Trakorien
Oraklets Fyra Ögon
Kristalltjuren
Den Femte Konfluxen
Och det är inte många väna ord
Ransard
Jag har nu äntligen kommit över beskrivningarna av Ransard från EA spelarboken och EA spelledarboken samt Aesirstycket från Jordashur beskriningen och kan nu påbörja mitt arbete. Eftersom så många av mina forumkollegor tycks besitta ett överflöd av tid...Peter skrev:I D5K förekommer Ransard mig veterligen i:
Trakorien
Oraklets Fyra Ögon
Kristalltjuren
Den Femte Konfluxen
Och det är inte många väna ord
så undrar jag om ngn skulle kunna skriva ned dom viktigaste punkterna om Ransard i ovan nämnda källor och maila eller PM:a (mail=peter@fafnir.se)Om ni anser att mitt förslag är fräckt och skamligt så har ni förmodligen rätt och i det fallet startar jag utan dessa källor
Blod Ära och Råkurr följer....
Vi förde tidigare en diskussion om Ransard på svavelvinter.nu men inläggen tycks dessvärre vara försvunna.
Mitt intresse i sammanhanget är att Ransarderna förväntas anfalla Trakorien i i uppföljaren till Svavelvinter som del av en allians med bland annat trinsmyriska rebeller, Det heliga Kishatet och Magilre (de senare blev ovänner med Trakorierna redan i bok ett till skillnad från i spelet där de faktiskt varnade Trakorierna för sammansvärjningen.) Därmed måste jag beskriva dem mer ingående. Min plan är emellertid att Ransarderna i bok två bara beskrivs på håll och att man först i bok tre träffar några namngivna personer.
Tankarna gick i följande riktning:
* Gripryttare ja - Hanteringen av gripar är Ransards nationella stolthet framför andra och förbehållen adeln med omfattande ceremonier. Att leda gripryttare i krig är höjden av högättad manlighet. Griptrupperna fungerar som hela krigsmaktens moraliska ryggrad och deras blotta närvaro ger moralfördelar. Som trupp är de mest användbara mot kavalleri eftersom hästar är paniskt förskräckta för dem. Däremot håller de sig gärna undan det tunga artilleriet på stadsmurar och andra fasta installationer där eld nät och missiler med snärjande krokar och kedjor kan användas mot dem.
* Rent socialt bygger samhället på härstamning, heder och ideal, där ett antal utåldriga ätter väljer ledare vid rikstinget. Samhället är starkt klassindelat med livegna längst ner. Det är ytterst svårt att avancera bortom sin ärvda ställning och det gängse idealet är att fylla sin givna roll så väl som möjligt medan det anses vara oanständigt att sträva högre. Det är ett patriarkalt och stoiskt samhälle där flärd, pengar och bekvämlighet ses med visst förakt. Kultur är bara hedervärd om den är uppbyggelig, dvs väcker kärlek till landet eller manar till hjältedåd, annars ses den som förkastlig och förvekligande.
* Kulturellt vill jag hålla Ransarderna borta från de gängse Germanska / Keltiska barbar-rollerna. Snarare inspireras jag av ryska kosacker, samurajernas hederskodex, den romerska republikens medborgarideal. Man är på inget sätt ett primitivt samhälle utan besitter ganska avancerad teknik och kunnande. Magi intar som i många andra länder en särställning och har i Ransard en egen kast bortom den gänse samhällsstegen. En magiker accepteras men har med sitt yrkesval ställt sig utanför samhället, lite som munkar. Magiker accepteras från alla klasser beroende på talang snarare än arv och upptagande i kasten anses vara en pånyttfödelse som raderar alla tidigare tillhörigheter. Särställningen beror på att magikerna haft kraft att sätta sina egna regler.
* Ransarderna föraktar trakorier för deras lössläppthet, njutningslystnad och brist på heder. Eftersom man fört flera tidigare krig mot Trakorien och landet blockerar Ransardernas sjövägar så ser man det som sin arvfiende.
Mitt intresse i sammanhanget är att Ransarderna förväntas anfalla Trakorien i i uppföljaren till Svavelvinter som del av en allians med bland annat trinsmyriska rebeller, Det heliga Kishatet och Magilre (de senare blev ovänner med Trakorierna redan i bok ett till skillnad från i spelet där de faktiskt varnade Trakorierna för sammansvärjningen.) Därmed måste jag beskriva dem mer ingående. Min plan är emellertid att Ransarderna i bok två bara beskrivs på håll och att man först i bok tre träffar några namngivna personer.
Tankarna gick i följande riktning:
* Gripryttare ja - Hanteringen av gripar är Ransards nationella stolthet framför andra och förbehållen adeln med omfattande ceremonier. Att leda gripryttare i krig är höjden av högättad manlighet. Griptrupperna fungerar som hela krigsmaktens moraliska ryggrad och deras blotta närvaro ger moralfördelar. Som trupp är de mest användbara mot kavalleri eftersom hästar är paniskt förskräckta för dem. Däremot håller de sig gärna undan det tunga artilleriet på stadsmurar och andra fasta installationer där eld nät och missiler med snärjande krokar och kedjor kan användas mot dem.
* Rent socialt bygger samhället på härstamning, heder och ideal, där ett antal utåldriga ätter väljer ledare vid rikstinget. Samhället är starkt klassindelat med livegna längst ner. Det är ytterst svårt att avancera bortom sin ärvda ställning och det gängse idealet är att fylla sin givna roll så väl som möjligt medan det anses vara oanständigt att sträva högre. Det är ett patriarkalt och stoiskt samhälle där flärd, pengar och bekvämlighet ses med visst förakt. Kultur är bara hedervärd om den är uppbyggelig, dvs väcker kärlek till landet eller manar till hjältedåd, annars ses den som förkastlig och förvekligande.
* Kulturellt vill jag hålla Ransarderna borta från de gängse Germanska / Keltiska barbar-rollerna. Snarare inspireras jag av ryska kosacker, samurajernas hederskodex, den romerska republikens medborgarideal. Man är på inget sätt ett primitivt samhälle utan besitter ganska avancerad teknik och kunnande. Magi intar som i många andra länder en särställning och har i Ransard en egen kast bortom den gänse samhällsstegen. En magiker accepteras men har med sitt yrkesval ställt sig utanför samhället, lite som munkar. Magiker accepteras från alla klasser beroende på talang snarare än arv och upptagande i kasten anses vara en pånyttfödelse som raderar alla tidigare tillhörigheter. Särställningen beror på att magikerna haft kraft att sätta sina egna regler.
* Ransarderna föraktar trakorier för deras lössläppthet, njutningslystnad och brist på heder. Eftersom man fört flera tidigare krig mot Trakorien och landet blockerar Ransardernas sjövägar så ser man det som sin arvfiende.
Tackar - är du samma Peter som från Svavelvinter.nu?Peter skrev:Ransardtråden ligger här.
Brior skrev:Tackar - är du samma Peter som från Svavelvinter.nu?Peter skrev:Ransardtråden ligger här.
Densamme
Vi är ett gäng som kommer från svavelvinter.nu har på forumet: psipo, vije, birkebeinaren etc. men det har du förståss redan märkt. Visst måste det jobbas med Æsír-konceptet oxå. Dels måste ju Ghaeril och Hjallbrand införlivas så att det funkar med Palinor. Dels finns det källor som nämner en Telkumel. Griparna måste få religös legimitet. etc.
Tar tacksamt emot hjälp och idéer.
Wòdur är ju en visdomens gud ( i likhet med Oden/Wotan), således kan han ha ett finger med i magin. ( i likhet med Oden/Wotan). Att sedan Jordiska "präster" (de rakade) har visat lite av sina kunskaper när dom följt med skeppen söderut håller jag för troligt. Sedan har vi den klassiska språkförbistringen när de fåordiga Jordakaerlerna har förklarat varör erfarien ligger i svåra plågor efter att ha förolämpat den rakade. "Wòdur..." Här har gudens namn sannolikt förväxlats med effekten av elak runmagi
(Observera även likheten att med en kniv rista några tecken i en liten runstav och att med nålar tillfoga skada i en vaxklump:) )
Eftersom Vodoo ritualen är nekromantisk och förfädersdyrkan etc ofta accosieras med döden så tror jag att vi har grunden till ett bra "case" här
Tar tacksamt emot hjälp och idéer.
Wòdur är ju en visdomens gud ( i likhet med Oden/Wotan), således kan han ha ett finger med i magin. ( i likhet med Oden/Wotan). Att sedan Jordiska "präster" (de rakade) har visat lite av sina kunskaper när dom följt med skeppen söderut håller jag för troligt. Sedan har vi den klassiska språkförbistringen när de fåordiga Jordakaerlerna har förklarat varör erfarien ligger i svåra plågor efter att ha förolämpat den rakade. "Wòdur..." Här har gudens namn sannolikt förväxlats med effekten av elak runmagi
(Observera även likheten att med en kniv rista några tecken i en liten runstav och att med nålar tillfoga skada i en vaxklump:) )
Eftersom Vodoo ritualen är nekromantisk och förfädersdyrkan etc ofta accosieras med döden så tror jag att vi har grunden till ett bra "case" här
He he definitvt. Vi får se hur vi kan jämka ihop detta med palinorernas nekromantiska förfädersdyrkan. Kan tänka mig att det bästa är en klassisk lösning: att förfädersnekromantin är urnargursk och misstänkliggjord av de mer civilserade ransarderna.Fafnir skrev:
Eftersom Vodoo ritualen är nekromantisk och förfädersdyrkan etc ofta accosieras med döden så tror jag att vi har grunden till ett bra "case" här
Själv tror jag att det är en bra inställning att kopiera vissa av palinors och nargurernas gudar, men lämna andra helt därhän. Det visar på att folken och trossystemen är besläktade, men ger samtidigt ett intryck av att det finns flera olika religioner på samma bas, vilket ger SL större frihet att lägga in egna kulturella särdrag och gör att området känns "organiskare"
Insåg just att jag inte skrivit något om Hjallbrand. En tanke jag har är att det är jorderna och ransardernas namn för Etin, likt vikingarnas vite krist. Antingen det, eller så hette Palin "Palin Hjallbrand".
Insåg just att i den Ransardiska historien anses Ghaeril som ond och Hjallbrand som god. Möjligen kan sannolikheten att Palinors och Ransards syn på ond och god halta. 
Ondska och godhet är ju som bekant subjektivt.
Det var inte så att Ghaeril grundade orden och störtade de barbarer som dyrkade Aesir guden Hjallbrand? eller typ, öh, nåt? Jag gillad verkligen räddningen där annars med hur du löste frågan i Palinortråden.
Eller så är inte texten i kronolin subjektiv utan "officiell" och då funkar din lösning som den är.
Du har gjort allt ruggigt bra hitintills, så jag tvekar inte över att du löser det
Nu ska jag nog inte skriva mer för nu känner jag att jag bara svammlar.
Ondska och godhet är ju som bekant subjektivt.Det var inte så att Ghaeril grundade orden och störtade de barbarer som dyrkade Aesir guden Hjallbrand? eller typ, öh, nåt? Jag gillad verkligen räddningen där annars med hur du löste frågan i Palinortråden.
Eller så är inte texten i kronolin subjektiv utan "officiell" och då funkar din lösning som den är.
Du har gjort allt ruggigt bra hitintills, så jag tvekar inte över att du löser det
Nu ska jag nog inte skriva mer för nu känner jag att jag bara svammlar.
hmm... jag hade två lösningar i min tråd, och har egentligen inte bestämt mig:
....en tanke som jag får för mig att jag också bollat med är att Hjallbrand är en äldre nargurisk gud som "sammansmält" med Etin. Det kanske är bäst av allt. Nu känns det om att det är jag som svamlar...
...men om Etin ursp. var "Solskivan" (Etin - Aten) så kanske Hjallbrand är Aesirsdyrkares (eller nargurshamanisters) solgud/solskiva?
Fafnir: Om du vill ha Hjallbrand som ransardiskt ord för Etin så kör vi så (och då läses ju egentligen kronologien ransardcentrerat). Annars kan jag tänka mig lösning två också. En lösning tre, att Hjallbrand skulle vara en äldre nargurisk gud, tycker jag inte riktigt klickar. Själva staten är ju inbitna etindyrkare.Jag själv i Palinortråden skrev:
Utan att förskräckas av detta föreslår jag följande lösning: Ghaerîl är "De Levande Dödas Konung", en gammal dödsgud bland de narguriska stammar som länge bort i nutida palinor. Denne dyrkas som en vis förfädersgud av de stammar som följer honom, och hatas som de odödas gud av andra stammar som bara känner till de nekromantiska yttingar religionen tar sig. Även ransarderna känner honom som en ond dödsgud. De palinoriska riddarna har tagit upp honom som en Etins Ärkeängel: Ghaeriel, Kommendant av de Saligas Härskara.
Vad gäller Hjallbrand så låter det som att det skulle kunna fungera som ett Ransardiskt ord för Etin. (Lite kryptogermanskt skulle det kunna tolkas som "Hell", altså skinande och brand som i eld. Kanske är det annars ransardernas namn för deras solgud.)
Ett annat alternativ är att Palins, grundaren, fullständiga namn var Palin Hjallbrand. Och eftersom Palin orden dyrkar sina förfäder, helgon och hjältar så närmar sig kulten av Palin gudadyrkan. Detta även i linje med EG:s resonemang från den Lille Metafysikern att den är gud som dyrkas som gud.
....en tanke som jag får för mig att jag också bollat med är att Hjallbrand är en äldre nargurisk gud som "sammansmält" med Etin. Det kanske är bäst av allt. Nu känns det om att det är jag som svamlar...
...men om Etin ursp. var "Solskivan" (Etin - Aten) så kanske Hjallbrand är Aesirsdyrkares (eller nargurshamanisters) solgud/solskiva?
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9444
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Iden med Palin Hjallbrand tycker jag löser frågan på ett mycket elegant sätt och fungerar bra i sin enkelhet, men om man vill utnyttja tillfället och göra något "mer" utav dessa officiella namn som inte beskrivs så låter en sammansmältning mellan nargurisk tro och tron på Etin som något att bygga vidare på.
En sak som kanske kan bidra till inspiration när vi utvecklar ransarderna (och jorderna) är det faktum att de utvandrade från Nargur på 900-talet fO samtidigt som Kejsardömet Jorpagna på allvar började expandera, men om det är något sammanhang mellan dessa händelser vet vi inte (än). Tron på Aesir stammar dock från tiden efter utvandringen och kan kanske sättas i sammanhang med den?
Just denna utvandring och tron på Aesir skiljer de väst-narguriska folken från andra nargurer och om vi utvecklar detta lite får vi en trovärdig lösning till hur ransarder och jorder kan beskrivas som narguriska samtidigt som de åtminstone kulturellt särskiljer sig mycket från sina "kusiner" i barbarskogarna. På så vis kan vi knyta ihop Ereb mer samtidigt som vi ger en möjlighet till att särskilja länderna. Det keltisk/germanska "inflytandet" kan hållas på en låg nivå om man så tycker.´
En sak som kanske kan bidra till inspiration när vi utvecklar ransarderna (och jorderna) är det faktum att de utvandrade från Nargur på 900-talet fO samtidigt som Kejsardömet Jorpagna på allvar började expandera, men om det är något sammanhang mellan dessa händelser vet vi inte (än). Tron på Aesir stammar dock från tiden efter utvandringen och kan kanske sättas i sammanhang med den?
Just denna utvandring och tron på Aesir skiljer de väst-narguriska folken från andra nargurer och om vi utvecklar detta lite får vi en trovärdig lösning till hur ransarder och jorder kan beskrivas som narguriska samtidigt som de åtminstone kulturellt särskiljer sig mycket från sina "kusiner" i barbarskogarna. På så vis kan vi knyta ihop Ereb mer samtidigt som vi ger en möjlighet till att särskilja länderna. Det keltisk/germanska "inflytandet" kan hållas på en låg nivå om man så tycker.´