Klomellien

[gtjorgo]

Kvulmsjön menar jag förstås!:-) Min miss!
Den ligger i sydöstra Triska över Karphervathna

[Torquemada]

Tänkte väl det, tack.

[gtjorgo]

Greinhol låter ju bra.
Ska vi byta till det? Eller köra båda parallellt?

Du får avgöra, jag gillar båda.

Kanske att Greinhol är Triskiska\Lofernieska medan Grenås är det jorisk-klomelliska namnet?

[birkebeineren]

Kanske att Greinhol är Triskiska\Lofernieska medan Grenås är det jorisk-klomelliska namnet?

Låter enkelt och bra.

[birkebeineren]

Angående Garrika så lade jag upp din gamla försvunna karta över stadsstaten här gtjorgo: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic ... 814#p26814

(tror iallafall det är rätt karta, jag hade sparat den sen tidigare)

[gtjorgo]

Det är rätt karta:-)
Detta är alltså även gränsen för det autonoma Garrika idag (förutom tretorning vars tillhörighet ännu är upp till debatt och hisskovs del)
Området kring Garrika stad ligger under Cudda medan området kring Erfavelklostret är ännu mer självständigt men betalar tribut till ätten Peffomir.

[birkebeineren]

Ett par detaljer angående Garrika i det som står om garrikerna i Människofolk-tråden:

På 250 talet angriper Månulvarna och Brända jordens horder södra Klomellien och skövlar byarna och gruvorterna intill Klorosodium även om inte själva staden intas. När svartblodsinvasionen tillslut avstannar och plundrarna vänder om är Klorosodiums glanstid över. Man klarar inte av att försörja sig och små men ständigt återkommande räder från svartblod, vargmannagrupper och barbarer gör att man aldrig lyckas återta det man förlorade under invasionen från Månulvarna och Brända jorden. Till slut blir situationen ohållbar och år 281eO. låser man portarna till Klorosodium och beger sig ner från bergen, ner mot Jaggaracksjöns stränder. Även detta område var folktomma då svartbloden utraderade de ythuguhrer som innan levde vid näset mellan Garriskasjön och Jaggaracksjön.

De av Klorosodiums utvandrare som når stranden påbörjar uppbyggnad av en ny stad. Staten Garrika grundas av Bitovus som utnämns till Prinshertig år 283 eO. Staden växer upp och folk från andra delar av de sammanfallna Kontinentaljoriska riket söker sig dit. En bra styrning och ett gott samarbete mellan prinshertigen och stadens råd lägger en god grund för utvecklingen. Garrikas vävargille har goda kontakter med ythuguhrerna vars ull de köper in till billigt men för rimliga priser. Framförallt ätten Cudda har framgångsrika relationer med vävargillet. Samtidigt växer ett gott samarbete upp med stadsstaterna Hisskov och senare även Sanzas.

Enligt det som står om Garrika i wikin så fanns staden sedan långt innan flyktningarna från Klorsodium kom dit 281 eO. Stadens ledande person var handlaren Bito som i ungdomen studerat hos i Erfavelklostret på Serafudden och där hittat (eller hittat på?) en familjehistoria som gick tillbaka till Kejsardömet Jorpagnas dagar och en jorisk anfader vid namn Bovios Bitovius Garr. Bito har byggt upp sin makt som handlare under lång tid och 283 eO tar han titeln Prinshertig av Garrika. När wikitexten skrevs så visste vi inte så mycket om Klomelliens historia än så texten är medvetet lämnat lite öppen och oklar.

Nu vet vi mer och kan passa in detaljerna om Klorsodium och flytningarna därifrån. Vad sägs om att Garrika var en mindre stad underlydande Klorsodium fram till 281 eO men att vi då får ett maktskifte och Garrika blir den ledande staden? Ledarskiktet i Klorsodium kanske aldrig återhämtade sig efter svartfolkens invasion 255 eO och detta bidrog till att handlaren Bito kunde bygga upp sin makt och göra sin hemstad Garrika till nytt centrum i stadsstaten som då gick från att heta Klorsodium till Garrika?

Detta är bara förslag men det vore bra om vi kan passa in den gamla Garrikahistorien med den nya och att Bito ursprungligen kom därifrån och inte staden Klorsodium.

Erfavelklostret grundas på 300talet e.O. och får snart en betydande mängd garriker som slår sig ned i närheten.

Enligt den gamla wikitexten så grundades Erfavelklostret 197 eO men att det slog sig ner garriker i närheten passar bra med det årtalet också.

Erfavelklostret angrips av jordiska pirater som är ute efter dess rikedomar. Antovaniterriddarna har kommit till undsättning men en belägring följer. Jorderna omringar klostret från både land som sjösidan. Därpå börjar de bygga en stor murbräcka. ”Huvudet” har sänts nedför hamervathna till piraterna som tribut från Kungen av Hamur. Innan stormningen hinner sättas igång kommer dock undsättningen.
Prinshertig Anovan av Garrikas exokklädda fanor fladdrar i vinden för den Garriska rikshären som faller över jorderna. Kampen mellan jorderna (understödda av Hamurer och Lofernier) och Garriker (med stöd av antovaniterriddarna, Hisskoviter och allierade trisker) blir ett blodbad då jorderna är trängda och inte kan nå sina skepp för att fly. Garrikerna segrar till slut men inte före det att Prinshertig Anovan fällts av ett hylsspjut. Endast jorderna som fört sjöblockaden överlever flykten till baslägret i Lofernie (varifrån de efter ett par års tynande tillvaro lämnar klomellien). Garrikernas här sörjer sina betydande förluster och sin regent men har ingen aning om vad som samtidigt sker söderut.

Anovaniterorden grundades först efter anfallet på Erfavelklostret 412 eO till minne om den fallne prinshertigen Anovan. Riddarna som bildade orden utgjordes av de överlevande krigarna från Garrikas armé.
I övrigt passar texten bra.

[birkebeineren]

Mindre oligarkätter ...samt en nu utdöd ätt.

Edläggare - knuten till ätten Peffomir. Ätten har kommit att få överhöghet kring delar av centrala Lofernie, främst kring centralorten Grenås. Oligarken har en liten grupp huskarlar utsända i grenås som tar upp tribut och håller ett öga på ifall uppenbart upprorisk verksamhet försegår. Någon vidare järnkoll har man inte utan mer representanter för oligarken. Tidigare låg man under ätten Fura men då denna ätt utplånats av Zemnus så har ett nära samarbete med ätten Vaktelsnattra (nu Peffomir) utvecklats. Ätten har ett förhållandevis gott rykte om sig uppe i Lofernie men anses lite som kappvändare av kritiker nere i egentliga Triska.

Gisslare - oligarkätt som håller till kring Raijdirvathnas norra strand. Ofta i konflikt med Cudda och brukar kunna dyka upp som legosoldater på motståndarsidan i de konflikter som Cudda hamnar i. Just nu hyr man ut sina huskarlar som konvojvakter åt Mercana på Wemer enkom för att föra ut hamurs malmtransporter. Cudda är som känt i krig med Hamur.
Det finns illvilliga tungor som hävdar att Oligarken Ghuer av ätten Gisslare har kontakt med mörka krafter och dyrkar onda gudar men detta är varken bekräftat eller bevisat som felaktigt. Vad som är märkbart är att den fåhövdade ätten ställer till rejält huvudbry för ätten Cudda.

Vitsippa- tidigare en av triskeroligarkerna. Plundrade friskt på jaggaracksjön fram tills dess att jhoulsekten på det hisskovitiska handelshuset himlatjurens initiativ nedkallade demonen Schatzim na’Gholl. Demonen satte skräck i och förstörde ättens kärnområde samt dräpte deras huskarlar fram tills dess att den nedgjordes av hjälten Freit Barske.
Då ätten försvagats efter demonens framfart så förlorade man titeln som triskeroligark och har aldrig återfått den sedan dess. Vitsippa är ofta ute på vådliga plundringsturer och har hemliga reden i norra hisskov, i maures små biflöden och ibland även vid havskusten i Nya Arno (Dit har de tagit sig genom floden wemer och baxardeltat tills att klomullerna till slut får kravla sig de torrlagda bitarna.).

Fura-tidigare var ätten Fura Triskas mäktigaste ätt. Man höll till kring izhes utkanter och var kända som tuffa kämpar. Deras huskarlar var de som oftast vann grenen ”vedhuggning” på hisskovitiska spelen. Den gren som trisker och hamurer vörderar högst.
Ätten var först med att ockupera Lofernie, vilket gjordes med förevändningen att stoppa svartblod från att ta sig ner från Melashebergen. Detta lyckades man med ska tilläggas. En större fara hade dock redan anlänt i form av att svartkonsnären Zemnus som flyttat in i Melashes fem höga torn. Ätten Fura bestämde sig för att riva upp rötan innan den fått fäste och tågade upp mot passen för att möta trollkarlen. Zemnus var tyvärr förberedd och överrumplade huskarlarna vilka sedan grundligt besegrades. Under flykten från bergen och ner över kullandskapen föll de utmattade huskarlarna en efter en och nedgjordes av Zemnus styggelser. Ingen lyckades ta sig till Grenås. Begreppet ”att falla som en Fura ” härrör från denna episod. Triskernas starkaste ätt försvann på detta vis.

Fölbärare - ätten är en av de äldre i triska och har sitt kärnområde i ett höglänt område mot melashebergen. Det främsta kännetecknet är att ätten Fölbärare är storväxta, storväxta även i förhållande till andra nargurfolk (betänk även att trisker oftast är mindre än andra folk). Medlemmarna av ätten är ofta minst ett huvud längre än andra trisker. Även ättens huskarlar brukar vara storväxta och flertalet hämtas från närområdet. Vidare så har inte ätten något större vattendrag i närheten vilket gör att de till skillnad från de flesta övriga inte har sjövana. Deras huskarlars effektivitet på vatten är svag och andra ätter kallar dem hånfullt för att bära ”addiaskiska sjöben”. Ätten är vassal åt triskeroligarken Vildbete och har ofta markdispyter med ätter knutna till Cudda.

Brygdbälgare- ätten Brygdbälgare har sitt högsäte alldeles utanför ”Triska stad”. Oligarken är undervassal till ätten Cudda och hans krigare inger föga respekt utanför sitt område. Dock står ätten värd för de årliga stormötena och får på så vis viss symbolisk status. Brygdbälgare är annars främst kända för att de har en tendens att sluta sina liv med vinröda näsor och förstorad lever...

Okej att rödmarkera och wikifiera detta?

[Torquemada]

Gillar de här sidoätterna.

Vedhuggning framför Envig? Slagskämpar från övriga landet skakar förbryllat på huvudet.

[gtjorgo]

Jag har uppdaterat texten om Garriker i vad jag tror är i enlighet med dina förslag Birke

[gtjorgo]

Mindre oligarkätter ...samt en nu utdöd ätt.

Edläggare - knuten till ätten Peffomir. Ätten har kommit att få överhöghet kring delar av centrala Lofernie, främst kring centralorten Grenås. Oligarken har en liten grupp huskarlar utsända i grenås som tar upp tribut och håller ett öga på ifall uppenbart upprorisk verksamhet försegår. Någon vidare järnkoll har man inte utan mer representanter för oligarken. Tidigare låg man under ätten Fura men då denna ätt utplånats av Zemnus så har ett nära samarbete med ätten Vaktelsnattra (nu Peffomir) utvecklats. Ätten har ett förhållandevis gott rykte om sig uppe i Lofernie men anses lite som kappvändare av kritiker nere i egentliga Triska.

Gisslare - oligarkätt som håller till kring Raijdirvathnas norra strand. Ofta i konflikt med Cudda och brukar kunna dyka upp som legosoldater på motståndarsidan i de konflikter som Cudda hamnar i. Just nu hyr man ut sina huskarlar som konvojvakter åt Mercana på Wemer enkom för att föra ut hamurs malmtransporter. Cudda är som känt i krig med Hamur.
Det finns illvilliga tungor som hävdar att Oligarken Ghuer av ätten Gisslare har kontakt med mörka krafter och dyrkar onda gudar men detta är varken bekräftat eller bevisat som felaktigt. Vad som är märkbart är att den fåhövdade ätten ställer till rejält huvudbry för ätten Cudda.

Vitsippa- tidigare en av triskeroligarkerna. Plundrade friskt på jaggaracksjön fram tills dess att jhoulsekten på det hisskovitiska handelshuset himlatjurens initiativ nedkallade demonen Schatzim na’Gholl. Demonen satte skräck i och förstörde ättens kärnområde samt dräpte deras huskarlar fram tills dess att den nedgjordes av hjälten Freit Barske.
Då ätten försvagats efter demonens framfart så förlorade man titeln som triskeroligark och har aldrig återfått den sedan dess. Vitsippa är ofta ute på vådliga plundringsturer och har hemliga reden i norra hisskov, i maures små biflöden och ibland även vid havskusten i Nya Arno (Dit har de tagit sig genom floden wemer och baxardeltat tills att klomullerna till slut får kravla sig de torrlagda bitarna.).

Fura-tidigare var ätten Fura Triskas mäktigaste ätt. Man höll till kring izhes utkanter och var kända som tuffa kämpar. Deras huskarlar var de som oftast vann grenen ”vedhuggning” på hisskovitiska spelen. Den gren som trisker och hamurer vörderar högst.
Ätten var först med att ockupera Lofernie, vilket gjordes med förevändningen att stoppa svartblod från att ta sig ner från Melashebergen. Detta lyckades man med ska tilläggas. En större fara hade dock redan anlänt i form av att svartkonsnären Zemnus som flyttat in i Melashes fem höga torn. Ätten Fura bestämde sig för att riva upp rötan innan den fått fäste och tågade upp mot passen för att möta trollkarlen. Zemnus var tyvärr förberedd och överrumplade huskarlarna vilka sedan grundligt besegrades. Under flykten från bergen och ner över kullandskapen föll de utmattade huskarlarna en efter en och nedgjordes av Zemnus styggelser. Ingen lyckades ta sig till Grenås. Begreppet ”att falla som en Fura ” härrör från denna episod. Triskernas starkaste ätt försvann på detta vis.

Fölbärare - ätten är en av de äldre i triska och har sitt kärnområde i ett höglänt område mot melashebergen. Det främsta kännetecknet är att ätten Fölbärare är storväxta, storväxta även i förhållande till andra nargurfolk (betänk även att trisker oftast är mindre än andra folk). Medlemmarna av ätten är ofta minst ett huvud längre än andra trisker. Även ättens huskarlar brukar vara storväxta och flertalet hämtas från närområdet. Vidare så har inte ätten något större vattendrag i närheten vilket gör att de till skillnad från de flesta övriga inte har sjövana. Deras huskarlars effektivitet på vatten är svag och andra ätter kallar dem hånfullt för att bära ”addiaskiska sjöben”. Ätten är vassal åt triskeroligarken Vildbete och har ofta markdispyter med ätter knutna till Cudda.

Brygdbälgare- ätten Brygdbälgare har sitt högsäte alldeles utanför ”Triska stad”. Oligarken är undervassal till ätten Cudda och hans krigare inger föga respekt utanför sitt område. Dock står ätten värd för de årliga stormötena och får på så vis viss symbolisk status. Brygdbälgare är annars främst kända för att de har en tendens att sluta sina liv med vinröda näsor och förstorad lever...

Okej att rödmarkera och wikifiera detta?

Gärna för mig!

[gtjorgo]

Gillar de här sidoätterna.

Vedhuggning framför Envig? Slagskämpar från övriga landet skakar förbryllat på huvudet.

Jag tänker mig att Trisker (samt kanske hamurerna) anser att jorernas tolkning av Envig är alldeles för "regelstinn". "Vadå inte Bitas?" "klart att man får slita ut ögonen? den som är med i leken....mummel"

Att hugga ved är inget någon nitisk pekpinnefjant kan ställa till det med

[Torquemada]

Bitas får man, liksom petas i ögonen, men jag förstår vad du menar.
Att gröpa ur ögon ses som övervåld och är regelvidrigt (plus att det ger en massa onödigt jobb för trollisarna).

[Torquemada]

VÄRVANDE AV LEGOKNEKTAR TILL KLOMELLIEN

När kondottiären Arnolk av Ekeborg kände åren krypa närmare sitt hjärta fann han sig en lönsam syssla som inte krävde ungdomens snabba lemmar. Med understöd av det Greverydska Sällskapet reser han runt bland Kardiens och Zorakins värdshus och värvar legoknektar för avfärd till Klomellien. Detta är hans egna anteckningar, som stöd till hans entusiastiska tal. Det kan tyckas märkligt att han inte koncentrerar sina anstängningar till att få folk till Addiaska, och att han talar väl om andra städer. Vi kan här skåda Ozymandias dolda hand. Kerisgassen spelar ett mycket långt och långsamt spel, och han ser gärna att Klomellien fylls av vägen-trogna sydlänningar även utanför Addiaska.

KOM TILL KLOMELLIEN !!

Ädla hyrsvärd och nobla lycksökare! Låna mig era öron och lyssna till berättelsen om alla legosoldaters förlovade land: Klomellien!

Där finns det guld!

I Klomellien handlar man mellan elva städer, och alla använder guld. Inget av det där tjafset med betalning i rovor och säd som vi måste dras med här nere. Ingen väntan till skörden med lönen. Här odlar man och äter själv upp vad man odlat, men där, där är de hantverkare, och måste transportera allt över hela landet. Därför går vi aldrig utan jobb. Det finns alltid någon som behöver vakter till en handelskaravan. Tycker ni det är tråkigt är det alltid något krig på gång – men inga av de här vansinniga storkrigen vi har här nere, utan lagom trevliga småkrig som man kan packa ihop och ge sig av från när vinden vänder. Har du gjort dig omöjlig i en stad finns det tio andra – och de är inte vänner, det kan jag säga er!

I Klomellien finns det guld och helande!

Är du händig med svärdet behöver du aldrig gå i pension förrän du är stenrik. Här nere slutar du jobba för att du blivit av med en hand eller ett ben. Men där, i det lyckliga Klomellien finns det så mycket halvlingar och trollkarlar att landet svämmar över av helande drycker och salvor. Slåss idag, smörj in dig, och slåss imorgon också. Och bäst av allt, i trollkarlarnas egen stad, det gyllene Bozsa, kan de återställa lemmar, ögon, krossade ben! Och vad kräver de i gengäld? Tro och livslång tjänst kanske? Nej, guld bara guld, och inga frågor. Slåss tills du blir grå!

Guld, helande och acceptans! (räkna på fingrarna)

Ni vet alla hur folk ropar på vår hjälp när det är krig, för att sedan spotta på oss och låsa in sina döttrar när vi vunnit slaget. Men inte i Klomellien. Där har man haft hyrsvärd så länge att man har vant sig och välkomnar oss, i alla fall så länge man kan uppföra sig (peka här ut något varnande exempel i värdshuset). Ni kan bli medborgare överallt utom i Melorgh, och tro mig, det vill ni ändå inte. Tror ni mig inte? Min gamle vapenbroder Rimurk blev inte bara medborgare i Addiaska, han fick riddarslaget efter att ha huggit ner några tjog orcher. Det ni, ni kan dö som fint folk, med magen full av vin, och sammet på kroppen.

(Här bjuder jag på husets öl, samlar ihop de intresserade och svarar på frågor)

Vill ni höra mer? Låt mig ge er några tips. Ni kommer inte ha några problem att göra er förstådda i Klomellien, men använd gärna sjöresan över till att prata med sjömännen och lära er lite av den lokala dialekten. Vill ni ha bra lön och god mat året runt ska ni åka till halvlingsstaden Sanzas, där är det lugnt och välorganiserat. Men vill ni ha mycket pengar snabbt så är det huvudstaden Mercana som gäller. Men var försiktiga när ni skriver kontrakt där, för de är sluga som jävlar och kommer att försöka lura av er era bonusar om ni inte har ögonen med er. Kontrakten är korta, men Mercanas handelsfurstar dryper av guld. Det ni absolut inte ska göra är att ta värvning i kustförsvaret. Under lågsäsongen är det uselt betalt och urtråkigt, inget alls att göra, rena kasernlivet. Och under högsäsongen kommer skepp packade med galna ransarder och hugger ihjäl er, de brukar vara sådär en tre gånger så många som ni. Så undvik den fällan. Och vänta med att åka till Brikho, det är orchernas håla, innan ni fått några år på nacken och vet vad ni ger er in på. De kommer att försöka skicka er rakt mot orcherna när ni kommer till Addiaska, men då blir ni bara vargmat eller ruttnar bort i orchträcken där borta. Orcherna där är värre än de här hemma, de har bott där jättelänge och krigat hela tiden. Marken är full med fällor och ettriga smånissar. Om ni är ena riktiga överdängare och har ett gäng som ni litar på runt er, då kan ni vinna ära och nåd inför Etin i Brikho, och bli riktiga riddare på köpet, men åk inte rakt dit.

(Här bjuder jag på bättre öl)

Låt mig berätta om ett lätt jobb jag hade i Melorgh. Hela staden är full med religiösa stollar som är rädda för sina egna skuggor. Det var en unge som hade trillat ner i ett hål i marken, men ingen kunde dra upp stackaren eftersom det var förbjudet att klättra ner i det där hålet enligt deras tokiga gudar. Så jag klev ner i gropen, högg ner två förvånade svartalfer, grabbade ungen och klättrade upp igen och tog emot en pung med silver från den tacksamma mamman. Jag hade säkert kunnat få ihop det med storasyrran också, men hon var mager som en sticka, inte min typ. Ett annat bra jobb var i Bozsa, trollkarlsstaden, de gav rejäla bonusar när det blev strid. Hade jag stannat där hade jag kunnat spara ihop till ett magiskt svärd. Jajamän, sådana gör de på löpande band i den staden. Det är ett sant nöje att se orchernas sura miner när ett svärd flammar upp i blå lågor, det är ett som är säkert. Och baden där är sköna. Visst, du kan bada sådär varannan dag, i varmt vatten, och med uppasserskor. Blir ni trötta på att alltid ha jobbiga bossar över er kan ni ju alltid bli stråtrövare istället för att slåss mot dem. Nej förresten, det ska ni inte, åk till Hamur längst i söder istället. Där är det bara att gräva fram guldet direkt ur marken, utan att någon protesterar. Men kallt är det, och håll ögonen öppna för plundrare, det är ingen plats för veklingar, Hamur.

(här bjuder jag på det bra vinet, och om frugan är med får hon göra entre och jag kan presentera henne som min ”klomelliska flickvän”)

Nej, vad säger in? Det ligger en båt och väntar i Ekeborg, och jag bjuder på resan. Bevisa bara
för mig att ni kan slåss och packa med er er egen mat så kan vi åka innan sommaren/hösten/vintern.

[gtjorgo]

Rödmarkera detta Torqemada
Strålande beskrivet i min mening!

Borde kunna vara någon typ av ingångstext för klomellien i stil med ”den gamla legosoldaten” från ÄS böcker?