Halvlängdsmän

Halvlängdsmännens drogvanor skiljer sig naturligtvis från samhälle till samhälle, men överlag är ju inte halvlingarna främmande för lite rekreativa droger. Även om drogerna oftast håller sig till uppiggande eller sömnfrämjande téer, eller öl och vin i glada vänners lag, finns ju berättelser om kluriga trädgårdsmästare som röker lite allt möjligt i sina pipor. Öppet missbruk är ovanligt i små slutna halvlingsamhällen, där sociala problem ofta sopas under mattan. Man förväntas vara en förnöjd och fryntlig halvling, och sådana som inte faller in i det ledet brukar sällan konfronteras med mer än försiktiga uppmaningar från vänner och nära släktingar. Halvlingar är som regel också bra på att smussla och smyga med alkoholism och drömsyltmissbruk.

Om problemen väl kommer i dagen brukar ryktesspridning och social utfrysning följa. De som väl blivit utfrysna finner oftast ensamheten så tryckande att de antingen drivs längre in i missbruket, eller söker sig in till någon av människornas större städer och försöker sig på lyckan där. Ibland uppmanas till och med den olycklige att flytta från samhället av dennes egna släktingar, för att inte "dra skämsel och illprat" över släkten. När flytten är verkställd pratar man som regel inte mer om saken i byn och den bortdrivnes existens och minne förtigs.

I människostäder där halvlingar finns som en etnisk minoritet har en missbrukande nykomling ofta en ny chans. Halvlingarna där är ofta en mer realistiskt hårdhudad och sammansvetsad sort. Om ingen stark halvlingminoritet finns som socialt skyddsnät brukar dock nykomlingar snabbt fångas upp i tyngre missbruk och kriminalitet (särskilt inbrott och utpressning).