Mercana

Stadsstat i Klomellien.

Inledning

Mercana är den mäktigaste stadsstaten i den Klomelliska Unionen. Staden är relativt stor och belägen vid floden Maure. Mercana är omgärdat av glest bebyggt slättland.

Namnet Mercana var ursprungligen namnet på provinsen i det jorpagniska riket där staden låg. Staden själv kallades då Catonave och det namnet återfinns ibland fortfarande, speciellt i andra länder och i äldre dokument.

Historia

År 621-620 f.O.

Kejsaren av Jorpagna provar sina legioner genom att bland annat utforka Klomellien. Joriska kolonister vågar sig genom de svartfolksrika bergen kring norra Klomellien i Drylo och grundar några små kolonier där. En av dessa får namnet Catonave, en annan Dargo.

År 618-605 f.O.

En av kejsarens legioner förläggs till byn Catonave, som därför växer i både storlek och betydelse. Den catonavska legionen går ner över Ishnaslätten och upp i bergen för att en gång för alla krossa svartfolken. Efter hårda strider får jorerna kontroll och Catonave styckas av från Magillia för att bli centralort i den nya provinsen Mercana.

År 600-598 f.O.

Jorpagna faller i den tredje konfluxen. Magillia tar kontroll över Catonave ”i kejsarens frånvaro.”

År 595-560 f.O.

En självständighetsrörelse växer i Catonave, då adeln i Magilre, för att behålla sin livsstil, beskattar dem allt hårdare.

År 588 f.O.

Catonaves tvillingstad Dargo förstörs totalt av en svartfolksattack. I närheten av Dargos ruiner byggs långt senare ett av Mercanas många befästa övervakningstorn.

År 555-530 f.O.

Catonaves motstånd mot magilliskt styre blir öppet och kriget är ett faktum. Magilre är mångdubbelt större, men försvagat eftersom man förlitat sig på handel med resten av det nu fallna jorpagnska riket. Catonave, å andra sidan, är litet men välmotiverat och inte lika traditionsbundet. Därtill känner man till terrängen i Klomellerbergen bättre än magillerna. Kombinationen av en större svartfolkshords härjande i låglandet och upprepade dyliska räder av de få karavaner som fortfarande går gör att magillerna helt enkelt tvingas ge upp och fokusera på det egna landet.

År 376 f.O.

Den ökände piraten Gryppa Gultand intar Catonave och säljer efter plundring av de försvarslösa områdena den ena halvan till stadens handelsfurstar, den andra till dvärgar i Magilre. Den södra sidan av staden döps till Mercana, den norra till Cvyrdo. Dvärgarna passar emellertid dåligt till ett liv på kusten och Cvyrdo övergivs långsamt till dess av Gultand plundrade, utlämnade och försörjningslösa människobefolkning, medan Mercana slutligen - plundringen till trots under stora festligheter - förklarar sig helt självständiga.

År 301 f.O.

En utforskningskonvoj bestående av tre skepp med vita ankor tar sig längs Magilres sydkust, där man möter stort hån och fördomsfullhet i varje hamn man lägger an vid. Slutligen når man Mercana, där befolkningen är tydligt mer öppensinnad. Man blir så imponerad av den unga stadens driftighet och öppensinniga hållning att två av skeppens besättningar slår sig ned i hamnkvarteren, medan det tredje återvänder för att knyta samman den nya bosättningen med andra civilisationer. Under de kommande åren upprättar ankorna i Mercana ett handelshus som bland annat är det första som börjar exportera salt sjövägen. Ankorna upprättar också tidigt en handelsväg med Trakorien, vilket blir en stark faktor i stadens kommande utveckling.

År 375-400 e.O.

Mercana är i krig med Sanzas.

År 479-497 e.O.

Handelsfurstar i Mercana involverar sig i utvinning av pärlor från de jättemusslor som upptäckts i den region som senare kommer att kallas Addiaska.

År 491 e.O.

En kardisk legosoldat vid namn Aseri Skila kommer till Mercana. Hon framlägger för handelshusen en genial plan för att med våld ta kontrollen över samtliga av Klomelliens jättemusselstråk. Vinstpotentialen räknas ut vara enorm och pengar utlånas villigt.

År 497-510 e.O.

Trots att Aseri Skilas plan lyckats betalas inga pengar tillbaka. Hon bortförklarar och skyller på sin ”furste” – en man vid namn Targos. Handelshusen, som lovats del i Addiaskas pärlvinst, kräver högljutt pengar.

År 513 e.O

I hopp om att underlätta återbetalning, går Mercanas råd med på att ge ”musselfurstens” kåkstad, nu kallad ”Addiaska,” en plats vid Klomelliens unionsråd.

År 517 e.O.

Targos av Addiaska skickar bud att lånen och investeringarna aldrig kommer att betalas tillbaka. Mercanas handelsmannafamiljer blir rasande.

År 549-550 e.O.

Addiaska börjar bryta salt på Ishneslätten och går därför i direkt konkurrens med Mercanas salthandlare. Addiaskas pärlfiskare börjar störa klomullernas parningslekar vilket är ett hot mot Mercanas industri och militär, som båda använder klomuller.

År 594 e.O.

Femtio stridsklomuller, bärande tre ankbågskyttar och tre inhyrda svärdskämpar var, skickas mot pärlfiskare som gjort intrång i merkaniska vatten. För att lära dem en läxa förföljs de hem till sina addiaskiska fiskebyar som skövlas. Ett stort antal jättepärlor beslagtas som en liten avbetalning på Addiaskas mer än hundra år gamla (och nu astronomiska) skulder. Addiaska förklarar Mercana krig och följs av det förhatliga Kardien som gör likaledes.

År 595-609 e.O.

Kriget med Addiaska och Kardien trappas upp och härjar fram och tillbaka över kusten. Stora mängder legosoldater hyrs in på båda sidor.

610 e.O.

Nu! Utkomsten av kriget med Addiaska är ännu oviss.

Geografi

Flora & Fauna

Mercanas djur

Klomullerna är det första en långväga besökare lägger märke till vid ett besök i Mercana. Mercanabukten patrulleras av merkanska krigare på stridsklomuller. Floden Maure flyter genom staden, från inlandet i norr ner till Gryppas Vik i söder. Medan den reguljära hamnen med vanliga skepp och båtar ligger i söder, ligger klomullhamnen i den norra delen av staden. Både Maure och Klomelliens ofta sanka inland navigeras lättast med klomuller eller klomullburna farkoster, så nästan all handel transporteras till, från och genom resten av Klomellien på detta sätt.

Handelshusens klomullerstallar ligger i stort antal längs floden norr om Mercana. Militärens och krigarskråets klomuller inhyses i stallar belägna där Maure rinner ut i havet, söder om skeppshamnen. Merkanerna föder upp de största klomullerna i Klomellien, vilka passar speciellt bra för handel. Även stridsklomuller föds upp i staden, men de bästa sådana anses komma från Triska, så importeras därifrån om möjligt.

Vikten av klomuller för Mercanas ekonomi har också lett till en blomstrande industri för produktion och handel av klomullfoder. Längs kusten i närheten av Mercana livnär sig många på manet- och sjögräsodlingar för att producera mat till stadens viktigaste husdjur. Mercana, speciellt dess norra stadsdelar, luktar också speciellt eftersom klomullerungar matas med rutten fisk. De otaliga klomullerstallarna har därför ofta tunnor stående med fisk i olika stadier av putrifiering.

Stadsdelar

Ankstaden

Wals gata

Mitt i ankkvarteren ligger Wals gata. Gatan är döpt efter ankornas skapare, guden Wal.

Idag fungerar gatan som en handelsplats för stadens förmögna ankor. Det man handlar med är inte mat, stångjärn, kryddor eller andra varor. Istället är det i första hand andelar i handelsprojekt som köps och säljs. Då handelsexpeditioner är mycket dyra är det svårt för en ensam familj att finansiera sådana projekt. Man har då istället börjat gå ihop i kompanier som gemensamt finansierar en expedition, skickar i väg skeppet till fjärran platser, ju längre bort desto bättre, och väntar sedan spänt på skeppets återkomst. Förhoppningsvis är skeppet då fyllt till bredden med exotiska varor och vinsten blir stor. Andelarna i expeditionerna kan som vilken vara som helst sedan köpas och säljas. De kan avyttras då pengakistan börjar tryta eller köpas för vinster gjorda i andra affärer. Men framförallt så är handeln särdeles stor då rykten kommer i sväng. När expeditionen har dragit ut på tiden och någon har hört något om piraträder kan andelarna under vildsint handlande sjunka till en bråkdel av insatsvärdet, för att sedan stiga skyhögt när ett annat skepp anländer som kan meddela att expeditionen angjorde Arno för tre veckor sedan och snart står att vänta i hamn. Allt under hetsiga utrop och intensiva känsloutbrott.

Själva handeln med andelar är ett stort folknöje och det finns inget som bereder ankorna vid Wals gata sådan glädje som att sitta inne med unik information om en expedition, sprida ut ryktet om ett skeppsbrott för att sedan genom ombud köpa upp merparten av andelarna. Detta anses inte som omoraliskt utan driftigt och smart. Utöver andelar i handelsexpeditioner kan man även köpa skörden från åkrar innan den är bärgad, rätten att köpa last till ett visst pris från en expedition, nästa års vin och skinnet innan björnen är skjuten. Transaktionerna efter uppgjorda affärer görs sedan genom huggerska hansans lokala bank och handelskontor. Här har bankverksamheten kommit att dominera över handeln.