Erebs historia

Historisk kronologi nedtecknad åren 603-610 e.O. av den lärde jorpagnern Hans af Lo vid Pendons Lyceé efter en livstid av forskning och äventyr.

När jag hänvisar till områdens olika historia använder jag för läsarens skull huvudsakligen områdets joriska namn i vårt eget århundrade.

I slutet av denna HISTORIA ges ära till dem som gått före mig på denna nedtecknarens stig och utan vars noggranna forskande och nedtecknande vi inte idag hade haft denna ödmjuka källa till var vi kommer ifrån.

I detta utkast har nytt eller bearbetat material denna textstorlek (behövs detta? anmärker Rickard), och icke officiella årtal med grönt (rött anmärker icke påbörjad artikel). Frågor jag ber den insatta läsaren ge mig svar på är markerade i rosa. Nyheter från föregående upplaga av HISTORIEN är markerad kursiv stil (behövs detta? anmärker Rickard).

Förhistorien (10000 – 9000 f.O.)

Tiden efter den första konfluxen

Skaparna hade tröttnat på Altors urinvånare som såg sig så mäktiga att de utmanade gudarna och trodde sig kunna ersätta dem. Skaparna kunde inte tillåta detta och straffade Altors väsen. Straffet har senare kommit att kallas Konfluxen. En mängd katastrofer inträffade som har satt spår på Altors yta för all framtid t.ex. kratrar, förstenade skogar och uttorkade havsbottnar är fenomen som finns kvar från denna tid. Fokalerslätten i Trakorien uppstod då stormguden Marduk slungade ett eldklot mot det hedniska Woddam för att sätta stopp för wodamiternas demondyrkan. Inga lämningar efter civilisationer från denna tid har någonsin påträffats varför Erebs historiker antar att det inte fanns några. (Undantag Gudarnas Hem i Kardbergen, se en Sinkadus om ödeskampanjer? Gravkammaren i helvetesfortet och Wodamgrottorna i Store Stenfar?) Endast drakarna skonades mot eder på att inget förtälja. Då drakarna är av skaparnas sång är de del av det urgamla språket och dess riktiga namn. Några få unika väsen till undkom konfluxens enorma kraft.

Caranor, silveralvernas flygande ö, skapades. HUR? En bit som kastades loss under konfluxen?

Alad-arch, en kolossal svart drake, tog sin tillflykt undan naturkatastroferna. Alad-arch flög från drakarnas arkipelag till sin grotta i de nordliga Edeginberen för att påbörja sin långa väntan. Under drakarnas, för den här tidsålderns sista storråd, tilldelades han en uppgift, ett uppdrag inför nästa tidsera.

Efter katastroferna uppstod en ny värld. Gudarna började om på nytt. De första intelligenta varelserna tog sina vacklande steg.

Stenars ålder (9000 – 3500 f.O.)

De nya intelligenta varelserna hade blott rudimentär kunskap om jordbruk och levde företrädesvis som jägare och samlare. Alver och dvärgar var de främsta hantverkarna i sten och trä, denna tidsålders råvaror. De gav tidsåldern namnet Stenars ålder. Samhällsstrukturer fanns endast på lokal nivå.

Tevatenu var först ut med att befolka det renade Altor. Hon skapade alverna som hon lät stiga fram på olika natursköna platser runt Altor. Senare skapade hon också övriga älvfolk. Till en början levde de i harmonisk samklang med sin omgivning. Detta var i sanning en alvernas guldålder. Tevatenu frodades och alla de fria folken vördade henne. Andra gudar saknade hennes tålamod och skapade mindre fulländade varelser med högre fortplantningsförmåga. Bland annat skapades människorna av deras gud/gudar. Människan visade sig otåliga och giriga. De nya folken lämnade inte Tevatenus barn i fred utan trängde på med våld och krig som följd. Många av Moder Jords folk lämnade pga konflikterna med de nya folken skogarna för att söka efter orörda nejder där de kunde leva i harmoni.

Dvärgarna skapades samtidigt som människor och alver ca 9000 fO och deras urhem ter sig vara i de naturliga grottsystemen i Grynnerbergen (bergskedjan som markerar gränsen mellan Hynsolge och Nidland). När dvärgarna väl blev självförsörjande, bland annat genom att lära sig odla klipptryffel, kom de att utveckla sina passioner för gruvdriften, hantverk och så småningom smideskonsten.

C:a 6000-3500 f.O.

Människor och ankor börjar befolka Krystalerna. I flera tusen år dominerade ankorna med sin naturliga fallenhet för vatten. Människorna förökade sig dock snabbare och tillslut uppstod en slags balans. Respekt rådde mellan de olika raserna och deras vitt skilda kulturer. Endast de svarta ankorna ställde till med tidens tidigaste krig och skärmytslingar.

C:a 5000 f.O.

Alverna har ett välutvecklat samhälle i bl.a. den del av silverbladsskogen de kallar månskensskogen i Barbia.

C:a 4500 f.O.

Kopparhavets mäktigaste magiker, Ganzlin residerar på Sanritra där han forskar i livets hemligheter. I ett försök att skapa en bättre varelse än älvfolken skapar han minotaurerna. Befolkningen betraktade honom som Guds son vilket steg honom till huvudet. Somliga säger att minotaurerna mördade sin skapare och rymde. Minotaurerna spred sig över Altor. En kärngrupp lever dock kvar på Sanritra till dags datum.

C:a 4000 f.O.

Människor som levde nära alverna kom att lära sig om naturen från dessa. Människorna i Ereb var tvungna att ständigt försvara sig mot de krigiska svartfolken som dominerade den här tidsperioden.

Enligt sägnen vann den vise och tappre hjälten Palofar en kapplöpning mot en stäppantilop och avgjorde därmed en vadslagning mellan gudarna till vattenguden Enkis favör. Med hjälp av sin list fick Palofar som belöning ax som bar tredubbelt korn. Han planterade axen runt Golwyndas hav och därefter gav åkrarna runt havet tredubbel skörd. De stora skördarna medförde en snabb och kraftig befolkningsökning i området och runt havet växte det så småningingom fram en framstående jordbruks- och handelskultur.

Två människofolk vandrar upp på det barbiska höglandet från skogarna i söder, det ena bosätter sig i nordväst, det andra i sydost. Båda hade en likartad kultur med dyrkan av naturandar och sina förfäder. Alverna i månskensskogen och runt på höglandet blev deras läromästare. Människorna lärde sig mycket om naturen och utvecklar en djup respekt för Moder Jord och hennes varelser. Sinsemellan kämpade de två människofolken dock en ständig kamp om knappa resurser.

C:a 3800 f.O.

I norr följer svartfolken i människornas spår och sprider sig snabbt ut över höglandet. Både alver och människor får utstå svåra härjningar.

C:a 3700 f.O.

Dvärgarna lär sig gjuta koppar vilket initierar en kortvarig kopparkultur inom dvärgsamhället som förhållandevis snabbt övergår i en bronsålder ca 3500 f.O., vilket är något århundraden före övriga raser.

Efter Odo Uppenbarelse (0-610)

Huvudartikel:Efter Odo Uppenbarelse (0-610)