Innehållsmässigt ser det ju bra ut. Språkmässigt finns dock en del som stack lite i mina lingvistögon. Tog mig friheten att göra en första korr.Gabriel skrev:Ny version
Kalmurri
Invånarantal: ca 25 000 000
Befolkning: 99% Människor, 1% Dvärgar, Vargmän, Alver, Halvlängsmän, Högmän och Svartfolk.
Huvudstad: Kaupukuu (Månstaden)
Styrelseform: Kejsardömme med starkt teokratiskt ämbetsmannastyre, Kejsaren som anses vara Mångudinnans evige reinkarnerade son är officiellt stadsöverhuvud men Den Kejserliga Administrationen styr allting i praktiken.
Exportvaror: Svart Lotus, Spannmål, Köttprodukter, Salamant, Grön marmor, Silkeslamapäls, Kamsunervaror
Importvaror: Ädelträ, Kryddor, Salt, Kamsunervaror
Armé: Mycket stark
Religion: Dyrkan av Mångudinnan, andra religioner tillåts enbart om de existerar i det fördolda. Inga andra tempel eller officiella riter accepteras förutom på vissa speciella platser där vissa religioner är godkända av Kejsaren.
Övrigt: -
“Av en av mina vänner, en Solriddare vid namn Balin som nyligen knäböjt inför er så har jag önskats att skriva några ord om riket Kalmurri som ligga på Akrogals västkust. Ett land som de själva säger är stöpt utav av Nomadiska hästfolk som dess råa styrka, rätat och gett syfte av Mångudinnan och hennes evige son Kejsaren - förfinat av Kejsarinnans mjuka handlag. Som handelsman i sällsynta kryddor och andra rariteter har det getts mig möjligheten att spendera tid i Kalmurri samt lära mig dess språk och skrift i ett för övrigt för utlänningar slutet land.” - Morrgos Solljus, Adlad berendisk köpman till Hans helighet Sendrik av Ventimiglia, Glath-kerîgass av den Lysande Vägen
Kalmurri är ett stort rike som domineras av en religion som dyrkar Mångudinnan och den regerande kejsaren som hennes ständigt återfödde son. Landet styrs i praktiken av ett teokratiskt tjänstemannavälde och är i mycket slutet för utlänningar. Mestadels befolkad av människor av två uppdelningar av de ursprungliga nomadfolken, Ashatârerna i norr och Kalmurrer i söder. Som del av den moderna historien och att ha blivit ett Kejsardömme så har de vilda sedvänjorna och stammarna civiliserats av kronologiskt sett religionen, den alviske Kejsarinnan och influenser från Furgia. Kalmurri’s själ är dock fortfarande den nomadiske barbaren, till häst galopperande över grässlätterna eller flygande genom luften på en hippogriff’s vingar.
Riket begränsas i norr av Trimbusbergen och Dharbia på kusten, i söder av en Hymmarabergen och gränsfloden mot Furgia, Harytis. I öster är Kalmurris gräns suddig och skiftande beroende på vilka nomadfolk som svurit trohet till kejsaren.
Kalmurri
Invånarantal: ca 25 000 000
Befolkning: 99% Människor, 1% Dvärgar, Vargmän, Alver, Halvlängsmän, Högmän och Svartfolk.
Huvudstad: Kaupukuu (Månstaden)
Styrelseform: Kejsardöme med starkt teokratiskt ämbetsmannastyre. Kejsaren som anses vara Mångudinnans evige reinkarnerade son är officiellt statsöverhuvud men den kejserliga administrationen styr allting i praktiken.
Exportvaror: Svart lotus, spannmål, köttprodukter, salamant, grön marmor, silkeslamapäls, kamsunervaror.
Importvaror: Ädelträ, kryddor, salt, kamsunervaror.
Armé: Mycket stark
Religion: Dyrkan av Mångudinnan. Andra religioner existerar enbart i det fördolda. Inga andra tempel eller officiella riter än de inhemska accepteras, förutom på speciella platser där vissa utländska religioner är godkända av Kejsaren.
Övrigt: -
“Av en av mina vänner, en solriddare vid namn Balin som nyligen knäböjt inför er har jag anmodats skriva några ord om riket Kalmurri som ligger på Akrogals västkust, ett land som de själva säga är stöpt av nomadiska hästfolk och deras råa styrka, rätat och givet ett syfte av Mångudinnan och hennes evige son kejsaren och förfinat av kejsarinnans mjuka handlag. Som handelsman i sällsynta kryddor och andra rariteter har det givits mig möjlighet att spendera tid i Kalmurri samt lära mig dess språk och skrift i ett för utlänningar i allt väsentligt slutet land.” - Morrgos Solljus, adlad berendisk köpman till hans helighet Sendrik av Ventimiglia, glath-kerîgass av den lysande vägen.
Kalmurri är ett stort rike som domineras av dyrkan av Mångudinnan och den regerande kejsaren, som anses vara hennes evigt återfödde son. Landet styrs i praktiken som ett teokratiskt tjänstemannavälde och är i mångt och mycket slutet för utlänningar. Landet är mestadels befolkat av människor tillhörande två sammanslutningar av de ursprungliga nomadstammarna: Ashatârerna i norr och kalmurrerna i söder. I modern tid, sedan kejsardömet utropades, har de ursprungliga stammarna med sina vilda sedvänjor civiliserats av både religionen, den alviska kejsarinnan och influenser från Furgia. Djupt i Kalmurris folksjäl finns dock fortfarande den nomadiske barbaren, galopperande till häst över grässlätterna eller flygande genom luften på en hippogriff.
Riket begränsas i norr av Trimbusbergen inåt land och Dharbia vid kusten, i söder av Hymmarabergen och gränsfloden mot Furgia, Harytis. I öster är Kalmurris gräns suddig och skiftande beroende på vilka nomadfolk som svurit trohet till kejsaren.