Regil skrev:Tänker börja använda termen "landskap" istället för hertigdömen. tycker att det ligger bättre i mun. Det innebär inte att landskapen inte också är hertigdömen, men två av dem är faktist inte det och jag tycker att det tillåter lite större frihet vad gäller gränser och maktförskjutningar.
Eventuella mindre skillnader mellan landskap och hertigdömen kan eventuellt ha sin grund i Maktskiftet 424 eO då echterna delade upp Kardien enligt zorakisk modell? Vilka två landskap tänker du på; Ekenfara och... Goiana?
Nej, Goiana har en hertig (hederstitel som kungen delar ut till en gunstling som han vill ha med i rådet.) Jag ser faktist Goiana som en del av Kardien. En helt oavhängig och självständig del som inte kontrolleras på något sätt, men juridiskt inte en självständig nation. Jag menar inte att det här förhållandet har någon som helst betydelse till vardags.
Inmark är det som saknar hertig. Han är avsatt och har inte ersatts med någon ny. Tornriddarna har tagit över dennes gods.
Sen tänker jag mig att echterna skapade en helt ny uppdeling som gick på tvärs med faltrakiernas gamla gränser och hertogddömen (heter det så ). Skillnaderna skapas snarare senare genom maktskiften - krig, bröllop och arv.
Regil skrev:Nej, Goiana har en hertig (hederstitel som kungen delar ut till en gunstling som han vill ha med i rådet.) Jag ser faktist Goiana som en del av Kardien. En helt oavhängig och självständig del som inte kontrolleras på något sätt, men juridiskt inte en självständig nation. Jag menar inte att det här förhållandet har någon som helst betydelse till vardags.
Så var det ja, den landlöse hertigen av Goiana. Men hur ställer alverna sig till denna juridiska åsikt, ignorerar de den bara?
Regil skrev:Sen tänker jag mig att echterna skapade en helt ny uppdeling som gick på tvärs med faltrakiernas gamla gränser och hertogddömen (heter det så ). Skillnaderna skapas snarare senare genom maktskiften - krig, bröllop och arv.
Så här skrev jag om faltrakiernas administrtionssystem:
Tanken är att Kardien (förutom "Echterrike") var organiserad på detta vis innan Maktskiftet 424 eO. Adeln är mer jämnlik, åtminstonde vad gäller rang och rättigheter, och består av ogdar och hertogdar (fogdar och hertigar). Titteln "hertogd" är en mycket gammal tittulering som går tillbaka till kejsardömet Jorpagnas tid och i modern tappning är den användt innom de flesta joritalande feodalrikerna, om än med något varierande betydelse. Landet var uppdelat i små shirer där en vald ogde var ledare. Dessa ogdar i sin tur var underlydande en hertogd vars familj oftast kunde spåras tilbaka till Ovar Förstekonungs tid. Hertogderna valde officiellt en konung men denna praksis blev eftervart bara en ceremoni (förutom vid övergången från den Ovarska dynastin till den Brandiska dynastin).
En tanke är att denna klass av "ogdar" fortfarande finns kvar i Kardien men har berövats det mästa av sin makt. Eventuellt har de blivit en slags folkliga ledare, egentligen det de ursprungligen engång var, och har också kanske vissa lokala rättigheter och plikter. Sådana som inte berör eller hotar echterna som makthavare; föreståndare vid bröllop (anses inte som bra av Lysande Vägens högre prästeskap), vittnen vid avtal (egentligen kan dessa rent juridisk ignoreras av echterna men då de bygger på urgammal sedvana respekteras de som oftast) eller talspersoner vid konflikter med den lokala länsherren (akcepteras av echterna då det är mycket enklare att förholda sig till en person än en hela godsets befolkning).
Jag tänkte mig shirerna ("sjir-erna") som fasta geografiska enheter och "hertogderiena" som ett slags ämbete. Ett (eller fler) hertogdämbete innom ett landskap kanske?
Så. Ekenfara är tänkt att vara lite av en idyll, det är inte mycket action här annat än möjligen i Ekeborg. Här kan RP hämta krafter i kungens borg innan de skickas på nästa farliga uppdrag.
Ekenfara
Befolkning: Echter, Halvlängdsmän, Ankor Befolkningstäthet: Hög Maktfördelning: I Ekenfara finns bara en länsherre – Kung Vidar VI. Alla hushåll betalar skatt till kungen. Administrativt är Ekenfara indelat i drotsmarker (~grevskap) där en drots agerar som kunglig ämbetsman och ansvarar för skatteuppbörd, infrastruktur (vägar, broar, kvarnar etc) och skötsel av kungens egendomar. Drotsen ansvarar inte för rättskipning, brottsbekämpning eller en invånarnas säkerhet. Detta sköts istället av domare, fogdar och det kungliga gardet. Hertig: Tronarvingen erhåller från sin 21 årsdag titeln som hertig av Ekenfara. Detta innebär att denna har en plats vid konungens råd. Utöver det egentligen inget, även om hertigen kan räkna med allt viktigare uppgifter allteftersom han mognar. För närvarande finns ingen Hertig av Ekenfara, även om det ryktas att Gardeskapten Helmfrid är påtänkt som tronarvinge. Välstånd: Rikt – goda jordar, något rikligare nederbörd, moderata skatter och ett starkt rättsväsen har gjort Ekenfara till Kardiens klart rikaste landskap. Produktion: Linnetyg, jordbruksprodukter (främst citrusfrukter, vin, lufttorkad skinka, korvar & ostar) Platser: Ekeborg, Exarkens palats (i Ekeborg), slottet (strax utanför), S:t Andamis ordens huvudsäte – ett stort och påkostat klosterkomplex en halv dagsmarsch norr om Ekeborg
Ekenfara är echternas ursprung. Här enade Valetin Echte folket och grundade Echterborg (idag Ekeborg). Echterna kom sedan att bebo hela Divras udde, men Ekenfara är deras ursprung. Här breder stora, böljande gula fält ut sig. Mjuka kullar och åsar bryter ständigt landskapet, men inga av dess växer sig särskilt höga. På åsarna växer oftast små dungar av ek under vilka de talrika kossorna söker svalka från solens heta strålar. Ute på fälten växer ensamma, stora, uråldriga ekar som har fått stå kvar. Inte bara för sin skönhet utan också på grund av vidskepelse. Det anses ge otur att fälla dessa träd och i många sägs det ett det bor knytt eller älvfolk. Fälten bryts emellanåt av partier med ekskog där svinen bökar och byborna hämtar ved. På fälten ser man bönderna gneta tillsammans med sina hästar - I Ekenfara är det hästen som är bruksdjuret. Hästar drar pråmar på de trögflytande floderna, plöjer bondens jord, bär honom till marknaden och drar vagnarna på de välskötta vägarna. (Då echterna mycket tidigt organiserade sig efter konfluxen har man kontinuerligt underhållit det joriska vägnätet och än idag finns mycket av det kvar.) Den som följer en av vägarna kommer säkerligen snart att passera genom en av de talrika byarna. Husen är långsmala vitrappade korsvirkeshus med tjocka halmtak som sträcker sig utmed bygatan. Ett kort, manshögt staket förbinder husen med varandra. På baksidan av husen ligger trädgården där man odlar örter och grönsaker åt familjen. Livet levs till stor del på bygatan, utanför husen står låga träbänkar där man kan sitta och jobba med hantverk eller förbereda maten samtidigt som man håller ett öga på barnen som leker, eller bara samtala med grannen. Echterna umgås flitigt med sina grannar. I mitten av byn ligger brunnen och här vidgar sig gatan så att det bildas ett litet torg. Ofta växer här en av de jättelika ekar som är typiska för Ekenfara. Närmast byn finns odlingsmarken som är uppdelad i långsmala tegar som odlas gemensamt av byalaget. Lite längre bort på en åsrygg ligger ängsmarker där korna betar. Utspridda mellan åker och äng ligger små skogsdungar som sparats för att ge ved och bete åt kor och svin.
Jordbruk: I Ekenfara tillämpas mestadels treskiftesbruk: en tredjedel vårsådd (havre), en tredjedel höstsådd (vete), en tredjedel träda (här går korna och betar och gödslar därigenom marken). Vetet är till människorna, havre till hästar och kor. Utöver det samlar man in hö från ängar och skog att vinterutfodra djuren med. Djuren utgör en viktig del av ekonomin. Hästarna ger arbetskraft, korna ger mjölk som omvandlas till smör och välsmakande ostar som både äts med glädje och säljs för att ge kontanter. Grisarna slaktas om hösten när betet börjar tryta. Skinkorna lufttorkas sedan och säljs sedan som delikatess över hela Aidne. Då folket och skördarna är rika kan man unna sig att odla mer än bara livets nödtorft. Ekenfara har en rik jordbruksproduktion. Här odlas citrusfrukter och grönsaker till städernas befolkning och vindruvor som omvandlas till välsmakande vin. Speciellt det kardiska konungavinet är utmärkt. I övrigt är kardisk vin allmän känt för att vara dåligt på gränsen till uselt. Man har även omfattande linodlingar. Linproduktionen i Ekenfara omvandlas till utmärkta linnetyger. Centrum för den är tillverkningen är Vallstena i centrala Ekenfara. Staden har vuxit sig rik på linnetillverkningen och är med 3 000 invånare Ekenfaras näst största. Staden styrs givetvis av vävarskrået. I byarna runt om Vallstena står det vävstolar och spinnrockar i stort sett varje stuga. Det är vanligt att byar specialiserar sig på produktion: det är inte ovanligt att nästan samtliga invånare i en by ägnar sig åt ett och samma hantverk vid sidan av jordbruket.
Halvlängdsmän: I Ekenfara bor Kardiens största population av halvlängdsmän. Ekenfara har blivit en tillflyktsort för dessa då kung Vidar II utlovade dem sitt beskydd. Halvlängdsmännen lever som en del av samhället – de tillber Etin och går i kyrkan, betalar skatt som alla andra, talar kardiska, firar samma högtider och äter i huvudsak samma typ av mat. Skillnader finns dock. Halvlängdsmännen föredrar att leva i egna byar där de ägnar sig åt jordbruk. Man är kända som mycket skickliga bönder och odlar mer varierat än vad som är vanligt i Ekenfara: grönsaker, rotfrukter, örter och säd blandas samsas på åkrar och fält. Man använder stora dragsvin till att plöja åkrar, driver ollonsvin i ekskogarna och håller minigrisar som sällskapsdjur. Längs med Ekeborgsfloden ligger ett par byar som brygger ett veteöl som är mycket uppskattat i Ekeborg. Halvlängdsmännen bor inte i fuktiga jordhålor utan i samma slags hus som echterna, bara mindre. Ekenfaringarna som man ibland kallar sig är stolta över att vara kungens undersåtar och känner stor lojalitet mot honom. I norvästra Ekenfara, i utkanten av gladaskogen bor ett skyggt och minder civiliserat halvlängdsmanna folk.
Ägande: Kungen äger drygt en tredjedel av all mark i Ekenfara. Utöver arrenden från bönderna tar kungen ut en eldstadsskatt från samtliga hushåll, kvarnavgifter, marknadsavgifter, böter för förseelser och tullar i Ekeborg och längs floderna. Omkring en tredjedel av marken ägs av bönderna själva. Dessa bönder är oftast avsevärt rikare än sina grannar. Övrig mark fördelas mellan landägande riddare, storbönder, adliga godsägare (det är populärt bland adeln att äga en herrgård i Ekenfara) och kyrkan.
Suveränt Regil! Bra etymologi med Echterborg -> Ekeborg. Kom du på det eller kommer det från officiellt material? Lysande i vilket fall. Antar att Ekenfara kommer från Echterfara...? Fara skulle kunna ha betydelsen "farled": Echternas farled = Ekenfara.
anders skrev:Suveränt Regil! Bra etymologi med Echterborg -> Ekeborg. Kom du på det eller kommer det från officiellt material? Lysande i vilket fall. Antar att Ekenfara kommer från Echterfara...? Fara skulle kunna ha betydelsen "farled": Echternas farled = Ekenfara.
Det är officiellt. Det passade bra att lägga in det här, kommer väl i repris den dag jag orkar beskriva Ekeborg.
Har tidigare rört vid ämnet, men tänkte ta och lägga ut mina tänkar nu. Tidigare har i tråden rått konensus om att det vore bra att öka "magiskheten" i Kardien. Häxmästaren har utvecklats till ett reelt hot och nu tänkte jag ta itu med Gladaskogen.
Först, vad jag inte vill att gladaskogen skall vara:
* En levande skog (det räcker så bra med Enlill T i Goiana)
* En ond skog
* Fylld av alver i trädhus
Däremot så tänkte jag spinna vidare på:
* hemvist åt allehanda älvfolk, knytt och annat småfolk
* en plats där man bör var på sin vakt, de väsen som bor i skogen är inte onda, man handlar man fel så råkar man illa ut (tex den älvtatagne hertigen)
* en plats som människor undviker. undantag penterna och ett halvlängdsmannafolk som genom vidskepelse har lärt sig att undvika farorna
och sedan tänkte jag mig att gladaskogen är en urskog. då menar jag inte att man inte har fällt träd där sedan jorpagnas dagar, utan att det är en urskog från tiden innan människor och alver befolkade jorden. kvar finns uråldriga träd som av ren envishet har vägrat att dö. tänker mig i nuläget inte att skogen skall vara fylld av bisarra träd i rosa och lila, utan av träd som påminner om de som växer idag. men annorlunda. Fraxinus: några idéer?
Skogen är också en plats där de flesta människor inte känner sig hemma. Ungefär som att hamna i fel kvarter i en avlägsen storstad där man upptäcker att alla börjar titta konstigt på en och man känner att det är dags att bege sig tillbaka där man kommer ifrån.
Regil skrev:och sedan tänkte jag mig att gladaskogen är en urskog. då menar jag inte att man inte har fällt träd där sedan jorpagnas dagar, utan att det är en urskog från tiden innan människor och alver befolkade jorden. kvar finns uråldriga träd som av ren envishet har vägrat att dö. tänker mig i nuläget inte att skogen skall vara fylld av bisarra träd i rosa och lila, utan av träd som påminner om de som växer idag. men annorlunda. Fraxinus: några idéer?
Urträd? Har alltid tyckt att dessa är läckra, särskild om man kan göra dem lite annorlunda än enterna.
Har tidigare rört vid ämnet, men tänkte ta och lägga ut mina tänkar nu. Tidigare har i tråden rått konensus om att det vore bra att öka "magiskheten" i Kardien. Häxmästaren har utvecklats till ett reelt hot och nu tänkte jag ta itu med Gladaskogen.
Först, vad jag inte vill att gladaskogen skall vara:
* En levande skog (det räcker så bra med Enlill T i Goiana)
* En ond skog
* Fylld av alver i trädhus
Däremot så tänkte jag spinna vidare på:
* hemvist åt allehanda älvfolk, knytt och annat småfolk
* en plats där man bör var på sin vakt, de väsen som bor i skogen är inte onda, man handlar man fel så råkar man illa ut (tex den älvtatagne hertigen)
* en plats som människor undviker. undantag penterna och ett halvlängdsmannafolk som genom vidskepelse har lärt sig att undvika farorna
och sedan tänkte jag mig att gladaskogen är en urskog. då menar jag inte att man inte har fällt träd där sedan jorpagnas dagar, utan att det är en urskog från tiden innan människor och alver befolkade jorden. kvar finns uråldriga träd som av ren envishet har vägrat att dö. tänker mig i nuläget inte att skogen skall vara fylld av bisarra träd i rosa och lila, utan av träd som påminner om de som växer idag. men annorlunda. Fraxinus: några idéer?
Skogen är också en plats där de flesta människor inte känner sig hemma. Ungefär som att hamna i fel kvarter i en avlägsen storstad där man upptäcker att alla börjar titta konstigt på en och man känner att det är dags att bege sig tillbaka där man kommer ifrån.
åsikter och förslag mottages tacksamt.
Urträd, främmande miljöer etc efterfrågades. Jag ger dig urträden.
Träd som fanns samtidigt med Dinosaurierna. Det troddes ha dött ut för 2 miljoner år sedan, fossiler hittade på Antarktis. Återupptäckt 1994 i ett otillgängligt sprickdalssystem i Australien. Ca 100 finns kvar i vilt tillstånd vad man känner till.
Man kan tänka sig att i ytterområdena av Gladaskogen så består trädvegetationen av de "vanliga" träden fast de är mycket, mycket äldre än normalt. Exempelvis Angel oak, Rumskullaeken, Cedrarna, Idegranar. Längre in blir skogarna allt märkligare, högre och främmande.
Senast redigerad av Fraxinus den 2007-12-19 09:43, redigerad totalt 3 gång.
(hederstitel som kungen delar ut till en gunstling som han vill ha med i rådet.) Jag ser faktist Goiana som en del av Kardien. En helt oavhängig och självständig del som inte kontrolleras på något sätt, men juridiskt inte en självständig nation. Jag menar inte att det här förhållandet har någon som helst betydelse till vardags.
). Skillnaderna skapas snarare senare genom maktskiften - krig, bröllop och arv.
