Brott & Straff: Böter (till kungen) och bot (till offret/s familj), kroppsstraff, bannlysning, dödsstraff, skamstraff och straffarbete tillhör vanliga påföljder. Fängelse tillämpas nästan endast för stormän. Straffen är många gånger hårda med sentida ögon. Ett något annorlunda straff är giftermål. Detta straff kan utdömas då en ogift man gjort en kvinna gravid, men vägrar att axla sitt ansvar. Kvinnan och hennes familj kan då gå till tinget och begära att fadern tvingas ta det. Fadern kan så dömas till att erkänna barnet som sin arvinge, bot eller att gifta sig med modern till barnet. Detta tillämpas även på personer av börd och i undantagsfall till och med efter vådtäkt, men då oftast i kombination med en pilgrimsresa längs Via Aidne. Har modern tur så avlider mannen längs med den farliga vägen och barnet ärver faderns samtliga tillgångar.
Fraxinus inspirerade mig så jag skrev ihop det här.
Kardien
Sexualmoral
Echterna har en ganska sträng sexualmoral. Man anser att sexualakten bör ske mellan en man och en kvinna som och att dessa skall vara gifta med varandra. Sex före äktenskapet är inte anses inte vara acceptabelt, särskilt inte för kvinnor, även om många kan acceptera en ungdomsromans som gått för långt. Åtminstone i efterhand och så länge relationen inte resulterar i graviditet. Att bli mor till ett barn utan fader resulterar dock oftast i total social utfrysning. Bland stormannafamiljer är det kutym att skicka iväg dottern till ett kloster eller annan avlägsen plats för att föda barnet och sedan återvända när man sett till att barnet blir väl omhändertaget. För otrohet finns liten tolerans och att köpa sex av prostituerade är oerhört skamfullt. Ingen goder echt låter sig frivilligt ses i ”De gladas” sällskap, det är endast simpelt folk som fattigdrängar och soldater som utnyttjar dylika tjänster då någon ser. Homosexualitet är också något som man ser som skamligt och felaktigt. Det finns inga lagar som förbjuder sådan kärlek, men den som avslöjas som ”stjärtgosse” får räkna med omgivningens förakt och rasar snabbt utför på den sociala stegen. För många män som älskar män blir utvägen att dölja sin erotiska relation bakom en fasad av manlig vänskap. Däremot så är echter inte homofoba i bemärkelsen att man undviker att umgås nakna, krama om sina manliga vänner eller utbyta ömhetsbetygelser som skulle få de flesta att rodna. Att två män delar säng är inte heller något som man höjer på ögonbrynen åt. Så länge händerna håller sig på täcket .
Värst av alla snedsteg är dock att våldta en echtisk kvinna, ett brott som i allmänhet leder till uteslutning ur samhället.
Goder echt: är den juridiska termen för alla som anses vara echter och åtnjuter echters privilegier. Icke echter kan undantagsvis komma att upptas som echter om de visat sig villiga att följa echternas seder, uppvisar en klanderfri heder och helst har gift sig med en echt. Regeln är att den som av omgivningen anses vara en echt också är det. I echterbalken nämns ett antal brott där den dömde ej längre räknas som goder echt (högmålsbrott, tempelfridsbrott, barnamord, våldtäkt, vissa edsbrott m.m.). Detta är kanske det värsta straff en echt kan råka ut för. Att bli utesluten ur den echtiska gemenskapen är för många ett straff värre än döden.
Echterna har en ganska sträng sexualmoral. Man anser att sexualakten bör ske mellan en man och en kvinna som och att dessa skall vara gifta med varandra. Sex före äktenskapet är inte anses inte vara acceptabelt, särskilt inte för kvinnor, även om många kan acceptera en ungdomsromans som gått för långt. Åtminstone i efterhand och så länge relationen inte resulterar i graviditet. Att bli mor till ett barn utan fader resulterar dock oftast i total social utfrysning. Bland stormannafamiljer är det kutym att skicka iväg dottern till ett kloster eller annan avlägsen plats för att föda barnet och sedan återvända när man sett till att barnet blir väl omhändertaget. För otrohet finns liten tolerans och att köpa sex av prostituerade är oerhört skamfullt. Ingen goder echt låter sig frivilligt ses i ”De gladas” sällskap, det är endast simpelt folk som fattigdrängar och soldater som utnyttjar dylika tjänster då någon ser. Homosexualitet är också något som man ser som skamligt och felaktigt. Det finns inga lagar som förbjuder sådan kärlek, men den som avslöjas som ”stjärtgosse” får räkna med omgivningens förakt och rasar snabbt utför på den sociala stegen. För många män som älskar män blir utvägen att dölja sin erotiska relation bakom en fasad av manlig vänskap. Däremot så är echter inte homofoba i bemärkelsen att man undviker att umgås nakna, krama om sina manliga vänner eller utbyta ömhetsbetygelser som skulle få de flesta att rodna. Att två män delar säng är inte heller något som man höjer på ögonbrynen åt. Så länge händerna håller sig på täcket .
Värst av alla snedsteg är dock att våldta en echtisk kvinna, ett brott som i allmänhet leder till uteslutning ur samhället.
Goder echt: är den juridiska termen för alla som anses vara echter och åtnjuter echters privilegier. Icke echter kan undantagsvis komma att upptas som echter om de visat sig villiga att följa echternas seder, uppvisar en klanderfri heder och helst har gift sig med en echt. Regeln är att den som av omgivningen anses vara en echt också är det. I echterbalken nämns ett antal brott där den dömde ej längre räknas som goder echt (högmålsbrott, tempelfridsbrott, barnamord, våldtäkt, vissa edsbrott m.m.). Detta är kanske det värsta straff en echt kan råka ut för. Att bli utesluten ur den echtiska gemenskapen är för många ett straff värre än döden.
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9444
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Dar stod det!
Kyrkoratten skulle jag dock vilja utdjupa lite mera eftersom det beror maktforhållandet mellan stat och religion i Kardien, en mycket viktig fråga med tanke på landets historia och dets roll innom LV, samt exarkens lokalisering i huvudstaden. Har lar echterna inte hur som helst ha kunnat andra i redan existerande forhållanden då LVs prasterskap både fore och efter Maktskiftet bestått av stora delar icke-echter. Klargoranden lar ha gjorts då aven om situationen nu inte ar den samma.
Någon med tankar, kanske speciellt anders?
jag tänker ju att echterna har varit med och utformat kyrkorätten, och att det mesta lämnades oförändrat vid maktskiftet.birkebeineren skrev:Dar stod det!
Kyrkoratten skulle jag dock vilja utdjupa lite mera eftersom det beror maktforhållandet mellan stat och religion i Kardien, en mycket viktig fråga med tanke på landets historia och dets roll innom LV, samt exarkens lokalisering i huvudstaden. Har lar echterna inte hur som helst ha kunnat andra i redan existerande forhållanden då LVs prasterskap både fore och efter Maktskiftet bestått av stora delar icke-echter. Klargoranden lar ha gjorts då aven om situationen nu inte ar den samma.
Någon med tankar, kanske speciellt anders?
Men om en Echt har betett sig "grisigt" i ett av sina besök i Slättebo (Zorakien) och gjort en fri Penniska med barn eller än värre en fri Penniska av adlig börd med barn...hur räknas det i echtisk (och Kardisk) juridik? Om den echtiske mannen vägrar ta ansvar och smiter i väg till Kardien och skyddas där riskerar det uppstå problem. I synnerhet om den Zorakiska kvinnan är av adlig börd.Regil skrev:Nej, nej. En echt kan inte tvingas att gifta sig med en faltrakier. Det är otänkbart. Han kan givetvis tvingas till olika former av botgöring, men inte tvingas gifta sig. Det är bara när saker och ting involverar echtiska kvinnor som jag skulle kunna tänka mig det här straffet. Fast skall jag ha med det så får det bli med tillägget "om kvinnan så önskar". jag akn helt enkelt inte ta att en kvinna skulle tvingas att gifta sig med mannen som våldfört sig på henne. Kanske att det här mer skulle användas när en ogift man gjort en kvinna med barn. De var både med på det, men Riddar Sven hade ju ingen tanke på att gifta sig med Fridegunde. Hon är ju söt och pigg mellan lakanen, men av enkel börd. Planenn är givetvis att gifta sig fint. Men så blir hon på smällen. Sven är bevisligen far till barnet, men vill nu inte veta av modern. Skammen lyser om honom.birkebeineren skrev:[
Och om den echtiska mannen tvingas gifta sig med den faltrakiska kvinnan han våldtagit så forlorar han sin "echtiskhet" och ar inte langre echt?Fridegunde går dock till häradets lagman. Vid nästa ting så avgörs saken och Riddar Sven tvingas att gifta sig med Fridegunde. Här kan man ju också förtydliga att en mans arvtagare är hans förstfödda son med en echtisk kvinna.
Det här vapnet kan givetvis användas åt motsatt håll "hon är gravid så vi måste gifta oss!", men det funkar inte alltid, speciellt inte om kvinnan är av börd och mannen av folket. och man riskarar oavsett att göra hela släkten rasande, vilket kan kännas jobbigt för en echt (ja, för vem som helst).
Men det finns även risk för problem om kvinnan är av fri Pennisk börd men icke-adlig. En del Zorakiska riddare skulle kunna ta det som en kränkning om en fri Pennisk kvinna räknas lägre än en fri echtisk kvinna i ett sådant fall = uppslag för adelskrig över gränsen.
Det kan rent av bli problem om det är en kvinna av Raxorisk härkomst då en del av den Penniska adeln i norra Zorakien har gift in sig i de gamla Raxoriska hövdingafamiljerna.....lite som fallet med Normander och Saxer i England eller Franker och Occitaner i Languedoc.
Att komma med grova förolämpningar mot Zorakiska adliga om kvinnliga Raxorer på möderet i Zorakien har sannolikt åstadkommit långvariga och blodiga fejder i Zorakien.
Penner räknas ju som Erebs näst bästa folk och en adlig pennisk kvinna kan nog lugnt räkna med stöd från den Kardiska rättvisan. Men sedan kan ju problemen börja att dyka upp. En icke adlig penner... kan börja få de problem som du målar upp och raxorer är iofs fortfarande inte lika lågt stående som faltrakier, men nog borde pennerna veta bättre än att gifta sig med dem.Fraxinus skrev: Men om en Echt har betett sig "grisigt" i ett av sina besök i Slättebo (Zorakien) och gjort en fri Penniska med barn eller än värre en fri Penniska av adlig börd med barn...hur räknas det i echtisk (och Kardisk) juridik? Om den echtiske mannen vägrar ta ansvar och smiter i väg till Kardien och skyddas där riskerar det uppstå problem. I synnerhet om den Zorakiska kvinnan är av adlig börd.
Men det finns även risk för problem om kvinnan är av fri Pennisk börd men icke-adlig. En del Zorakiska riddare skulle kunna ta det som en kränkning om en fri Pennisk kvinna räknas lägre än en fri echtisk kvinna i ett sådant fall = uppslag för adelskrig över gränsen.
Det kan rent av bli problem om det är en kvinna av Raxorisk härkomst då en del av den Penniska adeln i norra Zorakien har gift in sig i de gamla Raxoriska hövdingafamiljerna.....lite som fallet med Normander och Saxer i England eller Franker och Occitaner i Languedoc.
Att komma med grova förolämpningar mot Zorakiska adliga om kvinnliga Raxorer på möderet i Zorakien har sannolikt åstadkommit långvariga och blodiga fejder i Zorakien.
Ja. Jag har inte skrivit någon definition, men avgörande är att man måste gifta sig med en person av ära, som har ett leverne som inte strider mot echternas seder. Kungen av Zorakin är gift med en echt. Ingen har någonsin hävdat att det skulle ha varit ett dåligt parti... Utlänningar av adlig börd räknas allt som oftast som personer av ära, och kungen av Zorakin är trots allt Erebs näst mest prominenta (värdsliga) person.Snibben skrev:Här väcks ytterliggare en intressant frågan angående Echternas giftamålsbalk - kan de gifta sig med utlänningar av adlig börd eller liknande, åtminstone borde kungen kunna det då politiska giftemål borde inte vara altför ovanliga.
Vad den ärrade legosoldaten säger
”Nåja, efter att striderna ebbat ut i Jorpagna för den gången så fick jag genom Riddar Vidar kontrakt med hans morbor Greve Kettehed i Kardien som behövde hjälp i en fejd med granngreven. Jag förväntade mig det gamla vanliga – dra runt på landsbygden, plundra, hålla sig undan för motståndaren och invänta det oundvikliga slutet då endera sidan inte har råd att strida längre och tvingas erbjuda fred. Men då räknade jag inte med echterna. Det blev istället oändliga tal, storvulna krigsförklaringar, minimalt med plundring (och tro vid Odos skägg inte att det beror på omtanke om de faltrakiska bönderna), oerhört långdragna och kostsamma truppsamlingar och en borgbelägring som aldrig ens han börja innan fienden kom ut och snällt ställde upp sig. Sedan blev det ett slag där vi bestämt ombads att inte deltaga om det inte såg ut att gå åt skogen. Inte mig emot, betalt fick vi ju i alla fall. När vår sidas riddare så hade segrat hade man ju hoppats på lite plundring, men nejdå. Det blev istället fredsförhandlingar, storslaget gästabud, gods som bytte ägare och tårdrypande försoning. Och ännu fler tal, fast alla nu prisade den motståndares ära som man en fortdag tidigare förklarat vara lika mycket värd som en faltrakisk skökas. Som jag sa, betalt fick vi, men utan plundring blir man inte rik och av echters tal blir öronen trötta så vi slöt sedan kontrakt med en trakorisk kondottiär och hamnade så småningom i Mercana i Klomellien.
”Nåja, efter att striderna ebbat ut i Jorpagna för den gången så fick jag genom Riddar Vidar kontrakt med hans morbor Greve Kettehed i Kardien som behövde hjälp i en fejd med granngreven. Jag förväntade mig det gamla vanliga – dra runt på landsbygden, plundra, hålla sig undan för motståndaren och invänta det oundvikliga slutet då endera sidan inte har råd att strida längre och tvingas erbjuda fred. Men då räknade jag inte med echterna. Det blev istället oändliga tal, storvulna krigsförklaringar, minimalt med plundring (och tro vid Odos skägg inte att det beror på omtanke om de faltrakiska bönderna), oerhört långdragna och kostsamma truppsamlingar och en borgbelägring som aldrig ens han börja innan fienden kom ut och snällt ställde upp sig. Sedan blev det ett slag där vi bestämt ombads att inte deltaga om det inte såg ut att gå åt skogen. Inte mig emot, betalt fick vi ju i alla fall. När vår sidas riddare så hade segrat hade man ju hoppats på lite plundring, men nejdå. Det blev istället fredsförhandlingar, storslaget gästabud, gods som bytte ägare och tårdrypande försoning. Och ännu fler tal, fast alla nu prisade den motståndares ära som man en fortdag tidigare förklarat vara lika mycket värd som en faltrakisk skökas. Som jag sa, betalt fick vi, men utan plundring blir man inte rik och av echters tal blir öronen trötta så vi slöt sedan kontrakt med en trakorisk kondottiär och hamnade så småningom i Mercana i Klomellien.
Den legosoldaten borde slutit avtal med någon borgherre i Zorakien i stället. Ty även om talen är vackra, löftena fagra och retorik en konstart även i detta land lurar många dolkar (och lister) bakom adelsmännens ryggar. Och som legosoldat får man antingen slåss mot orcher och svartfolk eller mot andra adelsmän. Och man är inte lika hänsynsfulla adelsmän i mellan i Zorakien när konflikter väl nått krig och belägringar. Har man kommit dit hän så står åkrar i brand, boskap stjäls, katapulter slungar stenar och murbräkor stångar portarna i energiska försök att inta antagonistens borg innan hertigens eller kungens sändebud anländer och försöker lägga band på krigsskådespelet och tvinga fram fredsförhandlingar.
Lagar
....
Repressalie: När en echtisk handelsman har lidit skada som åsamkats honom av en handelsman från ett annat land än Kardien så kan echten vända sig till en lagman för att få tilldömt sig rätten till repressalie. Denna bot utkrävs så i första hand av den som orsakat echten skadan, men då utländska handelsmän oftast seglat vidare så har man rätt att utkräva boten från en annan handelsman från samma ursprungsland. Denna förväntas i sin tur kunna återkräva boten av den skyldige. Systemet leder till stor irritation bland farsegels handelsmän och missbrukas inte sällan, men echterna är nöjda.
....
Repressalie: När en echtisk handelsman har lidit skada som åsamkats honom av en handelsman från ett annat land än Kardien så kan echten vända sig till en lagman för att få tilldömt sig rätten till repressalie. Denna bot utkrävs så i första hand av den som orsakat echten skadan, men då utländska handelsmän oftast seglat vidare så har man rätt att utkräva boten från en annan handelsman från samma ursprungsland. Denna förväntas i sin tur kunna återkräva boten av den skyldige. Systemet leder till stor irritation bland farsegels handelsmän och missbrukas inte sällan, men echterna är nöjda.