Sanzas

Stadsstat i Klomellien. Bebos av halvlängdsmän.

Landsfakta

Senaste uppdatering: [1]

Invånarantal:
Befolkning: 75% halvlängdsmän, 25% övriga
Huvudstad: Sanzastaden
Statsöverhuvud: en vald borgmästare
Styrelseform: rådstyre
Exportvaror: tabak
Importvaror:
Välstånd: rikt
Armé:
Religion:
Övrigt:

Historia

Förhistorien

Halvlängdsmännen i Sanzas kom till Drylo under Kejsardömet Jorpagnas tid. De var en del av den joriska befolkningen som från Jorpur bosatte sig i nyerövrade provinser, antingen bland en redan existerande befolkning eller som nya kolonister. Den plats som de flesta halvlängdsmännen bosatte låg norr om Melashebergen i provinsen Drylo Meridionalis. Här frodades de under lång tid och fyllde en mycket viktig roll genom att förse gruvorna uppe i bergen med livsmedel. Provinsen hade begränsad med jordbruksmark men halvlängdsmännen kunde med sin skicklighet som odlare utnyttja det som ändå fanns tillgänglig.

Sen kom Tredje konfluxen och kejsardömets fall. Inledningsvis klarade sig provinserna i Drylo undan köttbitarnas härjningar och samhället bröt inte samman som det gjorde på så många andra platser. Lokala styresmakter behöll både den civila och den militära kontrollen även om kontakten med omvärden bröts. Meridionalis fick dock snart problemer med matförsörjningen eftersom många flyktningar strömmade till från andra provinser. Även halvlängdsmännens välfyllda förråd började sina. Räddningen kom ironisk nog med köttbitarna. I vad som verkar ha varit en av de sista attackerna insektoiderna gjorde över Ereb svepte de in över norra Drylo 598 f.O. Kustlanden förhärjades svårt och det var här huvuddelen av befolkningen fanns. Närmare bergen kunde många ta tillflykt i de djupaste saltgruvorna och klarade sig bättre. Halvlängdsmännen var bland dessa. Det övriga Meridionalis var dock återigen ett glest bebodd område.

Från provinshuvudstaden Klorsodium, som även den hade klarat sig relativt bra, började eftervart ändå ett nytt samhälle växa fram. Stora delar av Drylo kom att utgöra vad senare tiders lärde har kallat ”Det kontinentaljoriska riket”. Meridionalis låg centralt beläget men detta visade sig eftervart att bli en nackdel då stridigheter mellan statsbildningens västra och östra delar gjorde platsen till ett konfliktområde. Halvlängdsmännen klarade sig men det instabila politiska läget gjorde livet svårt. Många följde med till Saphyna när kontinentaljorerna i Drylo etablerade sig där på 470-talet f.O. Andra hade redan flyttade österut till Kalklanden och Mirel. En liten grupp halvlängdsmän stannade dock hela tiden kvar nedanför Melashebergens nordsluttningar. Dessa kom också att överleva Det kontinentaljoriska rikets fall kring 450 f.O.

Under Mörkertiden som nu inleddes även i Drylo levde halvlängdsmännen ett stilla och undanskymd liv. De fortsatte att bo bland Melashebergens nedre sluttningar men hade liten kontakt med andra folk. Längs kusten i norr ut mot Drylergapet rörde sig olika västnargurier från Kard; jordaker, belgother och ransarder. Först när Ereb var på väg över i Nya tiden etablerades en viss kontakt med belgotherna i riket Arbelgoth. På 100-talet e.O. hade en liten handel utvecklats och halvlängdsmännen trivdes. Detta fick så ett brått slut när klavyker från Trakorien besegrade och fördrev belgotherna 144 e.O. Halvlängdsmännen berördes inte själva direkt av kriget men det visade sig att nu att belgotherna länge hade hållit svartfolken borta från området. Dessa växte nu snabbt i styrka och tvingade halvlängdsmännen att fly sina gamla bosättningar på norra sidan av Melashebergen.

Kronologi

163 e.O.

Halvlingar från norra Drylo bosätter sig i Sanzas. De har tagit sig över Melashebergen genom Pinhake klyft och följt Strömstida ner mot kullarna i Abzural. Tidigare hade halvlingarna levt i ett liknande landskap norr om bergen men fördrivits därifrån av svartfolk. Svartfolken hade vuxit i styrke när de västnarguriska belgotherna som länge bott här började återvända till Kard (där de kom att grunda riket Timolerien). Belgotherna hade gett skydd till halvlingarna men nu försvann detta och svartfolken bredde ut sig.

165 e.O.

Sanzastaden grundas. Trädgårdsland och frukthagar börjar anläggas.

168 e.O.

Ett avtal om samarbete sluts mellan halvlingarna och vargmännen i Långgräslöparnas stam. Enligt myten var det vargdrotten Marrnoghs nyfunna kärlek till odlade äpplen som starkt bidrog till avtalet. Lika viktigt var nog de tryffelsvampar som vargmännen erbjöd halvlingarna i bytesgåva.

193 e.O.

Halvlingarna börjar handla regelbundet med människorna i den gamla staden Aguzmor söder om Abzural.

203 e.O.

Solnunnor från det nygrundade Erfavelklostret vid Jaggaracksjön vandrar in bland Abzurals kullar. Många halvlingar lyssnar noggrant till Odos budskap och några följer även med tillbaka till solklostret. Avsnitten i Gyllene Boken där trädgårdsodlaren S:t Fride omtalas är särskilt omtyckta.

255 e.O.

Södra Klomellien härjas av svartfolk från Nostratiet. Halvlingarna i Sanzas drabbas inte direkt men oroas. De förstärker sina skyddshäckar och anlitar sitt första legokompani.

278 e.O.

En grupp magiker från Bozsa får tillstånd att slå sig ner i utkanten Sanzsastaden.

352 e.O.

Magikerna kräver att Sanzas skall betala skatt till Bozsa. Byrådet oroas men skickar en stor last med sina finaste rotfrukter till xxxhamnen för vidare färd över Jaggarack.

Klomelliska unionen

372 e.O.

Tillsammans med Hisskov och Garrika bildar Sanzas Klomelliska Unionen på ön i norra Jaggarack som sedan efter fått namnet Tretorningen efter de tre staterna.

412 e.O.

Plundrarna från Jorduashur besegrar Garrikas arme på Serafudden och kontrollerar nu hela Jaggaracksjön. De sista halvlängdsmännen i xxx (Sanzas handelsplats invid norra Jaggarack) överger hamnen.

Geografi

Strömstrida

Floden är ytterst svårforcerad tack vare starka strömmar, forsar och ett ovanligt kallt vatten. I urminnes tider har Strömstrida för halvlängdsmännen varit ett effektivt skydd mot trisker och annat vildfolk från Izeskogen i söder. Uppströms längs östbredden finns även flera kolonier med kingelmyldrar (n. jättespindlar) så triskerna gillar heller inte att färdas i trakten, något som ytterligare bidrar till flodens skyddande effekt för halverna.

Söderlandet

Mellan Maure och södra delen av floden Strömstrida ligger Söderlandet. Ett mycket fruktbart område som halvlingarna odlat upp nästan lika intesivt som Abzurals inre. Helt platt och genomkorsat av kanaler och diken. Stora vitoxar betar här och otaliga fåglar där den rödrosa flamingon är den mest karakteristiska. Söderlandet är bebott av både halvlingar och människor, de senare av blandad jorisk och nargurisk härkomst. Staden Aguzmor ligger i Söderlandet och med sina höga murar byggda på ett gammalt jorisk befästningverk är den central för Sanzas södra försvar. Två av stadsstatens mest lojala legokompanier har sin bas i Aguzmor; Dvärgskölden och Sebrinas Skyttare. Dessa försvarar själva staden och dens hamn mot Jaggaracksjön samt patrulerar Strömstida upp mot Pinhake klyft.

Maure

Floden Maure utgör Sanzas västra gräns. Från Jaggaracksjön och Söderlandet i sydöst till den mercanska staden Frecol uppe i nordväst dår ån Villvirvlan från uppe i Klomellerbergen mynnar ut i Maure. Flodbrädden är mer fruktbar än den innanförliggande Ishnaslätten men vegetationen består ändå mest av buskar och snår. Inga halvlingar bor längs Maure men de håller gränsen under noggran observation. Den såkallade Flodvakten har detta som sin särskilda uppgift. De många öar som finns i Maurefloden är enligt unionsavtalet neutral grund och kan användas av alla Klomelliens stadsstater. Detta har ibland tolkats lite olika, särskilt av Mercana och Addiaska som vid flera tillfällen har upprättat fasta utposter här. Dessa blir dock sällan långvariga eftersom de flesta öarna är små och består av sand som Maurefloden gärna flyttar på. Staden Garramil ligger på en av de större öarna och är ett av undantagen. Den tillhör sedan 561 e.O. Mercana men halvlingarna i Sanzas har goda handelsförbindelser med staden.

Städer

Barbuna

Stad i norra Sanzas där Abzurals ytterste åsar möter Ishnas slättland. Här möts åven åarna Villvirvlan och Slingerbuktan innan de fortsätter mot Maure. Barbunas ursprung är omtvistad och sägs både ha byggts som ett jorisk härläger och grävts som en bosättning för svartfolk. Vad som är säkert är att jorer och svartfolk växelvis har kontrollerat Barbuna sedan långt tillbaka i Mörkertiden. Att den nu tillhör halvlingarna i Sanzas kommer som en följd av händelserna kring upprättandet av stadsstaten Brikho 564 e.O. Många av de gruvarbetare som bodde i trakten som kallades Brikombar söder om Klomellerbergen tvingades då fly söderut. De tog tillflykt i Barbuna som låg nästan öde och utan tillhörighet vid den tiden. Brikombarerna befäste stadens gamla murar och lyckades försvara sig mot svartfolken som snart belägrade staden. Detta var med god hjälp av halvlingar från Nordåsarna som förde in mat till staden genom underjordiska gångar. Halvlingarna hade länge plågats av svartfolken och erbjöd nu brikombarerna ett fortsatt samarbete om försvar av norra Sanzas. Människorna skyddar gränsen mot svartfolk från Brikho och halvlingarna förser människorna med livsmedel. Utbytet sker i Barbuna. Detta visade sig fungera mycket väl och blev eftervart även räddningen för många andra flyktningar i det oroliga norra Klomellien. Vid Unionsmötet 569 e.O. skrevs ett avtal mellan Mercana och Sanzas där Barbuna gavs status som tillhörande halvlingarna. Staden styrs av ett stadsråd och utgör norra Sanzas viktigast försvar. Legostyrkan som både bevakar stadsmurarna och patruljerar gränsen är den ökände Svarta Legionen. Den sägs ursprungligen ha bestått av svartfolk men sanningen är nog snarare den att många flyktningar från Brikombar har visat sig ha blod från svartfolk i sina ådror. Dessa individer har ofta levt hårda liv men nu hittat ett hem i den legostyrka som har som uppgift att bekämpa svartfolk. Barbuna är i dag inte bara en militärstad utan även en mötesplats för resenärer på östra Ishna. Alla välkomnas in stadsportarna men i händelse av plötsliga angrepp från svartfolk eller andra fiender måste alla upp på stadsmurarna med vapen i hand. Flera skickliga vapen och rustningssmeder finns i Barbuna men även andra hantverkare som behövs i en militärstad. Värdshuset Äpplet och Orchen är beryktat och drivs av halvlingen Mulma Bredglin. Tavernan Två tunnor är också värdt ett besök.

Befolkning

Dvärgar

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=36519#p36519

Vargmän

Huvudartikel:Vargmän

Samhälle

Styre

Sanzas styrs av Borgmästaren och Byrådet. Medlemmarna i rådet utses genom val vart femte år.

Politik

Diskussion: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=36121#p36121

Klomelliska relationer

Addiaska

...Angående Addiaska så är ett hot härifrån av relativt nyare datum. Denna stadsstat uppstod först för bara 100-130 år sedan och innan dess fanns (åtminstone vad vi vet) ingenting annat här än salt och obygd. Maurefloden delade ett stort slättland som sträckte sig från Abzural till kusten. Civilisation fanns uppe vid Mercana och nere vid södra Jaggaracksjöns stadsstater. Hur bebyggd och befolkat Addiaska har hunnit bli på dessa hundra år är en fråga men det kan ju tänkas att kungamakten tidigt drog upp en ganska framskjuten gräns just vid Maure då den utgör ett naturligt hinder. Ett nästa steg i expansionen vill vara nästa saltslätt för att sen nå det fruktbara Abzural. Än så länge ligger gränsen vid Maure och Addiaska är sedan drygt tjugo år involverad i både inbördes strider om kungatronen och konflikten med Mercana som nyligen gått in i ett allvarligt skede. Addiaskas mål är troligen att erövra Sanzas men kungen går nog hårt in för att hans vasaller skall ägna sig åt mera akuta saker än att jaga rotfrukter och tabak djupt inne i Abzural. Att ta över mark och etablera sig som landägare är heller inte gjort i en handvänding och inte utan att binda upp soldater som kan kontrollera befolkningen. ...(http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=36126#p36126)

Hamur

Goda förhållanden med Hamur. (http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=33405#p33405)

Övriga stadsstater

...Sanzas gränser är dock äldre än Addiaska, även om de troligen inte gick helt framme vid Maure från början. Sanzas ingick 374 eO en allians med statdsstaterna Hisskov och Garrika (som nu er erövrad av Triska) i vad som blev början till Klomelliska unionen. Anledningen till detta förbund var att tillsammans stå stärkare mot då två yttre makter. Den ena makten var Mercana som hade börjat få en väldigt stort inflytande på handeln i Jaggaracksjön. Den andra makten var Bozsa vars magiker hade börjat kräva tribut av de ikringliggande stadsstaterna och försökte etablera ett slags magiskt styrd överherredöme i södra Klomellien. När Sanzas ingick i denna unionen bestod förslagsvis deras territorium av den nuvarande statens områden längst i sör ner mot Jaggarack (notera att en tredjedel av ön Tretorningen är sanzisk) och följde sen Abzurals västgräns norrut. Något Brikho fanns inte då (stadsstaten utropades först 564 eO) men vättarna fanns nog och utgjorde en naturlig avgränsning på sitt sätt. ...(http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=36126#p36126)

Handel

Sanzas odlar förnämlig tabak som är mycket uppskattat både i de övriga stadsstaterna och långt utanför Klomelliens gränser.

Militärt

Idéer om legostyrka bestående av dvärgar: [2]

Diskussion: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=28132#p28132

Om gränsförsvar: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=36095#p36095

Om försvarstaktik: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=36183#p36183

Om bl.a. legostyrkan "Svarta Legionen": http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=36446#p36446

Om dvärgar som legosoldater i Sanzas: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=36519#p36519

Kultur

Lekar och tävlingar

Sanzaborna gillar som de flesta halvlingar att leka och tävla. Halvlängdsfolket gillar också traditioner och att saker görs som de alltid brukar göras. Detta medför att många lekar och tävlingar går lång tillbaka i historen och endast med små variationer kan återfinnas hos vitt skilda kulturer. De mest typiska i Sanzas kan exempelvis hittas både på Hulehalvön i Nostratiet och vid Mefamirs sjö i Mirel. Halvlingar tar gärna med sig dessa traditioner för lek och tävling när de under sin strapats eller andra förekommande tillfällen vistas utanför hemstaden. En halvlings betende bland andra folkslag och kulturer är ofta präglad av sinnet för lek och tävling. Även vissa färdigheter.

• Gömsle

Någon gömmer sig och sen måste man hitta denna. En lek för två eller för hur många som helst. Vid stora festligheter där många gömmer sig kan de ta tid för den som letar att hitta alla. Oftast löser det sig dock när gömmarna blir hungriga och tittar fram självmant. Samling i köket sen.

• Tjuvlek

En lek där man smyger sig in hos en släktning eller nära vän och tjuvar med sig något litet föremål. Det gäller för tjuven att inte bli ertappat och för den som blir tjuvad att sen hitta tjuven. En ledtråd måste lämnas för att den tjuvade skall kunna hitta tjuven. Ibland görs detta genom att det tjuvade föremålet byts ut mot ett annat föremål eller att en skriven lapp med ett litet meddelande lämnas. När den tjuvde hittat tjuven byts rollerna om och ett nytt tjuveri är nära förestående.

En variant av denna lek är Knyck. Då lämnas ingen ledtråd och tjuven blir extra svår att hitta.

• Dryckesprovning

Olika drycker av vin, cider eller öl smaksprovas för att avgöra ingredienser, årgång och tillverkare. Vinnaren av en dryckesprovning mottar ära och berömmelse för sin fina tunga och bjuder sen förlorarna på kalas med all överbliven dryck.

• Ättävling

Den som äter mest vinner.

• Dans

Långdans, ringdans, mångdans och hoppdans är mycket uppskattade av halvlingar. Findans inte lika vanligt men inget är omöjligt vid ett halvisk danstilfälle. Gamla som unga, stora som små, alla kan delta.

• Gåtgissning

En gåta berättas och sen skall andra gissa svaret. Är det rätt får den som gissat berätta en ny gåta. Mycket anrik lek med noggranna regler för turordning.

Brevskrivning

Halvlingar älskar att skriva brev och har av den anledning en vida utbrett läs- och skrivkunnighet.

I Sanzas är brev till grannen ingen ovanlighet eftersom det är mycket praktisk att själv kunna gå iväg med brevet och samtidigt bjudas på något gott när det levereras. Ändå är det huvudsakligen till släkt och vänner runt om i övriga delar av stadsstaten halvlingarna skriver brev till. De innehåller mest artighetsfraser och redogörelser för vardagliga händelser men halvlingar gillar att höra om sådant. Hur morötterna växer, om gammelmorfar fortfarande är pigg, att grannens tokiga dotter ännu inte kommit hem ordentligt från sin strapats.

Brev går också till övriga delar av Klomellien och ibland även bortom landets gränser. Halvlingar har stora familjer och många släktningar. När ett brev skrivits med mottagaren bosatt lite längre bort än grannen är det vanligt att be en yngling att leverera brevet. Skriver man till någon som bor riktigt långt borta är det vanligt att i god tid meddela de närmaste i grannskapet om sina avsikter vilket då gärna medför att ynglingen får med sig flera brev till denna ort. Det ger lite status att ha avlägsna släktningar att utväxla brev med och halvlingar är ständigt intresserade av att hitta flera sådana. En besökande halvling i byn frågas därför alltid ut om sina släktsförhållanden.

Detta ivriga brevskrivande är en tradition med urgamla rötter hos halvlingarna och går helt tillbaka till Kejsardömet Jorpagnas dagar. Många halvlingar flyttade med kejsarens legioner ut från kärnlandet Jorpur när nya provinser koloniserades och höll då kontakten med sina släktningar hemma genom att skriva brev. Stora delar av det kejserliga kurirväsendet sköttes också av halvlingar som på välskötta joriska vägar reste kors och tvärs genom kejsardömet med statliga depescher och personliga brev. Många arbetade som skrivare i statliga arkiv och kanslier.

Under Mörkertiden behöll de joriska halvlingarna sin läs- och skrivkunnighet. Detta handlade sällan om mer än att ett fåtal individer kunde läsa högt ur en bevarad bok eller skriva ner några ord i släktskrönikan men även vissa brev utväxlades. Faktum är att Mandelorden hade god nytta av både skrivkunnigheten och de kommunikationsvägar som halvlingarna upprätthållit när munkarna eftervart började återuppbugga den gamla joriska kulturen och lade grunden till Erebs nya stater.