Fjärde narguriska vandringen

Från Ereb altor
Version från den 12 oktober 2008 kl. 06.51 av Birkebeineren (diskussion | bidrag) (Ny sida: '''Förhistoria''' Då mirelierna samlar sig for en invasion av Jorpagna 944 f.O. ber de nargurerna gå med i en allians. Många nargurer känner sig lockade och krigsflockar bildas, även...)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Förhistoria

Då mirelierna samlar sig for en invasion av Jorpagna 944 f.O. ber de nargurerna gå med i en allians. Många nargurer känner sig lockade och krigsflockar bildas, även hela klaner ansluter sig. Nargurerna följer mirelierna genom bergspassen mot kejsardömets hjärtland och själva Grivela. Invasjonen är till en början lyckosam men då joriska legionärer från det fjärran Aidne faller barbarerna i ryggen drivs de tillbaka och ved Trasimosjön lider de nederlag. Mirelierna drar sig tillbaka västerut och nargurerna som ser sin väg mot Nargur spärrad är tvungna att följa med. I nio år kämpar de i Mirelien men när Jorpagna 935 f.O. slutligen har underkuvat alt land hela vägen till havet har nargurerna ingen stans att fly.

Vandringen

Nargurerna går mot nordväst, över slättlanden och mot bergen i Kard. De känner sig svikna av sina tidligare bundsforvantar mirerlierna och även av sina fränder i Nargur som trots vädjanden om hjäp inte har kommit till undsättning. Den långa perioden utan direkt kontakt med andarna i Träden har också fjärmat de stridande klanerna från sitt folk. Många tror att Gudinnan har övergivit dem då hon skall ha setts precis innan nederlaget vid Trasimosjön men ändå inte givit nargurerna segern. De många krigsflockarna som engång drog ut har krossats, gått i hop, ombildats och blandat sig med de hela klaner som gick i krig, och som även de har ändrats. Många har starka band till den engång så mäktiga trasimerstammen, men det är kriget, exilen och sveken, som nu i huvudsak binder i hop de utvandrande nargurerna. Framme vid bergen är det några som väljer att stanna, men huvuddelen går över bergspassen och in i okänd land. De fem största klanerna är sarderna, belgoterna, narimerna (gauler), timolerierna och jorderna. De sprider ut sig i bergen, i skogen och längs kusten, några drar även eftervart ut på havet.

Efterspel

-Hela Kard bosätts eftervart av dessa västnarguriska folk. Grunden for riken som Belgoth, Jorduashur, Narim och Sardland (Ransard) läggs.

-Nästan tre århundraden senare, 657 f.O, letar sig en liten grupp krigare upp till västnargurernas länder. De är härdade efter att ha tjänstgjort i Kejsardömets legioner och för med sig den efter lång tids förfining, överlägsna joriska stridstekniken. De bosatter sig på ön Ranz utanfor kusten och kaller sig raner.