Klomellien

[gtjorgo]

Hittade detta helgon i wikin! Borde lägga in en passage om karln i Nya Arnos och Hamurs historia. Eller hur?

S:t Jakobian
Helgon inom Lysande Vägen. På dalkiska är hans namn káso Iakóbiõ.
S:t Jakobian (400-455 e.O.) var dalkisk missionär i Hamur i Klomellien. Han nådde där stora framgångar och lyckades omvända mången vilseledd hedning till den Lysande Vägen. Allt var väl och ett soltempel var på väg att uppföras varifrån den dalkiska grenen av Lysande Vägen skulle kunna sprida sitt ljus över barbariet. Olyckligt nog dog Jakobian innan bygget slutfördes och projektet rann ut i sanden. Kort efter hans död helgonförklarades han och så fort tillfälle gavs uppfördes i Nya Arno ett solkloster i S:t Jakobians namn, varifrån hans mission skulle fortsätta.
S:t Jakobians Orden
Trots att man i Klomellien talar om "S:t Jakobians Orden", så är detta en felaktig beteckning. "Jakobinermunkarna" ses inte som en "orden" av sina trosbröder på Caddo, utan endast som en uträckt arm av det redan utvecklade dalkiska kolsterväsendet (som ju inte är indelat i ordnar). "Jakobinerna" följer som alla andra dalkiska munkar S:t Dericusregeln och står formellt direkt under den dalkiska kyrkans hierarki.
S:t Jakobians Ordens främsta syssla och mål är att sprida den Lysande Vägens budskap i Klomellien och man hoppas på så sätt kunna etablera den sanna dalkiska läran även på fastlandet. Resultaten är blandade då gamla hedniska religioner har starka fästen i Klomellien. Med dalkisk flit bedrivs dock verksamheten utan fruktan för annat än Etin och riddare välkomnas hjärtligt om de med svärd i hand är beredda att kämpa för Etins ljus och Odos lära. Klostret får sina ekonomiska medel främst från Caddo, men gör sitt bästa för att skaffa tillgångar även i Klomellien. Man försöker också få in en fot i den aidniska grenen av Lysande Vägen och går ivrigt i polemik med dess lärda för att om möjligt locka över troende till den dalkiska grenen. Särskilt S:t Arrfols Orden får klä skott för jakobinbröders påhopp.
Beläget mitt i Nya Arno gästas jakobinerklostret ofta av dalkiska solriddare, varför det har prägeln av en inrättning tillhörande en riddarorden. Klostret är inte särskilt stort givet hur många munkar, riddare och gäster som vanligtvis huserar där. Det är mycket välskött, om än spartanskt inrett.

[gtjorgo]

Det finns en framträdande yrkesgrupp i Klomellien som än så länge stått lite i skuggan, nämligen kondottiärerna.

KONDOTTIÄREN BRUMBERT HÖGTALL OCH HANS BJÖRNAR

Född i norra Triska tröttnade Brumbert redan vid unga år på det slitsamma livet som hunsad bonde och lyckades slå sig in i huskarlarnas led, där han tog sig ett nytt namn och gjorde sig bemärkt under expeditioner i alla väderstreck. Inte trettio år fyllda lyckades han med bedriften att manövrera ut sin lågrankande oligark och ta hans plats. Företrädaren och hans söner skickades barmhärtigt nog i exil, officiellt försvann de under monsterjakt i Melashebergen, medan deras kvinnliga släktingar hölls säkert inlåsta i oligarkfästet. När han nu nått sina drömmars mål konstaterade Brumbert att allt han hade att se fram emot var ett stillasittande liv av intrigerande och ständiga parader av maktlystna underlydandes ambitioner. Äcklad av sådana framtidsutsikter tog han ett tjog av sina bästa mannar och åkte över Jaggarack för att se vad Hisskov kunde erbjuda honom för arbete. Oligarkfästet lämnade han i sin närmaste mans händer, väl vetande vad det betydde. Brumbert spelade mycket trovärdigt upprörd när han ett år senare fann sig avsatt i sin frånvaro.

Brumbert samlade med tiden en skara kompetenta hyrsvärd runt sig, och gjorde sig ett namn som en av Klomelliens mest kompetenta kondottiärer. Numera jobbar han främst åt Mercana och Bozsa, som bägge betalar mycket bra. Mercana behöver hjälp med varutransporter över eller vid sidan av Jaggarack, medan Bozsa vill ha sina gränser skyddade mot triskiska pirater, träskmonster och Bestbergsorcher. På det hela taget är det ett lugnt, säkert och lönsamt jobb, och skulle saker och ting gå snett kan Brumbert alltid kalla på magikerna för understöd. För att hans mannar inte ska bli förslappade gör han dock årliga utflykter för att göra tjänst i Hamurs gränsförsvar. Brumbert är känd för att skydda sina mannar och inte riskera några liv i onödan. Han är också mycket noga med vem han släpper in i sina led, det räcker inte med stridsduglighet utan kandidaterna måste också kunna uppvisa gångna meriter och göra ett gott intryck. Brumbert ger sig ofta ut på långa vandringar i obanad mark, till sina mäns fasa och irritation, då dessa sällan delar hans upptäckarlust. Med tiden har han blivit mycket rik, och rykten går om var han gömt undan sina skatter. Vad ingen vet eller kunnat föreställa sig är att de mesta pengarna plöjts ner i fast egendom i Hisskov.

Brumbert är en högrest, munter och levnadsglad man med svällande muskler och svällande buk. Det rödbruna och lockiga skägget håller han välfriserat, och hans läderrustningar är alltid smyckade med snirkliga metallinläggningar och konstnärliga mönster. När han träffar på främlingar är Brumbert gästfriheten själv, även om han ofta är lite otydlig med vad han försörjer sig med – han har kallat sig både frihetskämpe, monsterjägare, gruvprospektör och nybyggare beroende på vad han ansett har gynnat honom mest för tillfället. Brumbert drar sig inte för att försöka förföra kvinnor han just mött eller lura av de godtrogna deras pengar. En av hans mest lönsamma sidosysslor är som gästfri värd som inte släpper iväg sina gäster med mindre än en frikostig donation från släkten där hemma. Brumbert har mycket god koll på vem som är vem i Klomellien och vilka han kan våga ge sig på. Hans hittills mest framgångsrika företag i den stilen var när ingen mindre än Gust Gombastur av Mercana föll i hans händer och inte fick återvända förrän de allt mer frustrerade släktingarna löste ut honom för en furstlig lösensumma. Det ska dock tilläggas att Gust behandlades som en kung och till och med, hur osannolikt det än kan låta, gick upp i vikt under sina vistelse i Brumberts händer. Han gjorde även gott bruk av tiden och passade på att bekanta sig med sydliga seder och bruk. De båda skildes som vänner, en vänskap som bägge planerar att utnyttja i framtiden.

Även om Brumbert i vanliga fall ger intryck av att vara en munter värdshusvärd på villovägar finns det gränser för hans fryntlighet. Namnet ”Björnarna” är inte det namn han skulle valt för sina män, och han är hjärtligt trött på björnskämt. Vid det första björnskämtet skrattar Brumbert ansträngt, medan det andra möts med kall fientlighet. Den ouppmärksamme gäst som försöker sig på ett tredje björnskämt i hans närvaro får på käften.



Brumbert är, upptäckte jag, ett verkligt namn, beklagar, trodde jag hittat på det.

Du kan behöva korrigera mig en hel del, gtjorgo, då jag rör mig på triskisk mark.

Jag har inte mycket att säga mer än att du fångat essensen av hur triskerna tänker!!:-) både ”vänskaplig” kidnappning, usurperande och att bli tjurig vid dåliga skämt är triskiska nationalsporter:-)

Det enda pekfingret jag kan lägga in är att Brumbert på triskiska nog blir Bruemberth eller Bruembearth. På klomelliska är dock Brumbert helt korrekt och detta är ju hans ”artistnamn”

[Torquemada]

Lägger till.

Jakobiner? Jag hissar den halifaxiska anordningen...

Skämt åsido, Jakobian krockar nästan med Valio - i alla fall bör det ha dröjt innan man byggde något till hans ära...

[gtjorgo]

Kan Jakobiankulten kommit igång som en motvikt mot Valierna? Den verkar ju ligga i linje med klassisk ”caddism” och kanske ses det som ett sätt att visa sig aktiva men inte heretiska?

[birkebeineren]

Det finns en diskussion någonstans där S:t Jakobian diskuterades och där jag tror det föreslogs att han endast var skyddshelgon eller liknande för dalkiska solmunkar i Klomellien. Även något om Valio.

Försöker leta upp bara jag kommer åt en dator…

[Torquemada]

Slår på wikipedia, hittar de här jepparna, tänker genast på triskierna...

https://en.wikipedia.org/wiki/Cossacks# ... _Yorck.jpg

[gtjorgo]

Definitivt en inspirationskälla:)

[birkebeineren]

Hittade detta helgon i wikin! Borde lägga in en passage om karln i Nya Arnos och Hamurs historia. Eller hur?

S:t Jakobian
Helgon inom Lysande Vägen. På dalkiska är hans namn káso Iakóbiõ.
S:t Jakobian (400-455 e.O.) var dalkisk missionär i Hamur i Klomellien. Han nådde där stora framgångar och lyckades omvända mången vilseledd hedning till den Lysande Vägen. Allt var väl och ett soltempel var på väg att uppföras varifrån den dalkiska grenen av Lysande Vägen skulle kunna sprida sitt ljus över barbariet. Olyckligt nog dog Jakobian innan bygget slutfördes och projektet rann ut i sanden. Kort efter hans död helgonförklarades han och så fort tillfälle gavs uppfördes i Nya Arno ett solkloster i S:t Jakobians namn, varifrån hans mission skulle fortsätta.
S:t Jakobians Orden
Trots att man i Klomellien talar om "S:t Jakobians Orden", så är detta en felaktig beteckning. "Jakobinermunkarna" ses inte som en "orden" av sina trosbröder på Caddo, utan endast som en uträckt arm av det redan utvecklade dalkiska kolsterväsendet (som ju inte är indelat i ordnar). "Jakobinerna" följer som alla andra dalkiska munkar S:t Dericusregeln och står formellt direkt under den dalkiska kyrkans hierarki.
S:t Jakobians Ordens främsta syssla och mål är att sprida den Lysande Vägens budskap i Klomellien och man hoppas på så sätt kunna etablera den sanna dalkiska läran även på fastlandet. Resultaten är blandade då gamla hedniska religioner har starka fästen i Klomellien. Med dalkisk flit bedrivs dock verksamheten utan fruktan för annat än Etin och riddare välkomnas hjärtligt om de med svärd i hand är beredda att kämpa för Etins ljus och Odos lära. Klostret får sina ekonomiska medel främst från Caddo, men gör sitt bästa för att skaffa tillgångar även i Klomellien. Man försöker också få in en fot i den aidniska grenen av Lysande Vägen och går ivrigt i polemik med dess lärda för att om möjligt locka över troende till den dalkiska grenen. Särskilt S:t Arrfols Orden får klä skott för jakobinbröders påhopp.
Beläget mitt i Nya Arno gästas jakobinerklostret ofta av dalkiska solriddare, varför det har prägeln av en inrättning tillhörande en riddarorden. Klostret är inte särskilt stort givet hur många munkar, riddare och gäster som vanligtvis huserar där. Det är mycket välskött, om än spartanskt inrett.

Kan Jakobiankulten kommit igång som en motvikt mot Valierna? Den verkar ju ligga i linje med klassisk ”caddism” och kanske ses det som ett sätt att visa sig aktiva men inte heretiska?

Det finns en diskussion någonstans där S:t Jakobian diskuterades och där jag tror det föreslogs att han endast var skyddshelgon eller liknande för dalkiska solmunkar i Klomellien. Även något om Valio.

Försöker leta upp bara jag kommer åt en dator…

Diskussionen finns här: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic ... 992#p44992

S:t Jakobian är altså Albrekts utveckling av en påbörjad beskrivning anders gjorde av en ännu tidigare idé. Historiken om detta finns nu samlad längst ner i artikeln för S:t Jakobian som du citerar ovanför gtjorgo.

Föreslår att vi justerar lite i texten och byter överskriften S:t Jakobians Orden med Jakobinermunkarna då det ju inte rör sig om en orden. Blir förvirrande annars för någon som bara kort letar information i wikin. Jakobinermunkarna är bara vanliga solmunkar tillhörande den dalkiska grenen av Lysande Vägen men de är knutna till ett solkloster beläget i Nya Arno som är uppkallad efter helgonet S:t Jakobian (Káso Iakóbiõ). S:t Jakobians kloster kan ha etablerats efter profeten Valios död och ägnat sig lite särskilt till att motverka hans heresi, rent teologiskt och ibland även med fysiska ingripanden. Dessa senare gärna i samråd med besökande Justinerriddare från Caddo.

Vad sägs om det?

Några ord om hans gärning i Nya Arno och i Hamur där han missionerade borde också passa bra i respektive stadsstats historia.

[birkebeineren]

Det finns en framträdande yrkesgrupp i Klomellien som än så länge stått lite i skuggan, nämligen kondottiärerna.

KONDOTTIÄREN BRUMBERT (Bruemberth på ren triskiska) HÖGTALL OCH HANS BJÖRNAR

Född i norra Triska ...

Flera kondottiärer i Klomellien!

Perfekt att lista som en SLP i Klomllien-artikeln.

[birkebeineren]

Slår på wikipedia, hittar de här jepparna, tänker genast på triskierna...

https://en.wikipedia.org/wiki/Cossacks# ... _Yorck.jpg

Mycket målande bild.

[Torquemada]

Jakobinerna torde passa in nu.

[Torquemada]

KONDOTTIÄREN VIRDEL STYMPARE OCH HANS HALVBRIGAD

Virdel föddes i en vanlig familj i Melorgh, den förste av fem söner, och utvecklade redan vid unga år ett intresse och en förkärlek för den mänskliga kroppen. Hade han fötts i Mercana hade han helt enkelt blivit en hedonist och en rumlare, och ingen hade höjt ett ögonbryn, men i det asketiska Melorgh var den dörren stängd för honom. Slumpen hade också kunnat föra honom till Nerxims tempels portar, men nerximiterna missionerar knappt alls. Som det var föll han i tonåren i lag med den halvt förbjudna Stymparsekten, och gick med liv och lust in för att rena Melorgh genom att karva i sina medmänniskors kött. Vid tjugo års ålder gick han för långt även för Stymparna, och tvingades lämna Melorgh. Virdel spände ett slagsvärd på ryggen, förbannade sin födelsestad och svor att aldrig återvända. De följande åren tillbringade han som äventyrare i Brikho och Melashebergen.

I sin bitterhet utvecklade Virdel både ett sadistiskt drag och en enastående kunskap om särskilt orchers anatomi. I strid med orcher tillfogar han 1T2 extra i skada vid framgångsrika attacker. Till utseendet ser Virdel ut som en vanlig melorghier, fast huvudet högre: blekblont hår som han låtit växa till axlarna, blekblå ögon, en mager kropp och blek hy som ser lätt sjuklig ut. Kroppen nedanför halsen har han låtit täcka med tatueringar (strängt förbjudet i Melorgh) som föreställer organen inne i hans kropp. Dessa syns dock nästan aldrig utan döljs under hans svarta pansar. Till sättet är Virdel en smula trevande och avvaktande och ställer ibland udda frågor som kan chockera hans omgivning.

Efter en tid tröttnade Virdel på det alltför riskabla livet som äventyrare och börja tillsammans med sina äventyrarvänner ta legoknektsuppdrag. Under sin första tid gjorde han sig skyldig till så gräsliga amputeringar och sådan hemsk tortyr att han gjort sig smått omöjlig i södra Klomellien. Det finns hamuriter och triskier som inte ens vill sätta ett pris på hans huvud, då hämndbegäret hos dem är alltför personligt. Till Virdels försvar ska dock sägas att han ofta lämnade sina offer vid liv och väl omplåstrade, om än svårt lidande, och om det finns ett land där man kan bota kroppsliga krämpor så är det just Klomellien, där Bozsas animister ofta helt kan återställa förlorade lemmar.

Det påstås att Virdel skonar sin gamla hemstad Melorgh, men sanningen är den att han hatar Melorgh så djupt att han aldrig vill se staden igen.

Virdels legosoldater kallas Halvbrigaden, eftersom de som regel har kroppsliga eller mentala lyten. För närvarande har de två uppdrag för Mercana: när det är säsong ligger de och lurpassar på magillerska jakterna för att ge dem en rejäl beta, ett uppdrag som inte väcker någons upprördhet utom då möjligen magillerna själva, då dessa är kända för en sadism som knappast står Virdels egen efter. Virdel och hans män har visat sig ha stor fallenhet för den sortens bakhåll, och Virdel fördriver den lediga dagtiden genom att spåra upp och avliva sovande orcher. Under sin tid i norr har han mött och blivit vän med den orch-hatande Blerk av Blerkburg. Virdel skulle förmodligen ha kunnat tänka sig att bosätta sig i Blerkburg om det inte vore för Blerks diktatoriska översittarsätt. Halvbrigadens andra uppdrag är att ta sig in bakom Addiaskas linjer och besätta mindre byar. Där förväntas de sätta skräck i och bryta ner bybornas psyke till den grad att de inte kan producera något för den addiska krigsansträngningen. Virdel har gjort det till en konst att göra just detta utan att döda, bränna och ödelägga i stor skala. ”Maximal skräck och lidande med minimalt våld och död” har han sagt. Inte ens han vill ha en hel hämndlysten addisk riddarorden på sin hals; det är bättre om byborna bara kan anklaga honom för hotelser utan fysiska bevis. Medan han suttit och ätit upp addiska bönders surt förvärvade lager har han dock dragit slutsatsen att hans dagar i Klomellien förmodligen är räknade då han skaffat sig för många fiender. Då återstår ett liv som rövare för hans underordnade, men själv tänker han pröva lyckan i främmande världar och försöka övertala Portalakademin att skicka honom någon annanstans. Han kan trots allt förse dem med anatomiska detaljrapporter som ingen annan.

[gtjorgo]

Jakobinerna torde passa in nu.

Jag håller med. Något borde läggas in i Hamur och Nya Arnos historia kring detta?

[gtjorgo]

Gillar även denne kondottiär.
Misstänker att trisker som tänkt sig plundringar i Hisskov och Bosza kan ha stött på halvbrigaden.

[birkebeineren]

Jakobinerna torde passa in nu.

Jag håller med. Något borde läggas in i Hamur och Nya Arnos historia kring detta?

Solklostret som enligt texten i wikin etablerades kort tid efter S:t Jakobians död 455 eO och påföljande helgonförklaring skulle kunna sättas till låt säga 459 eO. Då får det lite tid på sig att etableras innan profeten Valio föds 476 eO och börjar predika 488 eO (Valios årtal från din beskrivning av dalkerna i Nya Arno gtjorgo). Solklostret överlevde tiden under Valio och finns fortfarande kvar i Nya Arno. Frågan är bara om det skall ligga mitt i staden Nya Arno eller någonstans mitt i stadsstaten Nya Arno? I det senare fallet skulle en plats någonstans på gränsen mellan Monstinerna (bergen) och Baxar (träsket) kunna vara ett alternativ. På så vis fyller vi ut kartan lite också.

Det solkloster som S:t Jakobian höll på att etablera i Hamur innan han dog skulle kunna ligga som en ruin någonstans i staden Hamur eller utanför. Bygget kan ha börjat kanske 452 eO och hänga samman med att Hamur då höll på att "civiliseras" efter att ha gått med i Klomelliska Unionen 447 eO. Men för att göra något ut av denna historiska anekdot och samtidigt skapa något för situationen 610 eO skulle det kanske kunna läggas till att jakobinermunkar från Nya Arno nu försöker få stöd hos kungen av Hamur till att åter bygga upp ett solkloster för den dalkiska grenen av Lysande Vägen i Hamur?

Vi skulle även kunna lägga till ett solkloster med jakobinermunkar i Mercana då det enligt tidligare skriverier finns följare av den dalkiska grenen av LV här också. Behöver inte vara varken stort eller betydelsefullt men bara en plats att lägga till. I så fall troligen grundat efter profeten Valios död 494 eO. En av stadsmästrarna i Mercana vid denna tiden, Aba Bagibu, skall 492 eO ha konverterat från den aidniska grenen av LV till den dalkiska grenen som då fanns representerad i staden i sammanhang med att Mercan allierade sig med Caddo mot heretikerna i Nya Arno (som då följde Valios heresi).