Nidapasset

Nidapasset

>ca 1500 fO

Nidapasset är öppet för alla varelser förutom svartfolk och en vandringsled längs Leipterfloden går genom Landori.

Nidapasset är den enda vägen över Nidabergen och har sedan tidernas begynelse varit en viktig väg för folk och djurs vandringar. Då alverna bosatte sig i Landori fanns inga andra intelligenta varelser som kunde utgöra något hot mot riket, och passet liksom gränserna i övrigt var öppna och oskyddade. Den naturliga vandringsvägen söderut från Nidapasset var först genom ett öppet skogslandskap med några större och mindre sjöar (dagens Torshem) och sedan längs en stor och bred flod (Leipter) ner mot havsviken i sydöst. Sedan kom svartfolken och människofolken, och snabbt insåg alverna behovet av gränser runt Landori. De lät dock Nidapasset vara öppet för att inte ingripa för mycket i andra varelsers naturliga rörelser, många människofolk levde trots allt ett mycket likartad liv som alverna och var heller inte så många. Så länge vägen längs floden följdes lät alverna andra folk passera ostört. Svartfolken hölls dock borta.

1547-1080 fO

Nidapasset vaktas av ovaterna i Sjölandet mot ständiga angrepp från svartfolk och krigerska människostammar, endast djur och enstaka fredliga varelser tillåts passera och följa vandringsleden genom Landori.

Mot slutet av 1500-talet fO började så svartfolken bli fler och Nidapasset blev svårare att kontrollera. Gång på gång attackerar de i större och större antal. Vintern 1547 fO kommer ett oväntat anfall genom det normalt snöfyllda passet och framför sig driver svartfolken en stam av flyende människor (de narguriska howaterna). Alverna tvingas tillbaka men nere vid sjöarna söder om passet lyckas människorna vända om och hejda invasionen. När så alver från centrala Landori når upp till passet lyckas de med människornas hjälp pressa svartfolken tillbaka. Alverna inser efter detta att Nidapasset måste ha ett stärkare försvar, och mot att ta på sig denna uppgift får nargurerna tillåtelse att slå sig ned bland skogarna och sjöarna direkt söder om passet. De kallar sitt nya land "Sjölandet". Ovaterna som nargurerna kallar sig vaktar från och med nu Nidapasset mot svartfolk och andra krigerska folk, men fortfarande tillåts djur och enstaka fredliga varelser passera.

1080-1065 fO

Nidapasset och vandringsleden genom Landori används av nargurer som kämpar i det Krunska kriget. Alvernas håller sig neutrala och deras gränser respekteras.

Alverna i Landori och människorna i Sjölandet lever i fred, och Nidapasset är säkert för angrepp från svartfolken i norr (Nargur). Passet glöms nästan bort bland andra folk. Söder om Landori börjar ett nytt folk sprida sig, krunier, men de respekterar alvernas gränser och bosätter sig huvudsakligen längs kusterna. 1080 fO bryter så det Krunska kriget ut, där de narguriska hynerna går i krig mot krunierna. Ovaterna norr om Landori får kännedom om detta och då urgamla band binder samman alla nargurer går de inn i kriget på hynernas sida. De följer leden genom Landori och kastar sig in i striderna. Alverna inser att trots ett fredelig leverne är ovaterna fortsatt blodtörstiga barbarer. Då ovaterna låter fränder från Nargur passera Nidapasset för att också få delta i striderna protesterar alverna dock kraftig, men då nargurerna inget vill höra men endast följer vandringsleden hålls Landori utanför konflikten. Hynerna segrar till slut år 1065 fO, och nargurerna vandrar tillbaka till Sjölandet och skogarna i Nargur fullastade med plundringsbyte. Alverna är tysta men då ovaterna faktisk har holdt Nidapasset mot svartfolksangrepp trots krigandet i söder, och respekterat Landoris gränser enligt avtalet, låter de händelserna passera.

1065-1017fO

Nidapasset är fortfarande under ovaternas kontroll. Alverna avvaktande gentemot jorerna i söder.

Sydväst om Landori utropar hynska krigsledare tillsammans med den krunska kolonibefolkningen ett nytt rike, Kejsardömet Jorpagna. Utsändingar skickas till Landori och storvulna löften om evig fred erbjuds, samt att Nidapasset överlåts til jorerna som det nya folket nu kallar sig. Ovaterna i sjölandet ignoreras. Alverna vill ha fred men att spärra Nidapasset med försvarsverk under kontroll av jorerna tillåter de inte. Jorerna utsända återvänder med oförrättat ärende. Alverna ser med oro på kejsardömets snabba expantion men lugnas av den joriska kejsaren Tiberions löften om fred.

1017-912 fO Nidapasset under jorisk kontroll och vandringsleden genom Landori används som härväg mellan kejsardömet och Grafferburg. Alverna ignoreras men gränserna respekteras utanför vägarna. Ovaterna i Sjölandet är instängda mellan Landori och Nidabergen.

År 1017 fO går joriska legionärer in i södra Landori för att bygga en väg mellan rikets östra och västra delar. Även upp vandringsleden genom Landori mot Nidapasset börjar en väg anläggas. Alverna protesterar men kan inget göra då jorerna er numerärt överlägsna och ett krig skulle vara förödande. Ovaterna i Sjölandet drivs bort från Nidapasset och et jorisk fort byggs, Grafferburg kallad av nargurerna. Vägen anläggs på den gamla vandringsleden genom Landori, och tvärs över Tolan-halvön i söder, men Landoris gränser respekteras förövrigt.

912- 863 fO

Nargurerna i krig med Jorpagna men Grafferburg håller för barbarernas attacker, trots svårigheter med förnödenheter genom Landori och Sjölandet.

Jorerna inkallar narguriska hövdingar till ett rådsmöte invid Grafferburg. Fred och framtida handel erbjuds men då nargurerna ej är intresserade av detta och häller vill ha en ursäkt för jorernas beteende mot ovaterna och alverna i Landori, kommer jorernas värkliga avsikter fram. Kejsar Tamsolion av Jorpagna vill enbart öka sitt inflytande och sin makt i norr. En mäktig hövding kallar då kejsaren ”en söderns hund och vekling” och som svar blir samtliga nargurer nerhuggna av joriska legionärer gömda runt mötesplatsen. 906 fO leder fälthärren Varion sju legioner genom passet för att underkuva Nargur, men dessa nergörs i princip till sista mann. Nargurerna går ut i öppet krig, stärkt stödda av sina fränder i Barbia. Jorpagna attackeras inte bara vid Nidapasset utan även i öster från Cereval och i sydväst mot Mirellien och själva hjärtlandet Jorpagna. Nargurerna lyckas dock inte erövra Grafferburg men jorerna får stora problem med att transportera trupper och förnödenheter genom Landori och Sjölandet. Det sägs att många jorer faller för alvernas pilar men då inga överlevande finns kan inget bevisas. Jorerna har heller inte resurser att även gå i krig med alverna.

863-828 fO

Barbarer från Nargur använder Nidapasset för att plundra i det av inbördeskrig försvagade Jorpagna. Alverna i Landori låter även denna gång nargurerna avvända den nu stenlagda vandringsleden genom deras rike.

När Härförarnas krig bryter ut i det jorpagniska kejsardömet 863 fO reduceras trupperna i Grafferburg, legionärerna stationerade här behövs i inbördeskriget. På senvintern lyckas en mindre grupp ovater ta sig in i fortet bakvägen från Sjölandet och öppna portarna för väntande fränder från Nargurs skogar. Grafferburg faller och överlevande jorer kan våren efter skräckslagna berätta om blodtörstiga barbarer och ljudlöse alvpilar när de äntligen tar sig ur Landori. De följs kort efter av plundrande krigsflockar från Nargur och Sjölandet.

828-728 fO

Nidapasset är under kontroll av ovaterna i Sjölandet. Grafferburg och de joriska befästningsvärken faller i ruiner. Barbarerna i Nargurs skogar fortsätter krigen mot Jorpagna men är tvungna att välja andra vägar söderut då ovaterna håller sitt löfte till Landoris alver om att vakta Nidapasset.

Tillslut trappas inbördeskriget i Jorpagna ner och 828 fO sluts fred när kejsarinnan Zenobia vinner tronen. Hon lyckas sätta en stopp för nargurernas härjingar i väster och öster, men Grafferburg anses som för svårt att återärövra, och därför vänder kejsarinnan sig till alverna i Landori. Zenobia återupplivar kejsar Tamsolion I fredsavtalet med alverna från 1025 fO, ett avtal som aldrig hölls. Landoris gränser respekteras mot att alverna inte sluter några förbund med andra folkslag utan håller sig neutrala. Vägen över Tolan mellan Jorpagnas östra och västra delar behålls av jorerna men vägen mot norr till Nidapasset lämnar de tillbaka till alvernas, under förutsättning att inga barbarer tillåts passera. Alverna accepterar. Nargurerna protesterar men då alverna egentligen bara vill ha fred får barbarerna se sig nöjda med att ovaterna återigen kontrollera Nidapasset.