Aesir

[birkebeineren]

Nu har jag då svarat/kommenterat detta i Ransard-tråden...

(blir alltid besvärligt nar vi diskuterar samma saker i olika trådar)

[Mikael]

För närvarande pågår diskussion i detta ämne under Ransardtråden. Kommer senare flyttas över hit.

[Mikael]

Från Ransardtråden:

Aesir, ursprung etc: Om nu Aesir kan tänkas betyda "de ärade" eller liknande, så kan ordet för gudarna ha uppstått på flera ställen samtidigt. Jorder och Raner/Sarder har ju faktiskt en gemensam urhistoria som emigrerande nargurer. Att de stupade hjälpte sina efterlevande (förfädersandedyrkan) var väl ett logiskt steg. Att sedan flera av dom mest framstående upphöjdes till de mest "ärade"(Aesir) funkar ju också. Att de mest ärade upphöjs till gudomlig status efter ytterligare tid är ju inte heller otroligt. Innan nationsuppdelanden kanske större högtider firades tillsammans mellan klaner. Sardiska präster/shamaner gick i lära hos jordiska och viceversa. Efter tid hade alltså Aesir tron uppstått med flera gemensamma högt ärade guddomar. I blivande ransard så blev flera raner upphöjda då dom var bra på att kicka röv. Vissa av dessa gjorde så stora grejjor att dom blev upptagna även i jordernas vision av Aesir. Andra var och förblev av mer lokal tappning.

Vaenir omnämns som onda i beskrivningen av Jordashur, det är ju där religonen överhuvudtaget beskrivs, så det får väl agera default, sedan kan andra länders tolkningar av vem som är ond, god, mittemellan variera.

Sannolikt anser Ransarderna att en Vaenir har skapat ankor, halvlängdsmän och svartfolken, enligt tolkning av passage i EA SL-bok

[Fafnir]

...och ovanstående behöver ju ingalunda betyda att samtliga aesir är fallna raner/jorder(/sarder), utan när väl ett prästerskap är etablerat så får dom sannolikt "kontakt" med flera ur aesirs enorma familj medelst visioner, drömmar, flugsvampsrus, livlig fantasi och ren konstruktivitet...


Angående prästerskap så saxar jag ur EA spelarboken s.23:

...Bland skäggingarna är det alltså bara prästerna som är magikunniga. De utmärker sig från de övriga på att de är rakade i ansiktet, och därför kallas de ofta för ´de rakade´. Bortsett från sina plikter som magiker sysslar de också med hemska blotsoffer och blodiga åkallelser av sina hedniska gudomar.

...

faktum är att man i huvudsak inriktar sig på en speciell form av symbolism, där arkana runor används...

Vad heter rakad på jordiska/ransardiska och skall det få vara det officiella namnet på Aesirs prästerskap.
Varför är de rakade...eller är de det eller rör det sig om ännu en språkförbistring?

[Adragoor]

...och ovanstående behöver ju ingalunda betyda att samtliga aesir är fallna raner/jorder(/sarder), utan när väl ett prästerskap är etablerat så får dom sannolikt "kontakt" med flera ur aesirs enorma familj medelst visioner, drömmar, flugsvampsrus, livlig fantasi och ren konstruktivitet...


Angående prästerskap så saxar jag ur EA spelarboken s.23:

...Bland skäggingarna är det alltså bara prästerna som är magikunniga. De utmärker sig från de övriga på att de är rakade i ansiktet, och därför kallas de ofta för ´de rakade´. Bortsett från sina plikter som magiker sysslar de också med hemska blotsoffer och blodiga åkallelser av sina hedniska gudomar.

...

faktum är att man i huvudsak inriktar sig på en speciell form av symbolism, där arkana runor används...

Vad heter rakad på jordiska/ransardiska och skall det få vara det officiella namnet på Aesirs prästerskap.
Varför är de rakade...eller är de det eller rör det sig om ännu en språkförbistring?

"Rakade" skulle kunna vara pirachta på ransardiska. Eller ett helt nypåhittat ord som inte är saxat ur fornhögtyska.

[birkebeineren]

Ranerna vandrade in över Kard på 700-talet fO. De var en grupp krigare som kämpat i Kejsardömet Jorpagnas legioner och hade en överlägsen stridsteknik gentemot övriga västnargurer som fanns på halvön. Under sin ledare Ferndihn lade de snabbt sarderna ute vid kusten under sig och började även hota andra folk. Ferndihn bar ett mäktigt svard, Acemiel, som sades ha varit en gåva från Kejsaren själv, och efter det sken klingan lyste med hade han tillnamnet "den Gyllene". Sanningen var dock att detta svärd hade givits Ferndihn av den joriske demonologen Marios Telkumel för att denna skulle få kraft av det blod som Acemiel sög till sig.

Ett folk hade inte ranerna kunnat betvinga även om de med stort mannfall hade drivits bort från kusten. Dessa folk var av jordernas stam och hade nu förskansat sig i en befästning byggd ute i en flodmynning som effektivt spärrade vägen för ranerns vidare erövring mot norr. Ranerna samlade sig vid flodstranden och med sina underlydande sarder var det en mäktig här som stod inför jorderna. Dessa hade dock hunnit sända bud till övriga jordiska klaner och långa drakskepp var på väg till undsättning. När ranerna nu endast avvaktade den fullmåne som Telkumel sade skulle ge Acemiel extra kraft, och jordernas drakar närmade sig i horisonten, hände något oväntat.

Av Kardhalvöns många smågudar fanns tre vaenirer, Therk, Hashk den lilla och Babbher. Dessa hade inte mycket makt men bestämde sig ändå för att försöka avvärja det kommande blodbadet. Utan att ens bli lagt märke till av de mäktiga aesirerna som nu samlade sig för att beskåda spektaklet människorna ställt till med, begav sig Therk och Babbher ut till jordernas drakskepp medans Haskh den lille smög sig in i demonologens tält i det ranska lägret. Resultatet var över all förväntan; de jordiska drakjarlarna började misstro varandras avsikter och endast ett fåtal seglade upp för den befästa floden, och Ferndihns magiska svärd försvann.

Ranerna kände sig nu inte starka nog att inta befästningen och jorderna var för fåtaliga till att bege sig utanför sina försvarsverk. De tre vaenirerna hade lyckats med sin list.

Acemiel gömdes i underjorden där det bands med mäktiga besvärjelser och Ferndihn den Gyllene återsåg alldrig sitt svärd. När nu Acemiel inte kontrollerades av Telkumel började dock dets egna demoniska vilja verka. Det började suga kraft ur de tre vaenirerna och även om de kunde upprätthålla magien som band svärdet började deras krafter sina. Andra vaenirer kom till deras undsättning men Acemiels krafter var starka. Svärdets skapare Tekumel började också tappa sina krafter och han insåg att något måste göras innan det var för sent...

Jag skrev ovanstående text som ett förslag till de faktiska händelserna bakom en gammal myt i Ransard. Tänkte mig vaenirerna här som en slags mindre guddomar knutna till själva landet och i vidare bemärkelse även till "folket" som bebor det. Dessa smågudar, småfolk, älvfolk (?)eller vaenirer fanns i Kard långt innan några människor vandrade hit, ändast kända av alverna i Kardskogen och dvärgarna uppe under bergen i nordväst. Vaenirerna som de kom att kallas hjälpte de invandrande narguriska klanerna att slå sig ner i landet och åtminstonde i början leva i harmoni med det. Aesirerna fanns säkert också någonstans men dessa var inte så pratsamma i början.

Något att bygga vidare på?
Det skulle kunna göras rätt flexibelt och anpassas efter de olika ländernas kulturer..

[Mikael]

Tycker jag är en bra myt! Passar kanske bäst i Ransard?

Har du någon idé ännu om de sydländska aesirdyrkarna´? (Hamur har väl med Harald krokig att göra, men Kasenu?)

[birkebeineren]

Tycker jag är en bra myt! Passar kanske bäst i Ransard?

En ransardisk myts bakgrund var det tänkt som, i fall mäster Fafnir vill använda den.

Har du någon idé ännu om de sydländska aesirdyrkarna´? (Hamur har väl med Harald krokig att göra, men Kasenu?)

Sydnargurerna skulle ha kunnat gå över till en Aesirtro så sent som på Haral Krokigs tid, inte bara hamurerna, och innan dess varit förfäder- och andedyrkare. Smågudarna vaenir ser jag dock som betydelsefulla oavsett nur den nya tron uppstod.
En koppling mellan sydnargurer och västnargurer har vid något tillfälle förekommit, men de talar språk tillhörande olika grenar av språkträdet Narguri så alltför intim har den nog inte varit. Det sägs också att få spår efter det västnarguriska (jordiska) finns kvar i Hamur, men tron skulle kunna vara undantaget.

Kasenu i Snoarskogarna ser jag före mig lite som skogsmiljön i filmen Pans Labyrinth, lite visigotisk-keltiberisk fuktig och grönskande skogsmystik i sydländsk lövskog (svårt att förklara en känsla baserad på egna tolkningar av faktiska förhållanden ).
Satyrerna som finns omtalade i Goiana skulle även gå att koppla ihop med kasenerna (återigen Pans Labyrinth) på något vis.
Hur det än blir med Kasenu kommer jag kämpa hårt för att få med några övervuxna stenstöttor med snirklande mönster och ett avlägset minne om Gudinnan(?).

[Fafnir]

Myten som Birke har tolkat hittar ni i EA spelarboken s.41 om ni vill jämföra.

[birkebeineren]

Myten som Birke har tolkat hittar ni i EA spelarboken s.41 om ni vill jämföra.

Missa inte drakarna!

[Mikael]

Myten som Birke har tolkat hittar ni i EA spelarboken s.41 om ni vill jämföra.

Missa inte drakarna!

Aha! Så Birkes version är "sanningen" bakom den ransardiska legenden om urtiden. Kul! Namnen på ransarderna, i legenden på s41, är alltså inte senare Aesir utan urgudar från tiden före Aesir. Låter bra tycker jag.

[birkebeineren]

Rollbesättningen i min tolkning består av följande:


De "Goda"- den nyligen invandrade narguriska stamen ranerna.

Ferndihn - nargurisk legosoldat som tidigare tjänat i Kejsardömet Jorpagnas legioner, nu ledare över ranerna.

Marios Telkumel - jorisk demonolog som följt med de narguriska legionärerna på deras vandring mot Kard.

Acemiel - magiskt svärd med en egen blodtörstig vilja frammanad av Telcumel och gett till Ferndihn.

De "Onda" - de jordiska klanerna ute vid kusten och uppe i norr.

"Drakarna" - de jordiska drakjarlarnas långskepp.

Therk, Hashk den lilla och Babbher - en slags fredliga smågudar kallade vaenirer som fanns i Kard innan människorna ankom.

[Mikael]

Aesir i Hamur har andra namn. Kan det bero på äldre historia (aesir kom hit tidigt med Kasenu?), eller har Kasenubarbarerna anpassat aesirnamnen till sina äldre gudars?

[Mikael]

Norna - spådommens, ödets och völspornas gudinna. (aesir)

Outar - tjurguden, vildmarkens, raseriets och yxans gudom. Son till Norna och Mol. Räknas till vaenir.

Bärsärkarna behöver en egen aesir tycker jag. Mol och Outar uppvisar passande egenskaper, men jag ser hellre en egen björn-/varg-aesir. Vad sägs om en son till Thorm och något annat väsen, en tvåhövdad hamnskiftande gudom med ett varghuvud och ett björnhuvud...eller ett varghuvud på björnkropp?

Edit: nytt namn på Völspa (Norna).

[birkebeineren]

Völspa - spådommens, ödets och nornornas gudinna. (aesir)

Outar - tjurguden, vildmarkens, raseriets och yxans gudom. Son till Völspa och Mol. Räknas till vaenir.

Låter bra. Vem eller vad har du tänkt angående nornorna?

Bärsärkarna behöver en egen aesir tycker jag. Mol och Outar uppvisar passande egenskaper, men jag ser hellre en egen björn-/varg-aesir. Vad sägs om en son till Thorm och något annat väsen, en tvåhövdad hamnskiftande gudom med ett varghuvud och ett björnhuvud...eller ett varghuvud på björnkropp?

Vad om bärsärkarna inte alls har något med hamnskiftare att göra utan ändast är mäktiga krigare som drogar sig med stridsbrygder försedda av "de rakade"? De dyrkar Outar som guddom och detta är den huvudsakliga anledningen till att de acepteras i det jordiska samhället?
Något sånt?

Hamnskiftare finns redan som en viktig del av Mirel och kan kanske vara bra att tona ner några av de vikingatida kopplingarna.