Klomellien

Samlingsplats för alla länder och platser
Torquemada
Barbisk Hövding
Inlägg: 1165
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada »

MELORGHS MAKTER DEL 6
DEN OKÄNDE SKAPARGUDEN

Melorghs befolkning tillskriver sina gudar stor makt och ett väldigt inflytande över deras liv. Samtidigt är de medvetna om att deras gudar råder över ganska små domäner. Den Store Puki härskar över stadsplatån, den Gyllene Ogim styr melorghiernas lycka och välstånd, och Nerxim, Syster Död, hjälper de döda in i dödsriket. Melorghierna inbillar sig dock inte, till skillnad från många andra människor över hela Altor, att just deras lokala gudar råder över hela världen. Nerxim hjälper dem, och sannolikt bara dem, över dödens flod. Puki har inte mycket makt i Magilre (om du inte befinner dig djupt under marken).

Eftersom melorghierna erkänner nästan alla gudar som verkliga och närvarande, så är de mycket noga med att ta reda på vilka gudar som härskar i ett nytt land eller en ny stad, och vilka regler som måste följas. Exempelvis kan nämnas att melorghier som besöker Addiaska uppvisar alla de yttre tecken på fromhet som även en mycket nitisk medlem av den Ljusa Handen kan begära, och att de besöker soltemplet i tid och otid – detta utan att nödvändigtvis tillbe Etin hemma i Melorgh. Detta är en av anledningarna till att melorghierna inte tycker om att lämna sin stad, och är absolut livrädda för att resa till helt främmande länder – man ger sig ut på okänt vatten i mer än en bemärkelse (kustens namnlösa havsgudar ses för övrigt som sällsynt kaotiska och farliga. Det enda effektiva skyddet man har hittat är att färdas i sällskap med yolevitiska sjömän, som måste besitta någon sorts hemlig helighet, trots sitt vanvördiga språk). Samtidigt tycker man om att importera nya gudar. Visserligen trasslar det till saker och ting, men staden får mer gudomligt beskydd. Gudar som Etin, som styr över så stora delar av världen, eller Aesir, som inspirerar så många framgångsrika krigare, är särskilt intressanta.

”Allting kommer någonstans ifrån” säger Erebs lärde, och ”Allting kommer från en gudom” säger melorghierna. Melorghierna frågade sig för länge sedan varifrån gudarna själva kom. Under Melorghs Fördärv fick de högst påtagligt lära sig att det fanns andra naturlagar, andra verkligheter, andra världar och andra dimensioner. Vissa av gudarna är ju praktiskt nog ordnade i strukturerade familjer med familjeöverhuvuden, och melorghierna känner till ett flertal utländska skapargudar. Existensen av flera skapargudar har dock fått dem att dra slutsatsen att någon måste ha skapat skapargudarna, och eftersom det finns flera dimensioner måste det förmodligen finnas flera skapare av skapargudar – som i sin tur måste ha skapats av någon. Vid det här laget har melorghiern fallit ihop på marken med händerna för ögonen och darrar som ett asplöv. Tanken på hur STORA gudar det finns i Multiversum är en skrämmande tanke för de gudfruktiga. Någonstans över allting annat måste det finnas en ursprunglig Skapare. Melorghierna hoppas att denne Skapare aldrig skall lägga märke till Melorgh, Klomellien, Altor, Multiversum, eller ens existensen av något annat än sig själv. De skulle be ivrigt för den saken, om de bara vågade. Skaparen kanske lyssnar, och det vill de inte att han gör. De hoppas att andra folk är lika kloka, men berättar inget för dem, i händelse de skulle väcka en ödesdiger nyfikenhet i främlingars hjärtan.

Den Lysande Vägens missionärer skrev i början smått lyriska brev hem till exarken när de fick höra talas om Melorghs okände Skapare (det tog flera decennier innan någon berättade för dem om Skaparen, och personen ifråga ångrade djupt att han råkat nämna det som inte får nämnas). Skaparen var förstås Etin, och så fort melorghierna förstod det skulle staden vara vunnen. Melorghierna älskade att höra om Etins makt och barmhärtighet, men talet om honom som alltings skapare fick de Etinstrogna att skälva i bänkraderna. Hur kunde en så god och begriplig gud ha skapat allt? Ingenting i världens tillstånd tydde på att Etin skulle kunna vara ytterst ansvarig, oavsett vad den där slemmige Hemaquiel försökte sig på. Även de troende mumlade att ”himlen är större än solen” och kallade Etin för ”Skaparens snälle lillebror”. Sedan dess har många omfamnat tron på Etin som Alltings Skapare, men gammal tro sitter djupt i Melorgh, och man undviker liknelser som ”Solen är Etins öga, och genom den tittar han in i världen”, om man inte vill att nya proselyter skall svimma under predikan.

Med jämna mellanrum dyker det upp profeter som säger sig tala för Skaparen, men melorghierna slår antingen ihjäl dem eller håller för ögon och öron och börjar sjunga böner till Ogim. Mästertjuven Uttrick Knivfinger från Mercana, som just blivit påkommen med att plocka rubiner från Ogims tempelvägg, försökte sig en gång på att spela profet för att komma undan templets vakter. När han sade att han var Skaparens utsände vågade ingen ens röra vid honom, och han återvände oantastad till Mercana. Där fick han en dolk i magen av sin egen arbetsgivare, som via flygödla fått ett attraktivt erbjudande av Pukis överstepräst Vorgal Voosch, som i Gudarnas Råd sagt att ”den som misstänks vara Skaparens profet kan inte tillåtas leva”. Som alla vet bär dock Uttrick en kudde i magtrakten för just sådana eventualiteter, och han lurade ännu en gång både döden och sin arbetsgivare. Ingen fångar Uttrick, och om jag får veta vilket namn han arbetar under nuförtiden skall jag berätta det för er.

Bara en annan kult i Melorgh förknippas med Skaparen, och det är Ögats mystiker. Det finns de som misstänker att dessa magiker har färdats genom Melorghs halvöppna dimensionsportaler och lyckats lista ut vem Skaparen verkligen är, och att de förstår hans sanna natur. Dessa spekulationer har bara ökat skräcken för de vitklädda, till den grad att man inte vågar angripa dem av rädsla för att de ska vända hela verkligheten över ända.

Under sömnlösa och svettiga nätter föddes i Melorgh tanken att Skaparen, inte den Ytterste Skaparen, utan bara Altors Skapare, eller kanske Altors Skapares Skapare, står med ryggen vänd mot världen.

”Himlen är Skaparens rygg” kan en moder viska till sitt barn ”men en dag kanske han vänder sitt ansikte mot oss. Ett jättelikt och fruktansvärt ansikte, och den dagen dör vi alla.”

Eftersom gudarna är så skräckinjagande och svåra att begripa sig på så måste den som har skapat deras skapare vara så obegriplig och fasansfull att blotta åsynen kommer att driva alla som ser honom till vansinne eller utplåna dem omedelbart. Även om så inte vore fallet kommer Skaparen förmodligen att utplåna världen av misstag, då den inför hans väldighet inte kan vara mer än en boll eller ett mynt eller ett spelkort för honom (beroende på hur man tror att världen ser ut). Denna tro på Skaparen som en FYSISKT väldig gud finner många melorghier särskilt skräckinjagande – även om prästerna tror att Skaparens natur är sådan att mänskliga mått är irrelevanta. Om Skaparen däremot lägger märke till världen innan han förstör den av misstag, så kommer han säkert att förstöra den för att han är missnöjd med den. VARFÖR han är missnöjd med den kan ingen hoppas att ens förstå. Och även om det ofattbara inträffar, och människorna inte dör, kommer Skaparen, som är hundra gånger mäktigare än den grinige Puki, säkert att vara hundra gånger mer krävande och oresonlig än Puki. De kommer att tvingas gräva floder och resa bergskedjor till hans ära. De kommer inte att få äta något annat än peppar, och de kommer bara att få ha sex en gång om året – och förmodligen med ransardier!

Det enda man kan göra är att försöka låta bli att tänka på eländet, och Melorgh erbjuder trots allt många kulter som vill fylla den oroliges tid och tömma hans pung.

Och långt borta, i en lummig dal på östra Saphyna, konstaterade Melealina att melorghierna besatt stor vishet i sin dårskap.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Torquemada skrev:Kustförsvar, hm. Addiaska fanns inte på den tiden, Nekropolis var mest ett hål i marken, Melorgh låg uppe på sin platå (ganska säkert) och Mercana kunde luta sig mot Magilre innan splittringen. Plundringar var väl ändå vanliga, kan jag tro, men Nekropolis hade inget värt att ta på den tiden. Jag har inte tänkt igenom hur Yolev kan ha försvarat sig, men de skall ju vara de bästa sjömännen i landet, så lite motstånd mot piratflottorna kan de ju ha bjudit. Nya Arno är jag än så länge helt ointresserad av. Måste väl läsa mer om Caddo...
I Klomellien finns vid perioden 700-500 fO en jorisk provins som egentligen är i två delar med kontroll över kusten men mindre kontroll av inlandet. Provinsen ingår efter Konfluxen i det Kontinental Joriska Imperiet som levde kvar ett par sekel efter 3K.
Från wikin
800 talet f.O.
Joriska fiskare från Mirellien bygger upp en bosättning längst in i viken mellan Aidne och Drylo. Området är undanskymt och lämnat i frid av svartfolken från inlandet. Kejsarmakten bryr sig inte om utvandrarna.
711 f.O.
Från Aidne skickas legioner sjövägen in i södra Drylo för att få kontroll över regionen och säkra handelsvägarna. Med utgångspunkt i den joriska fiskarkolonin grundläggs Drylo Iolevatica. Svartfolk och sydnarguriska stammar hindrar dock en större utvidgning av provinsen.
621 f.O.
Från Magillia i norr leder jorerna en erövring in över Ishnaslätten. Svartfolken flyr upp i bergen där de drabbar samman med det mäktiga dylerfolket.
620 f.O.
Staden Catonave vid Maureflodens mynning styckas av från Magillia och blir huvudstad i en ny provins kallad Mercana. En kolonisering av det tidigare svartfolkshärjade landet inleds.
"Snart" kommer jordernas kolonisering presenteras.
Torquemada
Barbisk Hövding
Inlägg: 1165
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada »

Påminn mig: vilka är dylerna nu igen (jag är usel på mänskliga raser/folkslag)?

Catonave, det måste alltså var långt innan Mercana delas i Cvyrdo och Mercana? Hur länge hängde det namnet med?
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2427
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Inlägg av gtjorgo »

Dylerna är ursprungsbefolkningen i klomellerberen, dvs bergen mellan klomellien och magilre. Det har talats om att de även skall finnas dyler bosättningar i Hisskov och att ätten Cudda (hoo'Cuddite på Dyliska?) från Triska skall vara uppblandad med dyler.
Har du Magilre-boken står lite om dem där.
Torquemada
Barbisk Hövding
Inlägg: 1165
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada »

Ach nein, just den boken skaffade aldrig någon i sällskapet.
Torquemada
Barbisk Hövding
Inlägg: 1165
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada »

MELORGHS MAKTER DEL 7
TRÖSKELTROLLEN – HEMMENS VÄKTARE

Det är lätt att tro att Melorgh inte innehåller annat än tyranniska, underliga och rent livsfarliga gudar, men så är inte fallet. Tröskeltrollen är goda andar som vakar över melorghiernas hus och skyddar dem mot tjuvar och andra inkräktare. Man föreställer sig att tröskeltrollen virvlar runt i luften och letar efter någonstans att bo. Hittar trollet en avbild som påminner om det självt på den övre insidan av en dörrkarm, så känner trollet sig inbjudet, flyttar in i huset, och gör det till sitt hem.

Trollen har stora, okroppsliga luftklubbor, som de slår i huvudet på alla ovälkomna gäster. Skulle situationen bli riktigt farlig så kan trollet ta fysisk gestalt för att försvara sitt hus. Trollen ser ut som resar och troll gör mest; stora, groteska och illvilliga. Man föreställer sig också att trollen är ganska korkade och lättlurade, men i en stad av allseende och hämndlystna gudar ökar det bara på deras charm. Rokims tillbedjare har en kort ramsa som de hävdar söver ner trollen innan de bryter sig in i ett hus.

Tröskeltroll är lätta att hålla på gott humör. Allt man behöver göra är att torka sig om skorna och buga för deras avbild när man går in i huset. Skulle man glömma bort att buga sig kan man alltid avvärja trollets vrede genom att lägga extra kol eller ved på brasan, så att trollet får det varmt och gott. Andra saker att komma ihåg är att trollen tycker om tjocka, bastanta dörrar och ordentliga väggar. De tycker inte om att bli lämnade ensamma, men detta är sällan ett problem i Melorghs storfamiljer. Vill man hjälpa trollet att slå inkräktare i huvudet ser man dessutom till att ha en låg dörr, så att trollet inte behöver sträcka sig så långt. Föga förvånande är tröskeltrollen extremt populära bland alla barn, som gärna försöker få syn på trollets halvkroppsliga uppenbarelse i husets mörka vrår. Många barn har svårt att förstå varför de snälla trollen inte kan ta itu med alla krävande gudar i Melorgh, och barn har hörts be sitt troll att ”slå den dumme Puki i huvudet med din klubba”. Tröskeltroll lever på matos, som de ivrigt sniffar i sig. En bra ursäkt för att laga till en festmåltid, något som Puki ogillar, är att man vill ”mata sitt troll”.

En viktig regel är att inte bjuda in mer än ett tröskeltroll till ett hus. Försöker man få väktare över flera dörrar så ryker trollen ihop med varandra och förstör hela huset i sin kamp.

Trollen karvas in i dörrkarmarna av särskilda trollkarvare, ett ärftligt yrke som dock inte är särskilt inkomstbringande; de lever på små allmosor och blir bjudna på mat i de familjer där de karvar. För att inte bli arbetslösa när det inte finns några karvningar att bättra på fungerar de också som ambulerande skvallercentraler. Särskilt glada är de förstås åt att sprida vidare berättelser om olika tröskeltrolls bravader och dåd. Barn blir alltid glada åt att höra berättas om att ett troll har gjort något bra i andra änden av staden, som att slänga en takpanna på en elak präst, och karvaren behöver aldrig gå hungrig.

Tröskeltrollens popularitet bidrog till att Melorgh stödde Brikhos inträde i Unionen. Melorghierna är inte dumma nog att ta ett verkligt troll för ett tröskeltroll, men de tror att det måste finns någon sorts släktskap långt bak i historien. Svartfolk betraktas som i grunden onda, men till skillnad från addiaskabor vill Melorgh åtminstone ge dem en halv chans innan de går till angrepp.

Den sällsynt korkade resen Tugg Tugg Slafsaren hade vid ett tillfälle supit sig redlöst berusad på dåligt mercaniskt öl, och lallade runt i Mercanas utkanter och slog efter allt som rörde sig. Flera dagar senare stupade han i närheten av Melorgh, där en grupp förtjusta barn hittade honom. Barnen klättrade runt på den fallne kolossen, använde honom som studsmatta och provade på att svinga hans stora morgonstjärna ”Kross-Splatt”. När Tugg Tugg vaknade kunde hans lilla hjärna inte handskas med den obegripliga situationen. I normala fall skulle han ha ätit upp barnen, men då Tugg Tuggs svaga intelligens gjorde att han lätt föll för grupptrycket och följde klanens vilja, spelade han med. Det visade sig att den väldige resen var ovanligt kittlig. Väl hemma i Melorgh skulle barnen sedan börja bråka om vems tröskeltroll det var som hade uppenbarat sig.
Torquemada
Barbisk Hövding
Inlägg: 1165
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada »

Vad är ker-bosherna för folk?

Kan någon peka i rätt rikting?
Användarens profilbild
leinder
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 799
Blev medlem: 2008-03-12 19:39
Ort: Stockholm

Inlägg av leinder »

Torquemada skrev:Vad är ker-bosherna för folk?

Kan någon peka i rätt rikting?
Aidneboxen. Ett urgammalt folk i Zorakin
Torquemada
Barbisk Hövding
Inlägg: 1165
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada »

Danke!

Ahnion ville ha melorghierna till deras ättlingar, se.
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir »

Vill minnas att Ker-Bosh omnämns i "Marsklandet" också, men sannolikt i mindre omfattning.

Tack för de senaste gudomliga betraktelserna. :D
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 01:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus »

leinder skrev:
Torquemada skrev:Vad är ker-bosherna för folk?

Kan någon peka i rätt rikting?
Aidneboxen. Ett urgammalt folk i Zorakin
Citat Aidne: Före jorpagnas tid levde i hela norra Kardien ett nomadiserat folk, primitiva jägare och fiskare. De kallade sig själva Ker-Bosh, som tros betyda "jordens barn". Hur som helst är de ett utpräglat naturfolk som inte kunde anpassa sig i det väl inrutade joriska samhället utan föredrog att fly undan så långt bort från jorerna som möjligt. De hamnade till slut på vad som senare kom att kallas Antivins udde och har hela tiden fått leva ostörda i små fiskesamhällen och byar.

Kerbosh lever på stenåldersnivå och känner inte till metallframställning. De byter istället till sig metallföremål mot reptilskinn och olika gifter.

Den sista raden har jag lite svårt för. Jag tycker det är lite konstigt att ett folkslag som ker-bosherna inte skulle känna till metallframställning, när detta folkslag lever ganska nära och i viss mån integrerat (landsgränsmässigt sett) med en annan högstående civilisation (nåja) som Kardien där metallframställningen är avancerad och allmänt förekommande. Särskilt som folket i fråga (ker-bosherna) faktiskt inhandlar och nyttjar metallföremål. Alternativet är helt enkelt att det inte finns någon form av malmfyndighet inom deras område och att ker-bosherna därför hellre köper in färdiga produkter....lite långsökt men........................................det kanske beror på något gudomligt tabu (a la Melorgh) som förbjuder ker-bosherna att gräva i jorden/tillverka metall. De kanske bränner sina döda och låter askan flyga i väg med havsvindarna då det är tabu att såra Moder Jord genoma att exempelvis gräva hål i henne eller plöja hennes yta. :wink:
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9015
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Torquemada skrev:Catonave, det måste alltså var långt innan Mercana delas i Cvyrdo och Mercana? Hur länge hängde det namnet med?
Catonave var en stad grundat av Kejsardömet Jorpagna någon gång i perioden 937-621 fO och tillhörde provinsen Drylo Septentrionalis (kallat Magillia). 620 fO styckades området runt Catonave av från Magillia och blev den nya provinsen Mercana.

Kartillustration:

Bild

Från wikin:
621 f.O.
De styrande i Magillia beslutar att en gång för alla krossa svartfolken och med utgångspunkt i staden Catonave skickas legioner in över Ishnaslätten. Svartfolken är hårda motståndare men drivs till sist upp i bergen. Här drabbar de samman med det mäktiga dylerna och jorerna lämnar de två folken att förhoppningsvis utrota varandra.

620 f.O.
Catonave styckas av från Magillia och blir huvudstad i den nya provinsen Mercana. Kolonisatörer från både det övriga Drylo och farsegels provinser följer den mäktiga Maurefloden inöver i landet.

599 f.O.
Från sydöst kommer först vansinniga rykten och sedan de första köttbitarna. Den Tredje Konfluxen har drabbat Ereb. Prokurator Iyula som i väntan på ett ämbetsbyte i provinsen styr Mercana äts upp under en rekognosering tillsammans med flertal övriga ledare.

598 f.O.
Magillias ståthållare Nartaloz flyr provinshuvudstaden Amazunga och tar tillflykt i Catonave. Efter vart kommer även ledare från Iolevatica och Meridionalis till staden. Härifrån försöker de få kontroll över regionen. Ett rykte säger att kejsaren är på väg hit från det fallna Grivela.

595 f.O.
Nartaloz återvänder till Magillia efter att ha plundrat Catonave på allt av värde. Han avser bygga upp ett nytt styre i Drylo och beslutar att Mercana är återinlemmad i Magillia.

590-560 f.O.
En självständighetsrörelse växer i Catonave, då Nataloz fortsätter att beskatta staden hårt.

555-530 f.O.
Catonaves motstånd mot magilliskt styre (läs: Det kontinentaljoriska riket, en kortvarig statsbildning under tidig Mörkertid som hade sitt kärnområde i dagens Magilre) blir öppet och kriget är ett faktum. Magilre är mångdubbelt större, men försvagat eftersom man förlitat sig på handel med resten av det nu fallna jorpagnska riket. Catonave, å andra sidan, är litet men välmotiverat och inte lika traditionsbundet. Därtill känner man till terrängen i Klomellerbergen bättre än magillerna. Kombinationen av en större svartfolkshords härjande i låglandet och upprepade dyliska räder av de få karavaner som fortfarande går gör att magillerna helt enkelt tvingas ge upp och fokusera på det egna landet.
Catonave är alltså namnet på vad som i dag är staden Mercana, huvudort i stadsstaten Mercana. Som vi kan se utifrån historien har Mercana ett urgammalt arv som självständig statsbildning men detaljerna kring hur staden gick från att heta Catonave och till att delas i två med namnen Cvyrdo och Mercana är något oklara. Den ökände piraten Gryppa Gultand tros ha något med saken att göra, så även dvärgar och magiller...
Torquemada
Barbisk Hövding
Inlägg: 1165
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada »

Lustigt nog tänkte jag just på samma sak! Jag bollade just med iden att Puki, eller kanske en underordnad gruvdriftsgud, har upprättat en perfekt ordning i berget, och varje form av grävande stör den ordningen (dvärgar undantagna - de gör nästan aldrig fel, enligt Puki). Budet är en smula problematiskt, då Melorgh sannolikt livnär sig på att gräva upp salt och ädla stenar. Regler som möjliggör gruvdrift utan att reta gudarna behövs, men din ide skulle ju kunna förklara var det udda förbudet först kom ifrån.
Torquemada
Barbisk Hövding
Inlägg: 1165
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada »

Tackar, birkebeineren.

Jag antog att Catonave var det forna o-splittrade imperie-Mercana.

Jag har inte lagt ut det än, men det faktum att Cvyrdo såldes till DVÄRGAR i Magilre har orsakat mig en del huvudbry som jag försökt skriva mig runt. Inte avskaffa, men förklara varför det inte är relevant längre.
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2427
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Inlägg av gtjorgo »

Dvärgarna kanske tillhörde Mirin-Kôhn, eller dess eftersläntrare vilka behövde en skeppningsbar för sina varor. Att de sedan tappade staden och på vilket sätt tror jag vi kan laborera ganska fritt med.

Borde inte staden Hisskov flytta till andra stranden av jaggaracksjön? Kanske att även Triska borde flyttas mer norrut mot sjön? Kikade i EAs spelledarbok och kände att vår karta, om än eminent, inte var fullt ut korrekt. enligt kartan i samma bok (sidan69) så går även floderna i sydöst ihop med jaggaracksjön något våra inte gör.
Skriv svar