Koz’alak den dödlöse

Magiker från Akrogal i trakten kring stadsstaten Gooral.

Koz’alak föddes för mycket länge sedan i ett numera försvunnet rike någonstans i vad som numera kallas Akrogal. Hur gammal han egentligen är vet ingen, inte ens han själv.

I sin ungdom visade han fallenhet för magi och tränades av sin alviske läromästare Elaliel i en uråldrig form av animism och kom snart att bli en av de skickligaste helarna i riket tillsammans med sin hustru Alam’elba. Han levde sedan ett gott liv i flera år som konungens livmedikus.

Sedan kom katastrofen. Vättar från bergen i norr invaderade. Inte för att detta i sig var särskilt ovanligt, men den här gången hade vättarna med sig den på den tiden mäktiga demonologen Gortûl den besudlade. Gortûl manade fram en hel här av demoner som i grunden krossade människoriket.

Men Koz’alak folk hade en mäktig allierad, den dimensionsvandrande karkionen Gariath. Denne lyckades skapa en portal till vad han sade var ett paradisiskt land långt borta. När undergången kom, lyckades några bland folket, tillsammans med konungen, Gariath och Koz’alak och hans familj att fly genom portalen. Sedan gick något fel.

Ingen av de flyende kom någonsin fram till den paradisiska dimensionen. Multiversums flöden var inte på deras sida och istället för frihet väntade på andra sidan en vidrig mörk dimension som de fångades i. De enda som lyckades slita sig loss och återvända till Altor var Koz’alak och Gariath.

När de återkom fann de att staden de lämnat låg i ruiner som var så nedbrutna och övervuxna att de insåg att mycket lång tid hade förflutit sedan de lämnade Altor trots att de endast befunnit sig mellan världar i några få minuter. Skulle Koz’alaks familj och folk kunna räddas var det alltså knappast någon tidsnöd.

I åratal studerade Koz’alak Gariaths portalmagi och de gjorde ett flertal försök att öppna en väg mellan Altor och fängelsedimensionen. Detta lyckades inte, och under ett av experimenten blev Koz’alak svårt vanställd. När Gariath till sist gav upp försöken och vandrade vidare i multiversum, bestämde sig Koz’alak för att resa runt i världen för att om möjligt finna en lösning på hur han skulle kunna rädda sin familj.

Slutligen insåg han att allt som krävdes för att skapa en stabil portal till den andra dimensionen var att bygga den av det stelnade sekretet från kvadurermasken, vilken kan återfinnas i grottor i Albiusbergen. Problemet är att kvadurermasken är oerhört sällsynt, har en extremt långsam ämnesomsättning och endast utsöndrar en droppe sekret om året. De går dessutom inte att föda upp i fångenskap.

Koz’alak, som vid det här laget började känna sig gammal och trött trots sin stora skicklighet i livsförlängande magi, insåg att om han skulle lyckas färdigställa portalen måste han göra sig odödlig.

Så kom det sig att Koz’alak reste till den yttersta östern för att uppsöka nekromantiken Sai Chi Gorn, som kände till dödens yttersta hemligheter. Sai Chi var dock ovillig till att lära en ”ful gammal animist” som Koz’alak något alls. I desperation rände Koz’alak därför ett svärd genom bröstet på den ogine nekromantikern och stal hans hemligheter. Där ibland ett magiskt ägg som har förmågan att dölja sitt innehåll för universums ödesmakter.

Koz’alak band nu sin egen död i en nål som han stack in i ägget. Ägget gömdes sedan i en järnkista som gömdes under en ek på en ö i en sjö på en ö i en sjö. Koz’alak kände sig nu säker på att han inte skulle kunna dö innan portalen färdigställdes.

Han reste nu till en dold dal mellan några av Trimbusbergens högsta toppar. Här byggde han sig ett hem och påbörjade det långa projektet att skapa portalen. Snart märkte han dock att hans odödlighet inte helt fungerade som tänkt. Han ansattes ständigt av ödesmakterna, som inte kunde acceptera att någon satte sig över förgänglighetens lag.

Lösningen blev att stjäla andra varelsers själar som han sedan höll kvar i världen och gav till ödets makter i sitt eget ställe. I början stal han mest själar från ogärningsmän och nidingar, men snart insåg han att det som lättast lurade ödesmakterna var rena och oskuldsfulla själar. Allra bäst fungerade unga jungfrur.

Varje år beger sig därför Koz’alak ut och kidnappar en ung flicka från den Gooraliska landsbygden, som han sedan suger själen ur. Detta beteende, hur mycket ändamålet än helgar medlen, har gradvis förmörkat Koz’alaks hela person, och han har förfallit till vad många skulle kalla ondska. [1]