Nargurs skogar

Nargur
Karta
Karta över Nargur
Invånarantal	-
Befolkning	-
Huvudstad	Nargur (ca -)
Styrelseform	-
Exportvaror	-
Importvaror	-
Armé	-
Religion	-
Övrigt	-

Historia

4000 fO

Två folk vandrar upp på det barbiska höglandet från skogarna i söder, det ena bosätter sig i nordväst, det andra i sydost. Båda har en likartad kultur med dyrkan av naturandar och sina förfäder. Alverna i Månskensskogen och runt på höglandet blir deras läromästare. Människorna lär sig mycket om naturen och utvecklar en djup respekt för Moder Jord och hennes varelser. Sinsemellan kämpar de två människofolken dock en ständig kamp om knappa resurser.

3800 fO

Svartfolken följer i människornas spår och sprider sig snabbt utöver höglandet. Både alver och människor får utstå svåra härjningar.

3500 fO

Bland människorna får volverna (shamanerna) kontakt med en mäktig ande som förespråkar samhörighet och fred mellan de två folken. Trevande pakter sluts där klanerna samlar sig i mer permanenta lägerbyar. Svartfolkens totala dominans kan stoppas och anden ses snart som en gudinna, A Nhari guhr.

2404 fO

Slutligen sluter de två folken en permanent fred, på Babors klippa svär 327 stamhövdingar en ed som skal komma att hålla i årtusenden. Två folk blir ett; Nargurer. Dock fortsätter folken att leva i särskilda stammar och i huvudsak bebo sina delar av landet, nordnargurer i nordväst och östnargurer i sydost.

1837 fO

Några stammar utvandrar mot Orghin och blir senare kända som tjuger, isbarbarer. De hävdar att gudinnan har lämnat dem men skal återfinnas i norr.

1568 fO

Nargurerna lider ett förödande nederlag mot svartfolken och många stammar utvandrar mot söder. Huvuddelen av stammarna följer den baborska klippan ner i skogarna som nu får navnet Nargur efter folket. En mindre del av stammarna, bla hynerna och cererna går ner genom passen i norra Cer-bergen och ut till Maseva-buktens stränder. Stammarna som blir kvar på höglandet får namnet barbier.

1547 fO

En av stammarna som utvandrat till Nargur fortsätter genom Nida-passet i söder och får av alverna tillstånd till att bosätta sig i området nu känd som Torshem.

1534 fO

En av stammarna vid som slagit läger vid Maseva-bukten sluter en pakt med det Krunska riket och kämpar på deras sida mot dvärgarna i det såkallade Järnkriget. De får som belöning ett landområde i västra Krun att slå sig ner i, Hunsolge, hynernas jord.

1080 fO

Krig utbryter mellan hynerna och Krun. Hynerna får hjälp av sina narguriska fränder i norr, både från själva Nargur och från Barbia.

1065 fO

Hynerna vinner en stor seger över Krun vid Grivela och under några heta sommarveckor bildar en grupp hynska krigsledare tillsammans med den krunska kolonibefolkningen jorer ett nytt rike. Keisardömmet Jorpagna har bildats.

1050 fO

En grupp stammar lämnar Nargur och utvandrar mot sydväst. De har under kriget mot krunierna, som de deltagit i på sina fränder hynernas sida, hört rykten om obebodda skogar vid havet i väst. De når efter en lång vandring Kasenus skogar.

900 fO

En stor grupp stammar utvandrar från det centrala Nargur och går mot väster över slätterna. Ett nytt sätt att se på andarna har utvecklas, orsakat till stor del av Keisardömmet Jorpagnas expantion. Grunden till Aesirkulten uppstår och förfäderna trängs något tillbaka till fördel för vissa upphöjda andar.

944 fO

Många nargurer allierar sig med barbarer från Mirellien och tränger överraskande in i Jorpagna på båda sidor om Mörkrets Berg. Jorpagnas gränsförsvar faller som korthus och alliansen slår sig plundrande fram mot Grivela. Jorerna lyckas dock besegra barbarerna vid sjön Trasimo och efter två dygns hårda strider knäcks barbarerna för att fly tillbaksa till Mirellien och Nargur.

935 fO

Efter att ha underkuvat Mirellien stannar den Jorpagniska expantionen upp. En grans dras mot Nargur och söder om denna blev jori det dominerande språket medan barbarernas tungomål talades norröver.

912-681 fO Krigstiden

Krig råder längs hela Nargurs sydgräns. Barbarerna plundrar och jorerna slår tillbaks. Det förekommer dock perioder av tiotals år då fred rår mellan folken, och barbarer tar tjänst i Imperiet, spelas ut mot andra barbarfolk, och finner god vinning av att samarbeta med jorerna. Till slut trappas kriget ner på grund av utmattning, främst hos barbarerna. Stammen som befolkade skogarna direkt söder om Nida-passet och de i Nargurs sydvästra delar har drabbats hårdast, men även andra stammar är utmattade. Tillslut tar några hövdingar beslutet att sluta fred och handla med jorerna. Andra stammar har lite förståelse för detta, och det dröjer ännu en tid innan de lägger ner vapnen.

912 fO

Kejsar Thamsul (Thamsolion I) av Jorpagna sammankallar hövdingarna över Nargurs folk till rådsmöte i Grafferburg, ett fort invid Nidapasset. Sedan hövdingarnas talesman kallat honom en söderns hund och kärring lät han sin närmaste man, fältherren Varion, fängsla och avrätta dem alla.

906 fO

Tamsilion I:s närmaste man fältherren Varion, ledde sju legioner i en invasion av Nargus skogar genom Nidapasset. Syftet var att kväsa skogsfolken en gång för alla. Expeditionen slutade med en katastrof då legionerna nedgjordes i skogarna. Endast ett par hundra män återvände senare till Nidapasset. Det sägs att Tamsilion grät när han mottog budet om nederlaget. Krigstillstånd rådde sedan ända fram till kejsar Domions tid. Detta skall inte tolkas som att strider ständigt förkom, fredstider förekom och barbarstammarna lyckades ibland spelas ut mot varandra. Många barbarer såg goda möjligheter för sig själva och tog värvning i de kejserliga styrkorna.

900 fO

Från det centrala Nargur utvandrar en stor grupp stammar och går mot väster över slätterna. Ett nytt sätt att se på andarna har utvecklas, orsakat till stor del av Keisardömmet Jorpagnas expantion. Grunden till Aesirkulten uppstår och förfäderna trängs något tillbaka till fördel för vissa upphöjda andar.

863 fO

I söder bryter inbördeskrig ut i Kejsardömet Jorpagna. Nargurerna ser sin chans och flödar in i imperiet och en lång plundringstid inleds.

715 fO

Nargurs barbarer enas under Tharaghos, en fältherre med stora talanger, han talar om krig med Jorpagna för att slutligen återupprätta barbarernas makt och ära. Barbarernas hot får den jorpagniske kejsaren att tillbringa allt mindre tid i Grivela och allt mer tid hos legionerna i Mirel för att styra upp fronten mot barbarerna.

681 fO

Till slut trappas kriget ner på grund av utmattning, främst hos barbarerna. Stammen som befolkade skogarna direkt söder om Nida-passet och de i Nargurs sydvästra delar har drabbats hårdast, men även andra stammar är utmattade. Tillslut tar några hövdingar beslutet att sluta fred och handla med jorerna. Andra stammar har lite förståelse för detta, och det dröjer ännu en tid innan de lägger ner vapnen.

681-599 fO Gamla bytiden

Jorpagniska handelsmän anländer till skogarna i söder och börjar influera vissa nargurers kultur. Många blir bofasta efter att ha lärt sig bättre jordbruksmetoder. Små byar växer upp och den här tiden av kommer av nargurerna kallas bytiden. Numera betraktas denna som en svaghetstid.

676 fO

Ett möte hålls mellan barbiska krigsledare och narguriska hövdingar, där barbierna anklagade nargurerna för deras handel med Jorpagna, fienden. Nargurerna svarar att de med hjälp av handeln kan resa sig ur krigsstoftet och att barbierna kan göra likaså. Barbierna vägrar av stolthet och folken går skilda vägar. De betraktar varandra varken som vänner eller fiender, men Barbia isolerades från omvärlden. Den gamla alliansen är bruten.

599-598 fO Den tredje konfluxen

Köttbitarna strömmar genom fjällpassen i söder och centrala Nargur härjas hårt. Minst en tredjedel av stammarna utrotas.

598- fO Mörkertiden

Svartfolk kommer ner från bergen och brer ut sig. Stammarna decimeras ytterligare. De små handelsbyarna i södra Nargur försvinner och de överlevande svär att aldrig mera leva et bofast liv. Stammarna faller tillbaka till stenåldersteknik. Alla nargurer lever åter på urgammalt sätt..

Geografi

Nargurs Geografi

Städer

Nargurss Städer

Mastika Agga

Huvudartikel:Mastika Agga