Cereval

Från Ereb altor
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Cereval
Karta
Karta över Cereval
Invånarantal -
Befolkning -
Huvudstad Cerevalis (ca -)
Styrelseform -
Exportvaror -
Importvaror -
Armé -
Religion -
Övrigt -



Historia

1568-1500 f.O. Den Andra Vandringen - Ankomsten

Efter det förödande nederlaget nargurierna lider mot svartbloden vid Baborska klippan lämnar många klaner höglandet och skogen. Några lyckas ta sig över passen i norra Cerbergen och snart följer hela stammar i en vandring mot sydöst. Cererna och hynerna är talrikast och tar under vandringen upp i sig flera mindre klaner och flockar.

1500-950 f.O. Bosättningen

Cererna följer kusten och slår sig först ner de sydöstra delarna av dagens Cereval vid Masevabuktens stränder efter att ha korsat fjärden som delar landet. De är fåtaliga sedan deras fränder hynerna (och lonerna?) har fortsatt vandringen söderut. Nomadlivet fortsätts dock snart och sakta börjar de sprida sig utöver Lîrslätten och senare via Trollfjärdsneset till Dûnslätten. Alverna uppe i bergen undviks men ses på med vördnad då den gamla vänskapen mellan nargurier och alver finns kvar i minnet. Mot svartbloden kämpas en evig kamp. Många barbier färdas genom landet under Krunska Kriget 1080 fO-1065 f.O. men cererna deltar inte i konflikten. Månen börjar dyrkas som en syster till deras gamla gudinna Nahriguhr och kallas Ihenni.

950-600 f.O. Konsolideringen

Cererna bebor nu hela dagens Cereval. Skogen och bergen bakom undviks dock fortfarande pga svartbloden som behärskar inlanden. Klanerna har gott om utrymme att skapa egna marker och ett relativt lugn härskar. Många väljer eftervart att göra sina vinterläger vid kusten till permanenta bosättningar. Vid några tillfällen försöker andra narguriska folk att få cererna att delta i kampen mot Jorpagna men utan att lyckas i någon större omfattning. Cererna börjar följa lagar deras nya gudinnas förespråkar och krig ses på som onödig blodspillan. Klanstridigheter idkas dock friskt men handlar mest om boskapstölder och gränstvister. Efter ca 750 f.O. dyker hippogriffburna akrogalier upp och härjar kustbosättningarna men cererna lyckas trots svårigheter att hålla dem stångna. Den yttre fienden bidrar starkt till samholdet i landet. Drakar börjar ses uppe över bergen men de närmar sig aldrig människorna. En småskalig handel över Masevabukten tar sin början och en viss akrogalisk kulturpåverkan sprider sig bland cererna.

599-598 f.O. Den Tredje Konfluxen

Den Tredje Konfluxen drabbar även cererna. Köttbitarna verkar dock undvika skogen och bergen och forsvinner ganska snabbt vidare norrut. En fjärdedel av befolkningen äts upp men nästan alla tamdjur går åt på den öppna heden. Det relativa välståndet ersätts av en åter hård kamp för tillvaron. De flesta kustbosättningarna överges.

598-101 f.O. Plundringstiden

Barbierna uppe i norr verkar ha sluppit lindrigare undan köttbitarnas härjningar och strömmar söderut over Cerfloden. De plundrar kusten och heden på sina räder till det fallna Jorpagna och cererna lider svårt. Endast de klaner som trots alt stannat kvar i sina små bosättningar och befäst dessa kan motstå de härjande krigshorderna, till stor del tack vare kontakter på andra sidan Masevabukten. Svartbloden strömmar även de återigen fritt över landet. Nomaderna ute på heden blir nästan utrotade. Eftervart lyckas till slut cererna samla sig och efter en allians mellan nomaderna och stadsbosättningarna 101 f.O. kan både barbier och svartblod fördrivas. Det sista slaget står innerst i Trollfjärden där landet är som smalast mellan skogen och havet.

101 f.O.-287 e.O. Den lugna Oredan

Cereval återhämtar sig relativt snabbt då landet nu under lång tid lämnas i fred från utomstående makter och svartbloden i skogarna. Stadsbosättningarna börjar växa och bygger eftervart vallar i sten och torv befästa med ballistor och arbalest för att kunna skydda sig mot akrogaliska flyganfall. Intärna stridigheter splittrar dock cererna och försök på att ena landet mislyckas gång på gång. Sakta sprider sig ändå en enighet baserad på de lagar som gudinnan Ihenni förespråkar och till sist vid tinget i Drakonia 287 e.O. svär de sista klanerna att repektera lagen. [1]

287-456 e.O. Stadsbildningarna

De större städerna Lîrvella, Drakonia och Cerevallis bygger upp kraftiga stenmurar med höga stentorn. Handeln med omvärlden blomstrar och de tre städerna utvecklas till självständiga statsbildningar. På heden samsas nomader och bönder i relativ frid och bevakar noggrant sin självständighet gentemot stadsstaterna.

Geografi

Cereval Geografi

Klimat

Platser

Flora & Fauna

Elefantfågel

Städer

Cerevalis

Huvudartikel:Cerevalis

Drakonia

Huvudartikel:Drakonia

Lirvella

Huvudartikel:Lirvella

Samhälle

Klasser

Styre

Utrikespolitik

Militärmakt

Religion

Ihenni

Kultur

  1. Som kuriosa kan nämnas att några närvarande stygantroper på forskningsresa från Berendien försökte få cerena att behandla svartfolken efter samma lagar och faktisk utformade ett skriftlig erbjudande om frid. Följande bild kan illustrera hur allvarligt cererna tog detta även om de lät lärdmannen hållas:[1] .