Kalterstranden: Skillnad mellan sidversioner
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Ingen redigeringssammanfattning |
Ingen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 3: | Rad 3: | ||
Vildmark mellan [[Mefamirs sjö]] och [[Mörkerbergen]]. | Vildmark mellan [[Mefamirs sjö]] och [[Mörkerbergen]]. | ||
:''Mefamirs södra | :''Mefamirs södra bräddar, öster om det mireliska [[Unurien]], kallas Kalterstranden. Namnet kommer av att här finns mängder av kaltbitar – en slags meterlånga ödlor som lever av fisk i de många iskalla strömmar som rinner ner från Mörkerbergens norra glaciärer. Kaltbiten är rätt fridsomlig men har ett mycket giftigt bett som den oförsiktige kan råka ut for i de grunda vattendragen. Längre innåt landet består terrängen mest av skarpa stenar och rasbenägna grusslänter for att närmast Mörkerbergen stiga raskt med otaliga sprickor och stup dolda under mörk granskog. Under Kejsardömets tid fanns här en omfattande gruvdrift men under 600-talet f.O. uppstod konflikter med dvärgarna i [[Tang-Kauzher]] och området avfolkades efter det. Gruvgångarna går fortfarande att hitta men de djupaste är förseglade från insidan. Förutom den ogästvänliga tärrengen är Kalterstranden infekterat av [[vättar]] som överallt har sina små bosättningar rundt nya och gamla gruvhål. De ända civiliserade varelser som här går att hitta är jagare från Unurien ute efter skinn från de svartmanade bergslejonen.[http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=12926#p12926]'' | ||
Versionen från 28 april 2020 kl. 05.01
Vildmark mellan Mefamirs sjö och Mörkerbergen.
- Mefamirs södra bräddar, öster om det mireliska Unurien, kallas Kalterstranden. Namnet kommer av att här finns mängder av kaltbitar – en slags meterlånga ödlor som lever av fisk i de många iskalla strömmar som rinner ner från Mörkerbergens norra glaciärer. Kaltbiten är rätt fridsomlig men har ett mycket giftigt bett som den oförsiktige kan råka ut for i de grunda vattendragen. Längre innåt landet består terrängen mest av skarpa stenar och rasbenägna grusslänter for att närmast Mörkerbergen stiga raskt med otaliga sprickor och stup dolda under mörk granskog. Under Kejsardömets tid fanns här en omfattande gruvdrift men under 600-talet f.O. uppstod konflikter med dvärgarna i Tang-Kauzher och området avfolkades efter det. Gruvgångarna går fortfarande att hitta men de djupaste är förseglade från insidan. Förutom den ogästvänliga tärrengen är Kalterstranden infekterat av vättar som överallt har sina små bosättningar rundt nya och gamla gruvhål. De ända civiliserade varelser som här går att hitta är jagare från Unurien ute efter skinn från de svartmanade bergslejonen.[1]