Caddo

[birkebeineren]

Ja snälla, kan vi inte få ett riktigt riddarkrig med sammandrabbningar i stil med Crécy og Agincourt? Zorakin har riddarna, Caddo har bågskyttarna!!

[anders]

Odos eget svärd? Bar den gode profeten svärd!? Tycker jag inte!

Jag jobbar på en liten historia om svärdet Gávalat, och hur det kunde ha varit den store profeten Odos svärd... Ska posta den senare idag. Och nej, Odo var inte en krigare.

[Fraxinus]

Den kungliga arméen stärks dessutom framförallt på infanterisidan. Målsättning är ett väldrillat, kungligt infanteri någonstans mellan ca 6000-9000 man fördelat på två legioner. Med kapacitet för berg- och skogsstrid samt kunna motstå och slå tillbaka kavalleriattacker. Det kungliga kavalleriet bibehåller sin nuvarande storlek men få mer övning och bättre matrial.

Caddo måste ta detta i beaktande! Är det värt att ta en öppen konflikt med Zorakien om Fristaden och därmed riskera dra in den Zorakiska kungen och kanske till och med Kardien. Och dessutom riskera ett öppet förföljande av den minoritet Caddisktroende som finns i Zorakien. Eller försöker man utnyttja "egna" Zorakiska adelsmän och föra krig via ombud. Om man väljer alternativ två ser man givetvis till att förse dessa adelsmän med en rejäl krigskassa och en god skara "legoknektar".

Anar vi ett kommande krig mellan Caddo och Zorakin?

Den kungliga infanteriarmeén i Zorakin kanske anlitar riddare ur St. Justins Orden för att tränas i strid mot kavalleri?

Då lär Aidnes solriddare bli tokiga av vrede!

Jag försöker skapa grogrund för ett dynamiskt Zorakien som kan gå åt flera håll. Ett Zorakien som har flera politiska och religösa motsättningar eller möjligheter beroende på hur politik och religon artar sig. Dvs på hur spelledarna vill styra det och hur rollpersonerna spelar.

Jag skissar på en politisk grundkarta. Här är ett exempel.

I centrum har vi Kungen.

Få vet hurdant Kungen tänker och planerar. Det man vet är att han rustar upp infanteri och sjöstyrkor. Han försöker också gynna nybyggande och skapandet av fria städer (städer untanför adelns kontroll). Han för en aktiv besittningspolitik. Mark som nybyggs är kronomark. Kungen och hans parti försöker kort sagt skapa grunden för en stark centralmakt då han eller möjligen någon rådgivare i hans närhet inte anser att Kungen helt kan förlita sig på adelns styrkor.

Runt kungen har vi kungens yngre bror.

Han anses stå kungen mycket nära och anses vara en av få kungen anförtror sig åt och lyssnar på. Brodern är intelligent och en kallhamrad politiker och ganska skicklig general. Generellt kan sägas att brodern misstror hertigarna då denne vet att flera hertigar gärna skulle se sig själva på kungatronen om den nuvarande kungaätten av någon anledning skulle dö ut/spela ut sin roll. Var han står är dock ännu inte fullt framskissat och bör kanske inte heller vara det.

Sedan har vi Marsken (ÖB) som är Markis och inte tillhör någon hertig eller någon adelsallians vad man känner till. Tvärtom! Det mesta pekar åt att han står omutligt på kungens sida. Det anses vara han som står bakom den stora restaureringen av den kungliga arméen och marinen.

Sedan har vi Zorakiens högste religöse ledare. Han har en roll som mycket påminner om Kardinal Richelieu. Han ser med mycket oblida ögon på Caddisk infiltration av Zorakien. Fristaden anser han vara inkörsporten för de Caddiska infiltratörerna (missionärerna). Han stödde därför Salamoras angrepp på staden.

Därefter har vi Riksrådet vilket består av hertigarna och grevarna i Zorakien.

Dessa är uppdelade i tre fyra diffusa politiska partier (intresseföreningar)

Greverydska förbundet som främst består av ledande nordliga Hertigar och grevar liksom flera ledande adelsmän från Kardien.

Sydzorakiska brödraskapet som främst består av ledande sydliga hertigar och grevar som är missnöjda med den nordliga adelns makt.

Sedan finns det en mindre Kungatrogen fraktion och det viskas att det finns en Caddistisk fraktion.

Möjligen finns också risken att någon ledande adelsman lierat sig med Svarta tornet för något dunkelt motiv.

Utöver detta så har vi en stor andel adel som vänder kappan efter vinden.

Bönder i norra och västra Zorakien är förhållandevis lojala till kungen.

Hanverkare och köpmannsklassen pendlar mellan i huvudsak Kungatrogen, kyrkotrogen samt en inte föraktfullt antal som är Caddistiskt lagda.

Caddo kan nyttja detta politiskt intrikata och förvirrade spel i kampen om Fristaden. Dessutom så var faktiskt Fristaden genom ett avtal med den Zorakiske kungen formellt ett Markisskap som därigenom lydde direkt under Kungen (och betalade en viss skatt til kungen). Visserligen var det ett Markisskap med väldigt stor frihet men ändå.

Så vad tycker egentligen den Zorakiske kungen om Hertigen av Salamoras anfall mot Fristaden?

[birkebeineren]

Dessa intriger ger hur många möjligheter som helst till äventyr och kampanjer, mycket bra!

Jag får helt enkelt utkämpa mitt Agincourt själv.

[Mikael]

Mycket bra Fraxinus. Skall genast implementera detta i min kampanj!

[Fraxinus]

Låt mig presentera ytterligare några personer ur detta intriganta Zorakisk-Caddiska persongalleriet. Inga namn fastställda

Salmar Storsnok: Zorakiske Kerigassens chefspion.

Aron från Kra: Zorakiske Kungen (och marskens) chefspion

Den Caddiske emissarien.

Den Caddiske chefsspionen i Zorakien.

Den Kardiske ambassadören.

Vidare så har vi Hanrick af Scheppman.

Den Zorakiske Marinens chefarkitekt. En förvisad Erebosier som tillhör Erebos kungliga parti. Han är hur som hels en mycket skicklig skeppsarkitekt som effektiviserar den Zorakiska marinens skeppsbyggeri. Han satsar på Latinsegel, galärer med ram och särskilda katapultskepp försedda med så kallade Onager. Dessa slungar stenar eller krukor försedda med lättbrinnande oljor som antänds när de träffar motståndarnas skepp.

Jag tänker mig äventyrsmöjligheter av typen de tre musketörerna med intrigerande kung, kerigass, kungabroder, hertigar, häxmästare, Caddiska spioner, spionchefer och ambassadörer. Kunskapare, kurtisaner. Strider i mörka gränder. Politiska mord. Lönnmord. Hastiga båtfärder i skydd av dimma och mörker över till Caddo för den Zorakiske kungens räkning!?

Sedan har vi givetvis Hökvinge. Deserterad sergeant från Salamoras här till Fristaden, numera fredlös rövarhövding i nordöstra Zorakien nära sjön Anja.

Den gamle Baron Erik Pansarnäve av Eriksborg. Gammal krigsveteran från kriget med Svarta tornet. Numera sysslar han mest krigshistoria och försöker samla och sammanställa all fakta om krigen mot Svarta Tornet och den brända jordens klan.

Jag kan inte låta bli att presentera dem trots att de är lite långt ifrån ämnet.

Nämligen konflikten Caddo-Zorakien.

[birkebeineren]

Sedan har vi givetvis Hökvinge. Deserterad sergeant från Salamoras här till Fristaden, numera fredlös rövarhövding i nordöstra Zorakien nära sjön Anja.

Den gamle Baron Erik Pansarnäve av Eriksborg. Gammal krigsveteran från kriget med Svarta tornet. Numera sysslar han mest krigshistoria och försöker samla och sammanställa all fakta om krigen mot Svarta Tornet och den brända jordens klan.

Trevligt med gamla bekanta!

[anders]

Mycket spännande utveckling med Zorakin. Det ska jag snart ta mig en närmre blick på.. Men nu:

Legenden om svärdet Gávalat

Det står skrivet i den Gyllene Boken, i avsnittet om Odos Liv, det sjunde kapitlet:

"Och det hände vid den tiden att den gudomlige Odo vandrade tillsammans med sin ödmjuke lärjunge Múnedi högt upp i bergen för att tillbedja Etin. När de hade vandrat i tio dagar sänkte sig ett mörker över dem. Múnedi darrade i fruktan, men Odo böjde sina knän i bön. En kall vind kylde dem och en ond röst talade i stormen. Det var Frestaren som kallade på sina undersåtar mot Etins språkrör och dennes följeslagare. Ur skuggorna närmade sig demoner och mörkerväsen som sade med en stämma, 'Vem är du som vågar utmana oss?'. Odo svarade, 'Jag är ingen, men den jag tjänar och lyder är Etin, Ljusets Skapare.' När Odo talade dessa ord sken ett ljus genom mörkret, och ljuset blev till ett svärd i Odos hand. Med Etins kraft nedgjordes demonerna, och mörkret skingrades. Múnedi låg gömd bakom klipporna och skämdes, men Odo sade till honom, 'Var vid gott mod, mitt barn, och frukta ej. Etin är med dig.' Därpå gav han Múnedi svärdet som Etin hade skänkt honom."

Den Gyllene Boken säger inte mer om svärdet som i traditionen fått namnet Gávalat. Det sägs att Káso Múnedi (S:t Munde) bar med sig svärdet under resten av sitt långa, men att han bara vid ett fåtal tillfällen nödgades bruka det. Det sägs att han med svärdet förgjorde hundra odöda krigare i Aidnebergen, och att det lyste upp vägen för honom under natten. Det finns också en historia om hur han tvingade tillbaka tjugo rövare som ville bränna ner byn Hoi utanför Casso. Enligt traditionen begravdes sedan Múnedi med svärdet i katakomberna under det som idag är exarkens palats i Arno.

Det var inte förrän Etin manade den unge skomakarlärlingen Ísetin som svärdet Gávalat åter dök upp på historiens malätna sidor. Ísetin fann svärdet, och mottog det snart officiellt från exarkens egna händer. Med Gávalats hjälp utförde Káso Ísetin stordåd och underverk. Vid slutet av sitt liv begravdes Ísetin men Gávalot i sina händer under Solriddarnas Högsäte i Arno. Där vilar svärdet än idag.

[Fraxinus]

Mycket spännande utveckling med Zorakin. Det ska jag snart ta mig en närmre blick på.. Men nu:

Beklagar att jag klampar in med uppgifter om Zorakin här på Caddos sida. Jag var bara tvungen att gå lite i svarsmål när möjliga konflikter om Caddo-Zorakin drogs upp. Det ska ej upprepas (allt för ofta).

[Mikael]

Tjusigt Anders! Svärdet har sin plats!

[Fraxinus]

Mycket snyggt om beskrivet om Legenden om svärdet Gávalat.

[anders]

Nu till ämnet munkordnar... På Caddo finns 2:a Orden till Odos minne, en orden som inte längre är under exarkens beskydd, och därför är något av ett undantag - "outsiders". Sedan har vi ju eremiterna och klippmunkarna (Caddos version av pelarhelgon), men de är inte direkt bundna till någon munkorden. Visst har de kyrkans välsignelse, men de är inte del av någon monastisk kommunitet. Sedan har vi solvandrare, kringvandrande munkar som ofta är missionerande, och hjälper folk där de behövs.

Men vad är de flesta av Caddos munkar del av? Jag har funderat på ifall inte majoriteten av Caddos solmunkar inte är del av någon orden i sig, utan snarare helt enkelt är del av kyrkan. De har sina kloster men lever under en bontisals auktoritet. Dessa munkar lever under "dericoregeln", skriven av Odos lärjunge Káso Dericõ (S:t Dericus på fastlandet). Vi har med andra ord följande grupper av munkar på Caddo:

* "Vanliga" solmunkar (som lever enligt Dericus Regel, ofta i små klosterkommuniteter. Under exarkens beskydd och välsignelse.)
* Enstöringar (eremiter och klippmunkar, respekterade av kyrkan som visa män)
* Solvandrare (munkar utsända av ett kloster, kringvandrande)
* Andra Orden till Odos Minne (lärda munkar, ej under exarkens välsignelse)

Vad tycker ni andra? Input? Kritik? Eller gillas det rakt av?

[birkebeineren]

Svärdslegenden löser "problemet" med Odos svärd elegant.

Munkindelningen tycker jag ser också ser mycket bra ut. Solvandrare är alltså solmunkar som är ute på vandring från sina kloster, för en viss tid eller mera permanent?

Bara "vanliga" solmunkar fungerar helt fint, de tillhör alltså ingen Orden utan är direkt underställda Lysande Vägens exark?

[anders]

Svärdslegenden löser "problemet" med Odos svärd elegant.

Då har jag spikat det, jobbat lite på texten och lagt in det i masterdokumentet (se min signatur).

Munkindelningen tycker jag ser också ser mycket bra ut. Solvandrare är alltså solmunkar som är ute på vandring från sina kloster, för en viss tid eller mera permanent?

Det kan vara antingen eller. Vissa får sin bontisâls och abbots (i brist på bättre ord... dédo - "pappa" kanske?) välsignelse att vara permanenta solvandrare. Många sådana solvandrare slår sig ner i småbyar där de hjälper byborna med både andliga och praktiska saker. Framför allt är dessa vanliga i byar som inte har en egen riark eller ens en ociott (bykyrka). Det finns också de som temporärt blir solvandrare för att resa på missionsresa, eller som del av sin munkträning.

Bara "vanliga" solmunkar fungerar helt fint, de tillhör alltså ingen Orden utan är direkt underställda Lysande Vägens exark?

Ja, eller snarare sin regionala bontisâl, som i sin tur står under exarken. Det som håller dessa munkar och kloster samman är deras relation till hierarkin och deras överlåtelse till Dericus Regel.

[anders]

Övningsplats/UC-OP:
Till att börja med, varför är berg så "bra" övningsplatser för riddare?

Så här står det nu:

"Missionen tillbringas ofta i området kring Fristaden i Zorakin, Nya Arno i Klomellien, eller till och med i Aidnebergen. Morëlvidyn och Efaro i Soluna är också vanliga färdmål."

Synpunkter?