Zeno
Den store krunske filosof vars lära blev en trosföreställning. Zenos inflytande ledde till att religion spelade en mindre roll i aristokratins liv i både det antika Krun och i Kejsardömet Jorpagna, men att förnuftet och måttligheten hyllades. Han levde på 1100-talet f.O.
Zenos lära kan sammanfattas i begrepp som måttlighet, vishet, självbehärskning och plikttrohet. Zeno betraktade Kruns gudar som omogna och ovärdiga kruniernas respekt. Centralt i läran var istället den gudomliga livskraften som senare lärde kopplat ihop med alvernas gudinna Tevatenu.* Tanken är att varje intelligent varelse bär universums livskraft som en gnista inom sig. När själen dör återvänder gnistan till universum som en droppe till havet. Zenos tankar kan sägas balansera mellan monoteism och panteism.
Läran undervisades på Zenos läroakademi i huvudstaden Hysix tillsammans med andra ämnen. De krunska ädlingarna började snabbt anamma läran som även fick inflytande bland hynerna. Efter hynernas seger över Krun i det Krunska kriget blev därför Zenos läror även inofficiell statsfilosofi i det nyetablerade Kejsardömet Jorpagna (vid sidan av dyrkan av det joriska panteonet). I någon mån kan man säga att Zenos lära genomsyrade det jorpagniska imperiets aristokrati genom nästan hela kejsartiden.
* Senare även med elementet Eter