Soldagen

Från Ereb altor
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Soldagen (d. Tados délo) är högtidsdag i Aidniska kalendern och Caddiska kalendern. Infaller vid sommarsolståndet i mitten av Sommarfesteveckan. Vid Soldagen lyser Fullmånen.

Soldagen i Aidniska kalendern

Soldagen i Caddiska kalendern

Tados délo (Soldagen)

Detta är utan tvekan den största årliga högtiden på Caddo. Man firar denna dag den första uppenbarelsen Odo mottog från Etin på Odos udde. Det sägs att Odo efter sin uppenbarelse dansade i glädje och hänförelse. Soldansdagen är också sommarsolståndet, den längsta dagen på året. Den firas genom att man i gryningen möts vid närmsta soltemepel för att äta en rejäl frukost. Även fattiga och tiggare är välkomna till borden, då man av tradition tar med mat till dem också. När solen sedan går upp dansar man långdanser och ringdanser utanför helgedomen till dalkisk folkmusik tills solen står mitt på himlen. Av tradition dricker man vitt vin denna dag, vilket alltid bidrar till folkets glädje.

Om det mot förmodan skulle vara mulet på Caddo denna dag betraktas det som att Etin är missnöjd över sitt folks gärningar. Folket leds då av sin riark i en botbön som pågår ända tills Etins vrede bedarrat och solen åter kikar fram genom molntäcket. Botbönen (som alltid ackompanjeras av fasta) kan med andra ord pågå i många dagar, med endast korta avbrott för vatten och vila. Det har inte hänt på över trettio år att Etin visat ett sådant missnöje mot det dalksika folket.

Vid timmen före solnedgången på Tados délo samlas alltid präster, solmunkar och solriddare vid särskilda heliga platser för att tillbe Etin. Det är vid dessa samlingar som tadokanei, ”solandar”, frammanas av Etins tjänare. Det är en vacker och kraftfull ritual som tar många timmar. Runt midnattstid brukar solandarna manifestera sig i fantastiska ljusspel som påminner om brinnande norrsken. Är gudsmännen då tillräckligt starka kan de binda dessa solandar till olika föremål. Skulle man försöka göra detta av orena motiv slutar det sällan lyckligt. Vid Tados délo år 610 e.O. sägs det att en ung solriddare från Arno fattade eld och dog under ceremonin. Det framkom snart att han velat bruka solanden för att hämnas på sin bror, som trolovat sig med hans ungdomskärlek. Skulle det vara en mulen kväll ställs naturligtvis solande-ceremonin in, och återupptas inte igen förrän nästa år.