Tack för Torilia! Lade märke till att du har lagt upp staden på Wikin. Ser bra ut!
Kardien
Losdriverna, kardiens dalmasar!
Losdriver
Faltraxnäs söder om gladaskogen bebos av losdriverna, ett joriskt folkslag känt som duktiga sjömän och fiskare. Losdriverna har rykte om sig att vara fåordiga och sturska till karaktären. De lever liksom faltrakierna under echtiskt styre, men har aldrig kommit att bli lika kuvade.
Historia
Losdriverna samlades som folk efter konfluxen längs med faltraxnäs södra kust. Då området klarat sig lite lindrigare från köttbitarnas attacker kom mycket av joriska föremål och byggnader att bevaras. Under mörkertiden krigade klaner och krigsherrar inbördes. När Ovar förstkonung kom svepande med sin riddarhär fanns ingen som kunde gör motstånd, det ena området efter det andra kuvades eller böjde frivilligt knä inför den store härföraren. Losdriverna kom så att inlemmas i det nybildade kardiska riket. Även om många stormän kom att bli faltrakier så var majoriteten av det egna folkslaget. Losdriverna kom att tillägna sig allt mer avancerade metoder att odla och bryta jord. En kolonisationsprocess inleds där losdriverna steg för steg, en glänta i taget, driver allt längre norrut. Man övertar här den pentiska ursprungsbefolkningens jakt och svedjebruksmarker. Stridigheter blossar emellanåt upp, men penterna har inte mycket att sätta emot de välrustade kardiska riddarna. Den 25:e Töe år 342 försvinner pötsligt penterna som genom ett trollslag. Till en början står alla förbluffade, men man inser så småningom att penterna har dragigt sig tillbaka till den sägenomspunna och gladaskogen.
År 424 eO övertar echterna makten i Kardien. Man delar in hela landet i hertigdömen och grevskap och alla gods övergår enligt lag i echtisk ägo. Många mindre stridigheter utspelar sig mellan losdriver och de nya herrarna. Losdriverna kan givetvis inte stå emot echternas beslutsamma och välorganiserade härar, men man lyckas många gånger förhandla till sig en något starkare position än faltrakierna. Livegenskapen blev aldrig lika utbredd på södra faltraxnäs som på norra och en och annan losdrivisk storman lyckades trots allt klänga sig fast vid sitt gods. Vid ett flertal tillfällen sedan maktövertagandet har det skett uppror bland losdriverna. År 507 skedde det största, lett av storbonden Holgar Pipskägg som svar på hertigens försök att belägga ullexport med nya tullar. Holgars till en början underskattade här kom att plundra inte mindre än fyra borgar och befriade efter en kort belägring Ispin. Det dröjde över ett år innan hertigen av Grinfara kunde samla ihop en här stark nog att slutligt nergöra upprorsmännen. Holgar infångades aldrig, men det antas att han avled under slaget vid Ispin. Sedan dess har echterna alltid varit på sin vakt mot nya uppror vilket lett till många summariska avrättningar av ”upprorsmän”, men även till att man lättat något på förtrycket. Losdriverna lever i allmänhet ett hårt liv, men armoden knackar inte ständigt på dörren.
Karaktär
Losdriverna uttrycker sig gärna kort och kärnfullt och har inget till övers för echternas aldrig sinande tirader. Utomstående kan finna dem tystlåtna på gränsen till det gåtfulla. De är också kända som sturska, sällan glömmer en losdriv en oförrätt och bondeuppror är inget ovanligt på södra faltraxnäs. Man är dock egentligen inte ett aggressivt folk och söker i allmänhet att lösa konflikter utan att ta till våld i första hand.
Samhälle
Många losdriver är fotfarande fiskare och längs med faltraxnäs södra kust ligger hemmanen tätt. De flesta fiskare drygar ut fångsten med lite jordbruk och fårskötsel. Majoriteten av losdriverna lever dock av spannmålsodling och fårskötsel. Då man är kända som skickliga sjömän tjänar många losdriver sitt uppehälle på handelsskepp och man utgör även majoriteten av besättningen i den svaga kardiska flottan. I Sterborg ligger Kardiens största skeppsvarv där losdriverna tillverkar välbyggda skepp som uppskattas runt om hela kopparhavet. Man står kulturellt sätt nära de gamla jorerna, den joriska badhuskulturen lever kvar i Ispin och Sterborg och lämningar i form av byggnader och konstföremål är vanligare på södra faltraxnäs än någon annanstans i Kardien.
Mat
Losdriverna skattar fisk och skaldjur högt. Man är försiktig i kryddningen då man anser att färska råvaror gör sig bäst utan att dränkas i andra smaker. Fiskarhustruns skaldjursgryta uppskattas längs med hela kusten, och de lokala variationerna är endast marginella. I grunden så fräses skaldjuren i smör eller olja tillsammans med lite rotfrukter, lök och vitlök. Avslutningsvis slås vitt vin och kanske även lite grädde över. Fårkött står även högt i kurs och losdriverna slaktar gärna ett lamm när det är dags att ställa till med fest.
Dialekt
Losdriverna talar som övriga jorer på Aidne västjori. Losdriviskan kännetecknas av sina utpräglade diftonger, förmodligen en kvarleva från urjoriskan.
Mode
Kasern – ett runt stycke tjockt ylletyg, ungefär tre meter i diameter. I mitten finns hål för huvudet och framtill två öppningar där armarna kan stickas ut. Plagget bärs året om. Det kan vid behov snöras ihop nedtill. Yttersidan smörjes regelbundet in med fett och på så vis bibehåller plagget sina vattenavvisande egenskaper. Alla losdriver har en egen kaser. De välbärgade bär tjocka och täta plagg i finaste lamull, dekorerade med färgade mönster. Annars så är de flesta liksom losdrivernas får mörkgrå till svarta i färgen. Under kasern bär man en tunn tunika och vintertid hosor.
Losdriver
Faltraxnäs söder om gladaskogen bebos av losdriverna, ett joriskt folkslag känt som duktiga sjömän och fiskare. Losdriverna har rykte om sig att vara fåordiga och sturska till karaktären. De lever liksom faltrakierna under echtiskt styre, men har aldrig kommit att bli lika kuvade.
Historia
Losdriverna samlades som folk efter konfluxen längs med faltraxnäs södra kust. Då området klarat sig lite lindrigare från köttbitarnas attacker kom mycket av joriska föremål och byggnader att bevaras. Under mörkertiden krigade klaner och krigsherrar inbördes. När Ovar förstkonung kom svepande med sin riddarhär fanns ingen som kunde gör motstånd, det ena området efter det andra kuvades eller böjde frivilligt knä inför den store härföraren. Losdriverna kom så att inlemmas i det nybildade kardiska riket. Även om många stormän kom att bli faltrakier så var majoriteten av det egna folkslaget. Losdriverna kom att tillägna sig allt mer avancerade metoder att odla och bryta jord. En kolonisationsprocess inleds där losdriverna steg för steg, en glänta i taget, driver allt längre norrut. Man övertar här den pentiska ursprungsbefolkningens jakt och svedjebruksmarker. Stridigheter blossar emellanåt upp, men penterna har inte mycket att sätta emot de välrustade kardiska riddarna. Den 25:e Töe år 342 försvinner pötsligt penterna som genom ett trollslag. Till en början står alla förbluffade, men man inser så småningom att penterna har dragigt sig tillbaka till den sägenomspunna och gladaskogen.
År 424 eO övertar echterna makten i Kardien. Man delar in hela landet i hertigdömen och grevskap och alla gods övergår enligt lag i echtisk ägo. Många mindre stridigheter utspelar sig mellan losdriver och de nya herrarna. Losdriverna kan givetvis inte stå emot echternas beslutsamma och välorganiserade härar, men man lyckas många gånger förhandla till sig en något starkare position än faltrakierna. Livegenskapen blev aldrig lika utbredd på södra faltraxnäs som på norra och en och annan losdrivisk storman lyckades trots allt klänga sig fast vid sitt gods. Vid ett flertal tillfällen sedan maktövertagandet har det skett uppror bland losdriverna. År 507 skedde det största, lett av storbonden Holgar Pipskägg som svar på hertigens försök att belägga ullexport med nya tullar. Holgars till en början underskattade här kom att plundra inte mindre än fyra borgar och befriade efter en kort belägring Ispin. Det dröjde över ett år innan hertigen av Grinfara kunde samla ihop en här stark nog att slutligt nergöra upprorsmännen. Holgar infångades aldrig, men det antas att han avled under slaget vid Ispin. Sedan dess har echterna alltid varit på sin vakt mot nya uppror vilket lett till många summariska avrättningar av ”upprorsmän”, men även till att man lättat något på förtrycket. Losdriverna lever i allmänhet ett hårt liv, men armoden knackar inte ständigt på dörren.
Karaktär
Losdriverna uttrycker sig gärna kort och kärnfullt och har inget till övers för echternas aldrig sinande tirader. Utomstående kan finna dem tystlåtna på gränsen till det gåtfulla. De är också kända som sturska, sällan glömmer en losdriv en oförrätt och bondeuppror är inget ovanligt på södra faltraxnäs. Man är dock egentligen inte ett aggressivt folk och söker i allmänhet att lösa konflikter utan att ta till våld i första hand.
Samhälle
Många losdriver är fotfarande fiskare och längs med faltraxnäs södra kust ligger hemmanen tätt. De flesta fiskare drygar ut fångsten med lite jordbruk och fårskötsel. Majoriteten av losdriverna lever dock av spannmålsodling och fårskötsel. Då man är kända som skickliga sjömän tjänar många losdriver sitt uppehälle på handelsskepp och man utgör även majoriteten av besättningen i den svaga kardiska flottan. I Sterborg ligger Kardiens största skeppsvarv där losdriverna tillverkar välbyggda skepp som uppskattas runt om hela kopparhavet. Man står kulturellt sätt nära de gamla jorerna, den joriska badhuskulturen lever kvar i Ispin och Sterborg och lämningar i form av byggnader och konstföremål är vanligare på södra faltraxnäs än någon annanstans i Kardien.
Mat
Losdriverna skattar fisk och skaldjur högt. Man är försiktig i kryddningen då man anser att färska råvaror gör sig bäst utan att dränkas i andra smaker. Fiskarhustruns skaldjursgryta uppskattas längs med hela kusten, och de lokala variationerna är endast marginella. I grunden så fräses skaldjuren i smör eller olja tillsammans med lite rotfrukter, lök och vitlök. Avslutningsvis slås vitt vin och kanske även lite grädde över. Fårkött står även högt i kurs och losdriverna slaktar gärna ett lamm när det är dags att ställa till med fest.
Dialekt
Losdriverna talar som övriga jorer på Aidne västjori. Losdriviskan kännetecknas av sina utpräglade diftonger, förmodligen en kvarleva från urjoriskan.
Mode
Kasern – ett runt stycke tjockt ylletyg, ungefär tre meter i diameter. I mitten finns hål för huvudet och framtill två öppningar där armarna kan stickas ut. Plagget bärs året om. Det kan vid behov snöras ihop nedtill. Yttersidan smörjes regelbundet in med fett och på så vis bibehåller plagget sina vattenavvisande egenskaper. Alla losdriver har en egen kaser. De välbärgade bär tjocka och täta plagg i finaste lamull, dekorerade med färgade mönster. Annars så är de flesta liksom losdrivernas får mörkgrå till svarta i färgen. Under kasern bär man en tunn tunika och vintertid hosor.
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9430
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Jag skulle behöva hjälp med att avsluta mina tankar om Kardiens rättsystem.
I grunden så vill jag ha ett tudelat system som utgår från en och samma lagbok. I Divra finns lagmän och fredsdomare som är fristående ifrån grevar och baroner och lyder under kungen. I övriga Kardien fungerar det så att baroner och grevar övertar dessa uppgifter.
Fredsdomare - högre instans. Dömer i mål som kan leda till döden - mord, högförräderi, grov våldtäkt, häststöld etc. Utses av kungen. Juridiskt skolad, oftast ur lågadeln.
Lagman - lägre instans. Dömer i övriga mål - egendomsbrott, ägandetvister etc. Kan även bevittna avtal, tilldöma repressalier etc. Sprungen ur bondebefolkningen och borgarklassen, oftast från storbönder. Juridiskt skolad, men inte nödvändigtvis lika väl som fredsdomare.
Högsta instans är kungen som har rätt att döma i alla mål utom de internt kyrkliga.
Bland patrasket i större delarna av Kardien är allt glasklart: länsherren är domare och polis i en och samma person. men på Divra vet jag inte riktigt hur jag skall få ihop det. vem hjälper Fredsdomarna att söka upp förbrytare och ställ dem inför rätta? visst är det alla frälsemäns uppgift att hjälpa till med sådant, men om jag var kung så skulle jag gärna vilja ha en lite mer sjlvständig rättsapparat. hur blir det med "poliser"? tänkte att byalagen själva sköter grundläggande polisiära uppgifter, men vad kan det finnas mer? jag vill söka mig bort lite från det feodala systemet här för att belysa de echtiska folkets relativa frihet.
Så, tacksam för input. Någon som är juridiskt kunnig?
I grunden så vill jag ha ett tudelat system som utgår från en och samma lagbok. I Divra finns lagmän och fredsdomare som är fristående ifrån grevar och baroner och lyder under kungen. I övriga Kardien fungerar det så att baroner och grevar övertar dessa uppgifter.
Fredsdomare - högre instans. Dömer i mål som kan leda till döden - mord, högförräderi, grov våldtäkt, häststöld etc. Utses av kungen. Juridiskt skolad, oftast ur lågadeln.
Lagman - lägre instans. Dömer i övriga mål - egendomsbrott, ägandetvister etc. Kan även bevittna avtal, tilldöma repressalier etc. Sprungen ur bondebefolkningen och borgarklassen, oftast från storbönder. Juridiskt skolad, men inte nödvändigtvis lika väl som fredsdomare.
Högsta instans är kungen som har rätt att döma i alla mål utom de internt kyrkliga.
Bland patrasket i större delarna av Kardien är allt glasklart: länsherren är domare och polis i en och samma person. men på Divra vet jag inte riktigt hur jag skall få ihop det. vem hjälper Fredsdomarna att söka upp förbrytare och ställ dem inför rätta? visst är det alla frälsemäns uppgift att hjälpa till med sådant, men om jag var kung så skulle jag gärna vilja ha en lite mer sjlvständig rättsapparat. hur blir det med "poliser"? tänkte att byalagen själva sköter grundläggande polisiära uppgifter, men vad kan det finnas mer? jag vill söka mig bort lite från det feodala systemet här för att belysa de echtiska folkets relativa frihet.
Så, tacksam för input. Någon som är juridiskt kunnig?
-
Patrik Höij
- Caddisk Bågskytt
- Inlägg: 159
- Blev medlem: 2008-03-07 11:08
Inte så dumt. Konstapel kan ju vara någon form av ansvarig för brottsbekämpning i ett härad, till sin hjälp kan han tillkalla kungliga gardister. När det börjar osa riktigt hett tar adelsmännen över då de har ansvar för militär säkerhet (bekämpa rövarband, svartfolk och liknande).Patrik Höij skrev:Radar upp några svenska gamla hederliga titlar som lite input, kan kanske väcka någon finurlig tanke?
Länsman
Häradshövding
Landsfogde
Stadsfiskal/Landsfiskal
Kronofogde
Kronobefallningsman
Konstapel
En del av dessa är egentligen samma titel, men i annan form.
Kronofogde kan vara ämbetsmän runt om i ekenfara som lyder under drotsarna.
Alla hushåll betalar lagmansränta som går till underhåll för lagmän, fredsdomare och konstaplar. Kanske 1-2 gm per gård. Konstaplar och lagmän verkar inom ett härad, häradena samlas i domsagor som leds av fredsdomaren. En domsaga motsvarar i storlek ett grevskap (vet inte om de bör sammanfalla geografiskt också).
Konstapeln kan begära in hjälp från byalagen med att upprätthålla ordning, dessa kan då utse vicekonstaplar. Detta är nödvändigt vid marknader etc då det kan bli stökigt och en man inte räcker till.
I varje domsaga finns en landsfogde som är domsagans överåklagare och chef för korpralerna ute i häradena. Han har även ett antal korpraler som lyder direkt under sig. En landsfogde är oftast även riddare, som endast svär trohet till kungen.
Alla dessa ämbetsmän lyder i slutändan under kungen.
Konstapeln kan begära in hjälp från byalagen med att upprätthålla ordning, dessa kan då utse vicekonstaplar. Detta är nödvändigt vid marknader etc då det kan bli stökigt och en man inte räcker till.
I varje domsaga finns en landsfogde som är domsagans överåklagare och chef för korpralerna ute i häradena. Han har även ett antal korpraler som lyder direkt under sig. En landsfogde är oftast även riddare, som endast svär trohet till kungen.
Alla dessa ämbetsmän lyder i slutändan under kungen.
Annars är väl Sheriff ("shire reeve, a reeve was an official elected annually by the serfs to supervise lands for a lord. The reeve himself was a serf. He had many duties such as making sure the serfs started work on time and ensuring that no one was cheating the lord out of money. The system was introduced by the Saxons, dating at least to the 7th century, and continued after the Norman conquest. The reeve of an entire shire was a Shire-reeve, predecessor to the Sheriff." wikipedia)
Går kanske att göra en variant på?
Går kanske att göra en variant på?
-
Grisodlar'n
- Kardisk Bontisâl
- Inlägg: 1464
- Blev medlem: 2007-11-09 01:15
- Ort: Västerås
Fjärdingsman är en annan äldre titel.
Kronolänsman.
Stadstjänare/stadsbetjänt.
Burvakten (i städer)
Bysvennerna
Hittade vad som verkar vara en ok sida med lite om polisväsendets historia:
http://www.algonet.se/~hogman/sl_polis.htm
Kronolänsman.
Stadstjänare/stadsbetjänt.
Burvakten (i städer)
Bysvennerna
Hittade vad som verkar vara en ok sida med lite om polisväsendets historia:
http://www.algonet.se/~hogman/sl_polis.htm
Ogd?! Vi kan utveckla det konceptet något och ge honom större ansvar gentemot godsägaren.Mikael skrev:Annars är väl Sheriff ("shire reeve, a reeve was an official elected annually by the serfs to supervise lands for a lord. The reeve himself was a serf. He had many duties such as making sure the serfs started work on time and ensuring that no one was cheating the lord out of money. The system was introduced by the Saxons, dating at least to the 7th century, and continued after the Norman conquest. The reeve of an entire shire was a Shire-reeve, predecessor to the Sheriff." wikipedia)
Går kanske att göra en variant på?
Ordet sheriff blir baramycket VildaVästern...
Tack för länken!Grisodlar'n skrev:Fjärdingsman är en annan äldre titel.
Kronolänsman.
Stadstjänare/stadsbetjänt.
Burvakten (i städer)
Bysvennerna
Hittade vad som verkar vara en ok sida med lite om polisväsendets historia:
http://www.algonet.se/~hogman/sl_polis.htm
Bysven blir ett mycket bättre namn än vicekonstapel.
Min tanke är att låta systemet vara lite mer "avancerat" än det gängse medeltida - i echternas områden. I övrigt råder godsherrens förtryck av bönderna.
