Monturerna

Monturerna är en ögrupp ute i Västerhavet.

Landsfakta

Invånarantal:
Befolkning: 100% människor
Huvudstad: Timar (ca 5 000)
Statsöverhuvud: hertig Mauritz VI Bergenswäärd
Styrelseform: monarki
Exportvaror: mullbärsvin, bly, svavel
Importvaror: lyxvaror
Välstånd: fattigt
Armé: liten armé, liten men stark flotta
Religion: solguden Sbintor (en avart av Lysande Vägen), naturanden Mokylider, odöda kulter
Övrigt: monturierna är kända för sitt skeppsbygge och sina många sjöfarare

Historia

Ca. 1300 f.O.

Ögruppen upptäcks av krunska sjöfarare. Några år senare koloniseras ön och stora silverfyndigheter i bergen leder till ekonomisk framgång. Handel bedrivs med omvärlden och kolonin blir allt rikare och mäktigare.

1117 f.O.

Monturerna bryter sig loss från Krun.

1022 f.O.

Monturernas drottning, Karaleia VII, får en vision om en halvgudinna som sitter fängslad i de monturiska bergen. Drottningen blir i visionen lovad makt och rikedom om hon befriar gudinnan, vars namn var Imária. Karaleia accepterar erbjudandet och efter två månaders sökande kan Imária befrias. Imária visar sig dock vara de odödas och alla plågors gudinna, och förvandlar Karaleia till sitt viljelösa redskap. Hon blir vampyr, och hjälper sedan sin gudinna att förvandla öarnas befolkning till gengångare. En underjordisk stad grävs ut i bergen. Omvärlden förblir ovetande om vad som inträffat.

1018 f.O.

All handel och kommunikation med omvärlden upphör. Monturernas befolkning är vid detta laget helt omvandlade.

996 f.O.

Gråalver framför en teori om att en farsot drabbat Monturerna och raderat ut befolkningen. Omvärlden börjar undvika ögruppen och olika rykten sprids.

599 f.O.

Tredje Konfluxen drabbar Monturerna. Köttbitarna halverar den odöda befolkningen (kallade imarioter) och de resterande invånarna flyr till den underjordiska staden.

598 f.O.

Ett kraftigt jordskalv delar huvudön i en sydlig och en nordlig del. Större delen av den underjordiska staden raseras, men Karaleia lyckas fly till en krypta där hon sedan dess varit instängd. Efter dessa händelser förblir Monturerna obebodda i många år, endast omgärdade av rykten om spökskepp.

370 e.O.

Den kardiske adelsmannen Mauritz Bergenswäärd blir fråntagen sin titel efter att hans far varit inblandad i politiska konspirationer och religiöst oliktänkande. Mauritz säljer sin egendom och beger sig ut till havs för att börja om sitt liv på annan plats.

373 e.O.

Mauritz upptäcker Monturerna, där han bosätter sig med drygt 500 följeslagare från Kardien (främst följare av S:t Bintor, som han själv, men även andra oönskvärda minoriteter). En befäst stad, Timar, uppförs på Elmors östkust. Mauritz återtar sin forna hertigtitel och utropar sig till härskare över Monturerna. Befolkningen börjar bruka jorden och man upptäcker silverfyndigheter i bergen.

377 e.O

Mauritz äktar en soldatdotter, som året därpå föder en tronarvinge.

380 e.O.

Mauritz mördas av en fanatisk anarkist vid namn Gideon Barktunga. Som straff kastas denne nedför den klyfta som skiljer Elmor från Gogero. Klyftan får efter denna händelse namnet Gideonklyftan. Efter Mauritz’ död instiftas Rådet, som hädanefter tjänar som rådgivare åt kommande hertigar.

394 e.O.

Adinovan I, son till Mauritz, tillträder Monturernas tron.

430 e.O.

Morgan, yngste son till Adinovan I, avlider i en olyckshändelse, och hertigen dör i chock och sorg av en hjärtattack. Hans äldste son, Benoval, tillträder tronen men delar styret med sin syster, Abina.

434 e.O.

Benoval I och Abina grundar Sbintorkyrkan, baserad på folkets tro på Sbintor, en förvrängning av S:t Bintor. Sbintor förklaras kräva dyra offergåvor. Den nya teologin som presenteras är helt och hållet uppdiktad av det styrande syskonparet, i syfte att inbringa pengar och stärka folkets enighet. Religionens sanna natur är endast känd av rådsmännen och de högsta prästerna.

441 e.O.

Både Benoval I och Abina dör ogifta när en del av fästningen brinner upp efter ett blixtnedslag. Rådet väljer Nicholas Hovenhielm, oäkta son till Benoval I, till hertig och denne antar då namnet Mauritz II.

449 e.O.

En lag instiftas som tvingar Monturernas invånare att dyrka Sbintor eller att dömas som hädare.

496 e.O.

Mauritz II dör av naturliga orsaker och efterträds av sin son Getzov I.

508 e.O.

Getzov I dör efter att ha blivit förgiftad. Mordet förblir ouppklarat, men flera personer i hertigens närhet hängs som syndabockar. Hertigens son, Mauritz III, övertar tronen.

515 e.O.

Mauritz III avlider i sviterna av en febersjukdom och efterträds av sin son, Mauritz IV.

562 e.O.

Mauritz IV meddelar Rådet att det i en dröm uppenbarats att han kommer att leva för evigt och aldrig dö. Han avlider prompt samma dag av hjärtslag, dagen före sin 69:e födelsedag.

563 e.O.

Mauritz V tillträder tronen på Sbintors Förstadag efter sin faders, Mauritz IV, död.

564 e.O.

En lag instiftas som förbjuder utövandet av magi samt innehavet av magiska föremål på Monturerna.

597 e.O.

Mauritz V avlider, och då hans äldste son, Adinovan II, studerar på fastlandet tar hertigens bror, Getzov II, tillfälligt över tronen.

599 e.O.

Adinovan II återvänder till Monturerna och övertar tronen efter sin farbror.

604 e.O.

Hertigens son, Benoval II, mördas i sömnen. Fyra sannolikt oskyldiga personer anklagas för mordet och störtas i Gideonklyftan. Troligen var det egentligen Rådet som låg bakom dådet.

607 e.O.

Adinovan II mördas, troligen av rebeller. Mordet förblir ouppklarat. Hans yngste son, Mauritz VI, kröns till hertig.

Geografi

Monturerna är en ögrupp belägen 800 km nordväst om Melukhas norra udde. Huvudöarna Gogero och Elmor hängde en gång samman, men ett kraftigt forntida jordskalv skilde dem åt. Gogero, den norra ön, är karg och utgörs till största delen av klipplandskap med ett tiotal bergstoppar som sträcker sig upp till drygt 3500 meter över havet. Ön har mängder av gejsrar och heta källor. Förutom svavelutvinning i dagbrott nära kusten förekommer inte mycket mänsklig aktivitet på Gogero. Elmor, den sydliga ön, skiljer sig markant genom att vara bördig och livfull. Norra delen av Elmor präglas av bergstrakter med ett flertal rika silvergruvor. Söder om bergen växer tät skog, rik på villebråd, medan kuststräckorna upptas av bördig, uppodlad åkermark. Både Gogero och Elmor har ett flertal floder och vattendrag, men de som återfinns på Gogero är livlösa då vattnet innehåller rikligt med svavel.

Karta

Karta över Monturerna

Karta över Monturernas läge i Västerhavet

Klimat

Monturerna har ett subtropiskt öklimat med varma somrar och milda men nederbördsrika vintrar. Fördelaktiga havsströmmar och vindar underlättar för seglatser från fastlandet, men under hösten kan förrädiska stormvindar snabbt blåsa upp utan förvarning.

Flora & Fauna

På det näringsfattiga och bergiga Gogero växer främst knotgran (sällsynt barkträd) samt munkrygg (en meterhög grässort). Djurlivet inskränker sig till olika fåglar och smågnagare. Sydligt belägna Elmor erbjuder en mer livfull natur med mängder av fåglar i lövskogarna och vid vattendragen. På Elmor återfinns även brunbjörn, räv, vildhund och vildsvin, samt hjort, rådjur och gnagare.

Städer

Timar

Huvudartikel:Timar

Monturernas huvudstad Timar har drygt 5000 invånare och är belägen på Elmors östkust, vid floden Trangors utlopp. Här är hertigens slott beläget, och ett flertal andra viktiga institutioner som rådhuset, det berömda lärosätet Bergenswäärds Sjömansskola, skatteverket, en stor teater, en militärförläggning, diverse handelshus, med mera.

Zukos

Zukos är en lantlig men livfull stad vid östra Trangor. Monturiska råvaror från jordbruk och jakt kommer vanligtvis hit först för att distribueras via stadens bullriga torghandel eller förädlas i kök och verkstäder. I Zukos tillverkas bland annat den berömda trangorianska kryddosten. Staden är känd för att hysa en liten men högljudd minoritet råttmän, ättlingar sägs det till Raumus Kindpåse, Mauritz I:s trogne följeslagare och Monturernas förste nationalskald.

Zoduda

Zoduda är en typisk kuststad belägen på södra Elmor. Majoriteten av stadsborna är typiskt fiskefolk och livnär sig på fiske, pärlfiske och purpursnäckor. Utländska (och mindre kräsna) handelsfartyg som av någon anledning måst stanna en längre tid i Monturerna lägger ofta till utanför Zoduda. Detta blir rejält billigare än att betala för hamnplats och underhåll i Timar. Zoduda bjuder också lägre priser för besättningens uppehälle och nöjesliv, en industri som gjort att fiskehamnen nu är full av små tavernor, glädjehus och souvenir-bodar. Staden har ungefär 1500 bofasta invånare.

Byar

Andûdax

Andûdax ligger öster om Misevaflodens nedersta vattenfall, omgiven av skog. Byn präglas av kollektivism och den lokala handelsboden är kooperativ.

Bychow

Bychow är en otillgänglig fiskeby på Elmors västkust, där invånarna utgörs av hajmän.

Samhälle

Befolkning

Det monturiska samhället präglas starkt av klasskillnader, där hertigen står över alla andra. Därefter följer det mäktiga och inflytelserika Rådet, vars medlemmar är skattebefriade och högavlönade. Den övriga överklassen består av adel, ketarker, storbönder samt välbärgade köpmän. Dessa är skattebefriade och juridiskt priviligierade.

Medelklassen i sin tur består av lärda män, mindre bemedlade köpmän och sjökaptener samt hantverkare. De åtnjuter inga större privilegier, och står förhållandevis neutrala inför de klassmotsättningar som till stor del präglar det monturiska samhället. De bönder, sjömän, soldater och arbetare som utgör själva folket saknar särskilda privilegier och är högt beskattade. Många är missnöjda med överklassens maktmissbruk. Föräldrar försöker ofta spara ihop för att utbilda sina barn på Bergenswäärds Sjömansskola. Även det enklaste duglighetsbrev därifrån kan leda till en välbetald karriär ute i världen. Den strida tillgången på sådana utländska arbetstillfällen har länge någorlunda dämpat befolkningens upproriskhet mot överklassen. Dessutom bringar sådan sysselsättning in utländsk valuta som sedan även den kan beskattas.

Till underklassen räknas sjåare, gruvarbetare, arbetslösa samt mindre respektabla yrken. Bland dessa är brottsligheten hög, och drogmissbruket är utbrett.

Den sociala statusen är av stor vikt vid juridiska tvister, och överklassen premieras på bekostnad av lägre klasser. På Monturerna är det förbjudet att utöva magi eller att inneha magiska föremål. Då både hertigen (genom fängslade hovmagiker) och prästerskapet (genom hemliga besvärjelser) på olika vis drar nytta av magi kan man anta att lagen saknar ideologisk grund och istället tillkommit för att kontrollera landet och folket. En magiker som avslöjas tvingas antingen att arbeta för hertigen eller brännas på bål. För tillfället finns fyra magiker vid hovet som tvingas tjäna hertigen. De är ständigt övervakade, får aldrig lämna slottet och hålls fängslade nattetid. För att upprätthålla förbudet mot magi finns ett tiotal häxjägare i rikets tjänst.

Styre

Monturerna är ett hertigdöme där det sittande Rådet har stort inflytande över det nuvarande statsöverhuvudet, Mauritz VI Bergenswäärd. Rådet består av sju personer som sammanträder på daglig basis. I huvudsak avhandlas juridiska och administrativa spörsmål.

Hertigen

• Mauritz VI Bergenswäärd

Rådet

• Frithiof Gråhand
• Martus Björkenstam
• Marmalot Lindegård
• Kundvir Lagfast
• Krianna Steneborg
• Moinbrug Barkenkind
• Rodolf Astula

Militärmakt

Den monturiska militären styrs av två ketarker (militära rådgivare, motsvaras ungefär av en amiral och en general) som har sitt ursprung i överklassen. Närmast under dessa finns sex stycken ebôner (högre officerare och till var och en av dessa är fyra semnorer (lägre officerare) knutna.

De nuvarande ketarkerna heter Denos Glaskäke, som för befälet över flottan och Timars försvar, och Adson Slagväre, som upprätthåller kontrollen av landsbygden med hjälp av kavalleri och inhyrda utländska legosoldater. Den monturiska militären är i första hand inriktad på försvar mot pirater och raugoner, samt upprätthållande av lag och ordning på landet.

På Monturerna används följande truppbeteckningar:
1 durak = 20 man
1 tetrak = 5 duraker (=100 man)
1 enomotark = 4 tetraker (=400 man)

Flottan

Monturernas flotta drar stor fördel av landets framstående ställning i sjöfart och navigation. Alla fartygsbefäl utbildas kontinuerligt vid Bergenswäärds Sjömansskola, som många ser som en av Erebs mest eminenta utbildningar för navigatörer och sjökaptener.

Monturernas egentliga flotta består endast av den medelstora stridsgaleassen Sbintors Strålar, vilken stöds av ett antal militära karacker, men vid behov tvångsrekryteras även civila fartyg för militära operationer. De marina trupperna är följande:

Reguljärt marininfanteri som består av 62 duraker (1240 man) som tjänstgör främst som kust- och skeppsvakter under fredstid. De är utrustade med fjällpansar, nitläder och hjälmar, samt beväpnade med yxa, dolk, sköld och kastspjut.

Pilatrupperna utgörs av tungt beväpnade marinsoldater och består av 10 duraker (200 man). Dessa används främst vid äntringsstrid och vid landstigningar mot kavalleristyrkor. De är rustade med långa brynjor och hjälmar. Beväpningen utgörs av pik, kortsvärd och sköld.

Flottans infanteri kompletteras av 30 duraker (600 man) pilbågsskyttar, kallade empôrer. De är lätt utrustade för att möjliggöra snabb förflyttning. Rustningen utgörs av nitläder, och beväpningen av kortbågar samt kortsvärd.

Armén

Caligea kallas en mindre trupp elitsoldater (räknas som tungt kavalleri) vars främsta uppgift är att skydda hertigen. Totalt finns det två duraker (40 man). De är beväpnade med stridsgissel med spik, sköld, tvåhandssvärd, armborst och dolk. Rustningen utgörs av långa brynjor.

Den monturiska armén har även ett lätt kavalleri bestående av 16 duraker (320 man). Dessa ringbrynjeklädda soldater är beväpnade med bredsvärd, dolk, kortbåde och sköld.

Utöver ovanstående trupper använder den monturiska armén legosoldater. Silverhjälmarna är en kardisk legotrupp bestående av tungt beväpnade, stridsvana riddare. De är beridna, rustade med helrustning och beväpnade med lans, bastardsvärd och dolk. Orvolo kallas en grupp caddiska bågskyttar som hyrts in. De består av 200 man och kännetecknas av sina purpurfärgade hjälmplymer. Orvolo är utrustade med korta ringbrynjor och hjälmar, samt beväpnade med kortsvärd och långbågar.

Ekonomi

Fiske, jakt, jordbruk, skeppsbyggnad, gruvdrift av svavel, svavelkis och silver, silversmide och andra hantverk sysselsätter större delen av den monturiska befolkningen. Man bedriver även handel med andra länder. Vid floden Misevas södra mynning ligger ett skeppsvarv, där man även uppfört en navigationsskola kallad Bergenswäärds Sjömansskola. Lärarna är erkänt mycket skickliga, och skolan är känd bland sjöfarare över hela Ereb.

Det finns ett flertal handelshus på Monturerna, varav Björkenstams handelshus och Melukhakompaniet är de största. Något mindre är de båda handelshusen Rudgerman och Barkenkind, likaså Bergenswäärds handelskompani. Rudgerman är intressant då det drivs av råttkvinnan och den tidigare äventyraren Morissa Kvarn. Morissa är nu berömd för att ha låtsats vara man under köpförhandlingarna med handelshusets förre ägare (människor tycker inte om att göra affärer med kvinnor, men ser ingen skillnad när det gäller råttlingar). Hon fick handelshuset billigt, men har ökat dess värde markant genom att specialisera sig på varor där inköp och kvalitet hjälps av ett överlägset luktsinne, som t.ex. kryddost, vin och parfym. Halva Rudgermans personal utgörs av Morissas familj och vänner från hennes hemby, Zykos. Det finns även ett par mindre handelshus i Timar: Slagväres Arméimport samt Hantverkarnas Andelsbolag.

Karta över handelsrutter i Västerhavet: [1]

Importvaror

Fina tyger, hantverk, kryddor, kulturföremål, vin, salt, järnvaror, guld, lyxartiklar, parfymer, marmor, vapen, rustningar, rashästar, timmer, fartyg, diverse råvaror.

Exportvaror

Svavel, silver, silversmide, beckolja, terpentin, glas, pälsverk, spannmål, trangoriansk kryddost, mullbärsbrännvin, mandelolja, bly, torkad frukt, hantverk, slavar.

Mynt

På Monturerna används kardiska myntenheter:
1 kopparmark (kmk) (=1 km)
1 silvermark (smk) = 10 kmk (=1 sm)
1 monturermark (mmk) = 5 smk (5 sm eller ½ gm)
1 gulden (gu) = 4 mmk (=2 gm)