Yolev blir ett konungarike. Styret är närmast ett envåldsstyre där kungen i regel rådfrågar rådet men själv fäller beslut. Konungen ska alltid vara benämnd Tiridatiuz (de tidigare kungarnas namn ändras retroaktivt) och ättling till Tire av Lundekull.
340 e.O.
En grupp dalkiska skepp går på grund på kusten söder om Yolev. De överlevande blir skeppsbrutna och måste stanna för att åtgärda de skador på skroven som uppstått. Medan den dalkiska besättningen är iland för att försöka reparera skeppen upptäckte de att här fanns tillgångar att bygga en framtid på.
341e.O
De skeppsbrutna får under året hjälp av fiskare från Yolev. Dessa tycker visserligen att dalkerna är lite underliga men likväl umgås de. Ett flertal giftermål äger rum och snart dyker telningar upp. Bland familjerna som växer upp i Yolev försvinner dessa snart i mängden men för barnen som växer upp i byn Nya Arno så utgör dessa ungar en betydande del av den första generationen i samhället som från nu tar form. Blandäktenskap mellan Yoleviterna och dalker fortsätter under århundradet men blir färre och färre. Dels för att fler dalker söker sig till Nya Arno från Caddo och dels för att schismen mellan aidniska och dalkiska grenen av den Ljusa Vägen först då på allvar nått Klomellien. På grund av det sistnämnda är färre äktenskapsmogna från Yolev intresserade av de strandsatta blondinerna från Caddo.
380.e.O.
Under det andra saphynska kriget så kommer en flotta från det heliga Kishatet på Palamux vilse och irrar sig in i Gryppas vik i jakt på raner. Här finner de den dvärgiska besittningen Basadaz-mûh som de hamnar i konflikt med(vet vi varför?). Dvärgarna är numerärt underlägsna och tas som slavar till palamux. De frigör sig dock ganska snart och skapar ett eget litet rike i Kopparbergen på södra delen av ön.
För Yolev innebär angreppet en smått akut järnbrist då dvärgarna skött handeln med gruvorna i Hamur (ådern i Basadaz-mûh har sedan en tid sinat).
380 talet.e.O.
Magikerna i Bosza har under sällskapet Cirkanten stärkt sin makt i klomellien och trådar dras även mot Yolev och det kungliga hovet. Misstankar att någon försöker korrumpera makten finns men ingen vet varifrån angreppen sker.
385.e.O
Ett något paranoid råd med konung Tiredatez IV i spetsen beslutar att bygga en stor fästning på hisskoviska högåsen. Fortet ges namnet Östanlås. Denna får under historien mer rollen av en tilltagen tullborg än att den används som stödjepunkt i krig.
390.e.O.
Stadsstaten Yolev upplever en tydlig brist på järn efter att Bazad-mûh tömts av flottan tillhörande det heliga Kishatet. Handeln mellan Dvärgsten och Hamur är över och Yolev hittar ingen annan som kan ge dem den nödvändiga metallen.
392.
Yolev tillåts gå med i Klomeliska Unionen. Grannen Hisskov är drivande i att ta emot stadsstaten som man oftast har goda relationer med. Yolev har redan vid denna tid haft isolationistiska tendenser. (Dessa blir dock långt värre efter jordiska ockupationen år 427-456).
393.e.O.
Nya Arno tillåts gå med i unionen. Hisskov är positivt inställda och lyckas tillsammans med Yolev övertyga det skeptiska Prinshertigdömet Garrika. Sanzas säger varken bu eller bä. Viss rädsla finns för att dalkerna hamnat under influens från magokratin i Bosza men hisskoviterna vill hellre fria än fälla. De tänker vidare att folket i Nya Arno lättare kan stå emot magikerna om de har uppbackning från unionen vid Jaggaracksjön. Detta visar sig dock vara en felbedömning. Vissa historiker från Yolev hävdar att hisskoviternas öppna sinne i frågan är ett tecken på att många adelsmän i Hisskov redan vid denna tid var under inflytande av Cirkanten. Yolevs egen roll nämner man inte..
398-403.e.O. Magikernas krig.
Yolev undviker de stora slagen under cirkantens inbördeskrig. Däremot så kollapsar handelsförbindelserna vilket åter sätter kungariket i varubrist. Framförallt av järn. Ett flertal av cirkantens fraktioner försöker via bulvaner, attentat och magisk manipulation få kontroll över Yolev men ingen lyckas. Den Yolevska paranoian når dock nya nivåer då man inte riktigt begriper vilka och vem som nästlar sig in. Ett stort antal rådsmedlemmar avrättas av Tiredatez ”den Anklagande” på grund av vaga misstankar om förräderi. Ett reellt angrepp sker dock när någon eller några själ skriftrullar och lertavlor innehållande ej avkodad kunskap från den magiska högkulturen ur Biblioteket i Yolev.
402.e.O.
Tiredatez ”den Anklagande” dör lägligt i sotbädd…enligt De lärde i Yolev. Hans son Tiredatez ”den bredbröstade” krönts till ny konung. Han håller fast vid sin faders isolationism men är mindre misstänksam mot stadsstatens råd.
403-427e.O.Jorderna återkommer.
Yolev drabbas hårt av Jordernas attacker men lyckas hålla stånd även om plundringarna är omfattande. Man får ingen hjälp av sina unionsbröder (som själva också är hårt ansatta). Yoleviterna börjar bli mer och mer van vid att få möta sina bekymmer själva. Bristen på järnalm innebär att man har svårt att ersätta sina förluster både i manfolk som materiellt.
417.e.O
Niel Stålhacka finner silver i gniestervathna, en biflod till hamervathna. Detta sätter igång en mindre folkvandring av folket från övriga unionen där oftast sämre bemedlade önskar finna lyckan I Hamur.
427 e.O Jordernas ockupation
Yolev faller för jordernas anfall där även konungen, Tiridatez ”den bredbröstade” stupar tillsammans med kronprinsen. Jorderna inrättar den avlidne konungens bror som vassal i Yolev (Denna benämns efteråt som Tiredatez den falske). Harald Krokig tillsätter även en jordakisk sköldjarl att jämte marionetten styra över de delar av Yolev som nordfolket hävdade var sina gamla skatteländer (och inte betalad skatt på över sjuhundra år!).
427-457 e.O
Från Yolev terroriseras sjöfarten i stora delar av västerhavet men framförallt den i Gryppas vik. Från fästningen Östanlås samt träsket i söder leds dock ett motstånd mot jorderna. Först av den avlidne konungens syster, prinsessan Tirea, sedan av hennes yngsta son, Ramaphoria (de två äldre sönerna avlider i kamp med jorderna under Tireas livstid). Fästningen Östanlås faller 441.e.O. men motståndet förs vidare från träsket. Nya Arno har få resurser till över att stödja frihetskämparna med vilket ses som något av ett svek från Yolevs sida. Även Hisskov är till stor del ödelagt av magikernas krig samt jordernas härjningar vid Jaggaracksjön.
456.e.O
Västerhavets skräck, Harald Krokig stupar, fälld av en pil, då han genomsöker Kasenus flodsystem. Snart börjar även jordernas hegemoni över Gryppas vik knaka i fogarna då internet käbbel bland jarlarna i Kard tar fokus.
457.e.O.
De få kvarvarande jorderna samt sköldjarlen jagas ut ur Yolev av den triumferande prins Ramaphoria. Yolev är åter självständigt och prinsen kröns till konung Tiredatez (nr?) Befriaren. Yolev har, enligt sig själva, besegrat den vedervärdiga fienden, och detta helt utan yttre stöd. Viss bitterhet finns, framförallt mot hisskoviterna och dalkerna i Nya Arno. Förståelsen för att även dessa stater lidit svårt under samma tid har man inte hos det nygamla hovet i Yolev.
480talet .e.O.
Yolev stökar till tullreglerna kring handeln med Hisskov så mycket att handelsmän vid upprepade tillfällen måste vänta vid gränsen i närheten av Yolevs tullborg Östanlås. När resande försökte ta sig och sina varor in så blev de stoppade och blev tvungen att söka husrum. Närmaste plats var en liten by där det snart uppstod gästgiverier (samt även andra typer av underhållning som handlare kunde göra av med sina pengar på). Till slut har dessa yttringar av isolationism skett så ofta att en ny liten stad växt fram på Hisskovs sida. Denna ges namnet Komcea (eller Gomza).
491 e.O.
En kardisk legosoldat vid namn Aseri Skila kommer till Mercana på uppdrag av en Targos Friman. Hon framlägger för handelshusen en genial plan för att med våld ta kontrollen över samtliga Klomelliens jättemusselstråk. Vinstpotentialen räknas ut vara enorm, så pengar och legosoldater utlånas villigt och en armé vandrar söderut. Många av pärlfiskarna kommer från Yolev och Nya Arno. Några områden där pärlfiskare verkar ockuperas av legosoldater under Targos Friman.
491.e.O.
Stadsstaten Yolev som sådan blir inte närmare involverad i Pärlkriget (491-494) mellan Nya Arno och Mercana utan undviker konflikten med strikt neutralitet.
496.e.O.
Addiaska grundas av condottiären Targos Friman. Yolev är inte närmare involverad i detta. Visst missnöje märks dock när nykomlingarna snabbt hävdar överhöghet över ett stort område, hela vägen ner till Stangvaller klippa. Området är i stort helt obebott. Yolev motsätter sig dock inte gränsen så länge denna inte kryper närmare.
505.e.O.
Republiken Mykasse ödeläggs av Ransard i maskopi med Mercana. Överlevarna från massakern på ön säljs i slaveri. De fåtal som undviker detta vidriga öde flyr eller blir en del av den depraverade kultur som tar över på Mykasse.
Kungariket Yolev sörjer inte Mykasse nämnvärt men imponeras samtidigt föga av vare sig Mercana, ranerna eller anarkin som uppstår på Mykasse.
540-talet
Addiaska börjar nu för första gången på alvar sätta upp små stödjepunkter i närheten av Bazad-mûh. Yolev är tydliga med att de inte kommer släppa på var gränsen dragits. Addiaskas befolkning är betydligt mer koncentrerad i nordväst än sydväst så de drar sig från att hamna i luven med Yolev…även om Addiaska styrande gärna uppträder som om det vore något av mer världsvana storfräsare hänemot Yolev.
560talet e.O.
Kungariket Yolev tar kontakt med stammar i Kasenu. Framförallt med Drevdagaalliansen. Yolevs skickliga båtbyggare och möbelsnickare har börjat intressera sig för den ädelskog som finns i området. Även om det är svårt att fatta beslut med de olika hövdingarna så är projektet i stort en framgång.
593.e.O
Nya Arno tas åter upp i unionen. Yolev är delvis positivt inställda till detta men besvikelse finns mot dalkerna. Dels över bristen på stöd under kampen mot jorderna och dels kring profeten Valios heresi samt efterdyningarna.
594 e.O.
Ett kloster tillhörande karlsordern anläggs i Yolev . Klostret är hierarkiskt underställt ett abbotkloster som samtidigt anläggs i Addiaska. Ytterligare ett systerkloster byggs i loigerlandet i norra Hisskov.
595-610.e.O
Musselkriget bryter ut mellan Mercana och Addiaska. Yolev är neutrala och bevakar strikt sina territorialvatten från stridsförande fartyg. De tillåter dock en liten handel från både staterna och yoleviter tillåts vara manskap på civila skepp i stadsstaternas fiske- och handelsflottor.
Folkslagets utbredning
Yoleviter återfinns främst i stadsstaten med samma namn i västra delen av Klomelliska unionen. Gränsen för kungariket är mellan Baxardeltat i syd och Stangvaller klippa i nord samt kusten vid Gryppas vik i väst och Hisskoviska högåsen i öst.
En hel del Yoleviter återfinns även i andra stadsstaters flottor, främst i Mercanas handels- och fiskeflotta.
De senaste femtio åren har yoleviterna även börjat röra sig längs kusten utanför Kasenu och Snoarskogarna för att handla med folken där.
Större bosättningar
Yolev stad
Kungarikets centrum är en nu närmast antik kuststad. Belägen på och runt en klippa som skjuter ut i Gryppas vik är Yolev områdets i särklass viktigaste stad. Stadens centralpunkt och dominerande byggnad är Pirantornet (har vi något namn på detta?) och biblioteket där de tornlärde tävlar i kunskap med de klipplärde i Stangvaller. I Byggnaden håller även stadsstatens råd de flesta av sina sammanträden då man är har bäst lokaler för detta ändamål.
Nedanför klippan ligger Prinzeps palatset, konungaättens residens. Detta är en förhållandevis liten byggnad som under republikens tid innefattade stadens senat. Palatset har visserligen byggts ut i omgångar men det är tydligt att Pirantornet överglänser palatset i stadsbilden.
Staden har en liten men mycket god hamn som kan ta emot djupgående fartyg. Dock inte särskilt många åt gången. Detta är dock inget som nämnvärt bekymrar de isolationistiska yolviterna. Staden inhyser flera skepp- och båtvarv. Dessa är specialiserade på mindre fartyg men skickligheten i skeppsbyggena går inte att ta miste på.
Utanför Yolev ligger en gammal övergiven blotplats för Æsìrgudarna. Denna ryktas vara hemskt av osaliga andar och undviks i regel av alla förutom stadens ynglingar som ska visa sig på styva linan.
(Fyll på här)
Stangvaller klippa är Yolevs andra stad och ligger i nordlig riktning från huvudstaden. Det är precis som Yolev ett erkänt lärosäte med stolta och långt gångna traditioner. Staden är tämligen liten och nästan all verksamhet som sker i Stangvaller klippa går att koppla i någon mån till akademin. Staden ligger där den norra änden av Hisskoviska högåsen slutar (åsen utgör vattenfördelare i södra Klomellien, allt vatten nord och öst för åsen rinner mot Jaggarack och Maure medan mot söder och väst rinner det mot Baxar och havet). Stangvaller ligger också mitt inne i Morezeskogen och ett flertal timmermän besöker staden med jämna mellanrum.
Yolevs landsbygd är ett jordbrukslandskap som varit källa till föda för området sedan kejsardömets dagar. Hela stadsstaten lutar lätt mot väster fram till högåsen där lutningen blir betydligt brantare.
Någon export från bönderna (som ofta arbetar dubbelt som fiskare) är inte att direkt tala om men Yolev behöver inte heller importerar sädesslag från andra platser. I huvudsak är man självförsörjande tack vare kombinationen av gott fiske och tillräckligt goda skördar. Viss handel förekommer ändå i form av lyxvaror och speciella hantverksprodukter men det är inget som yoleviterna är beroende av för att överleva. Yolevs relativa bördighet beror på att jorden här inte är lika salthaltig som den i stora delar av övriga Klomellien.
Landskapet präglas, utöver de täta bondbyarna, av små men välskötta gods. Dessa tillhör stadsstatens riddare och adelsmän och ligger utspridda med ganska jämna mellanrum.
Kultur och samhälle
Styrelseskick
Yolev är en monarki där fursten styr med stöd av en manstark och inflytelserik rådsförsamling som sonika kallas Yolevs råd där monarken är överhuvud. Regenten, som benämns Konung (tidigare Prinzeps) är enligt lagen närmast enväldig men tar oftast hänsyn till rådets riktning. Konungen är djupt bunden av traditioner och att saker följer dessa.
Landsbygden har lätt feodal karaktär men en kardier skulle inte kunna känna igen sig. Här finns i stället en närmast total avsaknad av högadel utöver regenten och att lågadeln och riddarna på godsen runt om i stadsstaten är åt det bonnigare hållet. Visst är riddarna höviska och rättskaffens men inte särskilt erfarna i hovetiketten. De vet att deras roll är att skydda konung och befolkning från yttre fiender, inte att utmana om styret.
Jämfört med Nya Arno så har man i Yolev inte längre några betydande representanter för republikanska ideal. Dessa försvann till stor del efter svartblodsangreppen på 250-talet då de republikanska ledarna inte tillräckligt skyddade stadsstaten från plundrarna.
Yolev har ett stort oberoende mot övriga unionen. Detta är både självvalt på grund av historiens nycker, samt ett naturlig resultat av att stadsstaten i stort är självförsörjande, bland annat på grund av sin fisknäring.
Religion
I Yolev är Den lysande vägens aidniska gren den dominerande kulten. Denna förkunnades av S:t Innenda redan under 190.e.O.
Religionens företrädare är i nära symbios med kungamakten och åtnjuter en hel del privilegier. Bra. I stadsstaten finns en stolthet i att man både är Klomelliens äldsta stad och att var hit som den Lysande Vägen kom först. Klomelliens äldsta soltempel ligger även i Yolev stad och har anor från 190-talet efter O.
Ett visst passivt motstånd finns från De lärde i Yolevs skara vilka hellre ser till materiella fakta än till andlig auktoritet.
Sedan 594 e.O. så har Karlsorden ett kloster i Yolev.
Relationer
Förhållandet mellan Nya Arno och Yolev är generellt gott. Det var Yolev som hjälpte de överlevande från skeppsbrottet år 340 e.O. och det var med yoleviter som de skeppsbrutna dalkerna bildade familjer från begynnelsen av Nya Arnos grundande. Det finns vissa kulturella skillnader som kan orsaka friktion, framförallt skillnaden mellan aidnisk och dalkisk rit men även kring dikotomin feodalism contra folkförsamlingen i Nya Arno. Samtidigt har man liknande livsstil, problem och försörjningssätt vilket gör att Nya Arno och Yolev likväl är på god fot.
Yolev styrande är ganska misstänksamma mot andra stadsstater i allmänhet och mot Mercana i synnerhet. De näsvisa handelsfurstarna har av och till försökt att muta rådmännen samt tillskansa sig rättigheter på Yolevs territorium. Detta har dock undvikits med stöd av Kungarikets linje av strikt neutralitet. Inga särskilda skänker ges till den mäktiga plutokratin i norr. Mellan vanliga yoleviter och mercaner kan relationen dock vara bättre. Yoleviterna är duktiga sjömän och många kaptener i Mercanas fiske- samt handelsflotta härstammar från Yolev.
Yolev har generellt bra relationer med Hisskov. Grannstatens lynniga isolationism har hisskoviterna vant sig vid nuförtiden. Många hisskoviter ser Yolev som sitt ursprung och som sin nära släkting. Hisskoviterna är däremot inte naiva nog att räkna med stöd från Yolev.
Relationen med Melorgh är ljum. Melorghierna anser att yolevitiska sjömän för tur med sig (sanningen är att de bara är skickliga) något som stärkt Melorghs välvilja mot Yolev då man själva är rädda för att ge sig ut på havet utan hjälp. Yolev var först med att ansluta sig till den Lysande Vägen, vilket enligt Melorghs vridna resonemang ger dem mer ”Etinskraft”. Bland annat därför åker melorghier regelbundet dit på sin stora pilgrimstur. Melorghiernas positiva inställning har gjort att Yolev inte stört sig lika mycket som väntat på deras kultiska knäppigheter. Existensen av Ir-Ves gör också att yoleviterna och melorghierna ser varandra som mycket, mycket, avlägsna kusiner.
Addiaska och Yolev har komplicerade band. Det finns feodala och religiösa band mellan stadsstaterna men grannarna är inte särskilt förtjusta i varandra trots detta. Yolev när en viss ovilja kring Addiaskas expansion och översitteri men föredras i alla fall framför flera andra stadsstater i Unionen.
Yolev litar inte alls på Bozsa, men skickar ändå ungdomar dit för utbildning inom det arkana. En stor misstänksamhet råder från Yolevs håll. Magokratin försöker å sin sida att inte söta sig med sin "paranoide vän", något som faller lagom väl ut.
Sanzas
(Birke?) Har mycket bra relationer.
Yolevs relationer med Hamur är mindre än man kanske skulle kunna gissat. Detta eftersom att Yolev är en av få stadsstater i unionen som inte importerar metaller från riket i bergen. Före Bazad-muhs fall gjorde men det men efter påtagande isolationism från Yolev samt ovilja att handla med ett Hamur i nära samarbete med Mercana har satt käppar i hjulet. Med det sagt är det inte ovanligt att Yoliviter åker till Bergariket och blir en del av Hamurs Yohrleiderbefolkning.
Triska och Yolev har få gemensamma kontaktytor. De man har är sällan av positiv natur.
Halvlängdsmän i Yolev
Dessa gynnare följde fiskarna som anlände till Yolev från mefamirs sjö redan på 700.f.O och utgör en integrerad del av stadsstatens befolkning. De är i regel goda jordbrukare samt bedriver fruktodlingar i stadsstaten. Halvlängdsmän når sällan de högre delarna av styret inom konungariket men en av ’de gamla familjerna’, familjen Hortkul, som utgör konungens råd är av de kortväxtas folk. I huvudsak har de precis samma rättighet som övriga delar av konungen av Yolevs undersåtar.
Ankor i Yolev
Ankorna i Yolev är förhållandevis senkomna innevånare. De har anlänt pö om pö från andra delar av unionen, främst i formen av handelsmän. Dessa kämpar dock i motvind på grund av den nyckfulla handelspolitik som kungariket bedriver. Deras goda kontaktnät i regionen har dock inneburit att de snabbt kan anpassa sig när vindarna vänder och öppningar syns.
Några försök har gjorts med amfibieodlingar i Yolevs del av Baxardeltat. Dessa har dock sinkats en hel del av angrepp från Reptilmännen från K’trsssh och andra grupper.
Mykasse
(Finns dessa kvar i tillräckligt stor andel år 610.e.O?)
Yolev är motståndare till Brikhos medlemskap i Unionen, men anser att Addiaskas konstanta krigföring är överdriven och inget de vill bidra till, trots ständiga påstötningar från det nordliga kungahuset. Brikho är i stort likgiltiga inför Yolev, men har skickat en ensam ambassadör, som Yolev enligt traditionen behandlar som okränkbar.
Reptilmännen bor i baxardältat där Ruinstaden K’trssh befolkats av deras sort. Ödlefolket är en av anledningarna till att träsken inte dikats ut mer och till att vissa personer försvinner spårlöst i närheten av våtmarkerna. Relationen till människorna i Yolev är alltså långt från hjärtlig. De senare ser Reptilmännen som bestar och folket från K’trssh ser yoleviterna som …mat..även om just denna anrättning kan bita ifrån. I K’Trssh nser att yolviterna är kättare – de förslavar nämligen klomuller.
Diplomatiska förbindelser
Yolev har en hel del förbindelser med länder utanför unionen. Den neutralitet som kännetecknar Kungariket är främst vänd mot övriga unionen. Man handlar med andra länder men ingår dock inga förbund eller allianser.
(Vilka? Zorakien (järn?) kardien? Trakorien? Mereld? Panderalia? Caddo? Erebos?)
Stadsstaten har sedan 500talet utvecklat handelsutbyten med stammar i Kasenu. Framförallt kring handel med ädelträ som växer kring flodsystemen och som används i den framstående Yolevitiska båts-samt möbeltillverkningen.
Kardien
Trakorien
Mereld
Zorakin
Caddo
Panderalia (järn?)
Språk
Yolevitiska är en västklomellisk dialekt varur de andra ”jaggerska” dialekterna härstammar. Den har, mycket på grund ’de lärde i Yolev’, fått en air av akademisk tyngd och det är vanligt att studenter vid akademin i Yolev och Stangvaller klippa lägger sig till med Yolevitiska även om de kommer från andra delar av regionen. Det kan nämnas att läs- och skrivkunnigheten är något mer utbredd i Yolev än i många andra delar av Klomellien.
Dialekten har av vissa beskrivits som ett ”Ett sorl av honung”. Andra anser snarare att den är sävlig, uttröttande och tonlös.
Det talas en variant av denna dialekt på ön Ir -ves utanför Melorgh. Detta då en kombination av melorghier och yoleviter har befolkat ön.
Teknologi
Yolev har på ett par områden en framstående hantverksmässig samt teknologisk nivå. Exempel på detta är båtbyggande samt möbelsnickare. Denna handel och vidareutveckling av kunnandet hämmas dock något av den isolationistiska politiken som konungariket bedriver, framförallt i förhållande till den övriga unionen.
De lärdas skara i Yolev är en av västra Erebs mer aktade sällskap även om de inte verkar så flitigt utanför Klomelliens gränser. De lärde i Yolev är en skara bokbildade som samlat sig kring Biblioteket i Yolev. Många är knutna till två olika kollegier som sinsemellan tvistar i många olika frågor men utåt oftast står enade som Yolevs lärde. Kollegiet i Yolevstaden har säte i Pirantornet, ett högt torn i direkt anslutning till Biblioteket, och kallas tornlärde. Kollegiet i Stangvaller har säte i Stangvallers klippa, det bergsmassiv som delar av staden omsluter, och kallas klipplärde. Yolevs lärde är noga med sin fria ställning gentemot Mandelorden även om deras kunskapsnivå är rätt likartad.
Kända medlemmar
*Alber Berekt
*Brior Brådfot
*Rustiliam Gannaus (avliden)
*Vidina Ingaldiron (avliden?)
Export = Fiske, eventuellt en del hantverk (har bland annat diskuterats båtbyggande samt möbelsnickeri) timmer(?)
Import = är självförsörjande men lyxartiklar, livsmedel, tyger, metaller lär behövas? Ädelträ från Kasenu importeras.
Kropp och själ
Fysiologi
Människorna i Yolev är huvudsakligen jorer och kallas yoleviter. De är ättlingar till den fiskarbefolkning som på 800-talet f.O. utvandrade från Mirelien där de levt vid Mefamirs sjö och bosatte sig här i utkanten av Kejsardömet Jorpagna.
Generellt är man lite mer högresta än sydnargurerna men mer finlämmade.
Jorerättlingarna bär vitt skilda hårfärger, från svart till rågblond men de flesta är brunetter i någon variant. I regel kan man säga att yoleviterna använder jorisk klädedräkt med linnetyg, färgade ullkläder. Ofta är man ganska praktiskt klädd och även aristokratin är tämligen enkelt klädda med erebska mått mätt.
Generellt är yoleviternas klädedräkt av mycket god hantverksmässig kvalitét i en stil med med praktiska och förstärkta detaljer. Den genosnittlige Yolevitern klär sig om möjligt något mer dämpat än sina unionsbröder och systrar. Vid festliga tillfällen pryder man sig dock gärna i blomsterkransar, vackra snäckskal samt färglada prydnadsband om fästs i kläder och hår. Pärlsmycken är ganska vanligt hos adeln och fästs ofta på rustningsdetaljer vid parader och torneringar.
Mentalitet
Ett drag som genomsyrar yoleviterna är Isolationism. Man litar inte på stöd från utomstående makter utan förlitar sig på sin egen förmåga. Bildningsnvån i landet är god, många lär sig att läsa hjälpligt och yoleviterna diskuterar inte sällan rön från de lärde i Yolev medan de sörplar i sig en stuvning på någon av stadsstatens gästgiverier.
Vidare så framstår ofta yoleviterna som oimponerade av ting och titlar som inte har en påvisbar praktisk funktion. En riddare är bara riddare om han kan försvara sitt folk, ett exklusivt vin från Melucka har inte mycket större värde än cider från äppelbönderna nedom hisskovska högåsen. Likt de flesta klomellier är man glada i festligheter och firar både religiösa och andra högtider med stor förtjusan. Yoleviterna kännetecknas även av en bondslugheten och en särdeles torrhumor....vilken man muntert plågar utsocknes besökare med.
Att ha ett ”internationellt kontaktnät” ses på med misstänksamhet snarare än att detta är någon inneboende positiv egenskap.
Yoleviterna uppfattas av andra ofta som konservativa, jordnära och lugna…nästan sävliga. Själva tycker det att tradition och stabilitet är högt värderade samt en trygghet för deras samhälle. Abstrakta värden som ”frihet” och ”folkstyre” har man sällan tankarna på. Man litar generellt på konungaätten och dess råd. Det kaos och den oordning som följde jordernas angrepp är ännu yoleviternas största mardröm.
En del personer i Yolev ser gärna tillbaka på sitt joriska arv och uppskattar den så kallade Kejsarstilen (länk). Den gestaltar sig främst genom att männen försöker hålla sig slätrakade och har kort hår som gärna oljas (med fiskolja, inte olivolja ) och kammas framåt; man bär sandaler (dock helst med grova ullsockor) samt möbeldesignen ser vagt klassisk ut, och så gör även arkitekturen som dock förstås är mer trä- än stenbaserad.
Trots detta är yoleviterna olika andra i Ereb som vurmar för de gamla goda kejsardömesdagarna. Yoleviter härstammar ju från jorisk fiskarkultur, inte jorisk adel. Det är genom lärdom och konservativa ideal som man återupptäckt och vill bevara det gamla. Det man anammat har blandats med en god portion yoleviskt praktiskt tänkande och återhållsamhet. Detta skiljer sig från Jorpagna där försök att återupprätta den gamla kulturen handlar om svulstig maktsymbolik; och från adelsungdomarna i Zorakin som återupptäckt en historisk epok av vad de ser som ohämmad hedonism som de efterapar.
Ytterliggare ett kulturellt arv från Kejsardömet Jorpagna som just jorerna i Yolev har gjort känd är följande:
Yolevsås
Yolevsås, även kallad Liksås, är en smaksättare i såsform som med uråldriga recept tillverkas i stadsstaten Yolev. Det officiella namnet på kejserlig jori är ligwamen och var under Kejsardömet Jorpagnas dagar ett oumbärligt bidrag till när sagt alla maträtter. Matkännare jämför med såsen garum som tillverkas i Felicien och är ett arv från detta folkslag när de levde på ön Garumos i den mytomspunna Valgussjön långt borta i öster. Huvudingrediensen i yolevsås är jäst fiskrens. Doften är vedervärdig men smaken sagolik enligt Palne Ingvarssons erfarna bedömning. Såsen anses även fungerar som ett effektivt skydd mot svartfolk.
Kända personer
Brior Brådfot
Brior Brådfot är möjligen från Yolev och Stangvaller klippa som han verkat vid ligger i norra delen av stadsstaten. År 610 är han inte särskilt välkänd… men historien vill kanske annorlunda?
Rustiliam Gannaus - Lärd antropolog/folklorist från Stadsstaten. Känd för sin reseberättelse "Bland folken mellan Melashe och Ishna".
Typisk bosättning
Små täta byar på landsbygden. Korsvirkeshus med lerklinat flätverk vanligtast bland folket. Adel och välbeställda har övervåningar byggda i trä
med fönster utan glas, byggda av Yolevs skickliga trähantverkare. Yolevstaden är byggd huvudsakligen i sten men även här är trädetaljerna väl synliga (dock mera inomhus än utomhus).
Vissa byggnader, gärna äldre uthus ute på den kustnära landsbygden, är byggda i kardisk stavverk och står kvar som ett minne om jordernas långa närvaro i Yolev.
Senast redigerad av gtjorgo den 2023-08-25 10:49, redigerad totalt 3 gång.
-
Torquemada
- Barbisk Hövding
- Inlägg: 1186
- Blev medlem: 2007-12-29 10:14
Re: Klomellien
Nej, barbarerna torde förlita sig på antal, inte på vapnens överlägsenhet.
Men förmodligen ser man till att föra allt värdefullt antingen under jorden eller till Hamur stad så ofta som möjligt.
Men förmodligen ser man till att föra allt värdefullt antingen under jorden eller till Hamur stad så ofta som möjligt.
-
Torquemada
- Barbisk Hövding
- Inlägg: 1186
- Blev medlem: 2007-12-29 10:14
Re: Klomellien
Hårt jobbat återigen, gtjorgo.
1. En sammanfattande inledning vore bra, inbegripande staden namn, typ: Yolev, de självtillräckliga fiskarnas åldriga stad (du kan utan tvekan komma på något bättre).
2. En kortare inledande historielinje vore inte heller fel, kanske innan den längre.
3. Magikernas Krig: lite mer konsekvenser kan de få: magokraterna plundrar biblioteket, och anser sig styra Yolev, men bryr sig inte om att tillsätta någon kompetent till jobbet. Guld försvinner mystiskt ur stadskassan. Några överlevande monster härjar i kloakerna.
4. Styrelseskick: betona gärna att kungen också är bunden av traditionen. Infoga gärna min lista över rådet (med egna tillägg förstås).
5. Yolev litar inte alls på Bozsa, men skickar ändå ungdomar dit för utbildning.
6. Bondslugheten och torrhumorn man muntert plågar utsocknes med borde kunna betonas någonstans.
7. Samt att bildningsnivån är hög jämfört med övriga landet.
8. Mykasse skys och föraktas av alla utom Mercana år 610. Waliton har dock minimal kontakt.
9. Yolev är motståndare till Brikhos medlemskap i Unionen, men anser att Addiaskas konstanta krigföring är överdriven och inget de vill bidra till, trots ständiga påstötningar från det nordliga kungahuset. Brikho är i stort likgiltiga inför Yolev, men har skickat en ensam ambassadör, som Yolev enligt traditionen behandlar som okränkbar.
10. K’Trssh ser yolviterna som kättare – de förslavar nämligen klomuller.
11. Relationen med Melorgh är ljum (du utelämnade den, gtjorgo). Melorghierna anser att yolevitiska sjömän för tur med sig (sanningen är att de bara är skickliga) något som stärkt Melorghs välvilja mot Yolev då man själva är rädda för att ge sig ut på havet utan hjälp. Yolev var först med att ansluta sig till den Lysande Vägen, vilket enligt Melorghs vridna resonemang ger dem mer ”Etinskraft”. Bland annat därför åker melorghier regelbundet dit på sin stora pilgrimstur. Melorghiernas positiva inställning har gjort att Yolev inte stört sig lika mycket som väntat på deras kultiska knäppigheter. Existensen av Ir-Ves gör också att yoleviterna och melorghierna ser varandra som mycket, mycket, avlägsna kusiner.
12. Klädedräkten: du skrev hisskoviterna av misstag (tror jag).
13. Metall lär behöva importeras.
14. Bosättning: Trä, tegel eller sten? Förslagsvis huggen sten i staden, med övervåningar av trä, med fönster utan glas. Ohuggen sten och trä på landsbygden.
1. En sammanfattande inledning vore bra, inbegripande staden namn, typ: Yolev, de självtillräckliga fiskarnas åldriga stad (du kan utan tvekan komma på något bättre).
2. En kortare inledande historielinje vore inte heller fel, kanske innan den längre.
3. Magikernas Krig: lite mer konsekvenser kan de få: magokraterna plundrar biblioteket, och anser sig styra Yolev, men bryr sig inte om att tillsätta någon kompetent till jobbet. Guld försvinner mystiskt ur stadskassan. Några överlevande monster härjar i kloakerna.
4. Styrelseskick: betona gärna att kungen också är bunden av traditionen. Infoga gärna min lista över rådet (med egna tillägg förstås).
5. Yolev litar inte alls på Bozsa, men skickar ändå ungdomar dit för utbildning.
6. Bondslugheten och torrhumorn man muntert plågar utsocknes med borde kunna betonas någonstans.
7. Samt att bildningsnivån är hög jämfört med övriga landet.
8. Mykasse skys och föraktas av alla utom Mercana år 610. Waliton har dock minimal kontakt.
9. Yolev är motståndare till Brikhos medlemskap i Unionen, men anser att Addiaskas konstanta krigföring är överdriven och inget de vill bidra till, trots ständiga påstötningar från det nordliga kungahuset. Brikho är i stort likgiltiga inför Yolev, men har skickat en ensam ambassadör, som Yolev enligt traditionen behandlar som okränkbar.
10. K’Trssh ser yolviterna som kättare – de förslavar nämligen klomuller.
11. Relationen med Melorgh är ljum (du utelämnade den, gtjorgo). Melorghierna anser att yolevitiska sjömän för tur med sig (sanningen är att de bara är skickliga) något som stärkt Melorghs välvilja mot Yolev då man själva är rädda för att ge sig ut på havet utan hjälp. Yolev var först med att ansluta sig till den Lysande Vägen, vilket enligt Melorghs vridna resonemang ger dem mer ”Etinskraft”. Bland annat därför åker melorghier regelbundet dit på sin stora pilgrimstur. Melorghiernas positiva inställning har gjort att Yolev inte stört sig lika mycket som väntat på deras kultiska knäppigheter. Existensen av Ir-Ves gör också att yoleviterna och melorghierna ser varandra som mycket, mycket, avlägsna kusiner.
12. Klädedräkten: du skrev hisskoviterna av misstag (tror jag).
13. Metall lär behöva importeras.
14. Bosättning: Trä, tegel eller sten? Förslagsvis huggen sten i staden, med övervåningar av trä, med fönster utan glas. Ohuggen sten och trä på landsbygden.
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9059
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Re: Klomellien
Ser mycket lovande ut gtjotgo. Återkommer med kommentarer men bara så ni får något att tycka till om tills dess så kan jag lägga fram Kardien som föreslagen källa till metaller i Yolev, ditfraktad på monturiska skepp!
Re: Klomellien
Bra förslagTorquemada skrev: ↑2023-06-17 16:31 Hårt jobbat återigen, gtjorgo.
Tack! Det tar sin tid
1. En sammanfattande inledning vore bra, inbegripande staden namn, typ: Yolev, de självtillräckliga fiskarnas åldriga stad (du kan utan tvekan komma på något bättre). Något liknande vore ju bra som inledning. En sådan start behövs eventuellt för alla av klomelliens folkslag.
2. En kortare inledande historielinje vore inte heller fel, kanske innan den längre.
Hmm typ…kejsardömets tid, Kontinentaljoriska rikets tid, rådsrepublikens tid etc?
3. Magikernas Krig: lite mer konsekvenser kan de få: magokraterna plundrar biblioteket, och anser sig styra Yolev, men bryr sig inte om att tillsätta någon kompetent till jobbet. Guld försvinner mystiskt ur stadskassan. Några överlevande monster härjar i kloakerna.
Ja hur slog Magokratin mot Yolev? Jag tänker att isolationismen eventuellt kan ha verkat positivt (även om oskyldiga offer förekom). Men lite mer fuffens skadar inte:-)
4. Styrelseskick: betona gärna att kungen också är bunden av traditionen. Infoga gärna min lista över rådet (med egna tillägg förstås). Jag lägger in att regenten är bunden av traditioner. Jag tänker att man i sidan på wikin kanske kan länka till rådet? Annars blir det lite långt möjligen?
5. Yolev litar inte alls på Bozsa, men skickar ändå ungdomar dit för utbildning.
Låter bra!
6. Bondslugheten och torrhumorn man muntert plågar utsocknes med borde kunna betonas någonstans.
Lägger in under mentalitet!
7. Samt att bildningsnivån är hög jämfört med övriga landet.
Lägger in det!
8. Mykasse skys och föraktas av alla utom Mercana år 610. Waliton har dock minimal kontakt.
Bör jag nämna Mykasse?
Hade med Waliton men strök det ihop med Poane och loigerlänningarna…samt av misstag Melorgh..
9. Yolev är motståndare till Brikhos medlemskap i Unionen, men anser att Addiaskas konstanta krigföring är överdriven och inget de vill bidra till, trots ständiga påstötningar från det nordliga kungahuset. Brikho är i stort likgiltiga inför Yolev, men har skickat en ensam ambassadör, som Yolev enligt traditionen behandlar som okränkbar.
Låter utmärkt
10. K’Trssh ser yolviterna som kättare – de förslavar nämligen klomuller.
Lägger in detta. Är klomuller lite ’heliga kor’ för K’trssh?
11. Relationen med Melorgh är ljum (du utelämnade den, gtjorgo). Melorghierna anser att yolevitiska sjömän för tur med sig (sanningen är att de bara är skickliga) något som stärkt Melorghs välvilja mot Yolev då man själva är rädda för att ge sig ut på havet utan hjälp. Yolev var först med att ansluta sig till den Lysande Vägen, vilket enligt Melorghs vridna resonemang ger dem mer ”Etinskraft”. Bland annat därför åker melorghier regelbundet dit på sin stora pilgrimstur. Melorghiernas positiva inställning har gjort att Yolev inte stört sig lika mycket som väntat på deras kultiska knäppigheter. Existensen av Ir-Ves gör också att yoleviterna och melorghierna ser varandra som mycket, mycket, avlägsna kusiner.
Lägger in detta! (Melorgh försvann av misstag). Bör aska mina kläder för denna förbiseelse! Store Puki var barmhärtig!!
12. Klädedräkten: du skrev hisskoviterna av misstag (tror jag).
Uppenbar stöld från hisskoviter sektionen som subtes. Ändrar:)
13. Metall lär behöva importeras.
Jag tänker att metall kommer in från Zorakien, Kardien (gärna via monturiska ombud!) samt Panderalia:)
14. Bosättning: Trä, tegel eller sten? Förslagsvis huggen sten i staden, med övervåningar av trä, med fönster utan glas. Ohuggen sten och trä på landsbygden.
Stort tack
-
Torquemada
- Barbisk Hövding
- Inlägg: 1186
- Blev medlem: 2007-12-29 10:14
Re: Klomellien
Visst blir det långt, så länk till rådet - men jag missförstod och trodde mest allt skulle in under den här texten.
Mykasse är oviktigt för Yolev, men jag tror du frågade i texten.
De heliga klomullerna är huvudanledningen till att reptilmännen drar i krig. Befria slavarna (och ät upp folk) och driv folk från träsket. Säkrast blir det om alla människor lämnar Klomellien (reptilmännen har, precis som klomellierna, gravt underskattat motpartens numerär).
Mykasse är oviktigt för Yolev, men jag tror du frågade i texten.
De heliga klomullerna är huvudanledningen till att reptilmännen drar i krig. Befria slavarna (och ät upp folk) och driv folk från träsket. Säkrast blir det om alla människor lämnar Klomellien (reptilmännen har, precis som klomellierna, gravt underskattat motpartens numerär).
-
Torquemada
- Barbisk Hövding
- Inlägg: 1186
- Blev medlem: 2007-12-29 10:14
Re: Klomellien
Glad Vad-Man-Nu-Firar!
Någon sorts fruktbarhetsriter, men jag minns inte vad. Melorgh kan nog tänkas löva stång.
Någon sorts fruktbarhetsriter, men jag minns inte vad. Melorgh kan nog tänkas löva stång.
Re: Klomellien
Hur många reptilmän kan vi tänka oss finns kring Kr’tssh på ett ungefär?Torquemada skrev: ↑2023-06-20 11:23 Visst blir det långt, så länk till rådet - men jag missförstod och trodde mest allt skulle in under den här texten.
Ahh! Nej denna ska in under ”folkslag” är det tänkt.
Kan vara lite svårt att dra skiljelinjer mellan vad som utgör ett folk och inte men… jag hittar på en gränssättning som jag utgår ifrån. Vi får skylla på Rustiliam Gannaus eller någon om det blir fel.
Mykasse är oviktigt för Yolev, men jag tror du frågade i texten.
Stämmer bra att jag frågade och du har nog rätt i din uppfattning.
Mykasse behöver vi nog bygga ut betydligt mer när vi närmar oss norra Klomellien. Republiken (?) Mykasse utmanande ju bland annat Mercana en kort (eller längre?) tid före fallet.
De heliga klomullerna är huvudanledningen till att reptilmännen drar i krig. Befria slavarna (och ät upp folk) och driv folk från träsket. Säkrast blir det om alla människor lämnar Klomellien (reptilmännen har, precis som klomellierna, gravt underskattat motpartens numerär).
Re: Klomellien
Melorghierna bör ha svaret!:DTorquemada skrev: ↑2023-06-23 07:15 Glad Vad-Man-Nu-Firar!
Någon sorts fruktbarhetsriter, men jag minns inte vad. Melorgh kan nog tänkas löva stång.