vije skrev:...och två slavar strör oupphörligt sombatzisk sand framför hennes fötter (och sopar upp bakom henne), ...
Kardien
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9056
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Det växer fram en bild av en skara färgstarka magiker!
Jag reserverar en till mig själv, en som inte kommer att vara excentrisk och färgstark utan istället sur, arrogant och lite bitter, möjligen den enda echten bland magikerna.
I övrigt så skriv på, och då menar jag inte bara Vije, alla får vara med.
Jag tror att akademin är något av en främmande fågel i det konformistiska Ekeborg. Echterna är stolta över att de är för magi, till skillnad från kättarna på Caddo, och gillar därför sina magiker. Samtidigt önskar de att de vore lite mindre excentriska...
PS Slavarna är givetvis fd slavar som numera är "frigivna", vilket är en ren papperskonstruktion. I allt praktiskt är de givetvis bundna till sin härskarinna, men det finns inga slavar i Kardien. Alla slavar som sätter sin fot på Kardisk mark blir nämligen fria (så slavägare låtar alltså sina slavar stanna på båten när de stannar I Kardien för att handla. Alla nöjda. Utom slaven kanske...)
Angående kungligt understödd så - ja, absolut. Vilken kung skulle inte vilja knyta en handfull magiker till sig.
Angående urmörkers kult - så länge Sombatzinerna håller sin tro för sig själva att utöva i hemmet är det OK. Men när de börjar bygga tempel och samla accolyter utför de ett lagbrott och det kan som mycket riktigt påpekats leda till stora problem. Både för kungen som inte vill tappa lojaliteten hos sina magiker och för magikerna som får ljusa handen på sig. En utmärkt start på ett äventyr med andra ord.
Jag reserverar en till mig själv, en som inte kommer att vara excentrisk och färgstark utan istället sur, arrogant och lite bitter, möjligen den enda echten bland magikerna.
I övrigt så skriv på, och då menar jag inte bara Vije, alla får vara med.
Jag tror att akademin är något av en främmande fågel i det konformistiska Ekeborg. Echterna är stolta över att de är för magi, till skillnad från kättarna på Caddo, och gillar därför sina magiker. Samtidigt önskar de att de vore lite mindre excentriska...
PS Slavarna är givetvis fd slavar som numera är "frigivna", vilket är en ren papperskonstruktion. I allt praktiskt är de givetvis bundna till sin härskarinna, men det finns inga slavar i Kardien. Alla slavar som sätter sin fot på Kardisk mark blir nämligen fria (så slavägare låtar alltså sina slavar stanna på båten när de stannar I Kardien för att handla. Alla nöjda. Utom slaven kanske...)
Angående kungligt understödd så - ja, absolut. Vilken kung skulle inte vilja knyta en handfull magiker till sig.
Angående urmörkers kult - så länge Sombatzinerna håller sin tro för sig själva att utöva i hemmet är det OK. Men när de börjar bygga tempel och samla accolyter utför de ett lagbrott och det kan som mycket riktigt påpekats leda till stora problem. Både för kungen som inte vill tappa lojaliteten hos sina magiker och för magikerna som får ljusa handen på sig. En utmärkt start på ett äventyr med andra ord.
Skröd-Inger, magister över tidrummets magi
Skröd-Inger är en liten och energisk dam som är mycket uppskattad bland skolasterna för sin aldrig sinande entusiasm och det engagemang och den värme som hon utstrålar. Hon bemöter dem alltid med ett leende på läpparna och besvarar glatt alla frågor. Problemet är dock att Skröd-Inger är mycket svårtillgänglig. Det tycks hart när omöjligt att veta var hon befinner sig eller vart hon är på väg. Ständigt försvinner hon i tomma intet, mitt som hon var på väg att avslöja tidsmagins innersta hemligheter. Skröd-Inger äger stor kraft som tidsmagiker, men saknar delvis kontroll över sina förmågor. Hon tycks ständigt vara på väg någonstans, kan när som helst dyka upp ur tomma intet och ingen utom hennes make har någonsin sett henne sitta still. Armarna viftar oupphörligt under hennes engagerade utläggningar, som dock aldrig hinner komma till punkt innan något nytt fångar hennes uppmärksamhet.
Skröd-Inger har en irriterande vana att plötsligt komma med avslöjanden andras människors framtid. Hon kan tillexempel rufsa om håret på någon av sina skolaster och utbrista ”åhh, din första dotter kommer att bli såååå vacker. Brynhilde…”. Varpå hon raskt återgår till att ingående förklara rumtidens tvillingparadox. Hitintills har hon aldrig haft fel, men skolasten som var tvungen att döpa sitt barn till Brynhilde var inte riktigt nöjd, trots att dottern sannerligen blev en riktig skönhet. Endast om morgonen, när Skröd-Inger intar sitt coffa samman med sin man Erfvin är det möjligt att med säkerhet fastställa både hennes läge (sittandes i kökssoffan) och inriktning (dricka morgon-coffa). Paret har inga barn, men Skröd-Inger har en katt. Den eländiga katten, som bor i en låda i köket, tycks lika mycket död som levande. Varje morgon hävdar Skröd-Inger att så länge man inte lyfter på lådan är katten lika mycket död som levande. Och varje morgon svarar Erfvin ”Bohr-snack!” (vad han nu menar med det) och lyfter på locket. Och mot alla odds visar det sig att katten har överlevt ännu en natt.
Skröd-Inger är en liten och energisk dam som är mycket uppskattad bland skolasterna för sin aldrig sinande entusiasm och det engagemang och den värme som hon utstrålar. Hon bemöter dem alltid med ett leende på läpparna och besvarar glatt alla frågor. Problemet är dock att Skröd-Inger är mycket svårtillgänglig. Det tycks hart när omöjligt att veta var hon befinner sig eller vart hon är på väg. Ständigt försvinner hon i tomma intet, mitt som hon var på väg att avslöja tidsmagins innersta hemligheter. Skröd-Inger äger stor kraft som tidsmagiker, men saknar delvis kontroll över sina förmågor. Hon tycks ständigt vara på väg någonstans, kan när som helst dyka upp ur tomma intet och ingen utom hennes make har någonsin sett henne sitta still. Armarna viftar oupphörligt under hennes engagerade utläggningar, som dock aldrig hinner komma till punkt innan något nytt fångar hennes uppmärksamhet.
Skröd-Inger har en irriterande vana att plötsligt komma med avslöjanden andras människors framtid. Hon kan tillexempel rufsa om håret på någon av sina skolaster och utbrista ”åhh, din första dotter kommer att bli såååå vacker. Brynhilde…”. Varpå hon raskt återgår till att ingående förklara rumtidens tvillingparadox. Hitintills har hon aldrig haft fel, men skolasten som var tvungen att döpa sitt barn till Brynhilde var inte riktigt nöjd, trots att dottern sannerligen blev en riktig skönhet. Endast om morgonen, när Skröd-Inger intar sitt coffa samman med sin man Erfvin är det möjligt att med säkerhet fastställa både hennes läge (sittandes i kökssoffan) och inriktning (dricka morgon-coffa). Paret har inga barn, men Skröd-Inger har en katt. Den eländiga katten, som bor i en låda i köket, tycks lika mycket död som levande. Varje morgon hävdar Skröd-Inger att så länge man inte lyfter på lådan är katten lika mycket död som levande. Och varje morgon svarar Erfvin ”Bohr-snack!” (vad han nu menar med det) och lyfter på locket. Och mot alla odds visar det sig att katten har överlevt ännu en natt.
Senast redigerad av Regil den 2008-04-12 16:31, redigerad totalt 1 gånger.
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9056
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Stort tack till Osbjer som står för mycket av texten och till Brior (Malthus Korns kompani)
Faltrax
Faltrax är är med sina 9 000 invånare Kardiens näst största. Staden är byggd på båda sidor om Phaltofloden några hundra meter från dess utlopp i Faltraxbukten. Faltrax ligger precis nedanför flodens sista fors, där Inmarks berg övergår i Darenslätss åkrar. Från början är det en handelsstation men blev huvudstad då Kardien utropades till enat rike av Ovar Förstkonung 60 e.O. Vid den tiden var Faltrax i stort sett bara bebyggt på norra stranden, men när riket bildades växte staden snabbt och även den södra stranden bebygdes. Efter bara ett par år stod stadsmuren på norra sidan klar medan staden fortsatte att bre ut sig söderut. Det kungliga slottet hade även byggts på en höjd på norra sidan om floden. När Ovars son Gerion I kom till makten 80 e.O. påbörjades byggandet av den södra muren och staden fick mycket av den form den har idag. På norra stranden ligger saluhallen och salutorget där mycket av handeln i Faltrax sker idag. En del av stranden utgör även den äldre kajen som utgjorde Faltrax hamn till en början. När Faltrax snabbt växte byggdes en kaj även på södra stranden. Utanför södra stadsporten har en kåkstad bebodd av förrymda livegna vuxit upp.
Utseende
Staden är nästan helt uppbyggd i sten. Stora, murade block av granit bygger upp trevåningshus som täcks med skiffertak. Gatorna är stenbelagda och vid regn sköljs smutsen bort till floden genom de rännor som fungerar som enkel kloak. Runt salutorget ligger pampiga byggnader som byggdes av faltrakiska ogdar och köpmän. Dessa har idag tagits över av olika handelshus, mestadels utländska. I allmänna termer kan staden beskrivas som lite nedgången. Husen är välbyggda och många gånger vackert utsmyckade, men nästan alla är över 200 år gamla och många har inte hållits efter. Rikedomarna som passerar staden har en förmåga att inte ansamlas här, även om Faltrax fortfarande erbjuder bäst möjligheter för den faltrakier som vill bli rik.
Näringar
Det största skrået i Faltrax är smedernas skrå. Närheten till Inmarks träkol och järn i kombination med de stångsjärnshammare som drivs av floden är grunden till detta. Fristående smedjor samarbetar genom en ganska lång gången arbetsfördelning. Man specialiserar sig på enskilda moment som svärdsklingor eller handtag. Största produkten är just svärd och överhuvudtaget så tillverkas mycket vapen och masstillverkade rustningar. I stort sett alla Kardiens stadsvakter, häradsfogdar, borgvakter och infanterister är utrustade med vapen och rustningar från Faltrax. Priserna är låga, i Faltrax kostar ett svärd endast hälften av normalpriset. Kvalitén är inte dålig, men något sämre än det normala. Det är enkla, massproducerade varor för den vanlige soldaten. En riddare som drar en faltraxklinga får finna sig i att bli häcklad av sina kollegor.
Här finns även alla de hantverkare som förknippas med sjöfart: segelmakare, repslagare, timmermän etc. Man finner även en växande tygindustri där man försöker man att efterapa de fantastiska tyger som vävs av Inmarkafårens ull i Erebos och Berendien. Hittills har framgångarna låtit vänta på sig och fortfarande går en överväldigande majoritet av ullen på export. Mer framgångsrika än vävarna är dock stadens bryggare. Öl från Faltrax håller högsta kvalité, säljs till stor del på export och är uppskattat i hela Aidne och även övriga Ereb. Främst av Faltrax öl är Faltrax gamelbrygd som bryggs av mästerbryggaren Eddric Helmalt.
Handel
Faltrax hamn är en livlig plats. Genom denna passerar alla varor som går på export från Inmark, samt en del av darensslätts jordbruksproduktion. I saluhallen bjuds varorna ut, inspekteras noggrant och auktioneras sedan till högstbjudande. Säljare är i allmänhet echtiska köpmän eller adelns fogdar och köpare ett utländskt handelshus. I Faltrax har handelshus som Festglade (Erebos), Medicini (Caddo), Zoraks kista och Malthus Korns* kompani (Trakorien) permanenta kontor. De sistnämnda köper främst spannmål som skickas till Tricilve. Huset Medicini har i stort sett monopol på bankverksamheten i staden. I Faltrax ligger även huvudkontoret för det faltrakiska handelshuset Norrtraden, med anor från 300-talet. All export från Faltrax är belagd med tull som tillfaller kungen. Denna uppgår enligt urgammal sed till 1/10 av försäljningsvärdet (1/8 för dalker). Tulltjänstemännen är alla echter och i allmänhet svårmutade. Man har för vana att först spela med i eventuella mutförsök för att sedan plötsligt arrestera den godtrogne handelsmannen och låta dennes kompanjoner lösa ut honom till den erbjudna mutans värde. Pengarna får tulltjänstemännen sedan behålla själva, det ses som en självklar löneförmån som tillkommer den rättrådige.
Hamnen
I Faltrax västra delar finns hamnen belägen. Hamnen utgörs av två stenkajer längs Phaltoflodens strand där floden är mellan 60 och 70 meter bred. Längs norra kajen som är betydligt äldre än den södra finns tre hamnkvarter med gott om handelskontor, lagerbyggnader och lastarbetare. Längst in mot slottet ligger den stora saluhallen som upptar ett helt kvarter och salutorget som anses vara stadens centrum. Detta handelscentrum utgör ett naturligt slut på hamnen. Dagligen sker här livlig kommers då bönder och fiskare från närområdet kommer till staden för att sälja sina varor. Mot en mindre avgift får de möjlighet att ställa upp ett litet stånd antingen i saluhallen eller ute på torget.
En stor del av den malm och metall som utvinns och tillverkas i gruvor i västra Aidnebergen fraktas till Faltrax i stora och välbevakade karavaner. När karavanerna anländer till staden transporteras godset via norra porten och lastas över till båtar vid den norra kajen. Det finns även baracker innanför den norra porten, på östra sidan där de soldater och arbetare som kommer i karavanerna huserar medan de är i staden.
På södra stranden finns den nyare och mer moderna kajen. Även denna kaj är kantad med hamnkvarter liknande dem på norra stranden. I ett av husen i södra hamnkvarteren har hamnchefen Borune Camaar sitt kontor. Det åligger honom att hålla ordning i hamnlagret och se till att inget blir stulet. Till sin hjälp har han några hamnsjåare och ett halvdussin vakter.
Man kan ta sig mellan de båda kajerna med hjälp av roddbåtar som körs från ena till den andra sidan av roddare. Resan kostar ett par kopparmynt per person och går ganska fort. Alternativet är att gå omvägen via slottsbron vilket tar tid, speciellt om man behöver ta sig över ett par gånger om dagen. I hamnkvarteren på båda sidor finns även ett par tavernor, ölställen och värdshus för att ta hand om resande och törstande handelsfolk och matroser.
Kåkstaden
Utanför södra stadsporten ligger kåkstaden. Ursprungligen en olaglig bosättning utanför stadsmuren täcker den idag över 40 tunnland och rymmer över 2000 invånare. Den består av mycket enkla lerklinade hus av samma typ som byggs på landsbygden. Dessa står mycket tätt, det finns inga egentliga gator, endast smala, öppna stråk mellan husen. Överallt ligger kåkstadens avskräde och stanken är påträngande. Stadsdelen har ingen vattenförsörjning, man får gå in till själva staden för att hämta vatten. Kåkstaden är sedan några decennier tillbaka omsluten av en pallisad. Detta är inte för att försvara staden utan för att skydda folket från adelsmän som söker återföra sina bönder till åkern. I och med att kåkstaden innesluts av en stadsmur räknas den som en del av Faltrax och dess invånare åtnjuter stadsprivilegier.** Då faltrax borgare gjort sig beroende av den billiga arbetskraft som de före detta livegna erbjuder är man mån om att hålla adelsmännen borta. Varje morgon kan borgarna bege sig ner till lilla torget och välja och vraka mellan de daglönare som erbjuder sina tjänster för tillfälliga påhugg. Betalningen är låg, mellan ett och två silvermynt per dag beroende på erfarenhet, men det saknas aldrig villiga arbetare och under perioder slåss man nästan om jobben.
Till kåkstaden bör ingen echtisk adelsman bege sig utan eskort. Invånarna är hämndlystna och kommer att ta chansen att låta en adelsman försvinna om de får chansen. Det är överlag en våldsam plats, här sker en handfull mord varje år och misshandel är vardagsmat. Kåkstadens invånare låses ute från resten av staden om natten för att minska kriminaliteten i övriga staden. Den är dock fortfarande hög och de flesta rika borgare ser till att anlita en pålitlig man att vakta hus och hem om natten.
Biblioteket
Var en gång ganska välförsett och ansett. Plundrades på allt av värde av echterna vid maktövertagandet, majoriteten av böckerna finns idag vid biblioteket i Ekeborg. Samlar idag ett fåtal lärda män och en liten skrivarskola. Mecenat är stadens råd, tidigare var det Kardiens kungar. Mest känd av de lärde är idag Jan Roså,*** tidigare student vid katedralsskolan, idag kontroversiell och fristående teolog och debattör.
Slottet
En massiv och lite dyster byggnad, helt uppförd i granit som idag är mossbelupen och långsamt börjat vittra. Slottet är dock så rejält konstruerat att det fortfarande är mycket svårintagligt. Det består av fyra stycken jättelika hörntorn som binds samman av murarna. Längs norra muren ligger riddarsalen där man håller gästabud, vardagslivet levs däremot i tornen. När slottet härjades av draken Tallerin brändes kungstornet och riddarsalen ut. På kungens vilja renoverades aldrig kungstornet utan fick stå kvar orört, ett monument över och gravplats för kungens förlorade familj. Idag reser tornet som ett väldigt, svart och olycksbådande minne av den största olycka som drabbat den Ovariska dynastin. På senare tid har en profetia som tycks handla om kungstornet börjat cirkulera, en profetia som talar om att ”… ett nytt torn skall resa sig när en faltrakier åter besitter Kardiens tron”. Tidigare var slottet det kardiska hovets hemvist och det ägs fortfarande av kronan. Här residerar den kungliga garnisonen, fredsdomaren, ett par lagmän, en kunglig drots (som är chef för tulltjänstemännen) och ett tionde Kungsriddare. Slottet är dock lite öde och lever endast upp vid de tillfällen då kungen och hovet avlägger visit.
Katedralen
En av de största och mest påkostade i Kardien. Liksom nästan hela Faltrax uppförd i sten. Här residerar Kerîgassen av Faltrax som leder aidniska kyrkan på faltraxnäs och i norra Kardien. Här ligger också en katedralskola som utbildar blivande riarker men också klerker som sedan gör en världslig karriär.
Styre
Faltrax är en fri stad som står direkt under kronan. Staden styrs av ett råd bestående av de främsta borgarna som leds av borgmästaren. Denne måste alltid vara echt, i övrigt är de flesta rådsmedlemmar faltrakier. Smedernas skrå och aidniska kyrkan dominerar rådet med tre ledamöter vardera. Rådet har ganska stora rättigheter: man har t.ex. rätt att ta upp skatt, besluta om marknadsregler, stifta lagar som styr skrånas verksamhet och besluta om byggnadslov. Kungen har rätt att komma med dekret, men det är sällan denna möjlighet utnyttjas. Så länge tullen levereras till Ekeborg och ordningen upprätthålls är denne nöjd.
Rättsväsen
Lagen upprätthålles av fem stadsfogdar. Dessa har till sin hjälp stadsvakten som består av 50 man. Stadsvakternas uppgifter är dock fler än upprätthålla ordningen. Man ansvarar även för att patrullera murarna, bemanna stadsportarna och bekämpa bränder. Stadsvakten är dåligt betald och ganska omotiverad och består av i stort sett av samma busar som man bekämpar. Man patrullerar inte kåkstaden. Vid större oroligheter finns den kungliga garnisonen och Kungsriddarna att tillgå, men deras uppgift är i första hand att avskräcka lokala adelsmän från att låta sina konflikter övergå i inbördeskrig och understödja Tornriddarna utifall att Svarta Tornets horder åter skulle välla ner från Aidnebergen.
Besökare
Den äventyrare som besöker Faltrax bör passa på att se över sin utrustning. Rustningsdelar som armskenor, benskenor, hjälmar och ringbrynjehauberker finns som lagervaror i standardstorlekar till mycket förmånliga priser. Även vapen som svärd och spjut är mycket billiga.
Faltrax erbjuder att antal boendealternativ. I hamnen finns de flesta värdshusen. Här finner man både syltor som Sjöbjörnen, de mer genomsnittliga Trossen och Vågtoppen, samt det luxuösa Gyllene ankaret.
Sjöbjörnen
I norra hamnen kan man bland syltor och lagerlokaler hitta tavernan Sjöbjörnen. Som namnet antyder är det ett ölhak för mindre nogräknade sjömän och hamnarbetare. Det erbjuds ingen övernattning men väl mat och dryck. Maten är oftast smaklös eller för salt och ganska oaptitlig men jämfört med mat till sjöss är det överkomligt. Däremot serverades det både ljust och mörkt öl samt starkare spritdrycker för en ringa slant. Den som håller i rodret är Beni, en råbarkad sjöbuse själv en gång i tiden men som nu satt sitt på det torra och driver krogen för likasinnade. Om kvällarna brukar det vara stort ståhej både inne och utanför. Bråk är inte direkt vanligt fast det förekommer, vanligen är stämningen hård men vänlig.
Det gyllene ankaret
Det gyllene ankaret är ett elegant värdshus som ligger vid hamnen på den södra sidan av Phaltofloden. Värdshuset drivs av krögaren Rotard Vickelsson och hans hustru Velina, och det finns dessutom en anställd springpojke. Det är ett stort tvåvåningshus i sten med fasad mot huvudgatan. På övervåningen vetter en balkong ut över gatan och varje våning har fyra stora fönster. På nedervåningen finns en stor öppen matsal elegant inredd med fina mattor på golven, vackert utsmyckad inredning och snirkliga ljuskronor i taket. Det finns fem långbord och fem mindre runda bord. I inre högra hörnet finns en stor bardisk belägen med en dörr ut till köket som finns belägen på baksidan. Från matsalen leder en trappa upp mot övervåningen. På övervåningen finns det sju enkelrum och två dubbelrum för uthyrning. Priserna är mycket höga. I priset ingår då en utsökt frukost på morgonen, klädtvätt och bad för den som så önskar. Övriga priser är även de i överkant, men å andra sidan håller både mat och dryck väldigt god kvalité. På Det gyllene ankaret finner man inga sluskar eller trashankar utan välbärgade handelsresande och adelsmän.
För den som har känningar hos Kungsriddarna eller är av högadlig härkomst erbjuder slottet ett attraktivt alternativ. Den som utgör en del av aidniska kyrkan kan också räkna med att inte behöva bekymmra sig om härbärge, det finns alltid plats i dormitoriet vid katedralen.
Hästar inkvarteras i allmänhet amman med åsnorna vid östra stadsporten eller i slottet.
Äventyrsuppslag
Den livegne
Alvan av Brokå lever ett gott liv. Han har sedan han anlände till Faltrax för snart 20 år sedan gjort en anmärkningsvärd resa. Från att köpt och sålt vad han kommit över på gatan har hans utvecklade affärssinne och ett visst mått av tur tagit honom dit han är idag. En växande rörelse som agerar mellanhand i ullhandeln, ett stort hus vid salutorget, en godhjärtad och klok hustru, tre barn, en handfull tjänare och gott om pengar. Nu verkar det dock som om turen har vänt. Alvan, som rymde från ett liv som livegen bonde i sin ungdom, blev nyligen igenkänd av en bekant från grannbyn. Denne tycks ha skvallrat för länsherren, ty bara en fortdag senare greps Alvan av Baron Skugges riddare och fördes till dennes borg. Där försmäktar han nu, inlåst högst upp i ett av tornen. Baronen har meddelat att han inte har för avsikt att låta Alvan träla på åkrarna utan ämnar låta denne köpa sig fri för en väl tilltagen summa (kanske 4 000 gm). Alvan kan som baronen räknat ut mycket riktigt komma upp med summan, men det skulle ödelägga allt det han jobbat för.
När äventyret börjar kommer RP i kontakt med Alvans oroliga hustru Mathilde. Hur är givetvis helt upp till SL att anpassa efter spelargruppen, ju närmare det går att knyta dem till henne eller Alvan desto bättre. Hon bönar och ber om deras hjälp, de är hennes sista hopp. När Mathilde (och SL) lyckats övertyga RP att hjälpa henne ligger saken i deras händer. Mathilde är dock ovillig att betala den summa som baronen begär, hon vet att hennes man in i det sista vill undvika att återigen stå på backen utan pengar. Hon kan givetvis erbjuda RP en ganska stor summa pengar om de lyckas hjälpa henne (kanske 1000 gm, anpassa efter RPs finansiella status). Vad som sedan händer är öppet. Baronen kommer om ingen annan agerar att så småningom kontakta Mathilde och begära att lösensumman utbetalas. RP kan ju sedan agera efter två huvudspår – fritagning eller juridik. Att frita Alvan från en adelsmans fästning är en utmaning även för ett starkt äventyrarsällskap och fodrar både list och mod. Den efterföljande jakten kommer att kräva snabbhet och uthållighet. Baronen förfogar över ett tjog (eller så många som SL anser) vältränade riddare som alla har ridit sedan barnsben. De har även en god uppfattning om vart Alvan är på väg… Juridiskt sett är fallet ganska entydigt: då Alvan hållit sig bort från sin herre i nästan 20 år skall han enligt kardisk lag betraktas som fri. Problemet är dock att få till stånd en rättegång. Baron Riddar Pilon Skugge av Långefjärd, Hogsätra, Oxie och Svarte kommer att stänga sina portar för alla som annalkas honom med dylika krav. Här kan det hjälpa om RP har kontakter som kan understödja deras krav på att Alvans fall tas upp och tvinga baronen att samarbeta. Även om de skulle lyckas frita Alvan kan de ändå tvingas till en rättegång, då baronen i sådant fall kommer att föra sin sak till Faltrax fredsdomare. Här finns risken att den echtiska domaren viker sig för sin adelsmannakollega och väljer att döma emot lagtexten. Ett kraftfullt försvar för Alvans sak, uppbackat av så inflytelserika personer som möjligt är då bästa sättet att vinna på.
Fallet Roså
Kerîgassen av Faltrax har beslutat att det är dags att få Jan Roså att falla åter in i aidniska kyrkan trygga famn. Han låter därför kalla Roså till öppet förhör, i syfte att få denne att avsvära sig från sina kätterska uttalanden. Förhöret leds av bontisâl Lexer Sirkelkranz. Lexer var dock föga förberedd på sin opponents skarpsinne och vältalighet. Gång på gång hamnar bontisâlen på defensiven och tvingas slutligen stå till svars för alla Kardiens orättvisor inför den både roade och oroade publiken. Jan Roså lämnas så ifred av kyrkan för en stund.
När äventyret tar sin början har ljusa handen beslutat att det är dags att återupprätta kyrkans ära. Roså skall anklagas för kätteri. För att det skall bli något äventyr krävs att Rp har någon form av koppling till Roså, eller är oerhört godhjärtade och hjälpsamma. Ja, eller att de är på andra sidan då. Hur som haver, ljusa handen anländer övveraskande till Faltrax och tar staden med storm. Man har med sig ett kompani solriddare och börjar med att spärra av stadportarna och blockera all skapp i hamnen. En vansinnig jakt på Roså följer sedan. Ljusa handen utlovar 1 000 kam till den som infångar Roså. Om RP söker hjälpa honom att fly får de det svettigt om öronen. Det vimlar av riddare, och även om Roså är mycket omtyckt bland faltrakierna så är de 1 000 kardiermarkerna en mycket lockande summa. Solriddarna kan dock inte upprätthålla sin blockad hur länge som helst. Faltrax borgarskap blir vansinniga då handeln stoppas och kungens drots, fredsdomare och riddare kan inte stillatigande låta ljusa handen klampa in på det här självsvåldiga viset. Situationen blir snart mycket infekterad. Mitt i allt tumult söker så förhoppningsvis RP hjälpa Roså att undkomma. Vi önskar dem lycka till, men det blir nog inte lätt…
Ifall det blir rättegång är oddsen dåliga. Kyrkan är ära sårad och risken finns att Tots-Kerîgass Yvein av Krerex själv tar sig an fallet, och då slutar det allt som oftast med bålet. Det krävs en heroisk insats, eller kunglig inblandning, för att få Roså frikänd. Att se till att domen stannar vid utvisning får anses som en stor framgång i det här läget.
Kåkstaden
Kungen har kommit med ett dekret om att kåkstaden skall passiviseras och inlemmas med Faltrax. Av orsaker som endast SL känner faller uppdraget på RP. De får en ganska tilltagen budget till att hyra in vakter etc. Sedan är det bara att göra upp en plan, och vi önskar återigen RP lycka till…
Detta kan svälla till en socialt inriktad minikampanj som skulle göra Stephan Jarl**** stolt, eller ett cyniskt ställningskrig mot ”orosmomenten” i kåkstaden.
* Den välkände grummerske philofagen Malthus Korn brukade äta sig vimmelkantig och därvid uppkasta allehanda teorier under extatisk matsvimma. Han grundade som alla vet 'Malthusianismen', en ekonomisk skola som i stort sett säger att 'Den som äter fort och länge blir idag mätt men imorgon desto hungrigare'. Teorin omsattes framgångsrikt i Korns egen spannmålskompani där han genom massiva importvolymer strävade efter att 'mätta marknaden'. Han dog genom kvävning i egna fettveck, men huset drivs vidare av hans 40-tal söner vilka kollektivt brukar gå under beteckningen "köttberget".
** Kom ihåg att ”stadsluft gör fri” efter ett år och en dag.
*** Jan Roså predikar att alla är jämlika inför Etin och att samhället bör styras enligt Etins vilja. Denna kommer inte fram till genom att lyssna till riarker och bontîsaler utan genom att inför varje beslut låta var och en (=alla vuxna män) be och söka i sitt inre efter Etins sanning; ”vilket är det bästa valet för det allmännas bästa?”. Ingen föregående diskussion bör ske, då denna riskerar att fjärma sinnet från Etins rena vilja. När så var och en sökt Etins röst förkunnar man sin övertygelse. Det beslut som majoriteten sålunda kommer fram till blir enligt Roså också Etins. Praktiskt bör församlingen i varje riarkat besluta i alla gemensamma frågor, och i så stor utsträckning som möjligt bör alla beslut fattas här. Rosås tankar påminner lite om styreskicket på Caddo, stöpt i religiös form. Det behöver knappast påpekas att han hålls under uppsikt både av kronan och ljusa handen. Han arbetar för närvarande på en bok som går under arbetsnamnet ”Om Etinsfördraget”, men det är ytterst ovisst om han kommer att få avsluta den. Jan Rosås mest berömda citat kan vara det som slutligen kommer att fälla honom: ”Det strider uppenbarligen mot Etins lag att en handfull människor drunknar i sitt överflöd medan den uthungrade massan saknar det nödvändigaste.”
**** Stephan Jarl – echtisk Jarl mellan 393 och 397 eO som gjorde sig känd för sin omtanke om de fattiga. Mest känd som författare till verket ”Vi kallar oss echter” där han talar sig varm om det echtiska folkets gemenskap. Till slut fick de övriga stormännen nog av hans pladder, avsatte honom och valde en ny Jarl.
Faltrax
Faltrax är är med sina 9 000 invånare Kardiens näst största. Staden är byggd på båda sidor om Phaltofloden några hundra meter från dess utlopp i Faltraxbukten. Faltrax ligger precis nedanför flodens sista fors, där Inmarks berg övergår i Darenslätss åkrar. Från början är det en handelsstation men blev huvudstad då Kardien utropades till enat rike av Ovar Förstkonung 60 e.O. Vid den tiden var Faltrax i stort sett bara bebyggt på norra stranden, men när riket bildades växte staden snabbt och även den södra stranden bebygdes. Efter bara ett par år stod stadsmuren på norra sidan klar medan staden fortsatte att bre ut sig söderut. Det kungliga slottet hade även byggts på en höjd på norra sidan om floden. När Ovars son Gerion I kom till makten 80 e.O. påbörjades byggandet av den södra muren och staden fick mycket av den form den har idag. På norra stranden ligger saluhallen och salutorget där mycket av handeln i Faltrax sker idag. En del av stranden utgör även den äldre kajen som utgjorde Faltrax hamn till en början. När Faltrax snabbt växte byggdes en kaj även på södra stranden. Utanför södra stadsporten har en kåkstad bebodd av förrymda livegna vuxit upp.
Utseende
Staden är nästan helt uppbyggd i sten. Stora, murade block av granit bygger upp trevåningshus som täcks med skiffertak. Gatorna är stenbelagda och vid regn sköljs smutsen bort till floden genom de rännor som fungerar som enkel kloak. Runt salutorget ligger pampiga byggnader som byggdes av faltrakiska ogdar och köpmän. Dessa har idag tagits över av olika handelshus, mestadels utländska. I allmänna termer kan staden beskrivas som lite nedgången. Husen är välbyggda och många gånger vackert utsmyckade, men nästan alla är över 200 år gamla och många har inte hållits efter. Rikedomarna som passerar staden har en förmåga att inte ansamlas här, även om Faltrax fortfarande erbjuder bäst möjligheter för den faltrakier som vill bli rik.
Näringar
Det största skrået i Faltrax är smedernas skrå. Närheten till Inmarks träkol och järn i kombination med de stångsjärnshammare som drivs av floden är grunden till detta. Fristående smedjor samarbetar genom en ganska lång gången arbetsfördelning. Man specialiserar sig på enskilda moment som svärdsklingor eller handtag. Största produkten är just svärd och överhuvudtaget så tillverkas mycket vapen och masstillverkade rustningar. I stort sett alla Kardiens stadsvakter, häradsfogdar, borgvakter och infanterister är utrustade med vapen och rustningar från Faltrax. Priserna är låga, i Faltrax kostar ett svärd endast hälften av normalpriset. Kvalitén är inte dålig, men något sämre än det normala. Det är enkla, massproducerade varor för den vanlige soldaten. En riddare som drar en faltraxklinga får finna sig i att bli häcklad av sina kollegor.
Här finns även alla de hantverkare som förknippas med sjöfart: segelmakare, repslagare, timmermän etc. Man finner även en växande tygindustri där man försöker man att efterapa de fantastiska tyger som vävs av Inmarkafårens ull i Erebos och Berendien. Hittills har framgångarna låtit vänta på sig och fortfarande går en överväldigande majoritet av ullen på export. Mer framgångsrika än vävarna är dock stadens bryggare. Öl från Faltrax håller högsta kvalité, säljs till stor del på export och är uppskattat i hela Aidne och även övriga Ereb. Främst av Faltrax öl är Faltrax gamelbrygd som bryggs av mästerbryggaren Eddric Helmalt.
Handel
Faltrax hamn är en livlig plats. Genom denna passerar alla varor som går på export från Inmark, samt en del av darensslätts jordbruksproduktion. I saluhallen bjuds varorna ut, inspekteras noggrant och auktioneras sedan till högstbjudande. Säljare är i allmänhet echtiska köpmän eller adelns fogdar och köpare ett utländskt handelshus. I Faltrax har handelshus som Festglade (Erebos), Medicini (Caddo), Zoraks kista och Malthus Korns* kompani (Trakorien) permanenta kontor. De sistnämnda köper främst spannmål som skickas till Tricilve. Huset Medicini har i stort sett monopol på bankverksamheten i staden. I Faltrax ligger även huvudkontoret för det faltrakiska handelshuset Norrtraden, med anor från 300-talet. All export från Faltrax är belagd med tull som tillfaller kungen. Denna uppgår enligt urgammal sed till 1/10 av försäljningsvärdet (1/8 för dalker). Tulltjänstemännen är alla echter och i allmänhet svårmutade. Man har för vana att först spela med i eventuella mutförsök för att sedan plötsligt arrestera den godtrogne handelsmannen och låta dennes kompanjoner lösa ut honom till den erbjudna mutans värde. Pengarna får tulltjänstemännen sedan behålla själva, det ses som en självklar löneförmån som tillkommer den rättrådige.
Hamnen
I Faltrax västra delar finns hamnen belägen. Hamnen utgörs av två stenkajer längs Phaltoflodens strand där floden är mellan 60 och 70 meter bred. Längs norra kajen som är betydligt äldre än den södra finns tre hamnkvarter med gott om handelskontor, lagerbyggnader och lastarbetare. Längst in mot slottet ligger den stora saluhallen som upptar ett helt kvarter och salutorget som anses vara stadens centrum. Detta handelscentrum utgör ett naturligt slut på hamnen. Dagligen sker här livlig kommers då bönder och fiskare från närområdet kommer till staden för att sälja sina varor. Mot en mindre avgift får de möjlighet att ställa upp ett litet stånd antingen i saluhallen eller ute på torget.
En stor del av den malm och metall som utvinns och tillverkas i gruvor i västra Aidnebergen fraktas till Faltrax i stora och välbevakade karavaner. När karavanerna anländer till staden transporteras godset via norra porten och lastas över till båtar vid den norra kajen. Det finns även baracker innanför den norra porten, på östra sidan där de soldater och arbetare som kommer i karavanerna huserar medan de är i staden.
På södra stranden finns den nyare och mer moderna kajen. Även denna kaj är kantad med hamnkvarter liknande dem på norra stranden. I ett av husen i södra hamnkvarteren har hamnchefen Borune Camaar sitt kontor. Det åligger honom att hålla ordning i hamnlagret och se till att inget blir stulet. Till sin hjälp har han några hamnsjåare och ett halvdussin vakter.
Man kan ta sig mellan de båda kajerna med hjälp av roddbåtar som körs från ena till den andra sidan av roddare. Resan kostar ett par kopparmynt per person och går ganska fort. Alternativet är att gå omvägen via slottsbron vilket tar tid, speciellt om man behöver ta sig över ett par gånger om dagen. I hamnkvarteren på båda sidor finns även ett par tavernor, ölställen och värdshus för att ta hand om resande och törstande handelsfolk och matroser.
Kåkstaden
Utanför södra stadsporten ligger kåkstaden. Ursprungligen en olaglig bosättning utanför stadsmuren täcker den idag över 40 tunnland och rymmer över 2000 invånare. Den består av mycket enkla lerklinade hus av samma typ som byggs på landsbygden. Dessa står mycket tätt, det finns inga egentliga gator, endast smala, öppna stråk mellan husen. Överallt ligger kåkstadens avskräde och stanken är påträngande. Stadsdelen har ingen vattenförsörjning, man får gå in till själva staden för att hämta vatten. Kåkstaden är sedan några decennier tillbaka omsluten av en pallisad. Detta är inte för att försvara staden utan för att skydda folket från adelsmän som söker återföra sina bönder till åkern. I och med att kåkstaden innesluts av en stadsmur räknas den som en del av Faltrax och dess invånare åtnjuter stadsprivilegier.** Då faltrax borgare gjort sig beroende av den billiga arbetskraft som de före detta livegna erbjuder är man mån om att hålla adelsmännen borta. Varje morgon kan borgarna bege sig ner till lilla torget och välja och vraka mellan de daglönare som erbjuder sina tjänster för tillfälliga påhugg. Betalningen är låg, mellan ett och två silvermynt per dag beroende på erfarenhet, men det saknas aldrig villiga arbetare och under perioder slåss man nästan om jobben.
Till kåkstaden bör ingen echtisk adelsman bege sig utan eskort. Invånarna är hämndlystna och kommer att ta chansen att låta en adelsman försvinna om de får chansen. Det är överlag en våldsam plats, här sker en handfull mord varje år och misshandel är vardagsmat. Kåkstadens invånare låses ute från resten av staden om natten för att minska kriminaliteten i övriga staden. Den är dock fortfarande hög och de flesta rika borgare ser till att anlita en pålitlig man att vakta hus och hem om natten.
Biblioteket
Var en gång ganska välförsett och ansett. Plundrades på allt av värde av echterna vid maktövertagandet, majoriteten av böckerna finns idag vid biblioteket i Ekeborg. Samlar idag ett fåtal lärda män och en liten skrivarskola. Mecenat är stadens råd, tidigare var det Kardiens kungar. Mest känd av de lärde är idag Jan Roså,*** tidigare student vid katedralsskolan, idag kontroversiell och fristående teolog och debattör.
Slottet
En massiv och lite dyster byggnad, helt uppförd i granit som idag är mossbelupen och långsamt börjat vittra. Slottet är dock så rejält konstruerat att det fortfarande är mycket svårintagligt. Det består av fyra stycken jättelika hörntorn som binds samman av murarna. Längs norra muren ligger riddarsalen där man håller gästabud, vardagslivet levs däremot i tornen. När slottet härjades av draken Tallerin brändes kungstornet och riddarsalen ut. På kungens vilja renoverades aldrig kungstornet utan fick stå kvar orört, ett monument över och gravplats för kungens förlorade familj. Idag reser tornet som ett väldigt, svart och olycksbådande minne av den största olycka som drabbat den Ovariska dynastin. På senare tid har en profetia som tycks handla om kungstornet börjat cirkulera, en profetia som talar om att ”… ett nytt torn skall resa sig när en faltrakier åter besitter Kardiens tron”. Tidigare var slottet det kardiska hovets hemvist och det ägs fortfarande av kronan. Här residerar den kungliga garnisonen, fredsdomaren, ett par lagmän, en kunglig drots (som är chef för tulltjänstemännen) och ett tionde Kungsriddare. Slottet är dock lite öde och lever endast upp vid de tillfällen då kungen och hovet avlägger visit.
Katedralen
En av de största och mest påkostade i Kardien. Liksom nästan hela Faltrax uppförd i sten. Här residerar Kerîgassen av Faltrax som leder aidniska kyrkan på faltraxnäs och i norra Kardien. Här ligger också en katedralskola som utbildar blivande riarker men också klerker som sedan gör en världslig karriär.
Styre
Faltrax är en fri stad som står direkt under kronan. Staden styrs av ett råd bestående av de främsta borgarna som leds av borgmästaren. Denne måste alltid vara echt, i övrigt är de flesta rådsmedlemmar faltrakier. Smedernas skrå och aidniska kyrkan dominerar rådet med tre ledamöter vardera. Rådet har ganska stora rättigheter: man har t.ex. rätt att ta upp skatt, besluta om marknadsregler, stifta lagar som styr skrånas verksamhet och besluta om byggnadslov. Kungen har rätt att komma med dekret, men det är sällan denna möjlighet utnyttjas. Så länge tullen levereras till Ekeborg och ordningen upprätthålls är denne nöjd.
Rättsväsen
Lagen upprätthålles av fem stadsfogdar. Dessa har till sin hjälp stadsvakten som består av 50 man. Stadsvakternas uppgifter är dock fler än upprätthålla ordningen. Man ansvarar även för att patrullera murarna, bemanna stadsportarna och bekämpa bränder. Stadsvakten är dåligt betald och ganska omotiverad och består av i stort sett av samma busar som man bekämpar. Man patrullerar inte kåkstaden. Vid större oroligheter finns den kungliga garnisonen och Kungsriddarna att tillgå, men deras uppgift är i första hand att avskräcka lokala adelsmän från att låta sina konflikter övergå i inbördeskrig och understödja Tornriddarna utifall att Svarta Tornets horder åter skulle välla ner från Aidnebergen.
Besökare
Den äventyrare som besöker Faltrax bör passa på att se över sin utrustning. Rustningsdelar som armskenor, benskenor, hjälmar och ringbrynjehauberker finns som lagervaror i standardstorlekar till mycket förmånliga priser. Även vapen som svärd och spjut är mycket billiga.
Faltrax erbjuder att antal boendealternativ. I hamnen finns de flesta värdshusen. Här finner man både syltor som Sjöbjörnen, de mer genomsnittliga Trossen och Vågtoppen, samt det luxuösa Gyllene ankaret.
Sjöbjörnen
I norra hamnen kan man bland syltor och lagerlokaler hitta tavernan Sjöbjörnen. Som namnet antyder är det ett ölhak för mindre nogräknade sjömän och hamnarbetare. Det erbjuds ingen övernattning men väl mat och dryck. Maten är oftast smaklös eller för salt och ganska oaptitlig men jämfört med mat till sjöss är det överkomligt. Däremot serverades det både ljust och mörkt öl samt starkare spritdrycker för en ringa slant. Den som håller i rodret är Beni, en råbarkad sjöbuse själv en gång i tiden men som nu satt sitt på det torra och driver krogen för likasinnade. Om kvällarna brukar det vara stort ståhej både inne och utanför. Bråk är inte direkt vanligt fast det förekommer, vanligen är stämningen hård men vänlig.
Det gyllene ankaret
Det gyllene ankaret är ett elegant värdshus som ligger vid hamnen på den södra sidan av Phaltofloden. Värdshuset drivs av krögaren Rotard Vickelsson och hans hustru Velina, och det finns dessutom en anställd springpojke. Det är ett stort tvåvåningshus i sten med fasad mot huvudgatan. På övervåningen vetter en balkong ut över gatan och varje våning har fyra stora fönster. På nedervåningen finns en stor öppen matsal elegant inredd med fina mattor på golven, vackert utsmyckad inredning och snirkliga ljuskronor i taket. Det finns fem långbord och fem mindre runda bord. I inre högra hörnet finns en stor bardisk belägen med en dörr ut till köket som finns belägen på baksidan. Från matsalen leder en trappa upp mot övervåningen. På övervåningen finns det sju enkelrum och två dubbelrum för uthyrning. Priserna är mycket höga. I priset ingår då en utsökt frukost på morgonen, klädtvätt och bad för den som så önskar. Övriga priser är även de i överkant, men å andra sidan håller både mat och dryck väldigt god kvalité. På Det gyllene ankaret finner man inga sluskar eller trashankar utan välbärgade handelsresande och adelsmän.
För den som har känningar hos Kungsriddarna eller är av högadlig härkomst erbjuder slottet ett attraktivt alternativ. Den som utgör en del av aidniska kyrkan kan också räkna med att inte behöva bekymmra sig om härbärge, det finns alltid plats i dormitoriet vid katedralen.
Hästar inkvarteras i allmänhet amman med åsnorna vid östra stadsporten eller i slottet.
Äventyrsuppslag
Den livegne
Alvan av Brokå lever ett gott liv. Han har sedan han anlände till Faltrax för snart 20 år sedan gjort en anmärkningsvärd resa. Från att köpt och sålt vad han kommit över på gatan har hans utvecklade affärssinne och ett visst mått av tur tagit honom dit han är idag. En växande rörelse som agerar mellanhand i ullhandeln, ett stort hus vid salutorget, en godhjärtad och klok hustru, tre barn, en handfull tjänare och gott om pengar. Nu verkar det dock som om turen har vänt. Alvan, som rymde från ett liv som livegen bonde i sin ungdom, blev nyligen igenkänd av en bekant från grannbyn. Denne tycks ha skvallrat för länsherren, ty bara en fortdag senare greps Alvan av Baron Skugges riddare och fördes till dennes borg. Där försmäktar han nu, inlåst högst upp i ett av tornen. Baronen har meddelat att han inte har för avsikt att låta Alvan träla på åkrarna utan ämnar låta denne köpa sig fri för en väl tilltagen summa (kanske 4 000 gm). Alvan kan som baronen räknat ut mycket riktigt komma upp med summan, men det skulle ödelägga allt det han jobbat för.
När äventyret börjar kommer RP i kontakt med Alvans oroliga hustru Mathilde. Hur är givetvis helt upp till SL att anpassa efter spelargruppen, ju närmare det går att knyta dem till henne eller Alvan desto bättre. Hon bönar och ber om deras hjälp, de är hennes sista hopp. När Mathilde (och SL) lyckats övertyga RP att hjälpa henne ligger saken i deras händer. Mathilde är dock ovillig att betala den summa som baronen begär, hon vet att hennes man in i det sista vill undvika att återigen stå på backen utan pengar. Hon kan givetvis erbjuda RP en ganska stor summa pengar om de lyckas hjälpa henne (kanske 1000 gm, anpassa efter RPs finansiella status). Vad som sedan händer är öppet. Baronen kommer om ingen annan agerar att så småningom kontakta Mathilde och begära att lösensumman utbetalas. RP kan ju sedan agera efter två huvudspår – fritagning eller juridik. Att frita Alvan från en adelsmans fästning är en utmaning även för ett starkt äventyrarsällskap och fodrar både list och mod. Den efterföljande jakten kommer att kräva snabbhet och uthållighet. Baronen förfogar över ett tjog (eller så många som SL anser) vältränade riddare som alla har ridit sedan barnsben. De har även en god uppfattning om vart Alvan är på väg… Juridiskt sett är fallet ganska entydigt: då Alvan hållit sig bort från sin herre i nästan 20 år skall han enligt kardisk lag betraktas som fri. Problemet är dock att få till stånd en rättegång. Baron Riddar Pilon Skugge av Långefjärd, Hogsätra, Oxie och Svarte kommer att stänga sina portar för alla som annalkas honom med dylika krav. Här kan det hjälpa om RP har kontakter som kan understödja deras krav på att Alvans fall tas upp och tvinga baronen att samarbeta. Även om de skulle lyckas frita Alvan kan de ändå tvingas till en rättegång, då baronen i sådant fall kommer att föra sin sak till Faltrax fredsdomare. Här finns risken att den echtiska domaren viker sig för sin adelsmannakollega och väljer att döma emot lagtexten. Ett kraftfullt försvar för Alvans sak, uppbackat av så inflytelserika personer som möjligt är då bästa sättet att vinna på.
Fallet Roså
Kerîgassen av Faltrax har beslutat att det är dags att få Jan Roså att falla åter in i aidniska kyrkan trygga famn. Han låter därför kalla Roså till öppet förhör, i syfte att få denne att avsvära sig från sina kätterska uttalanden. Förhöret leds av bontisâl Lexer Sirkelkranz. Lexer var dock föga förberedd på sin opponents skarpsinne och vältalighet. Gång på gång hamnar bontisâlen på defensiven och tvingas slutligen stå till svars för alla Kardiens orättvisor inför den både roade och oroade publiken. Jan Roså lämnas så ifred av kyrkan för en stund.
När äventyret tar sin början har ljusa handen beslutat att det är dags att återupprätta kyrkans ära. Roså skall anklagas för kätteri. För att det skall bli något äventyr krävs att Rp har någon form av koppling till Roså, eller är oerhört godhjärtade och hjälpsamma. Ja, eller att de är på andra sidan då. Hur som haver, ljusa handen anländer övveraskande till Faltrax och tar staden med storm. Man har med sig ett kompani solriddare och börjar med att spärra av stadportarna och blockera all skapp i hamnen. En vansinnig jakt på Roså följer sedan. Ljusa handen utlovar 1 000 kam till den som infångar Roså. Om RP söker hjälpa honom att fly får de det svettigt om öronen. Det vimlar av riddare, och även om Roså är mycket omtyckt bland faltrakierna så är de 1 000 kardiermarkerna en mycket lockande summa. Solriddarna kan dock inte upprätthålla sin blockad hur länge som helst. Faltrax borgarskap blir vansinniga då handeln stoppas och kungens drots, fredsdomare och riddare kan inte stillatigande låta ljusa handen klampa in på det här självsvåldiga viset. Situationen blir snart mycket infekterad. Mitt i allt tumult söker så förhoppningsvis RP hjälpa Roså att undkomma. Vi önskar dem lycka till, men det blir nog inte lätt…
Ifall det blir rättegång är oddsen dåliga. Kyrkan är ära sårad och risken finns att Tots-Kerîgass Yvein av Krerex själv tar sig an fallet, och då slutar det allt som oftast med bålet. Det krävs en heroisk insats, eller kunglig inblandning, för att få Roså frikänd. Att se till att domen stannar vid utvisning får anses som en stor framgång i det här läget.
Kåkstaden
Kungen har kommit med ett dekret om att kåkstaden skall passiviseras och inlemmas med Faltrax. Av orsaker som endast SL känner faller uppdraget på RP. De får en ganska tilltagen budget till att hyra in vakter etc. Sedan är det bara att göra upp en plan, och vi önskar återigen RP lycka till…
Detta kan svälla till en socialt inriktad minikampanj som skulle göra Stephan Jarl**** stolt, eller ett cyniskt ställningskrig mot ”orosmomenten” i kåkstaden.
* Den välkände grummerske philofagen Malthus Korn brukade äta sig vimmelkantig och därvid uppkasta allehanda teorier under extatisk matsvimma. Han grundade som alla vet 'Malthusianismen', en ekonomisk skola som i stort sett säger att 'Den som äter fort och länge blir idag mätt men imorgon desto hungrigare'. Teorin omsattes framgångsrikt i Korns egen spannmålskompani där han genom massiva importvolymer strävade efter att 'mätta marknaden'. Han dog genom kvävning i egna fettveck, men huset drivs vidare av hans 40-tal söner vilka kollektivt brukar gå under beteckningen "köttberget".
** Kom ihåg att ”stadsluft gör fri” efter ett år och en dag.
*** Jan Roså predikar att alla är jämlika inför Etin och att samhället bör styras enligt Etins vilja. Denna kommer inte fram till genom att lyssna till riarker och bontîsaler utan genom att inför varje beslut låta var och en (=alla vuxna män) be och söka i sitt inre efter Etins sanning; ”vilket är det bästa valet för det allmännas bästa?”. Ingen föregående diskussion bör ske, då denna riskerar att fjärma sinnet från Etins rena vilja. När så var och en sökt Etins röst förkunnar man sin övertygelse. Det beslut som majoriteten sålunda kommer fram till blir enligt Roså också Etins. Praktiskt bör församlingen i varje riarkat besluta i alla gemensamma frågor, och i så stor utsträckning som möjligt bör alla beslut fattas här. Rosås tankar påminner lite om styreskicket på Caddo, stöpt i religiös form. Det behöver knappast påpekas att han hålls under uppsikt både av kronan och ljusa handen. Han arbetar för närvarande på en bok som går under arbetsnamnet ”Om Etinsfördraget”, men det är ytterst ovisst om han kommer att få avsluta den. Jan Rosås mest berömda citat kan vara det som slutligen kommer att fälla honom: ”Det strider uppenbarligen mot Etins lag att en handfull människor drunknar i sitt överflöd medan den uthungrade massan saknar det nödvändigaste.”
**** Stephan Jarl – echtisk Jarl mellan 393 och 397 eO som gjorde sig känd för sin omtanke om de fattiga. Mest känd som författare till verket ”Vi kallar oss echter” där han talar sig varm om det echtiska folkets gemenskap. Till slut fick de övriga stormännen nog av hans pladder, avsatte honom och valde en ny Jarl.
Väl jobbat Regil, ser fenomenalt ut! Trevligt med äventyrsuppslag också.Regil skrev: Faltrax[/color]
...
Två frågor om Kardien:
- Du skrev i något skede nåt om en faltrakisk frihetsrebell i skogarna kring Faltrax, el dyl. Har du utvecklat nåt angående det eller är det på kommande? Ser iaf fram emot det.
- Hur var det med drakar, hade du planer på att "officiellt" införa någon drake någonstans? Tycker det skulle passa bra.
Rebellen kommer. Han är en del av ett äventyrs/kampanjuppslag som jag kommer att lägga in under Kapitlet "kampanj". Han har farit runt lite i tankarna, just nu tänker jag mig att Videlrike blir platsen där han verkar.vije skrev:Väl jobbat Regil, ser fenomenalt ut! Trevligt med äventyrsuppslag också.Regil skrev: Faltrax[/color]
...
Två frågor om Kardien:
- Du skrev i något skede nåt om en faltrakisk frihetsrebell i skogarna kring Faltrax, el dyl. Har du utvecklat nåt angående det eller är det på kommande? Ser iaf fram emot det.
- Hur var det med drakar, hade du planer på att "officiellt" införa någon drake någonstans? Tycker det skulle passa bra.
En liten drake som kommer kravlande ut ur Gladaskogen för att äta sig fet finns med som en idé till äventyrsuppslag som jag har. Har du någon mer idé?
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9056
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Vi talade om drakägg tidigare; vore det inte ett interessant scenario om ett sånt dyker upp i Kardien?Regil skrev:En liten drake som kommer kravlande ut ur Gladaskogen för att äta sig fet finns med som en idé till äventyrsuppslag som jag har.
Under restaureringsarbeten i ett gammalt solkloster utanför Kjostevi där benen till helgonet S:t Burtold rimligtvis borde uppta platsen; flyter in med tidvattnet i Skapens hamn och nu gupper i solblänket under Solriddarordens borgmurar; eller varför inte hittas bakom den hemliga dörren i Wer't-kerîgassen hans helighet Efrakim Remius av Pendons bibliotek där hans rebelliska bastarddotter har installerat sig som hobbyalkemist?