Palinor

[birkebeineren]

Stämmer verkligen numren på kartan med kartnyckeln nu?

[clercon]

Stämmer verkligen numren på kartan med kartnyckeln nu?

Nej inte det minsta!
Men jag satte numrena i en ordning som gör att det finns någon slags logik i kartan, annars hade de hamnat huller om buller. Så Peter får ändra i sin text

[Spelknepe]

Uhm... Peter kan du fixa en ny lista med rätt nummer?

Nu väntar jag på...

• Mer korr
• Fafnirs bilder!

Sen är det klart!

[clercon]

Uhm... Peter kan du fixa en ny lista med rätt nummer?

Nu väntar jag på...

• Mer korr
• Fafnirs bilder!

Sen är det klart!

Ska bli riktigt kul att se den färdiga pdf:en

[birkebeineren]

Nu väntar jag på...

• Mer korr


Sen är det klart!

Har börjat gå genom dokumentet, återkommer i kväll med vad jag då hittat så långt...

[birkebeineren]

Jag gör mina korrigeringar så här. Försöker ändra så lite som möjligt i texten och kommer endast med förslag.

[birkebeineren]

Birkes ändringar

Historia

Text:
Tusentals år innan Palins predikanter anlände till området var stäpperna bebodda av många olika stammar av olika folkslag. En del av dem finns kvar idag medan andra försvunnit eller flyttat. De flesta har lämnat få spår men än står att finna gräsö- vervuxna utspridda ruiner, rösen, stenstoder och gravar om man vet att titta efter dem.
Så, för nära sexhundra år sedan, predikade Odos lärjunge Palin att Etins vilja ”Tros ljus skulle lysa över Altors mörkas- te djup”. Palins missionsorden reste långt och predikade för oförstående narguriska barbarer till fara för både liv och lem. Missionen bar frukt, och snart fann sig orden finansierad av mäktiga mecenater som idkade pälshandel och trad i missio- närernas fotspår. Men barbarstammarna visade sig vara opå- litliga. Plötsligt stod stora värden och handelsavtal på spel, och orden förlade sitt säte till kapitelhuset Kartotum i den avlägsna norden för att kunna hålla ett öga på sina intressen.
Vid samma tid stiftades nya regler för orden, som omdanade den till ett militärt sällskap kapabelt att upprätthålla sin suve- ränitet och se efter sina intressen bland de våldsamma barba- rerna. Riddersmän och äventyrare från hela Ereb flockades till de obrutna markerna och löftena om fromhet och profit som gick hand i hand. De lokala stammarna kuvades och omvändes. Men samtidigt färgades ordensriddarna av de lokala sederna. Man lärde sig hemligheter om liv och död från shamaner och åldermän bland stammarna. Eftersom orden var hierarkiskt uppbyggd stannade de viktigaste kunskaperna i dess innersta kretsar runt stormästaren, som sedan dess ansåg sig ha tillgång till gudomlig kunskap om världens väsen. Riddarmunkorden blev därmed också en mystikerorden som sökte efter obskyr och förbjuden kunskap för att komma närmare tillvarons hem- ligheter och Etins gudomliga natur. Detta ansågs inte vara ett utslag av hybris, utan strävsam fromhet.
År 200 e.O. rubbades handelsbalanserna. Ransardiska höv- dingar lade beslag på handeln med några av de viktigaste stam- marna. Palinor såg sig bestulen på själva källan till sin rike- dom, sin makt, sitt inflytande och sin förmåga att omvända de otrogna. De stolta riddarmunkarna såg sig oförmögna att fortsätta sitt ärofulla leverne. Samtidigt var den ransardiska kri- garstaten en för stor munsbit för de visserligen luttrade men alltför fåtaliga palinorerna. År 210 e.O. samlade man alla sina till buds stående medel och angrep i ett första soltåg södra Ran- sard. Trots att man lyckades komma över en del krigsbyte var expeditionen ett stort misslyckande. Allvarliga förluster blott- lade landet för eventuella repressalier. Några av de angripna hövdingarna skickade mycket riktigt en straffexpedition som hotade att nå själva Kartotum. Palinorerna bemannade sin hu- vudstads murar, och förberedde sig på det värsta. Den innersta kretsen tog sin tillflykt till de gravkammare där ordens forna hjältar låg. I lagom tid till att de ransardiska härjarna påbörjade sin belägring återvände de högsta ordensledarna tillsammans med en liten trupp av återuppväckta döda: fallna riddare och forna stormästare återuppväckta som dödsriddare. Sida vid sida med dessa skräckinjagande hjälpare och en myckenhet av magiskt understöd lyckades stadens försvarare slå tillbaka det ransardiska angreppet, och rädda sin huvudstad.
År 210 e.O. utropades till palinoriskt jubelår. Sedan dess har man vart hundrade år firat räddningens jubileum genom våld- samma plundringståg, så kallade soltåg, på ransardiskt terri- torium. Tiden mellan dessa soltåg präglas även de av skärm- ytslingar och räder, eftersom Palinors ekonomi nu för tiden är beroende av krigsbyte och tribut.

Ändring:
Tusentals år innan Palins predikanter anlände var regionen bebodd av flera olika folkslag. En del av dem finns kvar idag medan andra försvunnit eller flyttat. De flesta har lämnat få spår men än står att finna gräsövervuxna utspridda ruiner, rösen, stenstoder och gravar om man vet att titta efter dem.
Så, för nära sexhundra år sedan, predikade Odos lärjunge Palin att Etins vilja ”Tros ljus skulle lysa över Altors mörkas- te djup”. Ett sällskap trosbröder samlade sig och bildade en munkorden. De reste långt och predikade för oförstående narguriska barbarer till fara för både liv och lem. Missionen bar frukt, och snart fann sig orden finansierad av mäktiga mecenater som idkade pälshandel och trad i missionärernas fotspår. Men barbarstammarna visade sig vara opålitliga. Plötsligt stod stora värden och handelsavtal på spel, och orden förlade sitt säte till kapitelhuset Kartotum i den avlägsna norden för att kunna hålla ett öga på sina intressen.
Vid samma tid stiftades nya regler för orden, som omdanade den till ett militärt sällskap kapabelt att upprätthålla sin suveränitet och se efter sina intressen bland de våldsamma barbarerna. Riddersmän och äventyrare från hela Ereb flockades till de obrutna markerna och löftena om fromhet och profit som gick hand i hand. De lokala stammarna kuvades och omvändes. Men samtidigt färgades ordensriddarna av de lokala sederna. Man lärde sig hemligheter om liv och död från shamaner och åldermän bland stammarna. Eftersom orden var hierarkiskt uppbyggd stannade de viktigaste kunskaperna i dess innersta kretsar runt stormästaren, som sedan dess ansåg sig ha tillgång till gudomlig kunskap om världens väsen. Riddarmunkorden blev därmed också en mystikerorden som sökte efter obskyr och förbjuden kunskap för att komma närmare tillvarons hemligheter och Etins gudomliga natur. Detta ansågs inte vara ett utslag av hybris, utan strävsam fromhet.
Runt år 200 e.O. rubbades handelsbalanserna. Ransardiska hövdingar lade beslag på handeln med några av de viktigaste stam- marna. Palinor såg sig bestulen på själva källan till sin rike- dom, sin makt, sitt inflytande och sin förmåga att omvända de otrogna. De stolta riddarmunkarna såg sig oförmögna att fortsätta sitt ärofulla leverne. Samtidigt var den ransardiska krigarstaten en för stor munsbit för de visserligen luttrade men alltför fåtaliga palinorerna. År 204 e.O. utropade man Ordensstaten Palinor och år 210 e.O. samlade man alla sina till buds stående medel och angrep i ett första soltåg södra Ransard. Trots att man lyckades komma över en del krigsbyte var expeditionen ett stort misslyckande. Allvarliga förluster blottlade landet för eventuella repressalier. Några av de angripna hövdingarna skickade mycket riktigt en straffexpedition som hotade att nå själva Kartotum. Palinorerna bemannade sin huvudstads murar, och förberedde sig på det värsta. Den innersta kretsen tog sin tillflykt till de gravkammare där ordens forna hjältar låg. I lagom tid till att de ransardiska härjarna påbörjade sin belägring återvände de högsta ordensledarna tillsammans med en liten trupp av återuppväckta döda: fallna riddare och forna stormästare återuppväckta som dödsriddare. Sida vid sida med dessa skräckinjagande hjälpare och en myckenhet av magiskt understöd lyckades stadens försvarare slå tillbaka det ransardiska angreppet, och rädda sin huvudstad.
År 210 e.O. utropades till palinoriskt jubelår. Sedan dess har man vart hundrade år firat räddningens jubileum genom våld- samma plundringståg, så kallade soltåg, på ransardiskt terri- torium. Tiden mellan dessa soltåg präglas även de av skärm- ytslingar och räder, eftersom Palinors ekonomi nu för tiden är beroende av krigsbyte och tribut.

Anledning:
En mindre omskrivning av inledningen för att förenkla språket. Sen hur sällskapet/orden först bildades är lite otydligt och behöver förtydligas. Samtidigt är Palins Orden lite för tidigt ute i historien då vi redan spikat att LVs munkväsen först skapades på 100-talet eO. Om vi låter Palinbröderna vara bland de allra första tycker jag ändå att det funkar.
Handelsbalanserna rubbades inte ett specifikt år utan vid årtalen kring 200 eO (med bl.a. kungariket Timoleriens uppkomst 176 eO) År 204 eO som då ordensstaten stiftades bör också med då detta är ett av få officiella årtal från källorna angående Palinor.

Kronologi

Text:
50-150 eO
Palinbröderna deltar i missionsarbetet i Jor- pagna, och därefter allt längre och längre bort. År 150 har de redan en viktig missionstation i Palinor: Kartotum.

Ändring:
Tas bort

Anledning:
Hur orden anlände till Palinor och hur staden Kartotum grundades framgår av årtalen 103 eO och 138 eO

-----

Text:
150 176 eO
Palinordens storhetstid. Handeln blomstrar. Det strategiskt placerade Kartotum blir hu- vudstad, och de första riddarbröderna dubbas som karavanvakter.

Ändring:
Ca 150 eO
Palinordens storhetstid. Handeln blomstrar. Det strategiskt placerade Kartotum blir hu- vudstad, och de första riddarbröderna dubbas som karavanvakter.

Anledning:
Ett ca årtal passar bättre till att definiera en storhetstid.

-----

Tillägg:
204 e.O.
Ordensstaten Palinor utropas.

Anledning:
Officiellt årtal från EA-boxen

---

Text:
243 eO
Detta år inleds Palinorisk mission i Trasimo bland splittrade narguriska stammar och små klaner. Omfattande nybyggnader med kasaler och etablering av handelsmännen. Små sam- hällen växer upp kring kasalerna, lokalt kall- lade ”brotar”.

Ändring:
Detta år inleds palinorisk mission i Trasimo bland splittrade narguriska stammar och små klaner. Omfattande etablering av kasaler och handelsutposter. Små samhällen växer upp kring kasalerna av narguriska nybyggare, lokalt kallade brotar.

Anledning:
Texten lät lite krånglig.

---

Tillägg:
387 eO
När kungen av Timolerien dör lyckas en fraktion inom det timoleriska hovet som förespråkar samarbete med Palinor vinna makt. En delegation palinbröder skickas till huvudstaden i Timolerien och börjar organisera missionsarbete.
392 eO
Kungariket Timolerien splittras i Alerien och Timora. Kungabrodern Omaltir som tagit makten i Alerien inleder sin regering med att avrätta alla palinbröder och deras anhängare. Palinherre och Förste missionsförrättare Valentin Balkenbroxs huvud skickas till Kartotum med budord som ej kan misstolkas.

Anledning:
Årtal från Ransardtråden. Tydliggör existensen av kungariken som under lång tid har funnits invid Palinors gränser.

---

Text:
250 eO
Stormästaren av Palins Orden utropar sig till ”Kerigass av Palinor, Nargur och Kard”, och utnämner sina egna bonîtsaler. Exarken i Eke- borg, som saknar representanter och troende i norr, agerar inte.

Ändring:
250 eO Årtalet 250 eO står efter årtalet 269 eO i kronologin!
Stormästaren av Palins Orden utropar sig till ”Kerisgass av Palinor, Nargur och Kard”, och utnämner sina egna bonîtsaler. Exarken i Eke- borg, som saknar representanter och troende i norr, agerar inte.

Anledning:
Kerigass till Kerisgass, enligt gammal diskussion i LV-tråden.

---

Text:
410 eO
Tredje soltåget. Timora plundras grundligt men i slaget vid Herikols vad besegras palino- rerna av Alerien. I samband med tredje sol- tåget har Lysande Vägen expanderat och be- rikats. Exarken är mindre villig att se genom fingrarna med maktfullkomliga stormästare, men har ingen möjlighet att kontrollera det avlägsna Palinor. I ett försök att befästa sin auktoritet utnämner han Stormästaren till ”Hederskerigass av Palinor”. Bontîsalerna tillsätts fortfarande av Stormästaren, men be- kräftas av Exarken.

Ändring:
Tredje soltåget. Timora plundras grundligt men i Slaget vid Herikols vad besegras palino- rerna av Alerien. I söder har Lysande Vägen expanderat och be- rikats. Exarken är mindre villig att se genom fingrarna med maktfullkomliga stormästare, men har ingen möjlighet att kontrollera det avlägsna Palinor. I ett försök att befästa sin auktoritet utnämner han Stormästaren till ”Hederskerigass av Palinor”. Bontîsalerna tillsätts fortfarande av Stormästaren, men be- kräftas av Exarken.

Anledning:
Stort S i Slaget vid Herikols vad . Sen för att undvika sammanblandning med de officiella soltågen LV nere i Ekeborg har utlyst (vilket jag gissar av sammanhangen är vad Peter tänkt?) föreslår jag texten ändrat till "söder".

---

Text:
577 eO
Stormästare Iahim de Kluuga avlider. Hans ef- terträdare avreser till Ekeborg för att upphöjas till Hederskerigass, men återvänder förtretad med den nyutnämnde ”Kerigass Rekleschau av Västra Nargurien”. Från detta datum har Exarken en representant i Palinor, och en katt och råtta lek runt ordens hemligheter börjar. Kerigassens uppdrag är alls inte att lysa orden i bann, men att samla så mycket information om ordens uppenbara kätterier att Exarken kan kontrollera och utpressa dem.

Ändring:
577 eO
Stormästare Iahim de Kluuga avlider. Hans ef- terträdare avreser till Ekeborg för att upphöjas till Hederskerisgass, men återvänder förtretad med den nyutnämnde ”Kerisgass Rekleschau av Västra Nargurien”. Från detta datum har Exarken en representant i Palinor, och en katt och råtta lek runt ordens hemligheter börjar. Kerisgassens uppdrag är alls inte att lysa orden i bann, men att samla så mycket information om ordens uppenbara kätterier att Exarken kan kontrollera och utpressa dem.

Anledning:
Återigen, kerigass till kerisgass

De palinoriska soltågen

Text:
Palinors Andra Soltåg (Jubeltåget) 310 e.O.
Uppeldade av hjältesägnerna om slaget vid Kartotum samlas solfarare, nykonvertiter och lycksökare från Erebs alla hörn under palinoriska baner på hundraårsjubiléet av dess första soltåg. Många soltågsivrare, som vid denna tid kämpade för att driva igenom ett fjärde soltåg i södra Ereb, lånade sin hjälp till Palinors Jubeltåg. Dessutom anlände konvertiter från Nar- gurs inland och Trasimo. Trots pomp och ståt blev soltåget ett praktfullt misslyckande, eftersom man misslyckades i att bryta sig igenom de timoleriska befästningarna i Kardbergen. Detta trots upprepade chockanfall i uppförsbacke av irreguljära bar- bartrupper från Trasimo. Palinor upplevde dock en viss åter- hämtning genom den stora folktillströmning soltåget innebar.

Ändring:
Palinors Andra Soltåg (Jubeltåget) 310 e.O.
Uppeldade av hjältesägnerna om slaget vid Kartotum samlades solfarare, nykonvertiter och lycksökare från Erebs alla hörn under palinoriska baner på hundraårsjubiléet av dess första soltåg. Många soltågsivrare, som vid denna tid kämpade för att driva igenom ett fjärde soltåg i södra Ereb, lånade sin hjälp till Palinors Jubeltåg. Dessutom anlände konvertiter från Nar- gurs inland och Trasimo. Trots pomp och ståt blev soltåget ett praktfullt misslyckande, eftersom man misslyckades i att bryta sig igenom de timoleriska befästningarna i Kardbergen. Detta trots upprepade chockanfall i uppförsbacke av irreguljära bar- bartrupper från Trasimo. Palinor upplevde dock en viss åter- hämtning genom den stora folktillströmning soltåget innebar.

Anledning:
Samlas till samlades för att undvika historisk presens som annars inte är använt i beskrivningarna av soltågen.

---

Text:
Palinors Tredje Soltåg 410 e.O.
”Tredje Gång Gilles!” var detta soltågs devis. Tredje soltåget är första gången de varma handelsrelationerna mellan Palinor och dvärgarna i Kûldkres övergår i öppen allians. Trots sam- marbetssvårigheter mellan de fanatiska palinorerna och de pragmatiska dvärgarna vinns ett par klara segrar i Timora, som brandskattas i sin helhet. Ransarderna rustar hela sin härsmakt, och lyckas besegra den palinoriska hären vid det blodiga slaget vid Herikols vad. Palinorerna lämnar Ransard i god ordning.

Ändring:
Palinors Tredje Soltåg 410 e.O.
”Tredje Gång Gilles!” var detta soltågs devis. Tredje soltåget var första gången de varma handelsrelationerna mellan Palinor och dvärgarna i Kûldkres övergick i öppen allians. Trots sam- marbetssvårigheter mellan de fanatiska palinorerna och de pragmatiska dvärgarna vanns ett par klara segrar i Timora, som brandskattas i sin helhet. Ransarderna rustade hela sin härsmakt, och lyckades besegra den palinoriska hären vid det blodiga Slaget vid Herikols vad. Palinorerna lämnade Ransard i god ordning.

Anledning:
Undvika historisk presens.

---

Text:
Palinors Fjärde Soltåg 510 e.O.
Det fjärde soltåget utropas traditionsenligt. På grund av dålig uppslutning från den kontinentala soltågsrörelsen används sto- ra kontingenter av legosoldater. Palinordens inre cirkel är vid det här laget ett mäktigt ockult samfund, och den relativt lilla hären förlitar sig på svartkonst och krigsmagi. Hären angrips fortlöpande av Ransards nya vapen: stridsgripen. En demora-liserad här besegras i grund, och stormästaren själv faller på slagfältet mitt under en ovanligt fasansfull invokation.

Ändring:
Palinors Fjärde Soltåg 510 e.O.
Det fjärde soltåget utropades traditionsenligt. På grund av dålig uppslutning från den kontinentala soltågsrörelsen användes sto- ra kontingenter av legosoldater. Palinordens inre cirkel var vid det här laget ett mäktigt ockult samfund, och den relativt lilla hären förlitade sig på svartkonst och krigsmagi. Hären angreps fortlöpande av Ransards nya vapen: stridsgripen. En demora-liserad här besegrades i grund, och stormästaren själv föll på slagfältet mitt under en ovanligt fasansfull invokation.

Anledning:
'Undvika historisk presens.

Klimat

Text:
Palinors klimat är subarktiskt med mycket regn, klara som- rar och kalla vintrar. Våren för med sig flyttfåglar och barg- han blommar i mångfärgad krypblommor under det ihållande regnet. Sommaren är klar och frisk, en alltför kort nådetid för palinorerna. Hösten för med sig hårda regn och dimmor, men också ett överflöd av svamp och villebråd. På vintern staplar kalla vindar från öster snödrivorna högt mot hus och stugor, ett yrande svepkaos som sveper fram över barghan och begraver de västliga bosättningarna.

Ändring:
Palinors har ett tempererad inlandsklimat med mycket regn, klara som- rar och kalla vintrar. Våren för med sig flyttfåglar och barg- han blommar i mångfärgad krypblommor under det ihållande regnet. Sommaren är klar och frisk, en alltför kort nådetid för palinorerna. Hösten för med sig hårda regn och dimmor, men också ett överflöd av svamp och villebråd. På vintern staplar mycket kalla vindar från öster snödrivorna högt mot hus och stugor, ett yrande svepkaos som sveper fram över barghan och begraver de östliga bosättningarna.

Anledning:
Vi kom fram till att klimatet som beskrevs var ett tempererad inlandsklimat med extra kalla vintervindar och inte ett subarktiskt. Sen borde det vara de östliga bosättningarna som begravs av den östliga vinden.

Flora och Fauna

Text:
... Landets mest beryktade växt är annars det väldiga fornträdet, en förstenad nargurisk jätte-ek som påstås vara hemsökt. ...

Ändring:
... Landets mest beryktade växt är annars det väldiga Fornträdet, en förstenad nargurisk jätte-ek som påstås vara hemsökt. ...

Anledning:
Det rör sig om ett bestämd träd (ett exemplar av nargurisk jätteek (som har blivit förstenad vilket dessa träd ibland blir)) och då skall det väl vara stor bokstav?

Samhälle

Text:
Palinor styrs av Palins Orden, och då särskilt av den Inre Cir- keln, som är det råd som är samlat runt Stormästaren. Medlem- marna i rådet är de tio palinoriska grevarna, och andra höga potentater. Alla är de djupt invigda i ordens religiösa hemlighe- ter. De strövnarguriska stammarna styrs genom kasalerna ute på stäppen, genom hövdingarnas råd och genom shamanerna i Kartotum.

Ändring:
Palinor styrs av Palins Orden, och då särskilt av den Inre Cir- keln, som är det råd som är samlat runt Stormästaren. Medlem- marna i rådet är de tio palinoriska grevarna, och andra höga potentater. Alla är de djupt invigda i ordens religiösa hemlighe- ter. De strövnarguriska stammarna kontrolleras formellt genom kasalerna ute på stäppen, genom hövdingarnas råd och genom shamanerna i Kartotum.

Anledning:
Jag har tolkat det så att stammarna åtminstonde delvis styr sig själva.

Lag & rätt (stor bokstav i rätt eller & ändras till och?)

Text:
I varje grevskap är greven den yttersta garanten för lag och rätt. Varje palinorisk riddare kan agera som dennes ställföreträdare, men är självklart ansvarig inför både greven och inför orden. Om en greve missköter sitt domsmandat ställs han tills svars i den inre cirkeln.
De narguriska barbarerna har sin egen hårda rättvisa, vilken orden sällan har skäl att beblanda sig med.
När oron för kätteri och ostyriga strövnargurer blir för stor utfärdar Inre Cirkeln mandat för allmän rannsakan i ett eller flera grevskap. Varje Kåpans Broder och Svärdets Broder av viss rang har då mandat att tillsammans i grupper eller som minst, par, hålla kors- och bekännelseförhör med lokalbefolkningen, och utfärda bot, censur och straff utan ansvar inför greven. Dessa inkvisitionsdrev är ofta grundliga och med rätta fruktade av både strövnargurer och bybefolkning.

Ändring:
I varje grevskap är greven den yttersta garanten för lag och rätt. Varje palinorisk riddare kan agera som dennes ställföreträdare, men är självklart ansvarig inför både greven och inför orden. Om en greve missköter sitt domsmandat ställs han tills svars i Inre Cirkeln.
De narguriska barbarerna har sin egen hårda rättvisa, vilken orden sällan har skäl att beblanda sig med.
När oron för kätteri och ostyriga strövnargurer blir för stor utfärdar Inre Cirkeln mandat för allmän rannsakan i ett eller flera grevskap. Varje Kåpans Broder och Svärdets Broder av viss rang har då mandat att tillsammans i grupper eller som minst, par, hålla kors- och bekännelseförhör med lokalbefolkningen, och utfärda bot, censur och straff utan ansvar inför greven. Dessa inkvisitionsdrev är ofta grundliga och med rätta fruktade av både strövnargurer och bybefolkning.

Anledning:
Stora bokstäver i Inre Cirkeln kom vi väl fram till?

Närvaro i Lysande Vägens riken

Text:alins Orden finns inte bara i Palinor, utan har beskickningar, kapitelhus och lekmannabröder i alla Lysande Vägens riken. Som en från början missionerande orden har Palins Orden sedan begynnelsen haft en vid spridning. Dessutom har tre starka drivkrafter fått dem att bege sig allt längre från Ereb och Kopparhavets stränder, så att deras representanter nu även kan återfinnas på Samkarna, Soluna och Akrogal. Dels är orden alltid ute efter pengar, handelspartners och donatorer. De må ha en begränsad exportkapacitet, men det gör det bara desto viktigare att hitta bästa möjliga marknad för sina hästar. Dess- utom har man byggt upp ett kontinentvitt rekryteringsnätverk för soltågen, liksom för orden i allmänhet, vare sig det rör sig om fromma riddarsöner eller desperata legosoldater. Sist men inte minst kräver ordens inre cirkel ständigt nya magiska hem- ligheter som kan ge dem ett strategiskt övertag i regionen, och många av lekmannabröderna i fjärran länder är just magiker och mystiker som låtit sig lockas av ordens hemligheter. Sakta men säkert förvandlas Palins Orden från ett munksällskap till ett magikersällskap.
t förvandlas Palins Orden från ett munksällskap till ett magikersällskap.

Ändring:
alins Orden finns inte bara i Palinor, utan har beskickningar, kapitelhus och lekmannabröder i alla Lysande Vägens riken. Som en från början missionerande orden har Palins Orden sedan begynnelsen haft en vid spridning. Dessutom har tre starka drivkrafter fått dem att bege sig allt längre från Ereb och Kopparhavets stränder, så att deras representanter nu även kan återfinnas på Samkarna, Soluna och Akrogal. Dels är orden alltid ute efter pengar, handelspartners och donatorer. De må ha en begränsad exportkapacitet, men det gör det bara desto viktigare att hitta bästa möjliga marknad för sina hästar. Dess- utom har man byggt upp ett kontinentvitt rekryteringsnätverk för soltågen, liksom för orden i allmänhet, vare sig det rör sig om fromma riddarsöner eller desperata legosoldater. Sist men inte minst kräver ordens inre cirkel ständigt nya magiska hem- ligheter som kan ge dem ett strategiskt övertag i regionen, och många av lekmannabröderna i fjärran länder är just magiker och mystiker som låtit sig lockas av ordens hemligheter. Palins Orden är i många avseenden lika mycket ett magikersällskap som ett munksällskap.

Anledning:
Meningen ger intryck av att detta är en relativ ny företeelse vilket det väl inte är då orden redan började fördjupa sig i dödsmagi redan vid ordens grundande för fyrahundra år sedan?

Allierade i Kûldkres

Text:
Det nedgångna dvärgariket är en av Palinors få allierade i re- gionen. Det är inga varma känslor som håller dvärgarna och riddarbröderna samman, utan gemensamma handelsintressen samt en lång historia av gemensamma krigståg. Dvärgarna har alltid förlitat sig till landrutterna ned till kontinenten för att få avsättning för sina smidesprodukter.

Ändring:
Det nedgångna dvärgariket är en av Palinors få allierade i re- gionen. Det är inga varma känslor som håller dvärgarna och riddarbröderna samman, utan gemensamma handelsintressen samt en lång historia av gemensamma krigståg. Dvärgarna har alltid förlitat sig till landrutterna ned till den södra delen av kontinenten för att få avsättning för sina smidesprodukter.

Anledning:
Tydliggör geografin.

Handel & ekonomi (borde inte ekonomi stå med stort E eller & ändras till och?)

Text:
Aeselfloden var ursprungligen Palinors livsnerv och från fästet Cormwaak leddes missionärer och handelsmän in i landet. Efter att Timolerien grundandes försvårades detta och efter det ödesdigra Andra soltåget skars vägen helt av. Dock efter det mera lyckosamma Tredje soltåget kunde flodvägen igen hållas öppen under perioder, men fyrkorsbröderna i det nya riket Alerien var ofta omöjliga att ta sig förbi. Cormwaak föll och återtogs tretton gånger under en period på drygt hundrafemtio år. Förlusten av de två grevskapen Alermark och Müle samt Ransards våldsamma expansion på 500-talet eO innebar slutet för all palinorisk färd längs floden Aesel.

Ändring:
Aeselfloden var ursprungligen Palinors livsnerv och från fästet Cormwaak leddes missionärer och handelsmän in i landet. När Timolerien grundandes försvårades detta och efter det ödesdigra Andra soltåget skars vägen helt av. Det mera lyckosamma Tredje soltåget gjorde att flodvägen igen kunde hållas öppen under perioder, men fyrkorsbröderna i det nya riket Alerien var ofta omöjliga att ta sig förbi. Cormwaak föll och återtogs tretton gånger under en period på drygt hundrafemtio år. Förlusten av de två grevskapen Alermark och Müle samt Ransards våldsamma expansion på 500-talet eO innebar slutet för all palinorisk färd längs floden Aesel.

Anledning:
Lite förbättrad språk samt ett tillägg.

Handel

Text:
Palinors handel är på sparlåga. Trots det exporteras stora mängder päls och myrjärn som de byter till sig från Mirel eller från stammar i nord och öst. Dessutom exporteras palinoriska stridshästar, en småskalig men mycket inkomstbringande han- del. Förutom i redigt silver tar orden betalt i salt och i tyger.
Från dvärgarna i Kûldkres i norr importerar de välsmidda vapen till sina riddarhärar. Den importen är dyr, och riket är skuldsatt upp över öronen. Men å andra sidan är deras riddare mycket väl beväpnade.

Ändring:
Palinors handel är på sparlåga. Trots det exporteras stora mängder päls och myrjärn som de byter till sig från Narim eller från stammar i nord och öst. Dessutom exporteras palinoriska stridshästar, en småskalig men mycket inkomstbringande han- del. Förutom i redigt silver tar orden betalt i salt och i tyger.
Från dvärgarna i Kûldkres i norr importerar de välsmidda vapen till sina riddarhärar. Den importen är dyr, och riket är skuldsatt upp över öronen. Men å andra sidan är deras riddare mycket väl beväpnade. Ut av landet går handeln genom Mirel och över Mefamirs sjö mot Trasimo, svåra och omständliga vägar. Mastika Agga finns i norr men även denna rutt är kostsam och farlig.

Anledning:
Mirel ändras till Narim. Texten är från en tidig version av Palinor och då hade vi inte diskuterat klart handelsvägarna. Nu går handeln söderut mot Mirel och päls (huvudsakligen bäverskinn) handlas från Narim (nu den halvautonoma del av Ransard som kallas Gauland). Sen ett tillägg som visar vart handeln, trots sin begränsade omfattning, faktisk tar.

Hantverk

Text:
Bland de palinoriska vildmannastammarna ägnas det mycket tid och möda åt vackra träsniderier (främst vagnar, tältstol- par och knivslidor), vackra virkverk (plädar, vantar och varma plagg), målade skinnarbeten (ofta med vackra och färgstarka scener) och enkla lergodskärl. Genomgående teman för denna nomadslöjd är slingrande ormmönster, flätverksmönster, gro- teska djuransikten, knotor och dödskallar. Olika stammar och klaner har olika stilar, och en särskild Kartotumstil har vuxit fram runt vintermarknaden. Slöjdmästarna där ägnar sig även åt att snida relikskrin i horn eller bärnpoppel.

Ändring:
Bland de palinoriska nomadstammarna ägnas det mycket tid och möda åt vackra träsniderier (främst vagnar, tältstol- par och knivslidor), vackra virkverk (plädar, vantar och varma plagg), målade skinnarbeten (ofta med vackra och färgstarka scener) och enkla lergodskärl. Genomgående teman för denna nomadslöjd är slingrande ormmönster, flätverksmönster, gro- teska djuransikten, knotor och dödskallar. Olika stammar och klaner har olika stilar, och en särskild Kartotumstil har vuxit fram runt vintermarknaden. Slöjdmästarna där ägnar sig även åt att snida relikskrin i horn eller bärnpoppel.

Anledning:
För att begränsa de olika sätten att beteckna de strövnarguriska stammarna föreslår jag nomader som åtminstone förekommer några andra platser.

Högtider och Festdagar (borde det inte vara ett litet f eller och ändras till &?)

Text:
Ett antal högtider firas av Palins Orden, förutom de som gäller som allmänna för Lysande Vägen. Främst bland dessa är givet- vis de Fallnas Dag sent om hösten den nionde Nusin (tionde i Vilemånad). Med tända ljus i händerna bekämpar riddarna det djupnande mörkret genom högtravande lovsånger till de som fallit för tron. Till midvinter hålls en stor eldfest för att åkalla Etins lysande anlete, solen.
Ett antal mindre högtider håller särskilda helgon och hän- delser i ära, däribland Ordensdagen, i St: Palins påminnelse den femte Melendo (femtonde i Halvmånad). Alla dessa fest- dagar högtidlighålls även av bondebefolkningen. Tillsammans med många av de narguriska dagarna firar de även marknads- dagar som en särskild högtidlighet. Dessa köpskapsfester är en av de få tillfällen då bofast och strövande befolkning möts och umgås. Mer än en olycklig eller upprivande kärlekshistoria har haft sin upprinnelse under de festerna, för bönder och noma- der håller sig helst på var sin kant.
Vad de narguriska stammarna i övrigt firar är svårt att säga, då deras traditioner är högst skiljaktiga och mångfaldiga. Hos nomaderna är det även tradition att utföra skenräder mot ens- ligt belägna gårdar. Beroende förhållandet mellan bofasta och nomadiserande kan dessa krigiska övningar innehålla mer eller mindre av stöld och blodspillan. För strövnargurerna är det en påminnelse om vem som i deras ögon har rätt till landet. Även om ordensmyndigheterna ser mycket allvarligt på sådana akti- viteter brukar bönderna snarare ställa in sig på att upprätthålla goda relationer med barbarerna. I sådana fall kan räderna sna- rare ta formen av vänskapliga besök.
Förutom marknaderna och viss vilda festivaler finns det inte mycket till utbud av kulturella upplevelser i Palinor. Utanför Palinéon i Kartotum vill säga, där den utvalda riddarklassen kan njuta av ett begränsat utbud av jorisk teater och musik. Dessutom ger de mer musikaliskt eller konstnärligt begåvade palinorerna utlopp för sina talanger genom det lokala soltemp- let. Dessa pryds allt mer av gobelänger och helgonfigurer i trä från stugorna. Många av dessa har ett tveklöst narguriskt och hedniskt drag över sig.
Strövnargurernas kulturella aktiviteter är en del av deras vardag – deras bruksföremål, kläder och bostäder är ofta hög- stående konstföremål. Dessutom firas många religiösa högtider med stämsång, strupsång, dans och hästparader.

Ändring:
I Palinor används Arcivaliska tideräkningen och Aidniska kalendern. Ett antal högtider firas av Palins Orden, förutom de som gäller som allmänna för Lysande Vägen. Främst bland dessa är givet- vis de Fallnas Dag sent om hösten den tionde i Vilemånad (9 Nusin). Med tända ljus i händerna bekämpar riddarna det djupnande mörkret genom högtravande lovsånger till de som fallit för tron. Till midvinter på Etinsdag (1 Persil) hålls en stor eldfest för att åkalla Etins lysande anlete, solen.
Ett antal mindre högtider håller särskilda helgon och hän- delser i ära, däribland Ordensdagen, i St: Palins påminnelse den femtonde i Halvmånad (5 Melendo), dagen efter Sommarfesteveckan. Alla dessa fest- dagar högtidlighålls även av bondebefolkningen. Tillsammans med många av de narguriska dagarna firar de även marknads- dagar som en särskild högtidlighet. Dessa köpskapsfester är en av de få tillfällen då bofast och strövande befolkning möts och umgås. Mer än en olycklig eller upprivande kärlekshistoria har haft sin upprinnelse under de festerna, för bönder och noma- der håller sig helst på var sin kant.
Vad de narguriska stammarna i övrigt firar är svårt att säga, då deras traditioner är högst skiljaktiga och mångfaldiga. Den urgamla traditionen att offra hästar vid särskilda dagar som strövnargurerna praktiserade innan Ordensstatens uppkomst anses dock som utrotad. Hos nomaderna är det även tradition att utföra skenräder mot ens- ligt belägna gårdar. Beroende förhållandet mellan bofasta och nomadiserande kan dessa krigiska övningar innehålla mer eller mindre av stöld och blodspillan. För strövnargurerna är det en påminnelse om vem som i deras ögon har rätt till landet. Även om ordensmyndigheterna ser mycket allvarligt på sådana akti- viteter brukar bönderna snarare ställa in sig på att upprätthålla goda relationer med barbarerna. I sådana fall kan räderna sna- rare ta formen av vänskapliga besök.
Förutom marknaderna och vissa vilda festivaler finns det inte mycket till utbud av kulturella upplevelser i Palinor. Utanför Palinéon i Kartotum vill säga, där den utvalda riddarklassen kan njuta av ett begränsat utbud av jorisk teater och musik. Dessutom ger de mer musikaliskt eller konstnärligt begåvade palinorerna utlopp för sina talanger genom det lokala soltemp- let. Dessa pryds allt mer av gobelänger och helgonfigurer i trä från stugorna. Många av dessa har ett tveklöst narguriskt och hedniskt drag över sig.
Strövnargurernas kulturella aktiviteter är en del av deras vardag – deras bruksföremål, kläder och bostäder är ofta hög- stående konstföremål. Dessutom firas många religiösa högtider med stämsång, strupsång, dans och hästparader.

Anledning:
Kalendariska uppklaringar samt ett tillägg om en tidigare tradition hos strövnargurerna att offra hästar är lagt till.

Sport

Ändring:
Borde inte detta avsnitt ligga under något annat huvudavsnitt än det för Högtider och festdagar?

Religion
Text:
Palins Orden följer den Lysande Vägen, men har en egen in riktning som med rätta uppfattas som kättersk av det fåtal utanför ordens innersta cirkel som känner den i sin helhet. Tron uppkom i mötet mellan de missionerande palinmunkarna och lokal dödsdyrkande klaner för hundratals år sedan. Inre Cir- keln och de mest insatta dyrkar förutom Etin den mörke guden Ghaerîl, de saliga dödas härskare. De ägnar sig åt nekromanti, och försöker sätta sig in i döden och i oändligheten för att på så sätt komma närmare gudarna och Etin själv. De är vetgiriga sökare som ser kunskap som vägen till frälsning och upplys- ning, och de tomma rymderna och dödes avgrundsdjup som gudomlighetens boning.
För den vanlige medlemmen i Palins Orden är detta okänt. Däremot vördar han helgonen, martyrerna och de saliga och heroiska döda. Han vet att dessa kan ingripa för att skydda ho- nom och Palinor, och rent av återvända från de saligas ängder för att strida vid hans sida. Han vet också att helgonens skyd- dande solande Ghaerîel är Etins mäktigaste bispringare.

Ändring:
Palins Orden följer den Lysande Vägen, men har en egen in riktning som med rätta uppfattas som kättersk av det fåtal utanför Inre Cirkeln, ordens kärna, som känner den i sin helhet. Tron uppkom i mötet mellan de missionerande palinmunkarna och lokal dödsdyrkande klaner för hundratals år sedan. Inre Cirkeln och de mest insatta dyrkar förutom Etin den mörke guden Ghaerîl, de saliga dödas härskare. De ägnar sig åt nekromanti, och försöker sätta sig in i döden och i oändligheten för att på så sätt komma närmare gudarna och Etin själv. De är vetgiriga sökare som ser kunskap som vägen till frälsning och upplys- ning, och de tomma rymderna och dödes avgrundsdjup som gudomlighetens boning.
För den vanlige medlemmen i Palins Orden är detta okänt. Däremot vördar han helgonen, martyrerna och de saliga och heroiska döda. Han vet att dessa kan ingripa för att skydda ho- nom och Palinor, och rent av återvända från de saligas ängder för att strida vid hans sida. Han vet också att helgonens skyd- dande solande Ghaerîel är Etins mäktigaste bispringare.

Anledning:
Lite språklig puts.

Lysande Vägens organisation i Palinor

Text:
Kåpans bröder av St. Palins Orden har inom Palinors gränser traditionellt samma roll som riarker. Ute på Barghan är det till och med så att det är Svärdets bröder som predikar och håller mässa. Sedan 400 e.O. är Lysande Vägens kyrka representerad genom en skelettorganisation under Kerigassen. Tidigare har riarker och predikanter som flockats till Palinor antingen gått upp i orden, eller predikat till fots och i sin ensamhet. Nu finns det en liten men växande organisation av vanliga riarker. Vissa av dem oroas av förfädersdyrkan och hemlighetsmakeriet. Pa- linbröderna ser dem både som trogna trosförvanter, och poten- tiella skvallerbyttor och problem.
De enskilda församlingarna leds för det mest av en Kåpans broder. På Barghan och i vildmarken ofta av en Svärdets broder. Ett antal församlingar leds av regelrätta riarker, varav vissa har lierat sig med Palinorden, medan andra är mer självständiga.

Ändring:
Kåpans bröder av St. Palins Orden har inom Palinors gränser traditionellt samma roll som riarker. Ute på Barghan är det till och med så att det är Svärdets bröder som predikar och håller mässa. Sedan 400 e.O. är Lysande Vägens kyrka representerad genom en skelettorganisation under en kerisgass. Tidigare har riarker och predikanter som flockats till Palinor antingen gått upp i orden, eller predikat till fots och i sin ensamhet. Nu finns det en liten men växande organisation av vanliga riarker. Vissa av dem oroas av förfädersdyrkan och hemlighetsmakeriet. Pa- linbröderna ser dem både som trogna trosförvanter, och poten- tiella skvallerbyttor och problem.
De enskilda församlingarna leds för det mest av en Kåpans broder. På Barghan och i vildmarken ofta av en Svärdets broder. Ett antal församlingar leds av regelrätta riarker, varav vissa har lierat sig med Palinorden, medan andra är mer självständiga.

Anledning:
Som tidigare förklarat stavas det kerisgass och inte kerigass. Dessutom bör det stavas med liten bokstav tror jag då kerisgass inte är en unik titel.

Religionens bakgrund

Text:
... De narguriska shamaner som dyrkade Ghaerîl samlades tidigt till Kartotum av de nyfikna palinbröderna, som ville åt deras insikter. Klanerna klagade över att de bestals sina andliga le- dare, men tystades med guld och skänker. Snart visade dock Palins Orden sitt sanna anlete: när pengakistorna sinade slu- tade de att smörja klanerna, och dessa, utstötta ur strövnargu- rernas gemenskap och demoraliserade, förföll till elände och fattigdom. Shamanerna hade inget annat val än att samarbeta eller brännas som hedningar.
Detta var hundratals år sedan och de shamaner som nu le- ver i de privilegierade delarna av Kartotum är följsamma och lojala mot orden. Samtidigt tar de sitt ämbete som företrädare för klanerna på allvar, och ser sig som legitima företrädare för den strövnarguriska kulturen i Palinor. Det är tveksamt om kla- nerna delar denna syn.

Ändring:
...De narguriska shamaner som dyrkade Ghaerîl samlades tidigt till Kartotum av de nyfikna palinbröderna, som ville åt deras insikter. Stammarna klagade över att de bestals sina andliga le- dare, men tystades med guld och skänker. Snart visade dock Palins Orden sitt sanna anlete: när pengakistorna sinade slutade de att smörja stammarna, och dessa, utstötta ur strövnargurernas gemenskap och demoraliserade, förföll till elände och fattigdom. Shamanerna hade inget annat val än att samarbeta eller brännas som hedningar.
Detta var hundratals år sedan och de shamaner som nu lever i de privilegierade delarna av Kartotum är följsamma och lojala mot orden. Samtidigt tar de sitt ämbete som företrädare för stammarna på allvar, och ser sig som legitima företrädare för den strövnarguriska kulturen i Palinor. Det är tveksamt om stammarna delar denna syn.

Anledning:
Klaner till stammar.

Utrensning av dödskulter

Text:
Efter att ha utbytt religiösa och spirituella idéer och koncept med de strövnarguriska Ghaerîelshamanerna gör Palinbrö- derna dödsguden till ”sin”. De västnarguriska ghaerîlklaner som snabbt anpassar sig och erkänner Etins överhöghet kom- mer rimligt undan. De klaner som fortsätter att dyrka Ghaerîl på traditionellt sätt utsätts för diverse grymma åtgärder: deras heliga män deporteras eller bränns på bål, de tvångsinterneras, eller berövas sina jaktmarker. De allra flesta ghaerîldyrkande klaner råkar mycket illa ut, även de som samarbetar får sina shamaner deporterade till Kartotum, för kontroll och idéut- byte. Utan sina religiösa traditioner förlorar många klaner sin ställning, och de som förföljts hårdast går under.
I mellantiden stärks paradoxalt nog de klaner som inte dyr- kat Ghaerîl: de ses som missionsobjekt och bemöts mer neu- tralt.

Ändring:
Efter att ha utbytt religiösa och spirituella idéer och koncept med de strövnarguriska ghaerîelshamanerna gjorde palinbröderna dödsguden till ”sin”. De västnarguriska ghaerîlstammar som snabbt anpassade sig och erkände Etins överhöghet kom rimligt undan. De stammar som fortsatte att dyrka Ghaerîl på traditionellt sätt utsattes för diverse grymma åtgärder: deras heliga män deporterades eller brändes på bål, de tvångsinternerades, eller berövades sina jaktmarker. De allra flesta ghaerîldyrkande stammar råkade mycket illa ut, även de som samarbetade fick sina shamaner deporterade till Kartotum, för kontroll och idéut- byte. Utan sina religiösa traditioner förlorade många stammar sin ställning, och de som hade förföljts hårdast gick under.
I mellantiden stärktes paradoxalt nog de stammar som inte dyr- kat Ghaerîl: de sågs som missionsobjekt och bemöttes mer neu- tralt.

Anledning:
Ändrat från historisk presens och bytt klaner mot stammar.

Utrensning av kätterier

Text:
Efter det att alla eller nästan alla klaner i Palinor formellt be- känt sig till Etin och hans solande Ghaerîel kommer det så småningom fram att det är si och så med efterlevandet av den Lysande Vägen. Många klaner har helt enkelt lagt till Etin till sin gudaskara. Enskilda Kasalherrar reagerar våldsamt, och i nuläget mullrar det om regelrätt tvångsmission och ”inkvisi- tion”. Om så sker riskerar de icke-Ghaerîeldyrkande klanerna råka extra illa ut, Ghaerîeldyrkarna ser en chans att förbättra sin skamfilade ställning på stäppen genom lite gammaldags an- giveri, och hoppas att den kommande häxjakten inte kommer att drabba dem.

Ändring:
Efter det att alla eller nästan alla stammar i Palinor formellt hade be- känt sig till Etin och hans solande Ghaerîel kom det så småningom fram att det var si och så med efterlevandet av den Lysande Vägen. Många stammar hade helt enkelt lagt till Etin till sin gudaskara. Enskilda Kasalherrar reagerade våldsamt, och det mullrades om regelrätt tvångsmission och ”inkvisition”. Om så skulle ske riskerade de icke-Ghaerîel dyrkande stammarna råka extra illa ut, Ghaerîeldyrkarna såg en chans att förbättra sin skamfilade ställning på stäppen genom lite gammaldags angiveri, och hoppades att den kommande häxjakten inte kom att drabba dem.

Anledning:
Ändrat från historisk presens och bytt klaner mot stammar.

Den nosiga prelaten

Text:
Hans höghet Rekleschau, Kerigass av Västra Nargurien, har ett knivigt uppdrag - att som renlärig präst av Lysande Vägen över- vaka Palinordens tro, uppenbara kätterier och verksamheter. Men Rekleshau är en slipad maktspelare. Under de trettiotre år han har tillbringat i det nordliga Palinor har han blivit en makthavare och en aktör att räkna med. Genom att liera sig med ordens högsta höns har han kunnat leva i relativ trygghet och fått stort utrymme för sin egen politik, sina egna intressen, samt översikt över mission, projekt och administration. Men den information och de rapporter han sänder åter till Exarken i Ekeborg är fulla av vad ordensöverhuvudena vill att han skall se och säga.
Ljusa handen, Lysande Vägens renhetsmunkar, har länge haft ett ont öga till Palinor. Att det försiggår underligheter i den avlägsna nationen har blivit en officiell hemlighet, och Ljusa Handens ledning är frustrerade och irriterade över Rekleshaus mjäkighet över en så väldigt lång tidsperiod. Därför skickar de en av sina främsta agenter, Ittur Sel, för att infiltrera och under- söka Palins Orden, och om möjligt även ställa Rekleshau till ansvars.
Ittur reser förklädd som solvandrare inför soltåget mot Ran- sard och tar anteckningar bland kasaler och tempel. En resa till den hedniska och dödsdyrkande Iirkundstammen i östra Pali- nor, vars kult fortlever med ordens goda minne, iakttas av en av Kerîgassens handgångna. Full av oråd anställer Rekeschlau en grupp äventyrande hyrsvärd att hålla ett öga på den misstänkte solvandraren. Detta vore ett lämpligt sätt att föra in rollperso- nerna i äventyret, även om de också kan inhyras av Ittur Sel.
Ittur kommer att resa till tempel, stammar, gamla kultplatser och strövnargurklaner. Han kommer att tala med solvandrare, riddersmän och bönder. Han kommer att ställa inträngande frågor, ta skisser av dödsförhärligande ornamentik och kultplat- ser, samt ständigt anteckna i sin vaxtavla. Han har även gjort sig till vän med en grupp solriddare som ridit för att ansluta till sol- tåget. Om Ittur märker rollpersonernas intresse kommer han att inviga dessa riddare i sin hemlighet och använda dem för att avsluta sitt uppdrag.

Ändring:
Hans rättrådighet Rekleschau, kerisgass av Västra Nargurien, har ett knivigt uppdrag - att som renlärig präst av Lysande Vägen över- vaka Palinordens tro, uppenbara kätterier och verksamheter. Men Rekleshau är en slipad maktspelare. Under de trettiotre år han har tillbringat i det nordliga Palinor har han blivit en makthavare och en aktör att räkna med. Genom att liera sig med ordens högsta höns har han kunnat leva i relativ trygghet och fått stort utrymme för sin egen politik, sina egna intressen, samt översikt över mission, projekt och administration. Men den information och de rapporter han sänder åter till Exarken i Ekeborg är fulla av vad ordensöverhuvudena vill att han skall se och säga.
Ljusa handen, Lysande Vägens inkvisition har länge haft ett ont öga till Palinor. Att det försiggår underligheter i den avlägsna nationen har blivit en officiell hemlighet, och Ljusa Handens ledning är frustrerade och irriterade över Rekleshaus mjäkighet över en så väldigt lång tidsperiod. Därför skickar de en av sina främsta agenter, Ittur Sel, för att infiltrera och under- söka Palins Orden, och om möjligt även ställa Rekleshau till ansvars.
Ittur reser förklädd som solvandrare inför soltåget mot Ran- sard och tar anteckningar bland kasaler och tempel. En resa till den hedniska och dödsdyrkande Iirkundstammen i östra Pali- nor, vars kult fortlever med ordens goda minne, iakttas av en av kerisgassens handgångna. Full av oråd anställer Rekeschlau en grupp äventyrande hyrsvärd att hålla ett öga på den misstänkte solvandraren. Detta vore ett lämpligt sätt att föra in rollperso- nerna i äventyret, även om de också kan inhyras av Ittur Sel.
Ittur kommer att resa till tempel, stammar, gamla kultplatser och strövnargurklaner. Han kommer att tala med solvandrare, riddersmän och bönder. Han kommer att ställa inträngande frågor, ta skisser av dödsförhärligande ornamentik och kultplat- ser, samt ständigt anteckna i sin vaxtavla. Han har även gjort sig till vän med en grupp solriddare som ridit för att ansluta till sol- tåget. Om Ittur märker rollpersonernas intresse kommer han att inviga dessa riddare i sin hemlighet och använda dem för att avsluta sitt uppdrag.

Anledning:
"Hans rättrådighet" är den korrekta tituleringen av en kerisgass (enligt vad vi spikat i LV) och den prästliga titeln stavas "kerisgass" med litet k. Ljusa Handen är ingen munkorden enligt vad vi kommit fram till (källorna var tvetydiga) utan en organisation bestående av präster vilkas verksamhet bäst och enklast beskrivs som en inkvisition.

Frankeituz II Cel af Salbad

Text:
Den regerande stormästaren och Ghaerîten av Palins orden är en stolt ädling med anor och familjekontakter som går tillbaka hundratals år och länkar honom till många av Erebs stora och mäktiga. Släkten Cel, en inflytelserik hertigsläkt i Palinor med flera förfäder bland ordens heliga döda, knöt sig för två genera- tioner sedan till den etablerade zorakiska markisätten Salbad, som har goda kontakter med flera erebiska härskarsläkter.
Frankeituz är uppväxt med livets goda, med pomada i håret och vackert ansat skägg gör han ett furstligt och kultiverat in- tryck. Den inre cirkeln, som är de verkliga härskarna i Palinor, och vars främste företrädare han är, ser honom som både en tillgång och en riskfaktor. Frankeituz skicklighet som diplomat och i att smida nya allianser är välkänd, men han är också en impulsiv och vårdslös härskare som ofta sätter ogenomtänkta planer i verket, med förrödande konsekvenser.
Det ryktas bland annat att Ghaerîten har långt framskridna planer på ett maktövertagande i västra Nargur, vilket skulle leda till ett tvåfrontskrig mot stammar i öster och Ransard i väster. På hemmaplan är den dynamiske härskaren inblandad i en långvarig blodsfejd med hertighuset Rosse, och har använt ordensstatens resurser för sina egna ändamål.

Ändring:
Den regerande stormästaren och ghaerîten av Palins Orden är en stolt ädling med anor och familjekontakter som går tillbaka hundratals år och länkar honom till många av Erebs stora och mäktiga. Släkten Cel, en inflytelserik hertigsläkt i Palinor med flera förfäder bland ordens heliga döda, knöt sig för två genera- tioner sedan till den etablerade zorakiska markisätten Salbad, som har goda kontakter med flera erebiska härskarsläkter.
Frankeituz är uppväxt med livets goda, med pomada i håret och vackert ansat skägg gör han ett furstligt och kultiverat in- tryck. Inre Cirkeln, som är de verkliga härskarna i Palinor, och vars främste företrädare han är, ser honom som både en tillgång och en riskfaktor. Frankeituz skicklighet som diplomat och i att smida nya allianser är välkänd, men han är också en impulsiv och vårdslös härskare som ofta sätter ogenomtänkta planer i verket, med förrödande konsekvenser.
Det ryktas bland annat att ghaerîten har långt framskridna planer på ett maktövertagande i västra Nargur, vilket skulle leda till ett tvåfrontskrig mot stammar i öster och Ransard i väster. På hemmaplan är den dynamiske härskaren inblandad i en långvarig blodsfejd med hertighuset Rosse, och har använt ordensstatens resurser för sina egna ändamål.

Anledning:
Stora bokstäver till små (igen, tror jag?) samt en Inre Cirkel.

Kûldkres

Historia

Text:
Det forna Kûldkres var en fristad och en smältdegel för dvär- gar från norr, öster och söder. Skyddade från regionens ogina klimat och vilda stammar av urbergets höljd frodades ett unikt samhälle. Kûlud Zur var vida känt för sin vackra, eleganta smi- des- och glasblåsningskonst, sitt stabila samhälle och sin enkla och lite fantasilösa kultur. Trots att Kûluddvärgarna sågs som anspråkslösa och ödmjuka uppfylldes de av en självsäker tros- visshet när det gällde sin egen förträfflighet och den ljusa fram- tid de gick till mötes. Som så ofta, när hybris retar gudarna, var denna trosvisshet grundlös.
När de politiska kartorna ritades om på ytan blev dvärgarna under södra Kardbergen vissa precis hur känsliga de var för skiftande handelsflöden. Visst fanns det fortfarande en efter- frågan för deras vackra mithrilsmiden och ovärderliga praktva- pen. Men de som hade resurser nog att köpa dem var avskurna genom otvättade människobarbarers inbladning.

Ändring:
Det forna Kûldkres var en fristad och en smältdegel för dvärgar från norr, öster och söder. Nordadvärgar och grynnerdvärgar levde här tillsammans. Skyddade från regionens ogina klimat och vilda stammar av urbergets höljd frodades ett unikt samhälle. Kûlud Zur var vida känt för sin vackra, eleganta smi- des- och glasblåsningskonst, sitt stabila samhälle och sin enkla och lite fantasilösa kultur. Trots att Kûluddvärgarna sågs som anspråkslösa och ödmjuka uppfylldes de av en självsäker tros- visshet när det gällde sin egen förträfflighet och den ljusa fram- tid de gick till mötes. Som så ofta, när hybris retar gudarna, var denna trosvisshet grundlös.
När de politiska kartorna ritades om på ytan blev dvärgarna under södra Kardbergen vissa precis hur känsliga de var för skiftande handelsflöden. Visst fanns det fortfarande en efter- frågan för deras vackra mithrilsmiden och ovärderliga praktva- pen. Men de som hade resurser nog att köpa dem var avskurna genom otvättade människobarbarers inbladning.

Anledning:
Tydliggöra den blandade kulturen.

Kûldkres

Konflikter

Text:
Sedan urminnes tider har Kûluddvärgarna i Kardbergen legat i långsint och blodig konflikt med traktens älvfolk. Trä och ved är en fullständigt livsnödvändighet för de avskurna grott- samhällena i den kalla norden, och alvernas skogar har därför genom århundradena blivit hårt åtgångna. En av älvfolkens egenheter är att de på grund av sitt långa liv inte glömmer så lätt, och även dvärgarna är fullt kapabla att hålla en konflikt vid liv i generationer. Kampen mellan Kûldkres och Kardalverna är i ordets rätta bemärkelse legendarisk. Kûluddvärgarnas mest prisade epos är ”Russulk”, ”Klagokrönikan” och ”Björnnatten”, alla berättelser om alvisk lömskhet, dvärgiskt mod och förrä- deri. Även i reella termer har konflikterna haft ett högt pris.
Även om inget större fältslag utkämpats så har alviska skogs- jägare tålmodigt nött ned dvärgiska konvojer och intressen, och varit delaktig i Kûldkres fall. Dessutom har konflikten ska- pat misshällighet mellan Alver och Dvärgar även långt bortom Kardbergen. Man skulle rent av kunna påstå att mycket av den misstänksamhet som råder mellan alver och dvärgar beror på svek och massakrer under denna långa fejd.
Kûldkres var ursprungligen en smältdegel för olika dvärg- klaner. Inför nargurernas expansion flyttade halvbarbariska dvärgklaner som tidigare bott i ytnära grottor och som varit utspridda över stora delar av norra Ereb samman i södra kard- bergens djupare grottor. Genom århundradena har allt ondare tider tvingat tillbaka dem djupare ned i sina djupa och svårin- tagna tunnlar i Kardbergen. När onda tider nalkas i form av al- ver, ransarder eller jättar, låser dvärgarna sina portar och göm- mer sig i Kûldkres djup. När hunger och misär hotar beger sig små grupper av dvärgar på plundringståg: stjäl boskap och mat och försvinner åter ner i jorden. Relationen mellan Kûldkres och omvärlden präglas av misstänksamhet och skärmytslingar.

Ändring:
Sedan urminnes tider har Kûldkresdvärgarna i Kardbergen legat i långsint och blodig konflikt med traktens älvfolk. Trä och ved är en fullständigt livsnödvändighet för de avskurna grott- samhällena i den kalla norden, och alvernas skogar har därför genom århundradena blivit hårt åtgångna. En av älvfolkens egenheter är att de på grund av sitt långa liv inte glömmer så lätt, och även dvärgarna är fullt kapabla att hålla en konflikt vid liv i generationer. Kampen mellan Kûldkres och Kardalverna är i ordets rätta bemärkelse legendarisk. Kûldkres[/color

[Peter]

Nyckel till kartan


1 St Palin Majorem
2 Kartotums Konvent av St Palins Orden
3 Hjältarnas hall
4 Solborgen
5 St Palins Ordens Mästerkonvent
6 Kvesurborg
7 Höga Sols mur
8 Leoniés bastioner
9 Kerigassresidenset
10 Det fria konventet av Solbröder
11 Odomunkarnas församlingshall
12 St Grammios portella
13 Skatthuset
14 Silverporten
15 St Tedoceiiporten
16 Höga läget
17 Stadsläget
18 Uluaternas läge
19 Kopparporten

[Mikael]

Jag är inte helt på det klara hur Palinor handlade förr och hur detta avbröts av Ransard. Var det så att man tidigare handlade via Trasimo, Nida, Jorpagna, Kopparhavet, vilket sinade när Ransard erbjöd handel via sina hamnar till Kopparhavet? Har jag förstått det rätt?

[Peter]

Jag är inte helt på det klara hur Palinor handlade förr och hur detta avbröts av Ransard. Var det så att man tidigare handlade via Trasimo, Nida, Jorpagna, Kopparhavet, vilket sinade när Ransard erbjöd handel via sina hamnar till Kopparhavet? Har jag förstått det rätt?

Jag tänkte nog snarare via Ljusna, Mirel och vad som nu är södra ransard

[birkebeineren]

Kolla: viewtopic.php?p=32767#32767

[Fafnir]

Jag gör mina korrigeringar så här. Försöker ändra så lite som möjligt i texten och kommer endast med förslag.

Förstasidan

Fafnirs namn saknas som illustratör.

Tackar
Dödriddaren på kartan är Delanoir va? Då borde han också creddas.

[birkebeineren]

Kolla: viewtopic.php?p=32767#32767

Kombinerad med: viewtopic.php?p=32767#32767

[Peter]

Fafnirs namn saknas som illustratör.

Enbart eftersom jag skrev tackskriften innan jag fått dina grymma bilder!

[Mikael]

Tack Birke!
Sitter med korren, men har för vana att inte lämna ifrån mig duttar så det kommer när hela texten gåtts igenom.