Te-tse
Under Mörkertiden härjade ändlösa stamkrig och svartblodskrig i Barbia. Det sista större kriget står dock ut särskilt och dess minne lever kvar i legenden om Te-tse och regntidens högtid Bu-Lstr som firas bland de västra klanerna.
Över norra Maseva kom ca 114 f.O. ett stort skepp från det norra Akrogal. Ombord fanns en svartkonstnär av stora mått, av höglandsbarbarerna kallad Ulster-goro (ungefär ”mannen-med-många-ansikten” eller ”mannen-utan-ansikte”). Med sig hade han en livvakt av Leshi-män, pälsklädda ryttare (som fått sitt namn från en barbisk myt om Lesjii-mannen i Cerskogen) som red jättelika kroksabelkatter. Ledare för flocken var Ulster-goros kroksabelkatt, Caa-T'. Utan större motstånd lyckades Ulster-goro ta makten över två av Barbias östligaste klaner. När väl detta var gjort lyckades Ulster-goro alliera sig med flera andra av de östra klanerna och initierade en rad plundringståg mot Cereval, men också mot Barbias högland.
Efter ett år av framgångsrik plundring söder och väster om de östra klanernas områden hade Ulster-goro vunnit de östra klanernas fulla förtroende och de valde alla att följa honom. Tillsammans inleddes kombinerade plundrings- och erövringståg mot väst och syd. I Cereval lyckades barbierna sällan hålla mark de erövrat i konkurrens med svartfolkstammarna, men i Barbia tog man makten över stora områden på högplatån där stammarna var splittrade. De stammar som inte allierade sig utplånades eller flydde västerut.
De västra klanerna tvingades ca 110 f.O. ena sig för att kunna stå emot Ulster-goro. Akrogalen svarade med att alliera sig med svartfolk, både i Barbia och i Cereval. Det såg ut som om inget kunde stoppa den ondskefulle trollkarlen. När allt hopp såg ut att vara ute för Barbias fria folk och endast fickor av motstånd återstod i väster vände dock krigslyckan. Till Barbias hjälp kom i rätt ögonblick ett folk från stäpperna i väster, de kallade sig Sasui. En av sasuis shamaner hade förutspått att om höglandets folk förlorade mot ondskan från det frusna öster skulle stäppen härjas av eld i hundratals år. Sasui beskrivs i den barbiska legenden Te-tse som ett mytiskt folk av hästmänniskor och luftandar. Ulster-goro begick dessutom ett par misstag. Det första var att skicka sin främste general med dennes lojala mannar till att slå ner uppror i norra Cereval, långt från fronten i västra Barbia. Det andra var att alliera sig med hippogriffryttare från Akrogal i kriget mot Cerevals folk. Akrogalnomaderna visade sig förrädiska och härjade lika ofta Ulster-goros härar som Cerevals försvarare.
ca100 fO led Ulster-goro och de östra stammarna slutligt nederlag. I Barbia straffades hans allierade och höglandets barbarer ser sedan kriget med förakt och misstänksamhet på de östliga klanerna, vilka i sin tur alltid förblivit upproriska mot kejsarna. Också i Cereval lyckas landets folk förena sina krafter och kasta ut alla härjande härar. Ulster-goro själv försvinner på Ghenvikens stormig vatten och hörs aldrig av igen.
Barbias stam av Kroksabelkatter samt en speciellt ilsken form av hästflugor sägs härstamma från denna mytiska tid, den röda Te-tse-flugan.