Kalterstranden

Vildmark mellan Mefamirs sjö och Mörkerbergen.

Mefamirs södra brädder, öster om det mireliska Unurien, kallas Kalterstranden. Namnet kommer av att här finns mängder av kaltbitar – en slags meterlånga ödlor som lever av fisk i de många iskalla strömmar som rinner ner från Mörkerbergens norra glaciärer. Kaltbiten är rätt fridsomlig men har ett mycket giftig bett som den oförsiktige kan råka ut for i de grunda vattendragen. Längre innåt landet består tärrengen mest av skarpa stenar och rasbenägna grusslänter for att närmast Mörkerbergen stiga raskt med otaliga sprickor och stup dolda under mörk granskog. Under Kejsardömets tid fanns här en omfattande gruvdrift men under 600-talet fO uppstod konflikter med dvärgarna i Tang-Kauzher och området avfolkades efter det. Gruvgångarna går fortfarande att hitta men de djupaste är förseglade från insidan. Förutom den ogästvänliga tärrengen är Kalterstranden infekterad av vättar som överalt har sina små bosättningar rundt nya och gamla gruvhål. De ända civiliserade varelser som här går att hitta är jagare från Unurien ute efter skinn från de svartmanade bergslejonen.[1]