Exark

Exarken (d. ecáricus) är den Lysande Vägens överhuvud, och Etins främste representant i världen. Från början hade den Lysande Vägen endast en exark, vilken hade sitt högsäte i Arno, men i och med den Stora Schismen utropades en ny exark i Ekeborg - och det finns idag således två exarker. Den dalkiska kyrkan leds av exarken i Arno, medan fastlandskyrkan är underställd exarken i Ekeborg.

Exarken ses som helig och den främste tolkaren av den heliga Läran. Trots detta kan exarken avsättas av de sex tots-kerigasserna (på Caddo "kyrkorådet") om denne skulle anses bryta mot något av de sex buden eller avvika från den rena Läran. Det är mycket ovanligt och har de senaste sexhundra åren bara inträffat två gånger på fastlandet och en gång på Caddo.

Exarken är alltid en man (både på fastlandet och på Caddo) och lever alltid i celibat. En gift eller kvinnlig exark är otänkbar.

För-schismens exarker

• 57-66 eO - Káso Múnedi I (S:t Munde) *
• 67-93 eO - Bediniõ I (Benardo I) *
• 94-109 eO - Gannin I
• 110-134 eO - Rannocei I (Ranko I)
• 135-146 eO - Kásaniõ I (Carsanius I)
• 147-151 eO - Orro den korte **
• 152-175 eO - Imorollus I (Emorilus I)
• 176-194 eO - Enric I ***
• 193-194 eO - Káso Nónno I (S:t Nanion)
• 195-199 eO - Segerdiõ I (Zegedorn I, på Caddo kallad "den villrådige")
• 200-218 eO - Arcivallõ I (Arcival I, "den lärde")
• 218-239 eO - Segerdiõ I (Zegedorn II)
• 240-259 eO - Ítallo I
• 260-277 eO - Benidiõ II (Benardo II)
• 278-285 eO - Kásaniõ II (Carsanius II, på fastlandet "den styvnackade", på Caddo "den rättfärdige")

278-281 eO - Den Stora Schismen

Namn inom parentes är de aidniska namnen för ovan nämnda exarker, om annorlunda än de dalkiska.

* Dessa ses som de två första exarkerna, trots att titeln "exark" inte börjades användas förrän under Gannin I:s exarkskap.

** Orro den korte var halvlängdsman från dagens Jorpagna. Han är hittills den ende icke-människan som på Caddo hållit exarkens ämbete.

*** Enric I var från Kardien.

De caddiska exarkerna

• 278-285 eO - Kásaniõ II
• 286-298 eO - Eddo I (den rättrådige)
• 299-308 eO - Múnedi II
• 309-330 eO - Hekisei I (tempelbyggaren)
• 331-350 eO - Kásaniõ III
• 351-361 eO - Gannin II
• 362-402 eO - Umóvagelio I (den vise)
• 403-420 eO - Laro I
• 421-441 eO - Eddo II
• 442-449 eO - Múnedi III
• 450-487 eO - Ento I
• 488-498 eO - Ireagiõ I
• 499-518 eO - Benidiõ III
• 519-525 eO - Kásaniõ IV
• 526-551 eO - Tonno I
• 552-570 eO - Arcivallõ II
• 571-598 eO - Verido I
• 599 eO -? - Umóvagelio II

När man på Caddo talar om exarkerna lägger man alltid till prefixet "giro" före namnet. "Giro" betyder ungefär "den vördnadsfulle", eller "den äransvärde". Den nuvarande exarken heter altså i folkmun "giro Umóvagelio II". Enda undantaget är om exarken blivit gudomligförklarad, då han som helgon får prefixet "káso" (t.ex. káso Múnedi - "S:t Munde")

Nuvarande dalkiske exarken, Umóvagelio II

De aidniska exarkerna

• 281-291 eO - S:t Pergon I ("den helige", men på Caddo känd som "Pérogonin förbrytaren")
• 292-295 eO - Falgorius I (på Caddo känd som "Véllogorus schismatikern")
• 296-306 eO - Enricus (Enric) II
• 307-313 eO - Pergon II
• 314-335 eO - Zegedorn III
• 336-351 eO - S:t Gerigel I (den store)
• 352-353 eO - Veremar I (martyren)
• 354-371 eO - Lukar I
• 372-400 eO - Pergon III
• 401-419 eO - Pergon IV
• 420-448 eO - Zegedorn IV
• 449-462 eO - Falgorius II
• 463-485 eO - Andorius I
• 486-498 eO - Gerigel II
• 499-519 eO - S:t Yrban I
• 520-556 eO - Partomus I
• 557-564 eO - Melogrim I
• 565-576 eO - Veremar II
• 577-593 eO - Verolex I
• 594-608 eO - Falgorius II
• 609 eO -? - Partomus II