Klomellien

[birkebeineren]

I Poane följde (och följer) man den kejserliga panteonen. Kanske gäller det även delar av Frecols innevånare?

Fråga: ska de kallas den kejserliga panteonen eller De Golwyndiska Gudarna? Vad är rätt?:)

Namnet Gamla Gudarna finns ju också och är kanske det som är mest använt om just dessa gudar? Även Joriska gudarna. Men i just Klomellien och omnejd där det skrivits om flera överlevande små statsbildningar under Mörkertiden kan vi kanske bestämma oss för den kejserliga panteonen?

[birkebeineren]

Omständigheter under vilka en kvinna av god börd kan bli riddare?
Det är ju inte som om det finns horder med manliga riddare som kan tänka sig att ha en kvinnlig väpnare, såtillvida det inte är en syster.

Vi kan väl bara säga att kvinnliga riddare, och väpnare, förekommer i Ereb?

Relevant kan vara något av det Regil skrivit om Kardien och echterna:

Lagar
Rättsskipning i Kardien utgår ifrån Vidar II:s Rikslag. Denna skapades efter Maktskiftet då kungen samlade alla domsagornas fredsdomare och gav dem i uppdrag att nedteckna en lag som skulle gälla i hela Kardiens land, lika för alla echter. Lagsamlingen är inte på något sätt heltäckande. Den innehåller konungabalk, odosbalk, echterbalk, brottsbalk, edsbalk, tingsbalk, ärvdabalk och jordabalk. Dessa balkar utgör tillsammans ”hög rätt” och reglerar kungens makt, successionen, aidniska kyrkans rättigheter, straffsatser för en rad grova brott, hur ett ting skall gå till, grundläggande arvsrätt, m.m. Utöver rikslagens höga rätt som tillämpas av fredsdomarna så finns det i Kardien ett lapptäcke av låg rätt – godsdomstolarna, häradsrätterna, byalagens stämmor, kyrkans domstolar, raxorernas ting och ogdarnas shirdomstolar. Dessa instanser kan många gånger överlappa. Regeln är dock att brott som kan straffas med döden alltid faller under hög rätt och att felaktiga domar i låg rätt kan åtgärdas i högre instans. Högsta domare är kungen.

Ärvdabalk: Denna balk var den sista som skrevs och var den som var svårast ty arvsreglerna var olika i var domsaga. Man hade dock enats om några grundläggande punkter innan man presenterade utkastet till rikslag den 14:e öppne 426 e.O. Vidar II blev strålande lycklig över denna ”magnifika!” lagsamling och dagen efter, på Valentin Echthes dag, läste han upp Kardiens nya rikslag inför alla de som samlats vid Valentin Echthes grav, däribland de flesta av stormännen. Lagsamlingen möttes av stormande bifall och man deklarerade samfällt att Kardien nu i sanning fått en lag att leva efter. Alltsedan den dagen har Vidar II:s Rikslag betraktats som kanonisk och ärvdabalken kom aldrig att revideras. Detta gör att ärvdabalken tydliggör följande: 1) Vid faderns död går hela arvet, förutom moderns morgongåva, oavkortat till faderns äldste son; 2) Ifall ingen son finns går arvet istället till faderns äldsta dotter. Längre än så kom man inte. Detta har lett till ett oräkneligt antal arvstvister, men då Vidar II:s lagsamling av echter i allmänhet anses som ofelbar har inga ändringar gjorts. Det kan tilläggas att många hetsiga debatter har utkämpats på Lycéeplan över detta ämne, men då det ständigt finns ett flertal armstarka echtiska riddare och väpnare på plats i Pendon, har rikslagens förespråkare alltid gått segrande ur diskussionen.

Echternas sociala position
...

Kvinnor
En kvinna lyder juridiskt under sin far eller äldste bror ifall hon är ogift och under sin man ifall hon är gift. Änkor står dock fria att forma sina egna liv och kan överta mannens roll som familjeöverhuvud till dess att hennes äldste son blir myndig. Det finns runt om i Kardien många högadliga damer som sköter släktens gods efter det att maken avlidit. Unga kvinnor utan far eller bror är även de ”fria” (echterna skulle säga ”oskyddade”). Omgivningen uppmanar i allmänhet dessa kvinnor att gifta sig snarast möjligt.

[birkebeineren]

Ozymandias vill inte ta ställning mellan syskonen, det skulle kunna hota hans långvariga position om han satsar fel. Han ser helst att den ene viker ner sig. Det ena syskonet finner han en smula för smart för hans tycke, det andra en smula för impulsivt. Bäst vore kanske något yngre syskon, men det skulle å andra sidan destabilisera staden, och det är inte önskvärt.

Någon gång borde vi reda ut det här femtonåriga "inbördeskriget" tillsammans med Musselkriget mot Mercana. Inte mycket verkar ju ha hänt...

[Torquemada]

Melorgh står oskyddat!

Vi behöver fler och nya gudar!

Varför har vi ignorerat De Gamla Gudarna så länge? Det är sant att många av dem är onda - de har ju en havsgudinna - men då måste vi väl grundligt förbanna och ta avstånd från dem?

Låt oss följa Trocuspa!

[gtjorgo]

Poane hade nog kanske inte goda kontakter med Sanzas men i alla fall fungerande. Poane var ju lite av en vagel i ögat med sina tullar och översittarstil.
Däremot kan nog en del tyckt att söderlandet vore en bra plats att röra sig mot då Poane föll för Addiaska.

Okej, fungerande kontakter. Vill mest bara hitta vettiga förklaringar till hur Sanzas under sin historia har lyckats bevara sin självständighet. De försöker helst med att erbjuda handel och förträffliga matvaror, först sen tar de till nödlösningen legosoldater och militära medel. Sanzas historia är dock rätt öppen så vi borde kunna hitta på något. Staden Aguzmor i Söderlandet kan ha haft betydelse för att inte poanerna erövrade mark på andra sidan Maure.

Dels kan förklaringen vara staden Aguzmors förhållandevis goda befästningsverk och dels att Poanes styrkor redan var ganska tunt utspridda kring Maures övre lopp. Poane var starka nog att dominera mindre platser som Garramil och Lusliogis samt irritera grannar med sina slussavgifter och tullar. De förmådde inte bråka med Hisskov efter att denna stadsstat ingått i unionen med Garrika och sanzas. Det kan vara samma orsak som innebär att sanzas lämnades ganska oantastade av Poane?

När blev Söderlandet en del av Sanzas?

[gtjorgo]

I Poane följde (och följer) man den kejserliga panteonen. Kanske gäller det även delar av Frecols innevånare?

Fråga: ska de kallas den kejserliga panteonen eller De Golwyndiska Gudarna? Vad är rätt?:)

Namnet Gamla Gudarna finns ju också och är kanske det som är mest använt om just dessa gudar? Även Joriska gudarna. Men i just Klomellien och omnejd där det skrivits om flera överlevande små statsbildningar under Mörkertiden kan vi kanske bestämma oss för den kejserliga panteonen?

Då kör vi på det:-)
Kopplingen till kejsardömet är nog mer intressant för just Klomellien än till de tidigare Golwyndiska kulturerna:-)

[Torquemada]

EXILMELORGHIERNA – HEMVÄNDARNA ELLER MULLVADARNA

År 523 var ett dystert år i Melorgh. Den Levande Ogim hade just dött, trots att han förkunnat att hans välde skulle vara i hundra år. Det fanns bara tre förklaringar: antingen var han en bluff, vilken ingen kunde acceptera, eller så var hans välde av andlig natur, och hans död ett uppstigande till de högre rikena, vilket bara de mest hängivna kunde godta. Resten av Melorgh var tvungna att acceptera att Ogim hade vänt dem ryggen, och de hade inget annat val än att vända åter till Pukis kalla, steniga famn. Etin hade också vänt dem ryggen, då de nyss avslutade Gyllene Åren hade lett till konflikter med både Addiaska och Den Lysande Vägen. Pukis prästerskap drog åt tumskruvarna rejält och Stymparsekten blomstrade. Mercana hämnades den tidigare rättvisa handeln med skamlös utsugning. Botgöringar, askes och straff för gångna excesser plågade staden, och pannor bankades i marken i alla vägkorsningar. Vissa gick så långt som att deklarera att man måste närma sig Puki mer än någonsin, och bosätta sig i grottor och gruvor. Ställda inför den hängivenheten drog Pukis präster en skarp gräns, ty Pukis åttonde bud lyder: ”Du ska söka skydd i bergens djup, men inte bo i dem.” Dock var de till en början maktlösa att stoppa den nya rörelsen, som kallade sig själva ”Hemvändarna” men snabbt fick öknamnet ”mullvadarna”.

I början var mullvadarna ganska återhållsamma, och nöjde sig med att sova på sina källargolv några kvällar i veckan, men när rörelsen tog fart började de flytta ut i gropar och hålor, och snart förklarade de att en gudfruktig melorghier helst helt undviker ytan och solens ljus. Pukidyrkarna samlade sig och förstörde alla bosättningar i Stadsklippan. Man straffade inte avvikarna särskilt hårt, utan försökte tala dem till rätta. Mullvadarna spred sig ut på landsbygden, och majoriteten följde efter dem och drev ut dem var helst man fann dem. Till slut lämnade mullvadarna Melorghs territorium och grävde ner sig i Addiaska och Mercana.

Mullvadarna saknar ledare och är svårt splittrade i olika grupper med bara sporadisk kontakt. Precis som Pukis präster fruktade har man med tiden degenererat svårt, och måste nu lägga sin mesta tid på att alls hålla sig vid liv. Under dessa påfrestningar, och förföljda av den Puki man först sade sig vilja blidka, har man skakat av sig nästan hela den melorghiska panteonen, och bara behållit en triad av fruktansvärda gudar; Nerxim, som man inte helt vågat överge, Nargiv, av uppenbara skäl, och Morguck Främlingsdråparen, som tagit ledarrollen. En del mullvadar är fortfarande ganska harmlösa, men de flesta har vänt åter till den blodtörstiga Morguckdyrkan, och dräper och plundrar främlingar om natten. Melorghs rykte, som var ganska uselt till att börja med, har sargats svårt av mullvadarnas illdåd. Melorghs ledare försöker förklara för utlänningar att det är lätt att skilja en mullvad från en vanlig melorghier, för medan en stadsbo är mycket renlig och badar minst en gång i veckan och alltid håller sin kåpa i gott skick, så är mullvadarna smutsiga och klädda i trasiga kläder. Stora delar av övriga Klomellien har svarat med vapenmakt, och dödat de mullvadar man kommit åt, utan att kontrollera farligheten hos den enskilda mullvadshögen så noga. Mullvadarna har dock med åren tagit till sig Morgucks läror, och beväpnat sig ordentligt och tränat rastlöst, och de befinner sig i nästan ständig flykt genom Klomelliens väldiga ociviliserade marker, både ovan och under jord. I Hisskov har mullvadarna det ganska fuktigt under marken, och i Sanzas har halvlängdsmännen börjar inspektera tomma hus för att försäkra sig om att inga mullvadar tagit dem i besittning.

Melorghierna har en nedärvd raslig fördel som de sällan har något bruk av: de kan vistas under jorden hur länge som helst utan att vare sig bli galna eller sjuka. De behöver fortfarande mat, vatten, luft och värme, men deras korta kroppar kan livnära sig på rötter, mask och underjordisks svamp om de måste. Mullvadarna plågas samtidigt av en tomhet i själen de inte kan bota, då de har skilts från Klippan, och denna ångest gör dem ännu vildare i strid.

Utan att någon anar det närmar sig en nationell katastrof. Förr eller senare kommer mullvadarna att ta sig in i Bestberget, och nå fram till sin gud Morguck (som de dock inte vet finns där). Där kommer de att vädja till honom att vända åter till Melorgh och ta över staden. Skulle detta ske kommer Klomellien att ställas inför ett hot av oanade proportioner. Morguck kommer att stärka melorghierna och melorghierna kommer att stärka Morguck själv med sin tillbedjan. Ställda inför en levande, skräckinjagande gud med väldig stridslust kommer Pukis präster och de Vägentrogna att tvingas på flykten. Uppbackade av Bestberget, zemniterna och delar av Brikho kommer ett krig vars like inte skådats sedan Magikerkriget att inledas.

Slutligen finns risken att mullvadarna verkligen vänder hem till djupen under Bestberget. Konsekvenserna av detta är svåra att förutse.

[gtjorgo]

Det här låter ju väldigt spännande. En på ytan harmlös kult som i sin iver att hitta sig själva riskerar att återuppväcka (rätt benämning?) en fara lika stor som de krafter som utplånade Diamor.
Jag tycker det funkar. Det är lite kampanjmaterial på den..

[Torquemada]

Ja, tanken är ju att RP ska kunna springa parallellt med den annalkande krisen och eventuellt stoppa den innan den blommar ut. Melorgh - mullvadshögar - värre mullvadshögar - Bestberget - demonintaget Melorgh - mobilisera omvärlden - slutkonfrontation, typ.

[gtjorgo]

Förhoppningsvis stoppas de innan Melorgh blir intaget:)

Kanske behöver man någon ritual för att se till att Främlingsdräparen inte frigörs? Möjligen finns denna endast nedtecknad på Erfavelklostret och det är inte det lättaste att få fri lejd dit? Möjligen måste en tolkare av den gamla texten dras in? Stangvaller klippa nästa! Sedan kanske det behövs det även magisk kompetens från Bozsa?

[Torquemada]

Ja, Bozsa har sovit på jobbet. Fördrivningsritualer är saker de borde kollat upp för länge sedan.

I värsta fall krävs en forskningsexpedition till Brikho - de har ju Morguckdyrkan där. Avlyssna deras ritual så man kan läsa den baklänges eller något sådant.

[Torquemada]

Tanken var att hemvändarna kan användas på tre nivåer, efter SL:s behov:

1. Komiskt hot. RP är på väg ut på en expedition och trillar ner i ett mullvadshål mitt i vägen. Mullvadar iklädda solskydd frågar om vägen. "Grabbar, vi har grävt åt fel håll! Hejhå, hejhå, vi nu till gruvan gå!" På vägen hem trillar RP ner IGEN (om de inte är uppmärksamma). Mullvadarna är återigen på väg åt fel håll.

2. Milt hot. RP:s nattläger blir angripet underifrån av barbariska mullvadar.

3. Katastrofalt hot. Morguck är på väg.

[birkebeineren]

Tanken var att hemvändarna kan användas på tre nivåer, efter SL:s behov:

1. Komiskt hot. RP är på väg ut på en expedition och trillar ner i ett mullvadshål mitt i vägen. Mullvadar iklädda solskydd frågar om vägen. "Grabbar, vi har grävt åt fel håll! Hejhå, hejhå, vi nu till gruvan gå!" På vägen hem trillar RP ner IGEN (om de inte är uppmärksamma). Mullvadarna är återigen på väg åt fel håll.

2. Milt hot. RP:s nattläger blir angripet underifrån av barbariska mullvadar.

3. Katastrofalt hot. Morguck är på väg.

Materialet kan användas på olika sätt. Låter mycket bra.

[birkebeineren]

När blev Söderlandet en del av Sanzas?

Inte riktigt tänkt ut det än men halvlängdsmännen kom till dagens Sanzas 167 eO och då fanns det redan en liten jorisk befolkning i Aguzmor. Har en tanke om att Söderlandet nästan avfolkades under en period, möjligen orsakad av svartfolk på 200-talet eO, för att sen återbefolkas. Än så länge bars idéer så jag är öppen för förslag.

[gtjorgo]

Det kan ju vara så att svartblodsplundringarna på 250talet gjorde att folket i söderlandet sökte stöd mot liknande plundringar framåt i tiden? De kunde då välja mellan Sanzas och Poane (eventuellt även Garrika?) och Sanzas lär ha tillåtit mer frihet för folket än Poane? Adelsrepubliken hade ju redan visat sina hegemoniska tendenser i Garramil och Lusloigis.
Söderlandet borde oavsett ha varit en del av sanzas före unionens tillkomst 374 eO(eftersom sanzas del av ön tretorningen egentligen är en del av söderlandet).