Klomellien

[Torquemada]

BRIKHO – MÖRKRET VID HORISONTEN

Mercana med sin stora hamn är nästan alltid den första stadsstaten som en utrikes utforskare möter, men intressant nog är de stadsstater som ivriga resenärer besöker allra sist de två som ligger närmast Mercana; Melorgh och Brikho. Innan jag satte segel mot Magilre kände jag mig tvungen att besöka den elfte och mest skydda av Klomelliens städer: Brikho, svartfolkens enda kända stad och den enda av människor tolererade svartfolksstaden, den stora röken, civilisationens slut, Den Svarta Drakens Vila, Den Ointagna Borgen och Grottan Utan Slut.

Jag hade avtalat med den unge herr Pust Gombastur att göra hans karavan sällskap norrut. Huset Gombastur står på god fot med många svartfolksklaner, och själv var han glad att ha en magiker med sig som skydd mot de svartingar som inte kände till honom. Pust medförde huvudsakligen en myckenhet av tunnor med deras egenproducerade ”Underdrank”, en påstått förbättrad variant av den vidriga orcherdranken. I utbyte väntade han främst kunna byta till sig ovanliga horn, betar och djurskelett, som i Mercana skulle malas ner till diverse högpotenta dekokter. Pust visade sig också vara en outtömlig källa till rykten och berättelser om Brikho.

Bortom Mercanas råmärken fortsätter de dystra saltslätterna, fast utan mercaniernas många ivriga saltgrävare och muntra sakletare. Den bleka marken störs bara av små buskage och svart urberg som stundom kommer i dagen. De få invånare man ser håller sig på avstånd, och husen är föga bättre än ruckel. När regnet inte förvandlade vägen till en saltvälling så blåste saltpartiklar runt och stack i vårt skinn. Det allmänna eländet påminner om Melorgh, men till skillnad från de kortvuxna och magra melorghierna är orcherna här både muskulösa och mer högresta än sina kusiner i bergen. Anledningen är det tåliga saltgräset, en blek växt som slår rot när saltet inte störs av utvinnare. Varifrån saltgräset kommer är okänt, men mina föregångare i Bozsa är förmodligen inte oskyldiga. Varken människor, orcher eller vanliga kreatur kan äta den bittra örten, men orchernas boskap, de friströvande så kallade krolgerna kan äta sig feta, då till och med skränkråkorna lämnar gräset i fred. Krolgerna kan bäst beskrivas som en sorts svårtämjda kor med blodröd hud, långa svarta horn och dåligt temperament. Orcher med piskor och svartalfer på ulvar håller hjordarna under uppsikt och driver runt dem så långt deras förstånd räcker. Sysslan är ingalunda ofarlig, då man hotas av å ena sidan boskapstjuvar och å den andra av sina ilskna skyddslingar. Dock verkar jobbet passa unga orcher bra, och ger dem tillfälle att visa sin stridsduglighet innan de vunnit krigarvärdighet eller lyckats skaffa sig en riktig rustning. En slaktad krolg förtärs till minsta smul, och de hudbitar som inte duger till garvning äts upp av de alltid lika beniga svartnissarna. Utöver denna huvudföda idkar svartfolken handel med Mercana, de odlar svamp i underjordiska tunnlar och jagar dessutom allt som rör sig. Den bästa maten, är de dock eniga om, är den som rövas från Sanzas halvlängdsmän.

När Brikho började skymtas vi horisonten, omvärvt av svart rök, ändrade landskapet karaktär. Överallt runt vår smala väg sågs rangliga utkikstorn, djupa skyttegravar och solitära stenbumlingar, utan tvekan ditvältrade för att störa kavallerichocker. Pust försäkrade mig också om att marken var genomborrad av förbindelsegångar, och att omgivningarna var fulla med lömska och dödliga fällor. Unge herr Gombastur blev nästan lyrisk när han beskrev hur en addisk riddare kunde förvänta sig att rasa ner i en dold grop, med häst och allt, och hur han fåfängt skulle kämpa för att klättra upp för de lerhala väggarna medan diverse osannolik ohyra långsamt förtärde honom nerifrån och upp. När Pust sedan började beskriva hur överlägsna fällmakarna var hemma i Mercana övergick jag till att granska Brikhos groteska utsmyckningar. I likhet med Triska gör Brikho monument av allt som är svårt att döda, men till skillnad från Triska sätter de även upp människoskallar på pålar. En skalle var prydd med ett svart kryss, under vilket det stod, fullt läsligt, ”Död åt Häxis”. Denna skalle flankerades av en annan med inskriften ”Zemnus är en skit”. Det är svårt att förstå varför Klomelliens orcher skulle ösa ovett över en magiker över en halv kontinent bort, men förklaringen ligger i det skoningslösa förtryck som den Andra Magokratin lade över orcherna. Därför lyder deras tre varningar: Inga nekromantiker! Inga demonbesvärjare! Inga profeter! Det där sista är lite förvirrande och kräver vidare efterforskningar. Det verkar som om brikhoborna är lika rädda för de gudomliga makterna som melorghierna, men till skillnad från svartkåporna är de inte lika snabba att offra, knäböja och åkalla. Brikho har sina benmän och schamaner, och de håller ständigt ögonen öppna efter järtecken, men de verkar vara försiktiga med sina tolkningar. När Pust förklarade det här för mig kunde jag inte låta bli att rysa till. Den inställningen ligger mycket nära min egen stads upplysta och förnuftiga synsätt. Hur mycket klokare håller de här svartingarna på att bli, och vad kommer de att vara i stånd till när de vigt samman vår vishet med sin slughet?

De enda gudar som jag såg avbildade under min, visserligen korta och ytliga, visit i Brikho var Thorm av Aesir och Morguck Främlingsdråparen. Det gjorde mig ännu oroligare.

Staden Brikho är i grunden en gammal borg som går tillbaka till Catonaves tid. Vem som byggde den, när och varför, är okänt, och orchernas tvärhet har inte hjälpt våra efterforskningar. Birkho är en svamp; lika mycket finns numera under marken som ovan.
På håll kan man tro att Brikho endast är en ovanligt stor borg, men så är inte fallet, och antagandet har lett mången utländsk äventyrare och addiaskisk riddare i döden. Brikho är massivt. Staden är tätbefolkad på ett sätt som inte ens Mercana eller Melorgh är. I Mercana hålls de breda transportlederna öppna, inte så i Brikho. I Melorgh staplar man sten, i Brikho hugger man ut den, eller fogar den samman med murbruk. Det är med andra ord trångt. Långt där inne ska det finnas arenor, tronsalar, verkstäder och kultplatser, men man sover, äter och handlar bokstavligen på varandra. Utrymmen som inte används fylls ofta igen, om inte med murbruk och sten så med skräp. Man använder alltför mycket sten för att dödas av härjande eldar, däremot så är kvävning eller rökförgiftning en vanlig dödsorsak. För att freda sig har vättar och svartalfer, och deras fripassagerare svartnissarna, avpassat sina bostäder efter sitt eget format, och både riddare och orcher är där tvungna att huka och kräla.

Brikhos huvudport är en valvbåge, hög nog att släppa in en ryttare. Över den tornar illvilliga tinnar och torn, och murväggen är bemålad med Brikhos emblem, en svart drake över en svart sjunkande sol på röd botten. Innanför valvet leder en gång inåt, jag skäms att medge att här svek mitt mod mig och längre än så tog jag mig inte. Då jag frös om händerna knäppte jag fram en låga att värma mig vid. Ett ögonblick senare fann jag mig öga mot öga med en reses vrålande och dräglande käft. Jag flydde hals över huvud; Pust förklarade senare för mig att resen bara ville uttrycka sitt gillande för min elementarmagi, han hade först på grund av min kaftan tagit mig för en nekromantiker. Det lilla jag såg förvånande mig. Där fanns färger och det handlades med konstföremål och leksaker. Inte mycket jämfört med alla vapnen, men ändå en udda uppenbarelse. Jag tror att Bozsa har spioner inne i Brikhos inre, men de håller tyst om vad de vet.

Slutligen vill jag säga några ord om Brikhos styre. Av gammalt sägs Brikhos ledare väljas på arenan. Men det finns andra rykten. Ibland vill Brikhos ledare inte vara kända av omvärlden.
Följande trovärdiga rykten finns dock (jag bortser från de som hävdar att Brikho styrs av Narkathoth eller Bozsas nekromantiker):

1. Brikho styrs av ett råd av klanledare.
2. Brikho styrs inte alls. Staden är uppdelad mellan klanerna.
3. Den klanledare som sägs styra styr faktiskt. Hemaquiel tro det!
4. De sluga vättarna har tagit över, och deras oåtkomlighet i sina egna distrikt samt deras överlägsna hantverksskicklighet, även vad gäller vapen, gör dem alltför värdefulla för att störta.
5. Ett råd av benmän styr bakom kulisserna.
6. Magiker utbildade i Bozsa styr. Det är tyvärr ganska sannolikt. Svartfolk kan sällan lära sig magi, men jag kan bekräfta att många halvorcher har excellerat i sina studier. De är dessutom överlägsna diplomater och spioner.

Vidina Ingaldiron

[gtjorgo]

KLOMELLIENS FJORTON UNDERVERK

Handelsmästare Otte Cusmar (Mercanas tillförordnade ambassadör till sin egen stad): ”Jo, Jorpagna hade ju sina sju underverk, som alla som läst sina klassiker känner till. Men det var länge sedan, och knappt något finns kvar att se. Borde inte vi, som har nått så mycket längre än de där gamla stötarna, utropa hela fjorton underverk, som omvärden kan se och beundra och betala inträde till?”

Mäster Spelknepe (Bozsas ambassadör till Mercana och Unionen): ”Utan tvekan har du redan något lysande ”underverk” i åtanke, som tydligt visar vår ”överlägsenhet” över Jorpagna? Vad anser vår värderade värd är det vackraste verket i Klomellien?”

Cusmar: ”Jag tycker inte om ditt tonfall, trollis! Mercana är ju störst och vackrast i Klomellien (spridda fnysningar) och störst och vackrast i Mercana är, enligt min blygsamma (skratt från Sanzas ambassadör) mening min egen herrgård, nej, mitt eget palats. De täckta blomstergångarna, raderna av förgyllda statyer föreställande mina förfäder, fresken som prisar den kvinnliga skönheten…”

Belj Långsyn (Hisskovs ambassadör till Mercana och Unionen): ”Så vi ska betala inträde för att traska runt och beundra dina, öh, väl tilltagna förfäder?”

Cusmar: ”Vad? Aldrig på tal! Ni kan glömma att jag släpper kreti och pleti över min tröskel! Enkelt folk kan få beundra mig på avstånd. Långt avstånd! Får jag föreslå taken på tavernorna runt Unionstorget?”

Långsyn: ”Skämt åsido, iden är inte så dum, hur du nu kom på den. Men tillgänglighet är nog av nöden om någon ska bli intresserad. Bozsas ambassad är ju den mest fängslande byggnaden här, men då allt utom bottenplanet är stängt för allmänheten borde du kanske nominera Olems tempel istället?”

Riddar Erkil Järnhjärta (Addiaskas ambassadör till Mercana och Unionen): ”Det avgudatemplet är en lätt maskerad bordell! Varenda utlänning som kommer hit kommer att tro att hela landet är lika depraverat som ni mercanier!”

Cusmar: ”Fortfarande en halv gång så hög som er lilla katedral, din gödselmockare.”

Spelknepe: ”Belj, du är tydligen alltför blygsam för att tala i egen sak. Om det är någonting som utlänningar faktiskt kommer hit för att se så är det Hisskovs arenor. Särskilt vid tiden för Spelen, förstås, men även vanliga somrar.”

Allmänt mummel: ”Instämmer” ”Absolut” ”Det enda som är värt teleporteringskostnaden” ”Nästa år blir det vi som tar hem Envig” ”Hur blir det med fribiljetterna förresten, Långsyn, din gamle skojare?”

Cusmar: ”Inga protester från min sida. Arenorna alltså.”

Herr Vildbete (Triskas högst tillfälligt tillförordnade ambassadör till Mercana): ”Tyst med er, era ynkedomar! Triska nominerar inte mindre än TRE underverk! Den mäktiga Himlapelaren och Livets Tvillingkällor! Deras make har aldrig skådats i Klomellien eller någon annanstans på Altor!”

Herr Pirrin Godstöt (Sanzas ambassadör till Mercana och Unionen): ”Aldrig hört talas om.”

Spelknepe: ”Är det ert namn på Rödetornen? För om så är fallet…”

Vildbete: ”Aldrig sett dem, vad? Nå, här ska ni få en gratistitt!”

(Herr Vildbete greppar sitt skrev och snör upp sina byxor)

Cusmar: ”Haa! Den var ju mindre än min nyfödda brorsons!”

Godstöt: ”Verkligen, Vildbete? Nu igen?”

Järnhjärta (drar sitt svärd): ”Den fula utväxten ska snart ha besprutat sin sista mö!”

Spelknepe: ”Vakter!”

fortsättning följer…

Det verkar som att lillebror Vildbete uppfyller alla krav triskerna ställer på sina diplomater...dvs ta plats på vilket sätt de än månde

[gtjorgo]

De enda som kan mäta sig med kungahuset i fråga om makt är kyrkan och riddarordnarna - och riddarordnarna tävlar om att vara nyttigast och mest lojala.

Kyrkan stöttar Addiaska, men de drar gränsen vid att slakta nykonvertiter i grannstäderna. Alla är inte helt övertygade om att det bästa sättet att sprida läran är att göra Addiaska till överherrar i Klomellien - och det beror inte på att de är särskilt blödiga.

Låter bra men väcker även följdfrågor
Hur hårt går LV fram i Addiaska? Stadsstaten är ju en av de som har expanderat betydligt under det senaste århundradet. Både Poane (här dyrkades främst den kejserliga panteonen) och vid gränsen upp mot Blerkburg (Olem?) lär innefattat en hel del "otrogna" innevånare även om Ishna är för salt för större bosättningar.
Nu en annan relaterad fråga. De första kolonisterna i Addiaska var väl en brokig skara (där endast en lite kärna utgjordes av Kardier och några arbetsvilliga Yoleviter samt Hisskoviter)? En hel drös kom väl från Melorgh, Mercana och Nya Arno? Är alla dessa konverterade till "den sanna tron" idag? Om så är fallet, finns det många som i smyg tillber de gamla gudarna eller enligt dalkisk rit?

[gtjorgo]

Sammanfattning 2022-02-16 /Admin

Brikho uppdaterad 16/2 2022

Invånarantal=35.000(albrekts siffror)
EA böckerna =ingen uppgift


Befolknings%=vättar 51%, övriga svartfolk 40%, människor 8%, övriga 1%

Vättarna är i mångt och mycket de "statsbärande" elementet i Brikho. De är inte alltid en vätte som sitter på tronen men den som sitter på tronen har nästan alltid stöd av någon av de mäktigaste vätteklanerna. Brikhos Vättar är dock giriga och ofta hamnar vätteklanerna i konflikt med varandra. De är dock tillräckligt organiserade för att inse att yttre faror är något man generellt tar hand om först..att köra kniven i ryggen på grannklanen kan man vänta med tills "de bleka långlingarna" är borta.

Människorna utgörs till stor del av Brikombarer, ett folk som flyttat ut från Mercana\Catonave för att försörja sig som gruvarbetare. Dessa är numera hårt trängda sedan svartfolken organiserade sig. Det finns även en del dyler i norra Brikho som ivrigt bekämpar svartfolken.


Huvudstad= Brikho, ”den stora röken” ”grottan utan salt”

Statsöverhuvud= sannolikt är Brikho en Autokratisk Diktatur. Det finns dock rykten om att andra makter verkar…
Svartfolksgrupperna är inordnade i klaner som i sin tur ingår i en stam. För Brikhos folk är Brikho samma sak som stammen.

Stadsstaten Brikhos ledare tituleras vanligen Brikorchen efter den förste kungen Brikh.
Nuvarande Brikorch kallas för Guaark.
Han har en rådgivare som benämns ”den fete”, en människa av okänd härkomst.

Export =
legosoldater, salt, svamp, (horn, betar och djurskelett som används som högpotenta dekokter)

Import = vapen, silver (främst vätteklanerna är galna i silver), livsmedel, alkoholhaltig dryck (exempelvis underdrank)

Välstånd= svårt att tala om välstånd i dessa samhällen. Vissa svartfolksklaner i stadsstaten samlar dock rikedom av plundringsgods och tributer på hög.

Arme= Ett ordstäv som man kan höra är att alla svartfolk är krigare först och allt annat kommer i efterhand. Detta stämmer till stor del även in på Brikhos folk. Alla ska kunna rycka in och skydda gruppen.
Det enda problemet är att utröna hur stor gruppen är: Den lilla gruppen inom klanen eller hela stadsstaten. Fraktionsstrider är inte ovanliga i Brikho.
Många klaner hyr ut sina krigare som legosoldater. Oftast rör det sig om orcher och svartalfer även om det förekommer krigargrupper av Vättesort på "marknaden". Främsta uppdragsgivare för dessa ökända legoknektar är Mercana och Sandzas.

Religion= .Ett flertal kulter förekommer i Brikho med omnejd men det är inte en särskilt ömsint dyrkan. Ouahran, vättarnas krigsgud och skapargud finns representerad samt Timimoun, hantverkets skapare och väktare. Raukkchim- den evige vandraren och Baawk - vargguden har viss status medan andra kända gudomar som tillbes av svartfolk som Ylkaur lyser med sin frånvaro. De som leder kulten kallas för benmän och anses ha visst inflytande hos andarna. Vidare har viss inspiration tagits från grannarna och Thorm av Aesir och Morguck Främlingsdråparen tillbes men under andra namn.

Övrig=
I norra Brikho ligger Karkazpasset mellan Klomellerbergen i väst och Melashebergen i sydöst. Genom Karkazpasset går den viktiga handelsvägen mellan Mercana och Staden O. Stadsstaten Brikho kontrollerar passet och låter ingen passera utan att betala dyra tullavgifter.
Svartfolken förslavades till stor del under den andra magokratin vilket gör att Brikhos innevånare är avigt inställda mot trollkarlar och häxor.
Staden är i grunden en gammal borg från Catonaves tid.
Förhållandevis ny som stat även om svartfolk alltid levt här. Grundades år 564 enligt omvärlden då man intog gruvfästningen. Ska dock tilläggas att svartfolk inte är så fasligt noga med sådana saker som jubileumsår etcetera…

[gtjorgo]

Sammanfattning 2022-02-16 /Admin

Melorgh - uppdaterad 17/2 2022

Invånarantal= 17.000 (albrekts siffror)
EA böckerna (hittar inga siffror)

Befolknings%= människor 96%, vargmän 1%, svartfolk 1% (främst svartalfer), dvärgar 1% övriga 1 %

Melorgh var ursprungligen en by grundad av Mirgerna, som enligt deras egen myt, kravlade sig ut ur altors inre. Ju längre tiden gått har fler och fler jorer flyttat in till klippan samt ett litet antal narguhrer från Triska och Hamur. Man lever i en slags storfamiljer som ibland kan bebo hela kvarter.
Inne i Melorghs stadsklippa fanns sedan tidigare en liten gruvort uppförd av dvärgar från Mirin Khon

Huvudstad= Melorgh stad ”klippan”

Statsöverhuvud= Stadsstaten styrs officiellt av ett råd av vise lett av två "Främste" (vilka från början var ledarna för de ursprungliga invånarna, mirgerna och kolonisatörerna, jorerna.) I själva verket leder dock den enorma gudafruktan och vidskepligheten till att den egentliga makten ligger hos prästerskapet, och en överstepräst kan utan större omsvep sägas ha mer makt än rådsmedlemmarna - till och med de Främste.
Vorgal Voosch är Pukitemplets överstepräst.

De främste utgörs idag av: Korab Stenfast, Melorghs främste av jorpagna
Och Ignat Saltkrona, Melorghs främste av Mirg.

Export = Salt, Melorgh exporterar mindre mängder mineral, samt diverse magiska kvarlämningar av varierande pålitlighet (det finns köpare av kimeror och explosiva kristaller så nära som i Mercana och Hisskov), underbetald gästarbetskraft och slutligen Hantverk(som Mercana tullbelägger till svältens gräns).

Import = livsmedel, vissa hantverksprodukter, ljus, rökelse, blommor för ritualer, Kläder?

Välstånd= fattigt även om aristokratiska familjer kan leva gott.

Arme= Man har råkat i krig några gånger, och klarat detta mycket på grund av att folkets gudafruktan ger dem en skrämmande oräddhet i strid. Istället för löftet om frälsning vid död i strid drivs Melorgherna av rädsla för att stridsguden Kråka skall bli vred och tortera deras andar när de dött.

Melorgh är en svår stad att försvara från plundrare. Otaliga skydd och tunnlar har huggits ut i berget, vilka i händelse av en invasion kan användas för att söka skydd, men skulle också kunna föra en dristig erövrare direkt upp i stadens hjärta. Å andra sidan är Melorgh även omöjlig att ockupera effektivt. Med undantag för paradgatorna på platåns topp så finns det inga raka eller breda gator. Det är omöjligt att göra sig någon överblick över staden, det finns alltid något prång man har missat där en religiös fanatiker eller rebell kan gömma sig.

Melorghs stående arme är förhållandevis liten. Vid behov kallar Melorgh in sin månghövdade folkmilis. Denna är undermåligt beväpnad och saknar annat än grundlig träning men är genomgående stridsvillig. Vid motgång kan den delvis bli fantastiskt kämpande till sista blodsdroppen eller defaitistisk, ”Gudarna vill inte!”
Goda spejare.


Religion= . Melorghs otaliga religioner är uppdelade i "kulter" tillägnade massor av olika gudar. Det finns en central kärna av gamla gudar som har bestått, med små förändringar, sedan byadagarna, och melorgherna släpper dem inte, men tar nu in nästan vilken religion som helst.
Exempel: Puki, Ogim den gyllene, stymparsekten, Morguck Främlingsdråparen, Dunderugglan, Nerxim, Sluggen, Atle Barktunga, Hungrige Hugg, guden Kråka, den ljusa vägen (ofta heretisk), aesirkult, olem.. etc. Otaliga är rätt benämning.

Övrig=

Under Magikernas krig angriper cirkantens fraktioner i Mercana, Sanzas, Melorgh och Bozsa varandra, och ödelägger stora delar av Klomellien. Odöda, demoner, elemantarvarelser och kimeror härjar på landsbygden. Demonfursten Narkathoth lyckas för första gången manifestera sig på Altor. Melorgh drabbas särskilt hårt, och har hittills inte återhämtat sig.
Melorgh röstade för Brikhos anslutning till unionen.
I början av 500talet hade ’den levande Ogim’ en inkarnation som spred kulten till en rad städer i Unionen och satte Melorgh i centrum för Klomellien under en kort tid innan han dog i en överdos.

[birkebeineren]

Hur hårt går LV fram i Addiaska? Stadsstaten är ju en av de som har expanderat betydligt under det senaste århundradet. Både Poane (här dyrkades främst den kejserliga panteonen) och vid gränsen upp mot Blerkburg (Olem?) lär innefattat en hel del "otrogna" innevånare även om Ishna är för salt för större bosättningar.
Nu en annan relaterad fråga. De första kolonisterna i Addiaska var väl en brokig skara (där endast en lite kärna utgjordes av Kardier och några arbetsvilliga Yoleviter samt Hisskoviter)? En hel drös kom väl från Mercana och Nya Arno? Är alla dessa konverterade till "den sanna tron" idag? Om så är fallet, finns det många som i smyg tillber de gamla gudarna eller enligt dalkisk rit?

Jag ser före mig att LV är rätt expansiv i Addiaska.

Kungafamiljen är echter och dessa är i princip alla varmt etinstrogna. Änkedrottning Lauressa Måne föddes dessutom in i Kardiens mäktigaste adelsfamilj och lär ha uppfostrat sina fyra barn (varav de två äldsta tävlar om regeringsmakten i Addiaska) i enighet med Läran och Gyllene Boken.

Kerisgass Ozymandias är också beskriven som ivrig efter att öka Lysande Vägens makt i Klomellien. Hans manövrar lider dock lite av att han hela tiden försöker se till att denna makt kontrolleras av honom själv och ingen annan. Han är exempelvis inte intresserad av att Solorden skall etablera sig i Klomellien eftersom den lyder direkt under exarken.

Hur då Addiaska förhåller sig till de som inte följer Lysande Vägen behöver kanske inte vara våldsam men den är troligtvis diskriminerande. Alla myndighetsuppdrag går till etinstrogna, handelstillstånd går till etinstrogna framför andra, etinstrogna hantverksmästare utses till skråmästare osv. Att konvertera till Lysande Vägen lär då vara ett klokt alternativ för den som inte har starka religiösa övertygelser i annan riktning.

[Fafnir]

Här händer mycket mustigt och matnyttigt. Glada tillrop!

[Torquemada]

Det här kan vara ren inbillning från min sida, eller så läser jag ihop Addiaskas historia med dess nutid, men det känns som om det finns två bilder av staden: dels en liten nygrundad pärlfiskarkoloni med ett kivande kungahus som håller sig borta från inlandet, dels en mäktig och stöddig stad med ett orubbligt kungahus, flygande fanor och alldeles för många riddare för sitt eget bästa.

[gtjorgo]

Man kan alltså gissa att vi redan nu, ungefär efter 150 år från grundandet, har etintrogen majoritet i Addiaska? Gissningsvis en ökning från 10-15 % av befolkningen vid starten men det var å andra sidan kärnan som tillhörde den ljusa vägen.
Kan man tänka sig att det är 60 % etintroende i Addiaska idag? Vid kusten är det kanske närmare 80% medan man i Poane bara kring 20%?
Statsledningen i Addiaska är officiellt sannolikt 100 procent aidniska LV?


(Om vi jämför med islams spridning i levanten så är den ungefär samma siffror där om jag minns rätt. Dvs efter hundrafemtio år från intåget så är man vid början av 800 talet ungefär 35-40 % i syrien muslimskt troende och detta också på grund av fördel vid exempelvis beskattning, samt vid utfärdande av statsmannantjänster. Ummayaderna var kanske mindre nitiska än addiaska är?)

[gtjorgo]

Det här kan vara ren inbillning från min sida, eller så läser jag ihop Addiaskas historia med dess nutid, men det känns som om det finns två bilder av staden: dels en liten nygrundad pärlfiskarkoloni med ett kivande kungahus som håller sig borta från inlandet, dels en mäktig och stöddig stad med ett orubbligt kungahus, flygande fanor och alldeles för många riddare för sitt eget bästa.

Jag skulle säga att du både läser och har rätt i båda fallen

Addiaska är i min bok en förhållandevis nygrundad pärlfiskarkoloni med ett kivande kungahus som fram till nyligen hållit sig borta från inlandet men har även blivit en stöddig stad som vågar ta kampen med Mercana, med ett orubbligt kungahus (det viktiga är att det är en från ätten...vem från ätten det sen är är ju en annan fråga), flygande fanor (definitivt! och vimplar) och alldeles för många riddare för sitt eget bästa (i alla fall fler än vad deras motståndare tycker är hälsosamt, hur många det än är )

[Torquemada]

KLOMELLIENS FJORTON UNDERVEK, DEL 2

Spelknepe: ”För att återvända till de så kallade underverken så anser jag att Hamurs stadsklyfta förenar både naturlig skönhet och mänsklig…”

Godstöt: ”Harumph…”

Spelknepe: ”och, eh, intelligent skaparkraft. Solens sken över de snötäckta bergen, Hamervathnas mullrande vatten långt där nedanför, dvärgarnas svindlande hängbroar som trotsar tyngdlagen, och de tre bistra ringmurarna innanför varandra, högt uppe på det smala urberget. Vad säger du, Hork, gamle vän, kan något mäta sig med det?”

Horkvelder Venis (Hamurs ambassadör till Mercana och Unionen): ”Om jag förstår saken rätt så ska underverken dra till sig besökare?”

Spelknepe: ”Ja.”

Cusmar: ”Naturligtvis, din gamla surpuppa. Vi sitter inte här och pratar för nöjet att höra våra egna röster!”

Venis: ”I så fall avböjer vi oss.”

Cusmar: ”Rädda för spioner och plundrare, vad? Blivit darrig på gamla dar, minsann!”

Venis: ”Vi har tillräckligt med ovälkomna besökare som irrar runt i bergen och måste räddas av folk som har bättre saker att göra.”

Vildbete: ”Säg som det är, getbaksfumlare, det sved något förfärligt att vi nådde ända fram till floden förra hösten, va?”

Venis: ”…”

Vildbete: ”Jag… menade inget illa…”

Långsyn: ”Heheh, inget ont menat av någon. Här är alla vänner. Själv tycker jag att Ogims tempel i Melorgh har en självklar plats bland underverken. Och där är alla välkomna, så länger de håller fingrarna i styr, heheh.”

Cusmar: ”Det har du rätt i. Guld där fram, guld där bak, guld där uppe och guld där nere. Och tänk på alla rubiner, smaragder…. och…..safirer… topaser….karneoler…. ametister….”

Godstöt: ”Torka dig om munnen, Otte.”

Volg Kåpvändare (Melorghs ambassadör till Mercana och Unionen): ”Jag tackar er i makternas namn för den äran. Och jag hoppas, nej bedjer om att även den store Pukis tempel kan inkluderas för sig?”

Cusmar: ”Den gamla fyrkantiga stenhögen? Det är, vad, två våningar högt?”

Långsyn: ”Är du alldeles säker på att ni vill ha utsocknes springande där, Volg?”

Kåpvändare: ”Men, att ära Ogim men inte Puki. Jag kan inte ta på mig ett sådant beslut. Orakelbarnen måste tillfrågas. Vorgal skulle inte gilla… (Volgs ord försvinner i mumlade böner och skyddsformler)

Cusmar: ”Varför startade du honom, Belj? Spelknepe, släng en TYSTNAD på honom på momangen!”

Spelknepe: ”Det är emot mötesreglerna. Låt oss se… Vi har hittills avfärdat Yolevs åldriga och ojämförliga bibliotek för att det var, jag citerar ”Urtråkigt”, och Melorghs mirakulösa dvärgsmidda vattentrappa, som transporterar varmvatten till stadsplatåns kanal, något som inte finns att skåda någon annanstans i världen, för att den var ”Skittrist”.”

Vildbete: ”Hörru trollis, har du hört talas om Triskas värsta odjur? Det vore något för din lista!”

Spelknepe: ”Suck.”

Vildbete: ”Tyst men dödligt tar det sig över alla hinder. Ingen har sett det, och ändå får det allas ögon att tåras när det kommer nära!”

Godstöt: ”Den här gåtan kan jag.” (Godstöt vänder sig bort och täcker ansiktet)

(Vildbete vänder sig om, lutar sig fram och särar på skinkorna med händerna)

Cusmar: ”Hah! Bättre än din andedräkt, din skitiga asätare!”

Godstöt: ”Verkligen, Vildbete? Nu igen?”

Järnhjärta (drar sitt svärd): ”Den här pajasen har gått min ära för nära för sista gången!”

Spelknepe: ”Vakter!”

fortsättning följer…

[anders]

Jag har inte bidragit alls i denna tråden, och nu ligger den på... 128 sidor?! Mycket bra och inspirerande jobb, och jag hoppas verkligen att Wikin fylls på av allt ni diskuterar här, för tråden är nu alldeles för lång för att jag ska kunna hinna ikapp och läsa igenom alla idéer!

[gtjorgo]

Jag har inte bidragit alls i denna tråden, och nu ligger den på... 128 sidor?! Mycket bra och inspirerande jobb, och jag hoppas verkligen att Wikin fylls på av allt ni diskuterar här, för tråden är nu alldeles för lång för att jag ska kunna hinna ikapp och läsa igenom alla idéer!

Välkommen till härdsmältan som benämns Klomellien Anders:)

Jag har faktiskt en fråga till dig, som Caddoexpert. Det rör ett förslag till styret i Nya Arno. Just nu har vi beskrivit det på detta vis:

Statsöverhuvud= oklart men beskrivs som oligarki i EA. Stämmer verkligen detta?
Trodde det var mer som folkstyret på Caddo? Dvs någon typ av proto-demokrati?
Eventuellt kan demokratin kringskurits av ett par ”väktare” som ser till så att inget tokigt (som profeten Valio) upprepar sig?
Lite som ett väktarråd? Kanske med någon representant från Caddo tillochmed?
Dalkiska handelshus agerar nog som tungt vägande lobbyister utanför rådsförsamlingen.

Förslag:Det finns ett lokalt och demokratiskt valt Riksråd i Nya Arno. Valmannakåren består av alla skattebetalande medborgare, både män och kvinnor. Gossar blir medlemmar i församlingen först när de fyllt fjorton år, och flickor efter sin första blödning.Skattebetalare är alla självägande bönder och fiskare och de flesta handelsmän i städerna. Dessa utgör totalt ungefär en tredjedel av befolkningen. (Taget från Caddo PDFen)
Sedan händelsen med profeten Valio har Lysande Vägen sett sig tvungna att upprätta ett tillfälligt Väktarråd (möjligen med någon från Caddo representerad?). Väktarrådet har en central kontrollerande roll och godkänner kandidater till de folkvalda Riksrådet och andra viktiga institutioner. Vidare har väktarrådet till uppgift att värna mot lagstiftning och andra reformer som kan uppfattas som 'riskfyllda' för statsskicket/kulten.


Vad tror du? Kan det fungera?
(Profeten Valio var något av en David Koresh typ som skapade kaos i Klomellien för några hundra år sedan)

[birkebeineren]

Hinner inte skriva ett ordentligt inlägg men kan hänvisa till en diskussion om profeten Valio: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic ... 992#p44992

[gtjorgo]

Sammanfattning 2022-02-16 /Admin

Addiaska - uppdaterad 16/2-22

Invånarantal= 53.000 (albrekts siffror)
EA böckerna anger 10.000

Befolknings%= människor 86%, halvlängdsmän 9%, ankor 3%, vargmän 1%, övriga 1%.

Människorna består i huvudsak av inflyttade pärlfiskare från Mercana, Melorgh, Yolev och Nya Arno. Dessa utgör dock inte den styrande klassen i stadsstaten. Dessa består till stor del av en echtisk kärna som delvis tillhörde kretsen runt Targos Friman och dels senare anlända riddare från främst Aidne. En vanlig sådan riddare är en person med bakgrund från Aidne, ofta yngre echtiska adelssöner, som anlänt Klomellien på jakt efter ära och rikedomar. En framtid som inte är möjlig för dem att nå hemma i Kardien.
Befolkningen bor i Addiaska stad och i många små kustbyar. Ute på den ofruktbara Ishnaslätten finns många men fattiga riddargods och befolkningen är gles.
Längs med Maure finns några kungliga garnisoner samt staden Poane som bevakar flodgränsen och utgör hemmahamn för stadsstatens lilla flodklomullflotta. Poanes befolkning, utöver garnisonen, består ytterst ättlingar till kejsardömet. Addiaska kontrollera även sedan en tid tillbaka staden Frecol som har en blandad befolkning av främst jorisk härkomst.
Ankor lever i kustsamhällena och i Addiaska stad. Halvlängdsmän, som ofta anlände ihop med riddare från Kardien, lever som livegna ute på Ishnaslätten.


Huvudstad= Addiaska stad

Statsöverhuvud= Addiaska är en hårt centraliserad stadsstat. De soldater som anlände från Kardien under Targos Frimans befäl bildar grunden för en adelsklass av riddare men en regelrätt feodalstat med ärvda titlar där högre adelsmän har vasaller finns inte. En riddarsven i Addiaska, oavsett vilka hans föräldrar är, måste bevisa sin duglighet i strid innan han får sina sporrar. Är riddaren lojal mot kronan och visar fallenhet för administration kan denne bli fogde och därigenom kontrollera en bit mark å kungahusets vägnar.

Syskonen Targos II och Nadoia Friman utkämpar en dragkamp om maken även om yxan just nu är begravd på grund av kriget mot Mercana. Nadoia står som tillfällig regent medan Targos är stadsstatens överbefälhavare.

Export = Pärlor, salt, hantverk (framförallt sniderier kopplade till pärlorna vilka är populära), skaldjur, virke, fiske, legosoldater (även vissa riddare kan söka tjänst som sådan)

Import = livsmedel, metaller, tyger, viner, vapen, Riddare från Aidne (bland annat från Grevrydska sällskapet)

Välstånd= medelstor. Konungamakten har däremot möjlighet att samla stora värden på hög.

Arme= liten men kraftigt riddarhär samt legosoldater som utgör huvudparten av styrkan.
Riddarna är en riktig kraft att räkna med då ryttarchocker på slät mark är något ingen annan stadsstat egentligen kan stoltsera med. Yolevs riddare agerar snarare som gruppledare än som en samlad styrka.
Riddartrupperna är väldigt framgångsrika i jordbrukslandskapet kring Addiaskas kust och de delar av ishnaslätten som har ett hårt underlag. De har dock långt ifrån samma slagfärdighet i kuperad terräng, i sankmark, mjuka dyner på Ishnaslätten, till sjöss eller längs flodsystemen. Detta är ett problem för Addiaska, särskilt då riddarna gärna vill vara i främsta ledet och vinna äran trots att deras resurser kan användas bättre på andra platser. Många riddare har drunknat i knähögt vatten längs med Maure.
Legosoldaterna är av normalgod kvalitet och utkämpar en stor del av striderna mot Mercanas dito i det pågående kriget.

Religion= den aidniska grenen av den ljusa vägen dominerar de offentliga rummen. Klomelliens kerisgass Ozymandias Pietas har sitt säte i Addiaska.
Vidare är både Solorden och Karlsorden representerade i stadsstaten.

Det finns en betydande minoritet av andra kulter men dessa utsätts för påtryckningar och diskriminering från statsmakten. Ofta får de verka ”under jord”.


Övrig=
Addiaska är Klomelliens yngsta stadsstat och grundades 496.eO.
Stadsstten gör anspråk på ledarskapet över Klomellien. De vill ta ledarpositionen från Mercana, som de ser som korrupt, tyranniskt och slösaktigt.
Addiaska vill ta kontroll (läs rätt att ta ut tull) över "sin" del av Maure. Detta är mycket impopulärt då övriga stater önskar fri transport och handel för sina varor.
Har mycket goda relationer med delar av Kardiens ledarskap. Dessa ger stöd både ekonomiskt och militärt till Addiaska.
I stadsstaten ligger Dvärgsten, en klippa vid kusten som innefattade en koloni dvärgar från Mirin-Khon. År 380 e.O. togs dock alla dvärgar som slavar av Det Heliga Kishatet till de trakoriska öarna för att arbeta i kopparbergen på Palamux.