Garriker

Befolkningen i den tidigare stadsstaten Garrika i Klomellien. Garrikerna lever nu som en del av befolkningen i stadsstaten Triska. Garrikerna tillhör de Joriska folken.

Senaste sammanfattning: [1]

Folkslagets historia

Garrikerna härleder sin historia till 930 talet före Odo och Kejserliga imperiets dagar. Kejsardömets legioner marscherar in i Drylo och med utgångspunkt i bergsfästningen Klorsodium etableras provinsen Drylo Meridionalis i östra Melashebergen. Sydnarguriska folk och dylska stammar finns i området men drivs tillbaka efter en rad strider och konflikter. Under ledning av den joriske fältherren Argmamus Nitka tvingas Hahmerstammens ledare svär trohet till Kejsaren men behåller sitt självstyre. Yhtguhrerna- de som lever utanför, fördrivs från sina få bosättningar men överlever i ytterkanterna av den nu utvidgade joriska provinsen. Framförallt de i söder, som kommer att bli Ahaguhrerna, drabbas hårt. Klorosodium behärskar därefter södra klomellien från Melashebergens södra utlöpare norrut mot Jaggaracksjöns strand, mellan Wemer och hamervathna. Bland annat anläggs en liten hamn med tillhörande by, Garrika, för skepp som inte kan ta sig uppför Wemers ibland nyckfulla strömmar. Bovios Bitovus Garr anges som hamnfogde i de joriska arkivhandlingarna. Hamnen växer men blir aldrig befäst, något som kommer få betydelse längre fram. Klorosodium med närområde överlever kejsardömets fall och utgör en av kontinentaljoriska rikets stödjepunkter.

Erfavelklostret grundas på 197 e.O på Serafudden på Jaggaracksjöns östra strand.

På 250 talet angriper Månulvarna och Brända jordens horder södra Klomellien och skövlar byarna och gruvorterna (inklusive den lilla hamnstaden Garrika) intill Klorosodium även om inte själva staden intas. När svartblodsinvasionen till slut avstannar och plundrarna vänder om så är Klorosodiums glanstid över. Man klarar inte av att försörja sig och små men ständigt återkommande räder från svartblod, vargmannagrupper och barbarer gör att man aldrig lyckas återta det man förlorade under invasionen från Månulvarna och Brända jorden. Till slut blir situationen ohållbar och år 281eO. låser man portarna till Klorosodium och beger sig ner från bergen, ner mot Jaggaracksjöns stränder. Även detta område var nästan helt folktomma då svartbloden utraderade de joriska byarna samt ythuguhrer som innan levde vid näset mellan Garriskasjön och Jaggaracksjön. De av Klorosodiums utvandrare som når stranden, möter här upp andra överlevare från Wemers nedre lopp och under ledning av den lokale handelsmannen Bito påbörjas ett uppbyggnadsarbete vid den gamla hamnplatsen. (Handlaren Bito var en person som i ungdomen studerat i Erfavelklostret på Serafudden och där hittat en familjehistoria som gick tillbaka till Kejsardömet Jorpagnas dagar och en jorisk anfader vid namn Bovios Bitovius Garr.)

Staten Garrika grundas åter av Bitovus som utnämns till Prinshertig år 283 eO. Staden växer upp och folk från andra delar av de sammanfallna Kontinentaljoriska riket söker sig dit. En bra styrning och ett gott samarbete mellan prinshertigen och stadens råd lägger en god grund för utvecklingen. Garrikas vävargille har goda kontakter med ythuguhrerna vars ull de köper in till billigt men för rimliga priser. Framförallt ätten Cudda har framgångsrika relationer med vävargillet. Samtidigt växer ett gott samarbete upp med stadsstaterna Hisskov och senare även Sanzas. Prinshertigen av Garrika börjar under 300-talet sponsra Erfavelklostret på Seraffudden vilket ger ett uppsving för klosterlivet. Som en följdeffekt så kommer en betydande mängd garriker att slå sig ned i närheten av klostret.

350.e.O. Stadsmurarna och palatset i Garrika står klara. Märkbart är att befästningsverken är klart bättre mot sjösidan än mot angrepp från land i öster. Att kosta på muren mot landsidan anses dock som omotiverad då oligarkätten Cudda med vasaller anses hålla inkräktare bort från Garrika stad på denna sträckning.

När magikerna i cirkanten samt handlarna i Mercana börjar hävda sin makt så bildar Garrika ihop med Hisskov och Sanzas den Klomelliska Unionen år 374e.O. Detta lyckas dock inte fullt ut och Garrika tvingas efter visst motstånd till tribut åt Cirkanten. När cirkantens makt brakat samman och jorderna åter härjar i klomellien i början av 400talet så leder Garrika i mångt och mycket motståndet. Samtidigt har vävargillet upptäckt att triskerna börjar fuska med ullkvaliteten. Problemet uppstod då ätten Cudda började avla sina Melashiska höglandsfår med den mer självgående Nordklomelliska Mufflonen. Den senare har betydligt strävare ull och lämpar sig varken för kläder eller för att göra fint mönstrade mattor och bonader. Vävargillet vägrar betala samma pris för denna ull som den gamla. 412 e.O. Erfavelklostret angrips av jordiska pirater som är ute efter dess rikedomar. Munkarna, nunnorna samt den närboende befolkningen försvarar sig dock envetet och en belägring följer. Jorderna omringar klostret från både land som sjösidan. Därpå börjar de bygga en stor murbräcka. ”Huvudet” har sänts nedför hamervathna till piraterna som tribut från Kungen av Hamur. Innan stormningen hinner sättas igång kommer dock undsättningen. Prinshertig Anovan av Garrikas exokklädda fanor fladdrar i vinden för den Garriska rikshären som faller över jorderna. Kampen mellan jorderna (understödda av Hamurer och Lofernier) och Garriker (med stöd av Hisskoviter och allierade trisker) blir ett blodbad då jorderna är trängda och inte kan nå sina skepp för att fly. Garrikerna segrar till slut men inte före det att Prinshertig Anovan fällts av ett hylsspjut. Endast jorderna som fört sjöblockaden överlever flykten till baslägret i Lofernie (varifrån de efter ett par års tynande tillvaro lämnar klomellien). Garrikernas här sörjer sina betydande förluster och sin regent men har ingen aning om vad som samtidigt sker söderut.

Ovetande om händelserna norrut vill Reghuel "Starkkäke" av Cudda göra en maktdemonstration och tågar mot Garrika i hopp om att få gillet att ge med sig kring dispyten kring ullpriset med Garrikas vävargille. Reghuel hade inte räknat med att den Garriska hären befann sig vid Erfavelklostret eller att staden just fått bud om att deras Prinshertig stupat. Cudda kunde inte hålla tillbaka småoligarkerna han tagit med sig och då hans egna huskarlar såg att dessa tog sig över murarna så anföll de med. Garrikas ledande skick flydde över näset till Hisskov och staden var i Cuddas besittning om än motvilligt. Att ge tillbaka staden till Garrika utan att tappa ansiktet gick inte. Så gick det till när Garrika blev en triskisk undersåte. Oligarken Reghuel tar således även över stadsstatens säte i Klomelliska Unionen. Detta säte delas senare av de tre Triskeroligarkerna mot att Cudda-ätten får behålla Garrikaområdet utan käbbel från de övriga två. Övertagandet av Garrika innebär dock ett stagnerande i ullhandeln kring Jaggaracks södra strand. Kring 430-talet e.O. har de till stor del hamnat i klorna på Mercanas köpmän vilka ger sämre handelsvillkor än Garrikas vävargille någonsin kunnat göra. Plundringen av Garrika har sedan dess fördöms i det tysta av Cuddas oligarker.

De trupper som år 412.e.O. följt med Anovan och försvarat Erfavelklostret nås av nyheterna från Garrika stad. De överlevande ledarna beslutar sig för att grunda en riddarorder namngiven Anovaniterordern till minne av den stupade Prinshertigen. De anser som sin uppgift att beskydda den ljusa vägens kultplatser kring jaggaracksjön. I synnerhet gäller detta för Erfavalklostret.

422.eO vävargillets mästare i exil, Voedet Linbädd, har under en längre tid organiserat en föga dold motståndsrörelse från Bosza ihop med vävargillets gamla vänner, symbolisterna i huset Glyphton. Visst gensvar finns hos främst andra exilgrupper men även bland Garrikas stadsbefolkning. Garrikas råd är dock rädda för represalier från Cuddas håll och motarbetar till slut Voedet. Även i Boszas folkförsamling uttrycks en oro för att delar av stadsstatens trollkarlar åter igen lägger sig i andra stadsstaters angelägenheter.. (Boszas ledning har, sedan cirkantens fraktionsstrider och påföljande fall, varit paniskt rädda för att straffas av de andra stadsstaterna). Till slut har någon tröttnat på Voedets agitation och hans beskyddare Amles av huset Glyphton hittas drunknad efter en promenad längs Gimdis( oftast brukar flodens undiner hjälpa medborgare som hamnat i floden men inte nu). Huset Glyphton tar hinten och ber vävarmästaren lämna Bosza. Voedet svär att hämnas och beger sig genom baxardältat mot Yolev för att starta en ny rörelse. Tjugo år senare hittar en utbygdsjägare från NyaArno ett par avgnagda ben i träsket nära gränsen till Yolev. Intill benen finner man även ett par varpstenar märkta med Garrikas sigill samt en liten stengroda… 500 tal (förslag på händelser? 600 tal. (Förslag?)

Folkslagets utbredning

Garrikerna lever främst i Garrika stad med närområde. De som bor utanför staden lever av jordbruk och till mindre del boskapsskötsel samt fiske. En liten del Garriker lever även på den idag hisskovitiska delen av näset på andra sidan garriska sjön.

Ytterligare en annan betydande bosättning är halvön vid Erfavelklostret där garriker bott sedan 300 talet. Dessa byar för ett framgångsrikt jordbruk. Detta inte sällan med stöd från munkarna och nunnorna vilka har god kunskap om bland annat gödsel och växelbruk.

Den sista lättglömda platsen där garriker bor på är ön Tretorningen. Här lever de av fårskötsel och jordbruk samt försörjer Antovaniterriddarna som har sin bas på ön. Riddarna består till stor del av just garriker och har ett bra rykte bland dem i egenskap av väktare för främst Erfavelklostret.

Större bosättningar

Garrika stad

Garrika stad är den klart mest betydande orten för garriker. Garrika är även Triskas största permanenta bosättning då Triska stad har en väldigt fluktuerande befolkningsmängd under året. I Staden vid floden Wemers utlopp i Jaggaracksjön finns alltid ett aktivt och fungerande handelsliv och hantverkare kan producera det mesta som behövs i en mellanstor stad. Garrika är efter Hisskov den största bosättningen kring Jaggaracksjöns stränder. (Behöver vi ett fast innevånarantal?) Då fursteätten och vävargillet försvann från staden tappade den sitt ledande läge på traden i jaggaracksjön. Dock är Garrika den enda permanenta staden i hela Triska vilket gör att vissa utomtriskiska handelsmän gärna tar sig dit för att byta till sig varor, främst från ätten Cudda.

De flesta hus i Garrika är byggda av trä. Därtill finns korsvirkeshus och enstaka stenhus. Det är en viss skillnad på de rika köpmanshusen, byggda i sten eller tegel, och de enklare hantverkshusen som oftast är gjorda i trä. I Garrika stad försöker rådet reglera trähusbebyggelsen och strävar på grund av brandrisken, efter att fler hus ska byggas i sten, tegel eller eventuellt korsvirke. Trähusens trätak och knutar kan ibland strykas med tjära blandad med kimrök eller rödfärg för att minska brandrisken.

Stadens fina stenhus ligger vid st Innendas torg och utmed huvudgatan. Dessa hus, byggda av rika köpmän, kan ha både två och tre våningar. Mot gatan står de höga magasinsbyggnaden. Handelsmännens arbetskarlar hissar upp handelsvarorna till översta våningen med hjälp av ett rep i en hissbom. Vid st Innendas torg ligger också templet (som delar namn med torget), samt stadens pampigaste byggnad, rådhuset, där stadens råd sammanträdde. Vidare är vävargillets gamla gillessal beläget vid torget men var ståtligare före triskernas maktövertagande. Ett kvarter bort från torget ligger stadens gamla fursteslott. Det är uppfört i vitbetsad sten och ligger nära stadsmuren i ostlig riktning. Här har ätten Cudda en mindre vaktstyrka och här har ätten sin representant i staden.

St Innendas torg är stadens huvudsakliga marknadsplats med ett flertal handelsbodar. Från torget utgår gatorna till Garrikas olika kvarter. Gatan från hamnen vid Jaggaracksjön upp till torget är därför den viktigaste gatan. Garrikas övriga gator är smalare, ibland stenlagda, ibland belagda med träplank eller stockar. Mellan gatorna finns smala gränder och passager, vilka ofta är leriga och smutsiga då de saknar beläggning. Vid st Innanda-torget och utmed huvudgatorna har handelsmän och hantverkare bodar där de säljer sina varor. I de små torgbodarna fälls en lucka ut där varorna placeras.

Garrika styrs som nämnt av ett råd vilket sker i enlighet med Bitovus I stadslag. I rådet sitter de rikaste köpmännen och några av de mer framgångsrika hantverkarna. Vävargillets mästare har genom historien haft en framträdande roll i rådet. Rådet bestämmer om skatter, om vilka som ska få bli nya borgare och om brott och straff. I Garrika finns även som nämnts alltid en representant från ätten Cudda. Denne har möjlighet att närvara på rådsmöten och fungerar som styresman på slottet. Representanten har också två dagars förköpsrätt för Cuddas räkning på varor som kommit in med fartygen. Denna används dock sparsamt. Cuddas representant ser även till att rådet driver in skatter och tullar och att triskeroligarken får sin andel i de böter som rådet utdömt.

För att bli borgare, få burskap i staden, krävs det att personen i fråga är handelsman eller hantverkare med egen verkstad och äger ett hus i Garrika . Det är även borgarna som har rätt att bli medlemmar av stadens råd. Det är också de som betalar skatt till Garrikas stadsförvaltning. I Garrika kan både män och kvinnor bli borgare och rådsmän, vanligast är dock män. Den största andel kvinnor som tas upp som borgare är änkor som övertagit sin mans verkstad i staden.

De flesta av innevånarna i Garrika är inte borgare. Det finns gott om tjänstefolk som köpdrängar, pigor, hushållerskor, dragare, lärlingar, samt även arbetskarlar och tiggare. Den kanske mest betydande gruppen utöver borgarna är dock vävarlärlingar och vävargesäller. De har av och till genom historien gjort sin röst hörd mot övriga delar av staden och mot rådet. Till borgarna hör inte heller templens folk med präster, nunnor och munkar.

Rådet

Rådet beslutar om vilka som har rätt att bo i staden, hur höga skatterna ska vara, vilka som kan anställas som stadsvakter med mera. Rådet är även Garrikas domstol. Nya medlemmar i rådet väljs endast när någon rådman dött eller avsagt sig sitt uppdrag. Det är rådsmedlemmarna själva som väljer nya rådmän. Rådets ordförande kallas för borgmästare.

När särskilt viktiga ärenden tas upp så kallas det till allmän rådstuga. Då är alla med burskap önskade och har rätt att säga sin mening. Rådet sköter skatteuttag från borgarna i Garrika för både egen del samt åt ätten Cudda. Pengarna används för reparation av rådhuset, avlöning av stadens tjänstemän (borgmästare, skrivare, rådmän och stadsvakter) eller för det lokala försvaret. Rådets sammanträden och beslut skrivs upp i ’Garrikas Notarieförteckning’ en tänkebok.

Försvar

Alla borgare, det vill säga alla män som har burskap, ska ställa upp i stadens vaktstyrka. Rådet har i uppdrag att organisera vakten och se till att den fungerar. Vaktstyrkan består av två män på ett rullande schema. De förhindrar bråk, eldsvådor och spanar efter fientliga rörelser. Stadsmilisen består även den av Garrikas borgare som ska kunna rycka in till stadens försvar. Även Garrikas gesäller brukar kunna ställa upp om än sämre rustade. Stadsmilisen är inordnade efter kvarter men är tyvärr ganska undermåligt tränad. Garrikas stadsråd har inte någon rätt att anställa legosoldater. Även under självständigheten sköttes detta av Prinshertigen och inte av staden. Vidare finns en liten spillra av en styrka kvar från Garrikas gamla adelsmän och stormän med närmaste väpnare. Dessa kan ge stöd vid angrepp, främst som lätt till medeltungt kavalleri. (Huvudparten av adelsmännen föll dock vid Erfavelklostret eller flydde till Hisskov, Sanzas samt Poane efter nyheten om Garrikas ockupation nått dem.)

Kultur och samhälle

Seder och bruk

Bönder som själva äger sin gård betalar skatt till staden. Bönderna som arrenderar sin gård betalar i stället en avgift till gårdens ägare. Det kan vara en adelsman en landägande borgare eller uppe på Anovans udde, Erfavelklostret. En borgare betalar skatt till både ätten Cudda och till staden Garrikas råd. Adelsmän och stormän är ännu befriade från skatt mot att de ställer upp till försvar mot fiender. Även den ljusa vägens präster, nunnor och munkar är alltjämt skattebefriade i enlighet med Bovitus den I’s stadslag.

Den största skatteinkomsten som staden har är tullen. De mesta skatterna i staden betalas i form av pengar. Bönderna betalar även i naturprodukter som säd, smör, kött eller fisk. Att Garrikas borgare betalar skatt i pengar innebär att ätten Cudda har en stadig tillgång till guld. Något de andra oligarkerna avundas.

Religion

Garrikerna tillhör till stor del den aidniska grenen av den ljusa vägen. Ett litet, men fint och påkostat tempel finns i staden Garrika. Detta då utöver det imponerande Erfavelklostret. En liten men livfull kult tillägnad den kejserliga panteonen finns också i staden även om de saknar religiösa byggnader utöver små samlingslokaler. Rykten finns om att det i någon av stadens källarlokaler finns ett gömsle för Klomelliens Radborana krets…

Relationer

Garrikerna och triskerna har en komplicerad relation med varandra (framförallt gäller detta mot ätten Cudda och deras folk). På ett vis så uppskattar man det utbyte och skydd triskerna gett dem från hoten i Melashe. Ätten Cudda var under 200 år Garrikas sköld till lands och deras främsta råvaruleverantör. Välståndet kom och kommer fortfarande från samarbetet med triskerna. Samtidigt är man djupt besvikna över ockupation och hur den skedde... Faktum är att de flesta av Cuddas huskarlar skäms innerst inne över hur det hela gick till. Dock skulle de aldrig erkänna det. ”Om de nu ville vara självstyrande borde de försvarat sig bättre..” är det som yppas om de trängs. Huskarlarna låter i stort garrikerna sköta förvaltningen och ordningshållningen själva och har ganska få av Cuddas trupper är förlagda här. Det gamla regenternas slott har en av ättens vaktstyrkor men i övrigt är det Garrikas egen stadsmilis som beskyddar staden.

Man har ett gott förhållande också med Lofernierna även om detta sker mer sporadiskt. Med Hisskov ocv Sanzas har man en lång och varm historia. De var de tre stadsstater som lade grunden för unionen och höll länge varandra om ryggen mot svartfolk, barbarhot, maktgalna magiker och Poanes illmariga furstar. Framförallt hisskov har man ännu nära band till och i grannstaten finns också ättlingarna till prinshertigarna kvar i exil. Vidare finns ett vurmande bland främst yngre och mer provokativa garriker att anamma Addiaskas och därmed Aidniska seder och bruk. Dels språkligt (mer kardiska låneord och färre av de gammeljoriska uttryck som är karaktäristiskt för Garrisk Klomelliska), i poesi och dels i klädedräkt. Addiaska själva har knappt noterat att detta sker (snarare är de förvånade att inte hela klomellien tar efter dem mer).. Bosza litar garrikerna fortfarande inte på. Trots att magokratin gång på gång försäkrar att man håller på med endast ofarlig vetenskaplig forskning och saknar större maktanspråk så är de inte väl sedda i Garrika. Garreikerna ser Mercana som en orättvis konkurrent som söker få monopolställning. Man är dock inte lika misslynta som triskerna. Dock ser de tillbaka på den tiden när vävargillet var en kraft i södra klomellien och Garrika Jaggaracksjöns stabilaste makt och inte behövde böja sig för Mercanas månglare.

Diplomatiska förbindelser

Garrika har inga diplomatiska förbindelser utanför Klomellien.

Språk

Garrikerna talar klomelliska, ett joriskt språk med ett fåtal narguriska låneord. Den garriska dialekten upplevs som lite mer gammalmodig än andra klomelliska dialekter, Yolev undantaget. Fler ord från den kejserliga jorin ligger kvar här.

Kropp och själ

Fysiologi

Folket i Garrika härstammar i huvudsak från det joriska kejsardömet. Flertalet kom från dagens Jorpanga och Nostratiet. Generellt är man marginellt längre än triskerna men mer finlämmade.. eller utdragna och tunna som triskerna ser det. Dock är triskernas huskarlar ofta större än gemene garriker. Jorerättlingarna bär vitt skilda hårfärger, från svart till rågblond men de flesta är brunetter i någon variant. De senaste åren har det varit på modet att vara renrakad bland män eller en välansad mustasch. Kvinnor tenderar att ha håret i dok om de är gifta men annars har de oftast utsläppt eller prydligt uppsatt. Generellt kan man säga att Garrikerna klär sig lite mer konservativt än grannarna i exempelvis Hisskov och Bosza. En ganska nytt inslag i stadsbilden som uppkommit är de lätt provokativa ungdomar som klär sig i Kardiskt mode. Detta görs som en motståndshandling mot dels triskerna och dels de äldre generationer som låtit sig domineras av ätten Cudda.

Mentalitet

Garrikerna är av jorisk blod och har levt i Drylo sedan Kejsardömet Jorpagnas dagar. De är ättlingar till befolkningen i provinsen Drylo Meridionalis som bestod av landet kring södra Melashebergen. Provinshuvudsätet var gruvstaden Klorsodium där stora delar av befolkningen bodde men någon gång under Mörkertiden flyttade de överlevande jorerna ner mot Jaggaracksjön. Garrikerna är stolta av sitt joriska arv och är ofta traditionella i hänseende till seder bruk om dialekt. Garriker anses som lite arkaiska samt stela men korrekta av Hisskoviter och Mercanier. De flesta uppskattar garriker som skickliga men rättvisa affärskontakter. De blickar ofta nostalgiskt tillbaka och kan hänfalla åt viss dysterhet. En del av Garrikas ungdomar har anammat en motkultur som aktivt ser mot komparativa joriska kulturyttringar genom att ta efter sina fränder i Yolev, Hisskov och på senare tid gärna Addiaska. Dessa med sina kardisk band anses som särskillt jorisk. De senare uppskattas föga av triskerna kan nämnas även om de ännu inte ingripit mot dem.

Många garrikiska ungdomar söker sig också i hemlighet till Erfavelklostret och solnunnornas bibliotek där de studerar jorisk litteratur och iband även lyckas bli upptagna som riddare i Anovaniterorden.

Kända personer

Prinshertigen Bitovus I. Grundade (alternativt grundade ånyo) Garrika år 283e.0 Prinshertig Anovan som räddade Erfavelklostret undan plundring från jorderna. Vävmästare Voedet Linbädd ses av vissa som en motståndets hjälte och av andra som en tragisk agitator.

Typisk bosättning

Utöver Garrika stad bor de flesta i mindre byar bestående av en handfull stugor. Husen är nästan alltid uppförda i trä. Beroende på utsatthet för väder och vind samt träets kvalitet skiftar de timrade husens fasader i grått, ibland nästan silvervitt, och brunsvart. Stugorna kan vara dekorerade med sniderier och ibland också med målade ornament.