Klomellien

[birkebeineren]

En RP från Nya Arno, en arnier, kan utformas med grund i beskrivningen av Caddo där det finns massor med material till inspiration. Nya Arno verkar ha en befolkning som närmast uteslutande består av dalker och då dessa har en tydlig egen kultur borde personer härifrån vara ganska lika de på Caddo.

Jag har själv alltid sett före mig dalkerna (både på Caddo och annorstädes) som väldigt "dalkiska" oavsett vart de befinner sig och vem de umgås med. Lite som det något överdrivet klichémässigt men ändå med viss verklighetsgrund kan visas i film och litteratur hur exempelvis britter eller franska personer framställs i en kolonial setting i låt säga Indien eller Franska Indokina.

Dalker är stolta av sin egen kultur och dessutom rätt pragmatiska i förhållande till hur andra kulturer bäst bemöts (även om det ibland (men ändå förvånansvärt sällan) blir lite diskussion kring det här med magi).

[Torquemada]

STATION ÅTTA: HISSKOVS KASINON

”Lystring!

Imorgon kommer vi fram till Hisskov, och då är det viktigt att vi håller oss till reglerna. Vi håller ihop i grupp och splittrar inte på oss. Hisskov har nästan lika många ficktjuvar som Mercana, och vi måste vara på vår vakt. Jag ska försöka prata in oss på arenan så att ni kan få springa ett lyckovarv därinne.

Alla måste inte spela samma spel, men de som inte spelar väntar på de som gör det. Vi besöker BARA de tre största spelhålorna. Där är fusket någorlunda begränsat, och ledningen vågar inte lura spelarna alltför mycket.

Ja, jag vet, jag tycker också att det ska bli jätteroligt, men kom ihåg att jag har bott i Hisskov, jag vet hur de lurar nykomlingar. Håll er bara till slumpspel, skicklighetsspelen kommer ni att bli skinnade i, oavsett hur bra det verkar gå i början. De är så de lurar er, och sedan, när man tror att man bara kan vinna så spelar de av en allt. Ingen satsar sina kläder, verktyg, vapen, packåsnor eller egendomar hemma i Melorgh, utan bara de pengar ni bär på er. Jag betalar båtfärden till Erfavel, så vidare kommer vi alltid vidare, oavsett hur barskrapade ni blir.

Vad snälla och lugna ner er! Jag förstår att ni är upphetsade, men håll er till tärningsspel, att gissa rätt på koppen är ett säkert sätt att bli lurad. Javisst är Ogim med er, och jag vet att kasinona i Melorgh blev raserade av Pukis och Etins präster, så det här är en ovanlig chans för er att ge er hän åt slumpens makter, men säger inte Glyndelion den Magnifike att Ogims gunst är ombytlig? Så om ni börjar förlora, eller om järtecknen inte håller vad de lovar, så behöver ni inte fortsätta spela, förstått?

Det här är som att valla katter…”

STATION NIO: ERFAVELKLOSTRET

Eventuella vinster från Hisskov som inte via ambassaden i Hisskov skickats hem till Melorgh bör lämpligen offras till klostret här, för från och med nu är det bäst att färdas utan mynt som man kan bli bestulen på.

STATION TIO: BESTBERGET

Nej, det här är alldeles tillräckligt nära. Ni kan se blixtarna härifrån.

Fattar ni inte vad jag säger, det är fullt med orcher där inne.

Nej, de är inte som de orcherna ni har där hemma, de här kommer att äta er levande innan ni hinner hälsa på dem.

Sluta vråla, ni vet inte vad som lyssnar!

Ja, ja, vänta till nästa blixt med att skrika ut ert trots mot Himlens Onda Makter då.

Gå upp och kasta sten på aphuvudet? Ni är från era sinnen, Vorgal sade ju åt er att om ni gjorde något så korkat så kunde ni glömma att få komma hem.

Nej nu räcker det! Språngmarsch rakt österut! Ni kan titta på blixtarna medan ni springer! Jag tänker inte dö här! Den som inte springer i rätt riktning får en arbalestskäkta i familjejuvelerna!

STATION ELVA: KVULMSJÖN

Skriftlig rapport från Indran, femte riddare av Vita Tornet (skickad med skränkråka):

Jag gick upp i gryningen tre dagar efter Odosdagen och försökte hitta spår av orcherkrigare. Tyvärr verkade spåren jag hittade att vara gamla och inte särskilt djupa, och de ledde tillbaka till Bestberget, så de var nästan helt säkert lämnade av Bestbergets egna spejarorcher. Framåt förmiddagen fick jag syn på en mystisk grupp som gick vägen fram under lågmält mässande. Nästan alla var klädda i svarta kåpor, och jag antog givetvis att jag hade haft tur och kommit på zemniterna under en av deras sällsynta expeditioner utanför berget. Mina män ville skjuta ner dem på håll, men jag gav dem order att ligga lågt, och vi förföljde dem. Jag hoppas att ni delar min syn, vördade Ordensmästare, när jag säger att utrönandet av zemniternas långsiktiga planer är värt några bortkastade dagar ägnade åt spaning? Efter flera dagars långsam och tröttsam förföljelse kom de kåpklädda fram till den stinkande Kvulmsjön där de började samtala med sjöns svartalfer. Sedan föll de på knä och bugade upprepade gånger i riktning mot sjön. Därefter klädde de av sig och badade i den vidriga sörjan! Jag beklagar, vördade Ordensmästare, men ingen zemnit skulle göra något sådant, och vi hade uppenbart helt i onödan förföljt en grupp galna melorghiska pilgrimer! Jag räknar med att vara hemma om en vecka, och är beredd på strafftjänstgöring. Att stapla stenar kommer att vara en välkommen omväxling till den här stinkande ödemarken.

[birkebeineren]

Roligt. Ser fram emot nästa station.

Har förresten melorghierna hört talas om det templet till mångudinnan Luvena uppe i ruinerna av staden Klorsodium? Det samlas iallafall en hel del udda existenser där varje fullmåne...

[birkebeineren]

I Hamur kan kanske något större Aesirtempel vara värt ett stopp. Skrevs nyligen lite om hur dessa gudar dyrkas:

Vad gäller tillbedjansplatser inom Æsír, skulle man t.ex. kunna säga följande?

Æsírtempel
Dessa ser ofta ut som gamla stavkyrkor (nästan alltid träbyggnader), eller ornamenterade låghus. Här träffas man för ting, blot, för att sejda och tyda runor.

Blotplatser
Ofta gläntor, bergsplatåer eller stränder. På blotplatsen står ofta beläten av någon eller några av Æsír, gjorda i trä eller sten. Dessa blotplatser är heliga, och tages ofta hand om av heliga män eller kvinnor.

Blotstockar
Varje gård eller hem har en rad eller cirkel av blotstockar, karvade i gudarnas likhet. Det är bland dessa blotstockar som hushållsblot offras, och böner anses höras extra väl. Bland blotstockarna tänds ofta en liten eld, och när elden slocknar sägs det att bönerna stiger mot Aesgar med röken. Mat offras också ofta till gudarna här.

Källor
Vattenkällor och skogstjärnar anses heliga (och farliga), för de är platser som är när anknutna till gudarnas boningar. Det är sed att bada i (och dricka från) en källa efter en strid, då blodet och svetten från striden offras till gudarna i ett tacksägelseoffer för segern.

Man går också till heliga källor för att bada under midsommarnatten.

Här är min inspiration till blotstockarna:

Religious Practices

Central to the worship of the Æsír is the concept of blót (pronounced bloot) - a Nargurian word for sacrifice (often, but not always, involving blood). The Æsír do not act on behalf of mortals without payment, which is why devotees offer up a blót as a sign of their sincerity. The greater the request, the greater the blót must be. A minor blót may be some fine mead poured into the ground in front of a statue of the god, while a greater blót would involve a sacrifice of a horse or an ox. Human sacrifices have historically happened in extreme cases, but are very unusual. These days they are seen as an older and abandoned practice. A blót to Frajir never include the killing of an animal, but often consist of rare fruit, flowers, the firstfruit of the harvest, or anything else pertaining to fertility.

Religiösa utövningar

Centralt i dyrkan av Æsír står begreppet blót - eller "blot" (ett urnarguriskt ord för just "offer"). Som alla vet så agerar Æsír sällan å de dödligas vägnar utan rättvis betalning. Ju större önskemål som efterfrågas, desto större torde blótet vara. Ett mindre blót kan t.ex. vara att ett fint mjöd hälls ut på marken framför en staty av en Æsír, medan ett större blót skulle kunna utgöras av att en häst eller t.o.m. en oxe offras. Människooffer har skett i extrema fall, men är mycket ovanliga. Dessa dagar ses sådana generellt som en gammaldags, skrämmande, och numera övergiven sed. Det bör nämnas att ett blót till Frajìr aldrig innebär dödandet av ett djur, utan istället består av att sällsynta frukter, blommor, årets första skörd, eller något annat som har med fertiliteten att göra, gåvas till gudinnan.

Den Æsírtrogne

-skrockfull och ser tecken från gudarna i olika naturfenomen, ibland kan det gå till överdrift
-försöker själv tolka tecknen men frågar gärna en präst, helst tillhörande Æsír men i brist på sådana kan andra "heliga personer" tillfrågas
-blotar inför viktiga beslut, stora som små, utan blot kan det bli farligt...
-ofrar till relevant gud om en viktig handling varit framgångsrik, lite av skatten måste kastas över bord till Elokír för säker färd hemåt
-undviker heliga platser som tillhör andra gudar, bäst att inte riskera något
-fruktar drakar då dessa hanteras bäst av gudarna
-håller sig alltid vaken under den natt i månaden när månen är mörk och inte lyser, då gäller det att vara på sin vakt mot onda krafter

[Torquemada]

Melorghierna ser himlen och havet som onda - moln är onda, liksom blixtar, regn, stjärnor, månar med mera (och i fallet med månarna har de ofta rätt). Solen, med sin starka anknytning till Ogim och LV, är enda undantaget. Luvena ses som ond. Ibland kan onda makter behöva blidkas eller skällas ut och fördrivas, men Luvena är inte tillräckligt högrankande för att motivera något sådant.

Mycket intressant om Aesirdyrkan. Jag hade fått intrycket att Aesirdyrkan i Hamur var en rent familjebetonad affär. Om så inte är fallet vill naturligtvis melorghierna besöka lokala tempel. Jag är lite osäker på hur hamuriterna skulle ställa sig till melorghiska besökare på sina heliga platser. Aesirdykare är ju som regel inte missionerande och är nog inte så glada åt att ha utomstående springande över tabubelagda platser.

[birkebeineren]

Aesirtron är inte helt färdigt beskriven och ser dessutom lite olik ut på olika platser men ovanstående borde åtminstone kunna vara till inspiration för hur det ser ut i Hamur. Tror dock att i allmänhet så har kulten en lokal prägel och att det finns få stora tempel.

Men Hamurstaden skulle kunna vara en plats för ett större tempel eller "Harg" (som jag tror vi enats om att det kallas?) och således möjlig för andra än hamuriter att besöka. Kanske har de kungligt beskydd eller det är inskrivet något i Hamurs olika unionsavtal med andra klomelliska stadsstater som tillåter detta (med rikliga offergåvor i utbyte)?

[gtjorgo]

Jag tänker också att Aesirkulten i Hamur har fler drag som påminner om hur riterna ser ut i Kard. I Hamur stad kan ett eventuellt tempel finnas eller så kan det finnas en ännu äldre kultplats längs hamervathna som till och med har ett prästerskap som liknar de rakade i jordashaur? Oftast sköts kulten inom storfamiljen men en öppning för någon form utav prästerskap samt kultplatser i Hamur kan jag tycka fungerar fint.

I triska och Lofernie finns ingen motsvarighet till detta. Här är det familjen som sköter i stort sett all ”kultverksamhet” . Om man inte räknar Yagorna då

[gtjorgo]

Givetvis kan man ha melorghier som rollpersoner:)

[birkebeineren]

Kanske det finns Hamurs heligaste plats längst upp i floden Hamervathnas dalgång? Där i vad som utgör stadsstatens sydvästra hörn har floden sin källa i en naturlig grotta högt uppe i bergen. Endast de mäktigaste präster tillåts besöka platsen och här tillåts inga besök av andra.

Sydvästra Hamur är förövrigt tänkt (sen södra Klomelliens geografi ritades upp) som helt otillgänglig från alla andra håll än just uppför floden Hamervathna. Över bergen i väster och söder finns inga vägar utan utgör närmast en mur mot omvärlden här.

[Torquemada]

Låter som en logisk kultplats - och en plats som melorghier inte tillåts besöka.

Som inaktiv spelare blir jag rörd. En melorghisk RP! Med en spindelkropp redan utan hamnskiftning! På ett sorts rollformulär jag aldrig sett. Hur många äventyr har han överlevt?

[gtjorgo]

Kanske det finns Hamurs heligaste plats längst upp i floden Hamervathnas dalgång? Där i vad som utgör stadsstatens sydvästra hörn har floden sin källa i en naturlig grotta högt uppe i bergen. Endast de mäktigaste präster tillåts besöka platsen och här tillåts inga besök av andra.

Sydvästra Hamur är förövrigt tänkt (sen södra Klomelliens geografi ritades upp) som helt otillgänglig från alla andra håll än just uppför floden Hamervathna. Över beregn i väster och söder finns inga vägar utan utgör närmast en mur mot omvärlden här.

Det tycker jag flyger!
Jag ser gärna prästerskapet i Hamur som närvarande med ändå separerade från övriga befolkningen. Nästan lite ”monastiska” i brist på bättre ord. Inga mysiga broder tuck-munkar som gärna hänger med bönderna utan snarare en olyckskorp som dyker upp och vänder upp och ner på tillvaron med något profetiskt rön:-)

[gtjorgo]

Låter som en logisk kultplats - och en plats som melorghier inte tillåts besöka.

Som inaktiv spelare blir jag rörd. En melorghisk RP! Med en spindelkropp redan utan hamnskiftning! På ett sorts rollformulär jag aldrig sett. Hur många äventyr har han överlevt?

Han lever ännu även om man inte kan säga att han frodas. Ett äventyr avklarat. Av de fyra tappra hjältarna så föll råttmannen av snedträff från tärningsspelaren från Frecol. De övriga två är en Dockmästarinna från Bosza (med tre snedtänningar på sitt samvete) och en glasblåsare från Nya Arno (som börjar ångra att han helt saknar stridsfärdigheter..)
Formuläret är från Chronopia. Inte min personliga favoritsetting men vissa bra grejer finns:p

[birkebeineren]

Jag ser gärna prästerskapet i Hamur som närvarande med ändå separerade från övriga befolkningen. Nästan lite ”monastiska” i brist på bättre ord. Inga mysiga broder tuck-munkar som gärna hänger med bönderna utan snarare en olyckskorp som dyker upp och vänder upp och ner på tillvaron med något profetiskt rön:-)

Tycker jag låter mycket intressant...

Hamurerna var från första början dyrkare av Gudinnan (Nahriguhr) som efter de kom till Melashebergen övergick till att tro på Vaenir. Sen är det tänkt att de övergick till att dyrka Aesir. Detaljerna här är inte helt utredda men ett förslag har varit att de gjorde detta någon gång i peridoen 100 fO-100 eO när jorderna drog sig tillbaka från sina kolonier kring Gryppas vik. Hamurerna, nu med sin blandade tro på både de gamla vaenir och de nya aesir, var länge isolerade från övriga Klomellien och hann utveckla vissa säregenheter även religiöst. Sen utspelade sig en mycket viktig händelse i Hamurs historia kring 400 eO då silver upptäcktes i bergen och den moderna stadsstaten Hamur började växa fram. Ungefär samtidigt så återvände jorderna till Klomellien under kung Harald Krokig.
Hur detta gick till i Hamur har vi heller inte sagt så mycket om men vad om det med Harald Krokig kom en slags ny generation aesirpräster som nu fick en starkare betydelse för religionen än hur det varit tidigare? Kungen, och prästerna, kanske ville stärka sin makt inte bara över tron men över hela samhället i Hamur? En ny starkare kult utvecklades och ett stort tempel restes i Hamurstaden. Det gamla templet vid Hamervathnas källa finns kvar men tävlar i betydelse med det nya i Hamurstaden. Kanske finns även en motsättning mellan det gamla och det nya prästerskapet?

[birkebeineren]

Låter som en logisk kultplats - och en plats som melorghier inte tillåts besöka.

Som inaktiv spelare blir jag rörd. En melorghisk RP! Med en spindelkropp redan utan hamnskiftning! På ett sorts rollformulär jag aldrig sett. Hur många äventyr har han överlevt?

Han lever ännu även om man inte kan säga att han frodas. Ett äventyr avklarat. Av de fyra tappra hjältarna så föll råttmannen av snedträff från tärningsspelaren från Frecol. De övriga två är en Dockmästarinna från Bosza (med tre snedtänningar på sitt samvete) och en glasblåsare från Nya Arno (som börjar ångra att han helt saknar stridsfärdigheter..)
Formuläret är från Chronopia. Inte min personliga favoritsetting men vissa bra grejer finns:p

Spännande gäng äventyrare. Och väldigt klomellisk.

[Torquemada]

Samtidigt som magokraterna föll så avancerade jorderna, och lite vid sidan av växte Hamur i betydelse.

Runtvandrande olyckskorpar låter väldigt trevligt, och helt oemotståndligt för melorghierna, med sin grundsyn på gudarna som oberäkneliga och farliga.