Aghargaförbundet

Från Ereb altor
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Aghargaförbundet (n. Aghagar-sagh) är ett förbund av krigiska narguriska stammar norr om Aghargaflodens övre lopp.

Det bildades redan på 280-talet e.O. och är en av norra Nargurs viktigaste maktfaktorer. I början var det en allians av mindre stammar som alla kämpade mot svartfolkshorden Frostbitarna från myrlanden i väst. Dessa svartfolk var i besittning av järnvapen de tagit från människofolk i södern och kunde därför utdela mycket hårda slag mot nargurerna som endast stred med sten och trä. Först när förbundet allierade sig med barbiska hövdingar i ett angrepp mot södern och dess förklenade folk på 330-talet e.O. blev de kända utanför sitt eget område.

De stammar som nu ingår i förbundet är Darborahg, Nio Lindar, Mehrs-Oro, Whygos, Klyftspricke. Förbundet inkluderar även tre större klaner, som står utanför det narguriska stam-systemet: klahn Lakohs, klahn Djupmyr och klahn Edermorgh. Agharga-förbundet leds av ardh-hersen Obyrether från Lakohsklanen.



Karta över Aghargaförbundets nuvarande marker: [1]

Diskussion...

Aghargaförbundet är mycket intresserade av järnvapen. Vi vet från Barbia-modulen att många höglandsstammar har brist på järn och en liknande situation gäller Förbundet. I de södra skogarna handlar nargurerna järn av dvärgarna, och även människorna i Trasimo och Torshem, men handelsvarorna når sällan upp i nordöst till Förbundet eller andra här. Aghargerna representerar några av de mest konservativa av nargurerna (vilka alla lever med sina förfäders andar och tankarna om att "förfädernas sätt även är vårat sätt" är mycket framträdande) och handel med söderns svaga folk är inte att tänka på. Plundring däremot...
Aghargaförbundet är ganska mäktigt med tanke på antal krigare och de ingående klanernas revir, men bristen på bra vapen och det faktum att svartfolken är starka i området har gjort att omvärlden inte riktigt är medvetna om det potentiella hotet...

Diskussion...

Vägen mellan Timmerstaden och Babor går väster om Aghargaförbundets kärnland. Den är dock på inga vis säker. Tvärtom, eftersom aghargerna jagar (och plundrar) långt från sina egna marker. Förbundet representerar ytterligheten av den misstro mot söderns svaga folk som ända sedan Kejsardömet Jorpagnas dagar funnits hos nargurerna, en misstro som hos aghargerna har utvecklat sig till närmast hat. Jorer (läs: icke-nargurer av ungefärligt sydländskt utseende), och andra som har kontakter med dessa, duger endast som yxföda och offer åt Mirraghan. Som tur är så tvingas dessa blodtörstiga vildar ägna mycket av sin kraft mot ärkefienden från myrlanden i väst (där aghargerna en gång bodde) – svartfolksklanen Frostbitarna. Handeln mellan Timmerstaden och Babor sker därför i mycket liten omfattning, men ibland kan tursamma karavaner lyckas slinka igenom mellan agharger och svartfolk med mycket god förtjänst i Babor för såväl glaspärlor som mithrilvapen. Handlare från södern säljer p.g.a. hotet dock hellre sina varor på vägen genom Nargur och i Timmerstaden. Alternativt så följer de med någon av timmerflottarna nerför floden mot det fjärran Mastika Agga. Kejsar Yddris i Babor skulle därför mycket gärna se Aghargaförbundet krossat, men han har mer än nog med att regera sitt eget rike som nu också härjas av krig mot både habuloner som tridorkrigare. Hur dvärgarna ställer sig? –Norra Nargur ligger långt från Nidabergen och Kihzâr-Khôns makt!