Ghazam skrev:Spelknepe: De streckade linjerna som kom med på kartan jag skickade till dig är ett utkast till indelning av grevskap. Berendien har samma feodala indelning som Zorakin och Kardien i hierarkin hertigdömme-grevskap-baroni. Jag kan dock tänka mig att Berendien har fler andra avarter av titlar och är mer kaotisk än länderna i väst, rent politiskt.
ADEL I BERENDIEN
Maktstrukturen i Berendien utgörs av en samling mäktiga och rika adelsätter. Ju äldre en ätt är desto finare, och man försöker därför dra sina linjer tillbaka till slaget vid Sankmas Klint då kung Bermond besegrade svartfolken och det feodala Berendien grundades. De vars förfäder inte var med i detta historiska slag har inte lika lätt att hävda sig och får finna sig i en lågstatusposition. Därför har en hel del tvister kring historiska dokument, med anklagelser för förfalskningar hit och dit, uppstått under årens lopp.
Jag har funderat på följande indelning av adeln;
HÖGADEL - Hertigar och rika grevar. Några enstaka förmögna friherrar. Notera att hertigen av Jarlmanland kallar sig "jarl" istället för hertig, men det beror på att purpursparrarna alltid ska vara så jäkla märkvärdiga.
Högadeln har mycket högre status än lågadeln. Det finns naturligtvis gränsfall.
Exempel på högadelsätter är Månevit, Aftonfalk, Björnestam, Purpursparre med flera.
LÅGADEL: Fattigare grevar och baroner, samt de flesta friherrarna (adelsmän som står direkt under kungen). I Kronomarken finns dessutom en sorts tjänstemannaadel som är mer administratörer åt kungen än de övriga adelsmän som har rustplikt istället för skatteplikt. Inom kronomarksadeln finns riddare ur lågadeln som visat sig dugliga och därmed fått ett fögderi i belöning. Kronomarkens titlar går inte i arv.
Under baronerna finns en nivå till och det är bannérriddarna. En bannérriddare är en vasall som ingår i en adelsmans rytteri men som har fått en egen egendom som ska försörja honom och hans söner. Denna egendom, vanligtvis inte mer än en bondgård, brukar han själv.
En berendisk ätt har fått sitt namn från sitt heraldiska vapen. Sålunda har Månevit en vit måne på svart grund, Tvenne Ormar har två omslingrande ormar i sitt vapen och Sol & Måne har en delad sköld med en sol och en måne på en delad sköld. En ätts färger går igen i klädsel och i sina vakters livré och är något man bär med stolthet. Mer om varje enskild ätts vapen kommer senare (jag har inte med mig detta just nu). Min tanke om namnen är i alla fall att i största möjliga mån undvika klichéartade adelsnamn som Gyllenskjöld eller Silvferhök. Då inspireras jag hellre av gamla svenska adelsätter som Natt och Dag eller Stolpe.
Såhär skrev alltså Ghazam när det begav sig, och det diskuterades lite lätt då, med tanken att tydligare få fram det mångfald och kaos som Ghazam tänkte skulle komma fram i Berendien (till skilnad från Aidnes rätt strikta hertig-greve-baron-hierarki). Samtidigt pratade vi lite om länens namn, och att de ev. borde fantasyfieras lite, och kanske minskas lite på -rikena.
Här är ett förslag på modifiering av länsnamnen och en uppluckring av den feodala strukturen där jag gärna ser att Berendien skiljer sig något från Kardien och Zorakin (Nu är ju inte Ghazam här och försvarar sina tankar (
), men jag tycker mycket om det han skrivit och där finns väldigt bra grejer, men här alltså ett litet kosmetiskt förslag):
(Grönt är identiskt med Ghazams text)
NORDARIKE - NORDHALS
LARDAMENDRIEN
MÄLDERIKE
BEDARIKE - BEDA
FRÄNDERIKE - KLINGA FOT
LINDAROS - MELLIMA
KRONOMARKEN
DAL
NORRA SKÖLDERIKE - ALDARAM
SÖDRA SKÖLDERIKE
BARLERIKE
EDSLAND
THUN
JARLMANLAND
SYLVERIKE - SYLVERVIDD
HÅVASLÄTT - HÅVA SLÄTT
SOLRIKE - COROMRA
ADEL
Adelns hierarkiska uppdelning är ett debatterat och svårhanterat ämne, men som regel kan sägas att om man under sig har adelsmän som svurit lojalitetsed gentemot en själv, kan man klassas till högadeln. Detta är dock inte hela sanningen och stor vikt ligger också vid ens ätterötter, om man kan påvisa band till Sankmas Klint, samt ens förmögenhet och sociala kontakter.
Titeln borde i princip ange ens hierarkiska rang, men med tiden har så invecklade inbördes förhållanden uppstått att inte ens det är en fullgod indikator på adelsrang. Vanligtvis tituleras högadliga med furste, jarl, landsherre eller hertig. Exempel på högadelsätter är Månevit, Aftonfalk, Björnestam, Purpurskalle med flera.
Lågadliga bär titlar som markherre, kastellan, baron, slottsfogde, sköldjarl.
Under den traditionella lågadeln finns därtill bannérriddarna.
En bannérriddare är en vasall som ingår i en adelsmans rytteri men som har fått en egen egendom som ska försörja honom och hans söner. Denna egendom, vanligtvis inte mer än en bondgård, brukar han själv.
I Kronomarken finns dessutom en sorts tjänstemannaadel som är mer administratörer åt kungen än de övriga adelsmän som har rustplikt istället för skatteplikt. Inom kronomarksadeln finns riddare ur lågadeln som visat sig dugliga och därmed fått ett fögderi i belöning. Kronomarkens titlar går inte i arv.
En berendisk ätt har fått sitt namn från sitt heraldiska vapen. Sålunda har Månevit en vit måne på svart grund, Tvenne Ormar har två omslingrande ormar i sitt vapen och Sol & Måne har en delad sköld med en sol och en måne på en delad sköld. En ätts färger går igen i klädsel och i sina vakters livré och är något man bär med stolthet.
)
Bodde under några år i "Svedmyra" (svedjemyren?) Ingen myr så långt ögat kunde se, men men.
