Kardien

Samlingsplats för alla länder och platser
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Illusionisterna kanske snarare är ett problem för kyrkan än för kungen? Isf beskrivs dessa trakoriska illusionister (kätteri!?) kanske istället bäst i LV?
Jan Erik Söderman
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 730
Blev medlem: 2009-05-22 13:41
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Jan Erik Söderman »

Illusismen är ju redan en beskriven filosofi i trakorien om jag inte minns helt fel. Men det är ju snarare en tro än magi mycket riktigt.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Illusismen beskrivs först i Trakorien-modulen tror jag, sen som ett kätteri i Aidne-modulen. Jag tolkar det som en filosofi som många utövare av både den klassiska Magiskolan: Illusionism har låtit sig både inspireras och influeras av, samt likaså andra utövare av illusionistisk magi.

Den historiska notisen kan dock komma med i en översikt över LVs historia om det tycks bättre. Regil och anders vill kanske avgöra?
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 01:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus »

I Aidne-boken anges det att Illusism blev bannlyst av Pergon den IV 403 eO sedan läran vunnit många anhängare i Kardien under 380- och 390-talet eO. Alla illusister förvisades omedelbart till Trakorien, där läran har många anhängare och varifrån det förmodas att läran spreds till Kardien.

Stycket här under är ett direkt citat från Aidne:

"Alltsedan detta betraktas magiskolan illusionismen med misstänksamhet, eftersom flera ledande illusister ägnade sig åt denna form av magi."

Tilläggas kan att det vidare står i Aidne-boken att Citat:

"På fastlandet hävdar man dock att all magi är neutral och att dess krafter kan användas antingen i strid mot läran (Nekromanti och möjligen Illusionism) eller i enlighet med den beroende på magikerns fria val."

Förutom Nekromanti har ett antal specifika besvärjelser pekats ut som oförenliga med Odos lära. De får endast används mot otrogna. Här finns 1 Animistisk besvärjelse, 3 Symbolistiska besvärjelser, 3 Elementariska besvärjelser och 2 Illusionistiska besvärjelser.

Ska man tolka Aidne så är Illusionismen visserligen inte bannlyst MEN på håret att bli det och under flitig granskning (förföljelse) av Lysande vägens prästerskap.
Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 14:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil »

Då det verkar finnas ett intresse för illusismen på forumet så lägger jag till notisen enligt Mikaels formulering.

Brikes förtydligande om Odo tycker jag var utmärkt.

Nu blir det Wiki av det hela!
Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 14:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil »

Här kommer Geografi. Observara att utförligare beskrivningar finns under Hertigdömen.

Geografi
Kardien utgör den västra delen av Aidnehalvön. Geografiskt indelar man landet i tre delar – Divras udde längst ner åt söder, Faltraxnäs väster därom och norra Kardien. Denna del av landet avskiljs från övriga Kardien av Aidnebergen, som skjuter sina utlöpare nästan ända ner till Faltraxbukten.

Divras udde
Divras udde är den varmaste och torraste delen av Kardien. Här finns inga stora skogar, men en del mindra och det dominerande jordbrukslandskapet bryts ständigt av skogspartier, dungar och halvöppna ängsmarker. De sydöstra delarna av Divra består av ett torrt stäpplandskap där boskapshjordar strövar fritt och det är långt mellan byarna. Genom Divra flyter tre stora, långsamma floder – Ekeborgsfloden, Aknir och Gridefloden. Dessa utnyttjas till konstbevattning av de bördiga fält som sträcker sig längs dess stränder. Det är därför aldrig långt till nästa by för den som nyttjar någon av de pråmar och kustskutor som ständigt rör sig upp och ner längs floderna. Gridefloden är farbar för sjögående fartyg ända upp till Arntuna.

Faltraxnäs
Faltraxnäs delas på mitten av den väldiga Gladaskogen. Denna urskog skys av alla utom penterna som bebor dess inre. Norra delen av Faltraxnäs är platt och bördig och här odlar otaliga livegna bönder spannmål för att klara sin livhanke och göda sina herrar. Mil efter mil av vajande säd, ståtliga borgar som övervakar landskapet och små fattiga byar. Här är skördarna rika och befolkningstätheten som störst. Södra delen av näset är kargare och erbjuder större variation. Skogar avlöses av äng, åker och torra hedmarker. Kusten består av långgrunda sand- och stenstränder. Här breder rika fiskebankar ut sig och hemmanen ligger tätt.

Norra Kardien
Den här delen av landet är vildare och fattigare än de södra delarna. Under de senaste århundradena har jordbruket fått stå tillbaka för skogen och befolkningen har glesats ut allt mer. Överallt där man reser finner man övergivna byar och ungskog som skjuter upp där det tidigare låg åker. Här måste adeln ständigt skydda sina undersåtar från svartfolken som med ojämna mellanrum kommer plundrandes. I Kardiens nordvästra hörn skjuter Antivins udde ut. Uddens inre är höglänt och skogbeklädd vildmark som befolkas av svartfolk. Nordmarkarna som lever på udden bebor främst kustbandet.
Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 14:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil »

Ny version
med stämningstext...

Videlrike
Befolkning: Faltrakier
Befolkningstäthet: Låg
Hertig: Hertig Riddar Beron av Videlrike
Produktion: Nästan enbart självhushållning
Välstånd: Armod.
Platser: Kjostevi, S:t Olavuz (kloster), Olavihus.

Videlrike är i sanning Kardiens olycksbarn. Detta är en landsända av sorg och armod där framtidstron för länge sedan tog vingar och flög bort. Det sägs att då den faltrakiska förbannelsen skingrades i resten av Kardien så bet sig en liten rest kvar i själva marken i Videlrike. Denna rest har sedan legat och pyrt och långsamt växt i styrka. I byarna kan man se de stackars själar som drabbats av förbannelsen. En man i sina bästa år som sitter på bänken utanför sin stuga och vaggar långsamt fram och tillbaka, fram och tillbaka, blicken fästad långt bort i fjärran. Dag ut och dag in sitter han så. Han tycks leva på luft och Etins ljus samt några brödkanter som byinvånarna sticker till honom emellanåt. Eller en kvinna, uppflugen i loftet på en lada, med samma apatiska blick och vaggande som mannen utanför stugan. Det finns också de som tycks vara på väg in under förbannelsens våta filt, utan att ha drabbats fullt ut ännu. En bonde som fortfarande trälar på åkrarna var dag, men som ibland blir stående i timmar utan att företa sig något och som aldrig gör något som han inte gjorde förra året. Åren släpar sig fram och gården förfaller långsamt. En morgon kan hända att orken tryter helt och han blir kvar i stugan, stirrandes apatiskt framför sig. Trots detta väljer de flesta att tro att allt är i sin ordning, och låter därmed saken bero. De tycks ändå inte som att någon med säkerhet kan säga vad som orsakat förbannelsen, än mindre hur den kan hävas, så kanske är det en sund inställning. – Borodrik Halvhuvud, Lärjunge i Mandelorden.

Videlrike har inte farit väl sedan det echtiska maktövertagandet. Befolkningen har minskat under hela perioden sedan dess under trycket från höga skatter och återkommande nödår. Det verkar dock också som att den så kallade ”faltrakiska förbannelsen” fortfarande vilar över Videlrike. Dess invånare är kända för att vara särdeles oföretagsamma och initiativlösa. Många är de echtiska godsherrar som häpnat över undersåtarnas påtagliga svårighet att ta sig samman och organisera de enklaste ting. Detta gör befolkningen visserligen lätt att styra, men till vad nytta är det när skatteintäkterna ständigt sjunker? Varje år lämnas nya gårdar för att förfalla. Åkrarna täcks snart med busksly som sakteliga omvandlas till skog. De östra delarna är de som har avfolkats snabbast och inom en dagsmarsch från Goidaälven finns numera inte ett enda hemman. Tillståndet i Videlrike är inget som man talar högt om, det är ett samtalsämne som i många kretsar är tabu. Men folk viskar ändå - om förbannelsen som ligger kvar och långsamt kväver faltrakierna. En del echter menar att om man inte kommit och tagit över Videlrike så hade trakten numera varit helt avfolkad. Andra menar att echterna snarare utgör det största problemet, men det gör man bäst i att endast yttra mellan skål och vägg.

Videlrike består av stora skogar som avbryts av jordbrukslandskapets åkrar och ängar. Den resande stöter ofta på övergivna stugor och byar där endast en bråkdel av husen är bebodda. Även om befolkningen har minskat med hälften så är Videlrike fortfarande ingen ödemark och människorna sätter ännu sitt avtryck i landskapet.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Gillar Regil! :)
Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 14:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil »

jag postar den version som jag har knåpat ihop... (postar även i Lysande Vägen)

Religion
Religion i Kardien är i det närmaste likställigt med den Lysande Vägen och den Aidniska kyrkan. Den religionsfrihet som finns är ytterst begränsad och alla människor och halvlängdsmän i Kardien förutsätts tillbe Etin. Man går till soltemplet och ber tillsammans med sina grannar och stannar utanför för att utbyta skvaller och bygga gemenskap efteråt. I soltemplet sker även de fyra livsriterna: solceremonin, virelian, giftermålet och sändningen. Tron är närvarande i den språkliga vardagen med hälsningsfraser som ”Etins frid!” som besvaras ”I allen tid!” och kraftuttryck som ”Odos skägg!”. Troende i Kardien förväntas även besöka sin riark för lystring var fortdag där man bekänner sina budbrott och får råd om vad som kan göras för att ställa saker och ting tillrätta. Kort sagt genomsyrar tron på Etin och den aidniska kyrkan vardagen för nästan alla kardier. Att inte vara troende är i det närmaste otänkbart. Det betyder givetvis inte att alla kardier är fromma och rättrådiga och för en del sträcker sig tron till en läpparnas bekännelse, men det är ett mycket stort steg att deklarera att man inte är Etinstroende. För den som gör det väntar snar social utfrysning och församlingsriaken har som plikt att omgående övertala den avfällige att åter träda in i Etins ljus. Den avfällige som framhärdar i sina virrfarelser riskerar att hamna i Ljusa Handens grepp, särskilt om denne propagerar för sin nya trosuppfattning.

Det finns dock undantag där andar religioner tillåts. Penterna tillåts utöva sin naturreligion med Khelillan och den Behornade i centrum utan att riskera straff. Det händer att någon nitisk riark beger sig dit för att sprida Etins ljus, men dessa återvänder alltid tomhänta. Alvfolk levande i Kardien äger även de rätt att utöva sin tro i frihet.

Tillfälliga besökande i Kardien av annan tro behöver inte konvertera och får även tillbe sina gudar i skymundan. Den som bosätter sig i Kardien förväntas dock att vara öppen för övertalningsförsök och för att bli inlemmad i samhället krävs att man konverterar. Utländska köpman och hantverkare i de stora städerna får utöva sin tro, men de får inte bygga regelrätta tempel eller propagera för sina irrläror.

Slutligen så är tron på kunskapsgudinnan Ingeril, mandelordens traditionella tro, fullt tillåten. Ingerildyrkan har dock i stort spelat ut sin roll och det är tveksamt om ens särskilt många av mandelordens Lärde är varmt troende.
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2427
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Inlägg av gtjorgo »

Religion
Religion i Kardien är i det närmaste likställigt med den Lysande Vägen och den Aidniska kyrkan. Den religionsfrihet som finns är ytterst begränsad och alla människor och halvlängdsmän i Kardien förutsätts tillbe Etin.
Kanske även kardiens ankor innefattas av denna "tradition"?
Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 14:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil »

gtjorgo skrev:
Religion
Religion i Kardien är i det närmaste likställigt med den Lysande Vägen och den Aidniska kyrkan. Den religionsfrihet som finns är ytterst begränsad och alla människor och halvlängdsmän i Kardien förutsätts tillbe Etin.
Kanske även kardiens ankor innefattas av denna "tradition"?
Jag kände mig lite osäker här, men det borde de väl?
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Jo, är inte de kardiska ankorna etinstrogna?
Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 14:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil »

Här kommer sammanfattningen av det Anders skrivit som jag tänkte använda i Kardien:

Den Lysande Vägen
"Den gudomlige Odo sade; Ur intet skapade Etin det himmelska ljuset med fast hand. Ljuset fyllde tomheten och tomheten strålade med Etins kraft och härlighet. Och Etin svävade i tomheten och han såg tomhetens oändlighet. Och han önskade att tomheten icke vore tom och Hans tankar blev form och tid. Och Etin betänkte formen och tiden och deras varande och han såg att de var goda." - Inledningen av Begynnelsens krönikor; Den Gyllene Boken.

Odo förkunnade att Etin, världssjälen, är den ende sanne guden och att allt är skapat av honom. Även alla intelligenta varelser skapades av Etin som gav dem en själ (d. kanat) vilken genomgår ett ständigt kretslopp av födelse, död och återfödelse. Andra så kallade gudar är inte riktiga gudar på samma sätt som Etin, och inte värda att tillbes. De ses istället som lägre andeväsen (antingen ljusandar eller demoner) eller som vanbilder av Etin.

För kanat att frigöra sig från det ständiga kretsloppet, poddorno, måste man i varje liv komma närmre Etin, och avkläda sig mörkrets gärningar och tankar. Detta gör man genom att följa den Lysande Vägen som profeten Odo predikade. Etin visade Odo ”Stigen”, sex levnadsregler som för kanat närmre Etins ljusrike. Endast genom att vandra på Stigen kan man leva ett liv som hyllar och ärar den barmhärtige Etin. Men Odo predikade att detta måste ske av egen fri vilja – något som stundom har glömts bort av den Lysande Vägens ivrare. Endast genom personliga beslut kan man närma sig den strålande Etin och förenas med världssjälen.

Den Gyllene Boken är den Lysande Vägens heliga skrift. Den är indelad i fem delar: Begynnelsens krönikor, Den Lysande Vägen, Odos liv, Odos brev och Odos epifania. Den Gyllene Boken översätts av tradition inte från dess originalspråk, dalkiska. Varje riark och solmunk inom den Lysande Vägen lär sig därför dalkiska hjälpligt för att kunna undervisa ur skrifterna.

Skapelsen
I begynnelsen svävade Etin i intet och fyllde det med sin strålglans. Från början fanns också mörkret, Etins motsats, vilken har kommit att kallas Hemaquiel (d. Hemakiõ). Då Etin skapade Altor och formade världen som ett hem för alla tänkande varelser sökte han fördriva allt mörker, men det kvarstod i skuggorna. Hemaquiels mörka inflytande fanns sålunda kvar och försökte hålla alla varelsers kanat borta från Etins ljus. Det är enligt Odos lära Hemaquiel som är det mörker i våra själar som vill bryta Etins bud och driva oss i fördärvet.

Andra lägre gudaväsen (ljusandar och demongudar) inverkade i skapelsen och formade olika raser (såsom älvfolk, halvlängdsmän, svartfolk och dvärgar). Framför allt på Aidne förkunnar man dock att människan är Etins främsta skapelse, och att andra raser inte reflekterar Etins ljus på samma sätt. Dock undervisar man tydligt att allt liv kommer från Etin, och att han är alltings ursprung – även om andra krafter varit involverade i skapelsen. Endast Etin kan skapa ur intet.

Liv och död
När en person dör frigörs kanat efter fyra dagar från kroppen och träder inför Etins ansikte. Där står solserafen Angarion och väger personens gärningar och tankar på en våg. Om de goda överväger de onda sänds själen tillbaka till Altor för att leva ett bättre liv och ytterligare närma sig Etins ljus. Om de onda gärningarna överväger de goda går själen först igenom en rening i eld (den så kallade "luttringen" (d. híro) och sänds sedan tillbaka till världen under svårare förhållanden för att leva dygdigare. Om det på Angarions våg knappast finns några själviska och mörka gärningar välkomnas kanat in i ljusets rike och förenas med världssjälen. Det är den ultimata upplysningen som på dalksika kallas víllornea (på fastlandet översatt till salighet, även om en direktöversättning mer skulle vara "fullkomligt ljus"). En person som nått víllornea kallas helgon. Om det å andra sidan inte finns en enda osjälvisk gärning överlämnas kanat till Hemaquiels kyliga mörker där ständig pina och själanöd råder. Denna fruktansvärda plats kallas ofta "pinoriket", "själahålan" eller "Inferno" (d. ciogokio).

Stigen
Profeten Odo blev det redskap som Etin använde för att befria alla varelser från Hemaquiels förledande och förtärande skugga. Etin uppenbarade den Lysande Vägen, den Sanna Läran som kan leda själen till ljusets rike. Lärans kärna är den så kallade ”Stigen”, vilken sammanfattas av sex bud:

1. Etin är störst!
2. Missbruka icke Läran!
3. Hedra din familj!
4. Begå icke grymma handlingar!
5. Stjäl icke!
6. Håll ditt ord!

Endast genom att forma sitt liv kring dessa levnadsregler kan man hoppas på upplysning och förening med Etin. Stigen är den Lysande Vägens lag och levnadsregel, och sträcker sig bortom de sex budorden även om dessa anses sammanfatta hela förordningen.

Ytterligare information om den Lysande vägen finns att få på http://www.erebaltor.se/wiki/Lysande_v%C3%A4gen
Användarens profilbild
Baldyr
Erebosisk Köpman
Inlägg: 314
Blev medlem: 2009-08-02 21:05

Inlägg av Baldyr »

Jag håller på med ett arbete inom ramen för Trakorien som ämnesområde, som syftar till att (bland mycket annat) ge en förklaring till "illusionisterna" och deras kätteri, hur denna lära ursprungligen kom till Aidne, och så vidare. Jag har dock inte tillgång till Aidne-modulen så jag tänkte be någon snäll själ att sammanfatta det som sägs om denna religion/filosofi. Samt det som kan ha sagts på forumet och vad som har beslutats om inom ramen för det här projektet. (Jag är ny här och har tyvärr inte läst alla trådar.)

Jag återkommer givetvis sedan med resultaten av mina efterforskningar. :wink:

/Baldyr
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Mikael skrev:
birkebeineren skrev:Så vilket språk dominerar nu ön, det västjori-tillhörande trakoriska eller den kontinentaljori-tillhörande magilliskan? Jag föreslår båda. De härskande trakorierna talar trakoriska (bralgiska/paratorniska) och de underkuvade bzegustierna talar magilliska (bzegusti).
Språket tycks vi vara överens om, gillar förslaget med tvåspråkigheten, mycket bra.
Nordmark i Kardien talar också Kontinentaljoriska, men det antar jag beror på Klavykernas Torilia och de 500 år som gått sedan dess? Nordmarkdialekten bör dock vara mycket blandad med både västjoriska och jordiska inslag.
Skriv svar