Felicien

[Fraxinus]

Hmm....även ett lätt rustat kavalleri borde ha någon form av skydd på benen exempelvis remskenor. Och jag gissar att när du pratar om ringbrynjeharnesk menar du de facto ringbrynjehaubergon (skydd överarmar, bål, bröst, rygg och övre delen lår?

Personligen skulle jag föredra en brigantin-harnesk (skyddar ungefär samma delar som ringbrynjehaubergon) över en vadderad tygrock (en gambeson). Men ringbrynja får väl duga.

(Haubergon = rustning påminnande i utseende om en kortärmad rock/tunika)

[birkebeineren]

Innan ni nu fördjupar er i tolanerfurstarnas rustmästeri (vilket jag gissar att ni gör och som jag då vill passa på att säga är mycket interessanta och upplysande att läsa ) ställ er då frågan igen om vilka dessa ädlingar av jorisk blod egentligen är och hur deras situation i Felicien under kimzonsk styre ser ut.

Vi vet inte så mycket om tolanerna utan att de är Feliciens urbefolkning och fanns här före kimzonernas ankomst för endast 600 år sedan. Före det var de ensamma herrar (tillsammans med svartfolken) på södra Tolan och som så många andra folk kring Kopparhavet ättlingar av den joriska kulturen. Jorer alltså, än i dag, och med band till många andra länder och folk som inte kimzonerna nödvändigtvis har något gemensamt med. Under århundradena sedan Kalameikos landsteg med sitt skeppsfolk har tolanerna bevarat, åtminstonde centrala delar, av sin egen kultur och med varierande framgång kämpat mot kimzonerna för att behålla sin självständighet. Fortfarande är vissa tolanska furstendömen i praktiken utanför kimzonernas kontroll och konflikter med vapen i hand är ständigt återkommande.

Dessa två saker, tolanernas band till det joriska och därigenom övriga joriska folks teknologi och organisationsformer samt det faktum att de åtminstonde delvis kan hävda sin styrka militärt gentemot de mäktiga kimzonerna, borde spela in när katafrakter (de är förmodligen endast en handfull Rubicon! ), ryttarmän och liveget fotfolk utrustas.

[Rubicon]

Ja jag har faktiskt tänkt på detta hur Tolanfurstarnas teknologi har utvecklats och bevarats. För mig har tankarna gått att Felicierna har i princip lyckas kapa de flesta handelsband Tolanerna har haft med de sina västjoriska släktingar vilket medfört en teknologisk stagnation och att Tolanfurstarna har sökt handelskontakt med Krun och tagit inflytande därifrån. Om vi ska söka en europeisk motsvarighet tänker jag mig 1100- och 1200-talets Armenien, alltså en blandning mellan öst och väst.

Vad gäller Tolankavalleriets rustningar ser jag dem gärna med väldigt stor individuell blandning, en total avsaknad av uniformitet. Brigantin, ringbrynja, lamell och jazeraint är alla möjliga tycker jag.

[birkebeineren]

Letar saker att använda i en beskrivning av Elikon och hittar samtidigt följande om Tyros:

Stamfurstarna
För varje stam finns också en ärftlig Stamfurste. Dessa var tidigare i felicisk historia långt mäktigare och självstyrande än vad de är nu därav namnet Furstens Skeppsråd. Under perioder fram till 200-talet e.O. var de i praktiken självständiga och ledde sina skeppsråd efter eget huvud och därefter var de bundna till kungen på ett feodalt vis. Gradvis har kungens och småkimzonernas makt stärkts och efter det feliciska inbördeskriget (570-578 eO) har alla stamfurstar säte i Tyros där de fungerar som en som en sorts hovadel och ofta innehar höga administrativa positioner och sitter i Det Kungliga Skeppsrådet. I praktiken innebär deras poster i Tyros utanför de starkt befästa stamsätena också att de är en sorts gisslan.

Det Kungliga Skeppsrådet stiftar rikslag, ansvarar för rikets civila styre och bestämmer över krig och fred. Rådet består av de nio stammarnas nio åldermän, de nio stamfurstarna samt Feliciens monark. Åldermännen har en röst var, stamfurstarna en var och monarken nio och rådet har således 99 röster (81+9+9). Monarken är rådets ordförande och är den som leder genomförandet av rådets beslut. Det Kungliga Skeppsrådet utser flera viktiga administrativa poster som kungliga koloniers guvernörer, ambassadörer till tolanerfurstarna och främmande makter, riksskattemästaren, rikshovmästaren, kungliga uppbördsmän hos stammarna, m.fl. Militära poster som Storamiraler, Marinkårens och Havskårernas regementschefer etc. utnämns direkt av monarken. Det Kungliga Skeppsrådets magnifika rådhus upptar ett helt kvarter i Tyros och är rikt smyckat med friser och målningar som avbildar episoder ur Kalameikiden och Stammarnas och Husens hjältesagor.

Skeppsvarv
Skeppsvarv kallas på feliciska för neorion. De kungliga skeppsvarven i Tyros, Darition och Caraidon är speciellt kända och kapabla att producera galärer i rask takt. De kungliga neoriorna är kombinerade med cothoner och bildar tillsammans dedikerade befästa militära hamnar med tillhörande varv.

Hantverk
...
Feliciens främsta hantverksstäder är Sidon och Tyros. Den första av tradition och den andra pga av att många hantverkare lockas till staden då hovet, stamfurstarna och rådsäldstena som residerar där låter sig nöjas enbart av det bästa. En sidonsk specialitet är glashantverk och en tyrisk är purpurfärgning.

Legoförband
Felicierna har också de senaste åren börjat rekrytera grupper av jordukaerler som framförallt används som livvakter och som stormtrupper. Jordukaerlarna i Felicien leds av Aelfwine Korp och Rikissa Korp, syskonbarn till Kung Elfhelm Korp av Jorduashur. Rikissa Korp är gift med Prins Mahariolon. Detta har lett till att Felicien och Jorduashur, det långa avståndet dem emellan till trots, har utvecklat goda relationer och jordukaerlerna kallar Tyros för Hwitgaard, Den Vita Staden, och Felicien för Katlon, Kattlandet.

Stämningsbild: Relief från Kalameikos och Elissas mausoleum i Tyros. Motivet visar Kung Kiolomon och Prins Kalameikos och är huggen i en äldre kimzonsk stil.

[birkebeineren]

Hittade denna information om Tolanerfurstarna i en gammal forumstråd som väl borde varit wikifierat. Idram och Amarna verkar vara de mäktigaste.

Under erövringen grundades de nio kimzonska stammarnas huvudstäder: Sidon, Elikon, Perdanos, Darition, Arados, Ehram, Ingor, Assabanik, och Mafor. Tyros är konungastaden som tillhör alla kimzoner och ingen. Kimzonernas välde sträckte sig dock inte långt in i landet ännu. Inlanden tog generationer för de fåtaliga kimzonerna att erövra och många tolanska och efariska hövdingar underkastade sig frivilligt det kimzonska oket. Än idag är den kimzonska befolkningen koncentrerad kring de ursprungliga stamsätena.

De hövdingar som underkastade sig blev direkt bundna till den kimzonska kungamakten i ett närmast feodalt fördrag där de blev tributskyldiga och skyldiga att ställa upp stridande förband för den kimzonske kungens räkning. De mäktigaste tolanerhövdingarnas titel kom att bli Furste och de är inom sina furstendömen självstyrande och har egna tolanerhövdingar som vasaller.

Vissa av dessa tolanska hövdingar är maktfaktorer lika starka i Felicien som de kimzonska stamfurstarna. De mäktigaste tolanerfurstarna är Furstarna av Idram och Amara. Den sistnämnde fursten kom inte under stabil kimzonsk hegemoni förrän under det Felicisk-Berendiska kriget. Tolanerfurstarna är feliciens enda inhemska källa till tungt kavalleri av post-jorisk snitt. Fursten av Amara, som kontrollerar det enda säkra passet över Erbulasbergen, har också ställt ett kompani mycket skickliga långbågsskyttar till konungens förfogande.

Hövdingadömen som erövrades "med spjut och åra" förlorade all självständighet och deras land och folk delades ut till de kimzonska stammarna och husens stridsmän för deras försörjning. Dessa småtolaner som de kallas är inte slavar och har ett grundläggande lagskydd, men är bundna till jorden och möjliggör den kimzonska medel- och överklassens fokus på krig, handel och administration.

[birkebeineren]

Kartändringar Felicien

http://i577.photobucket.com/albums/ss21 ... atser2.png

Snälla Spelknepe!

[Spelknepe]

Absolut, men varför är kartorna så små. Jag ser inte vad det står på vissa ställen! :/

[Fraxinus]

Ja jag har faktiskt tänkt på detta hur Tolanfurstarnas teknologi har utvecklats och bevarats. För mig har tankarna gått att Felicierna har i princip lyckas kapa de flesta handelsband Tolanerna har haft med de sina västjoriska släktingar vilket medfört en teknologisk stagnation och att Tolanfurstarna har sökt handelskontakt med Krun och tagit inflytande därifrån. Om vi ska söka en europeisk motsvarighet tänker jag mig 1100- och 1200-talets Armenien, alltså en blandning mellan öst och väst.

Vad gäller Tolankavalleriets rustningar ser jag dem gärna med väldigt stor individuell blandning, en total avsaknad av uniformitet. Brigantin, ringbrynja, lamell och jazeraint är alla möjliga tycker jag.

Låter bra tycket jag. Favorisera gärna brigandinet om du vill ha lite österländskt stuk på helheten.

[birkebeineren]

Det är DrHus som gjort kartan men den kanske blir mera tolkningsbar om de nya platsnamnen bifogas. Merk att han gjort en ändring från platskartan här till den jag linkade (rörde sig om Daritions placering). Lägger in den nya i hans inlägg.

Här kommer två kartor:
http://i577.photobucket.com/albums/ss21 ... atser1.png (gammal version. /Birke)

( http://i577.photobucket.com/albums/ss21 ... atser2.png (ny version. /Birke) )


http://i577.photobucket.com/albums/ss21 ... lonier.png

Samt en lista över platser som inte omnämns i EA-boxen utan är nya kreationer. De mindre röda prickarna har jag satt ut för att markera platser som ligger så pass strategiskt att de borde vara bebodda. Det kan vara vad- eller broställen, vägknutar, småstäder, hamnar för Feliciens galärflotta, fyrplatser, tempel, fort eller kombinationer av dessa funktioner. Jag hade tänkt låta dem förbli anonyma.

I felicienwikin finns redan flera kolonier beskrivna (Smaluggerna, Oposerkusten, Caraidon, Porto Horyni) och de nya kolonierna ska inte stå i konflikt med dem utan fungera kompletterande.

Saroniska näset
Näset mellan Kritos och Pelenos kallas Saron. Vid dess smalaste ställe, ca 4 mil, byggde tolanerna redan innan den joriska erövringen en kalkstenslagd väg där lättare skepp kunde släpas från Koalint till Österbukten. Vägen var igenväxt och obrukbar när kimzonerna anlände men återställdes till brukbart skick under 100-talet eO. Skeppsvägens mynningar är starkt befästa av kungliga fort bemannade av den feliciska marinkåren. Sarons skeppsväg är av stor strategisk betydelse för Felicien: den möjliggör snabb, ungefär fyra dagar, förflyttning av lätta galärer från Koalint till Österbukten. I fredstid används den också av kustskeppare som gladeligen betalar tullavgiften för att bespara sig hela seglatsen kring Pelenos. Tyngre galärer och stora handelskepp kan inte förflyttas över Sarons skeppsväg. Det feliciska riksrådet diskuterar återkommande byggandet av en kanal mellan Koalint och Österbukten men har ryggat bort från de gigantiska kostnaderna.

Mafor
Mandelordens basilika är Feliciens största bibliotek och främsta utbildningsanstalt av joriskt snitt.

Amara
Amara är det största tolanska furstesätet och staden är känd för sin skönhet. Byggd i vit kalksten på en klippa över den brusande floden Arantes är staden omgiven av vin, aprikos- och äppelodlingar. I stadens yttre omgivningar finns också ett blomstrande kulligt busklandskap där örter skördas, bin sköts och får och getter betar. En liten grupp halvlängdsmän har bosatt sig i Amara där de livnär sig på fruktodling, likörframställning och handel med sina tobaksodlande kusiner på den berendiska sidan av Erbulas. I Amara görs också det röda Amarantervinet vars fylliga smak är ett resultat av en blandning mellan den joriska zyrahdruvan och den kimzonska zibibbodruvan.

I furstendömets bergstrakter finns ett av få åretruntöppna pass över Erbulas och redan det Joriska Imperiet anlade sin härväg här och på dess grund bygger den nuvarande vägen. Längs vägen genom passet finns härbärgen av olika slag på ca en dagsmarschs avstånd från varandra. Passet är starkt befäst av såväl Felicien som Berendien framförallt som skydd mot varandra men även från Erbulas stridbara svartfolk vilka ofta attackerar de multåg som sköter handeln mellan Kritos och södra Berendien.

Philas finger
Finger är på feliciska en eufemism för det erigerade manliga könsorganet. Detta torde räcka som förklaring på denna kraftiga och långsträckta halvös namn.

Kap Kalameikos
När Kalameikos och hans följare korsade det Saroniska näset för sin första kampanj mot Gerdikkarkipelagen reste de på denna höga udde ett tempel till Paridon på det att han skulle välsigna dem med det kimzonerna kallar "galärväder": lätta brisar och låga vågor. Kring templet finns idag en mindre stad och prästerna här anses vara goda väderspåmän, vågtämjare och vindmakare

Idhram
Detta tolanska furstendöme är beläget vid ett av få berg i Felicien som är rika på malm. Här utvinns silver, bly och järn. Fursten av Idhrams inflytande är kännbar tom i Tyros tack vare frukterna från sitt stora silvermyntverk.

Assabskogen
Denna skog är Feliciens största och förklaringen till Assabanikinvånarnas rykte som Feliciens skickligaste skeppsbyggare. Skeppsbyggmästare från Assabanik rekryteras ofta till Tyros kungliga varv. Assabskogen var en gång bebodd av en stam skogsalver. Dessa är dock sedan länge besegrade och förjagade även om ryktet säger att skogs- och flodandar på natten hemsöker denna skog.

Kopeossjön
Denna sjö är Feliciens största och sägs vara föbunden med Kopparhavet via underjordiska kanaler. Hur skulle annars de rikliga bestånd av ål och nors kunna fiskas i sjön? Växtligheten runt sjön är lummigare än på många andra ställen på Pelenos och sjön är mycket rik på fågelliv. Norra delen av sjöns kuster och des omgivningar tillhör en tolansk furste som är vasall till den feliciska kungen. Han eller hon kallas "Sjöfursten" eller "Sjöfurstinnan".

Dohrisjön
Denna sjö anses vara helig för den tolanska vishetsguden Amçi, hans gemål fågelgudinnan Azgigal och deras dotter, mångudinnan Lavini. Denna triad dyrkas av den lilla tolanska tempelstat vars säte ligger vid sjöns sydöstra strand. Sjön är rik på karp, barb och en uppsjö fåglar.

Derk
Denna stad styrs av en efarisk hövdingaätt som är vasaller till Feliciens kung, de s.k. Deyerna av Derk. Staden befolkas framförallt av efarer och är även arkitektoniskt mycket efarisk till sin karaktär. Derk har, tillsammans med de många efariska slavarna och efariska frigivna, varit en stark faktor i den efariska komponenten av den feliciska kulturen. I stadens omgivningar, och annorstädes på södra Pelenos, odlas typiska efariska grödor som gulris, bananer, tobak och bomull.

Arados
Arados är ett av kimzonernas nio stamsäten och ligger på en ö i floden Kebirs mynning. Staden är känd för sin täta och höga bostadshus som liksom den i Tyros och Sidon bildar sk "öar" på upp till sex våningar. I Arados ligger ett renommerat Paridontempel vars präster är specialister på att tämja de hippokamper som lever i Aradosbukten och som också leder den rituella hippokampjakt som genomförs varje vår och färgar buktens vatten röda.

Anatid
Denna den östligaste av alla klippöar i Gerdikkarkipelagen är bebodd av en sekt vita ankor. Ankprästerna här sköter om den orakelanka som lever i en svavelosande grotta på ön och uttolkar dennes extatiska tjattrande. Ett av det sista orakel som varje orakelanka levererar är att peka ut det ägg som innehåller han av gudarnas utvalda ersättaranka.

På ön finns också en mindre grupp lekankor som fiskar, plockar orselj och dyker efter purpursnäckor. De röda, violetta och lila färgor som produceras används till att färga prästernas och oraklets fjäderskrudar.

Ön besöks då och då av sjöfarande i jakt på vetskap om den gudomliga viljan. Besökarna består av flera nationer och folkslag, ibland tom av svarta ankor. Vapen är förbjudna på ön och av någon oförklarlig anledning har den aldrig plundrats av vare sig pirat eller orch.

Meninx
Denna ö ligger utanför Tigranes nordvästra spets och är helt täckt av fruktträdslundar. I mitten av ön skall enligt legenden en fallande stjärna ha slagit ner och denna skall fortfarande spridda den hetta som gör att felicierna i centrum av ön kan odla balsambusken vars kåda är mycket väldfoftande. Resten av ön är nästan helt täckt av olivträds- och dadelpalmslundar. Meninx avträddes av Tigranes till Felicien som där bygger en kolonist- och garnisonshamnstad som kallas Ibusos.

Pallanx
Pallanx är en mindre ö väster om Meninx. På ön odlas framförallt zibibbovindruvan från vilket de feliciska kolonisterna tillverkar det söta russinvinet Passos. Längs öns vita stränder lägger sköldpaddor ägg och sköldpaddsfångst är också en viktig syssla för kolonisterna. Ön avträddes av Tigranes till Felicien som där bygger en kolonist- och garnisonshamnstad som kallas Scauron.

Barakat
Barakat är en mycket liten ö väster om Pallanx. Ön domineras av en liten men starkt befäst felicisk bosättning, Karbarakos, som varit i felicisk ägo sedan 200-talet eO. I vattnen kring Barakat dyker felicier efter en röd korall som slipas till sigill och små dekorativa smycken i form av blommor, kaméer och figuriner.

Även information från geografidelen i wikin:

Kritos
Denna delen av Felicien söder om Erbulas ligger i regnskugga och landskapet är kuperat och kalkrikt förutom de smala kustremsorna som är gammal havsbotten. I det kalkrika och regnfattiga Kritos odlas vinrankor på terrasserade norrsluttningar och olivträd och andra fruktträd på sydsluttningarna. Fläckvis finns bördigare jordar som ursprungligen var skogbeklädda med kritosek, äkta kastanj, valnötsträd, pinje, pelenostall och cypress, men som nu ofta är uppodlade. Där odlas vete, korn och kikärtor samt rotfrukter, grönsaker och rikligt med fruktträd.

Kustslätterna och floddalarnas ler- och slamjordar odlas intensivt och här är också befolkningstätheten som störst. Landskapet är här ett utpräglat odlings- och kulturlandskap med mycket lite "vildmark". De platta kust- och floddalsslätternas ler- och slamjordarna är de enda i Felicien som är lämpligt för storskalig odling av vete och korn.

I de inre av Kritos, där kalkklipporna ofta går i dagen, går det knappt att odla utan får och getter vallas i det buskbeklädda landskapet. Varje vår blommar busklandskapet upp med sprakande färgprakt och de tolanska herdarna bedriver här också biskötsel samt skörd av aromatiska, dekorativa och medicinska löv, frukter, blommor och örter. Bland buskar och blommor bör nämnas kritosekbuskar, terebint, en, sumak, philasbröd, myrten, felisleka, cypress, laviniros, lager, styrax, oleander, jasmin, stjärnlilja, kaprifol, järnek, farkhonemon, rosmarin, fjäderlavandula med flera.

Erbulasbergens lägre nivåer är klädda i ek-, kastanj-, valnöts- och bokskogar där tolanerna låter svinen böka och vars frukter och virke är värdefulla, i mellannivå växer rikligt med asp, cembatall, erbulasgran, cypress och terebint och över trädgränsen finns buskiga bergsängar med rikt sommarbete. Erbulas toppar, som kan sträcka sig 3500 meter över havet, är klädda i ständig snö. De tre större floder som rinner genom Kritos är alla födda ur Erbulas och vårens smältande snö då floderna forsar. Floderna heter, från väst till öst: Eleutheros, Afaka, och Arantes. Under högsommaren är floderna nästan uttorkade och när höstregnen kommer strömmar floderna åter om än inte lika starkt som om våren. Detta gör sammantaget att floderna är svårnavigerade, det finns också flera vattenfall, och flodtrafiken är inte så intensiv. Mindre flodbåtar kan ändå synas på dessa floder nära de vassrika mynningarna och i Arantes kan små båtar under goda förhållande ta sig ända upp till Amara. Timmer flottas också ner till kusten efter att ha dragits av oxar från Erbulas sluttningar till floderna. Sammantaget är dock floderna viktigare som bevattningskällor än transportleder.

Pelenos
Nordvästra Pelenos söder om Koalint är regnrikare än övriga Felicien och den mycket smala kustremsan är intensivt uppodlad och terasserad. Östra Pelenos är något torrare och den mest skogrika (kritosek, pelenostall, terpentintall, cypress, valnöt, kastanj) delen av Felicien. Här finns också flera sjöar som är rika på ål, nors, brax och barb. Pelenos sydkust är torr och tättbebodd enbart längs floddalarna där konstbevattning tillåter intensiv odling. Det finns tre viktigare floder på södra Pelenos: Kebir och Senir som mynnar i Arados bukt och Lotanan vars södra arm leder till Derk och den östra till Assabanik. På södra Pelenos finns också två större och grunda laguner vars salthalt är högre än det bräcka östra Kopparhavet och ur vilka felicierna utvinner salt i stora saliner.

I Pelenos berg växer den endemiska tempelcedern, ibland kallad kungssceder, som prisas högst av Kopparhavets skeppsbyggare. Kungsscedern är stark som ek, lätt som fur och dess kådrika virke avger en rik doft som sägs vara hälsobringande och sant är att roddare på skepp byggda av kungscedern blir sjuka mindre ofta.

Pelenos flora och fauna är är i övrigt snarlik den kritosiska, men det efariska inslaget är starkare i odlingen.

[birkebeineren]

Lite förvirrande kring Daritions placering. Så här föreslår jag:

Darition vid den söderutvända viken
Ityke (stamfäste) vid den nordvästvända viken

[Spelknepe]

Uppdaterad karta!

[Rubicon]

Möjlig inspiration för Havskårens hamn i Darition? Eller Hamnen i Tyros?
http://1.bp.blogspot.com/_MTeoymf-ahw/T ... bour+2.jpg

(Karthagos militära hamn)

[Alendor]

Möjlig inspiration för Havskårens hamn i Darition? Eller Hamnen i Tyros?
http://1.bp.blogspot.com/_MTeoymf-ahw/T ... bour+2.jpg

(Karthagos militära hamn)

Vackert!

[birkebeineren]

Känns helt rätt för Felicien.

Darition har redan sin geografi given från KK-modulen men gärna Tyros om det funkar för Mikael som skriver om staden. Annars Sidon förslagsvis?

[Mikael]

En modern anlagd hamn av yngre snitt, Sidon kanske. Mycket snygg och väldigt felicien.