Krokgädda: Skillnad mellan sidversioner
Ingen redigeringssammanfattning |
Ingen redigeringssammanfattning |
||
Rad 3: | Rad 3: | ||
''(Esox pikodylus)'' | ''(Esox pikodylus)'' | ||
Gäddliknande näbbödlevarelse med kloförsedda fenor och ryggen täckt av grönsvart borst och vassa benkrokar. Lever och jagar längs floderna i det indre av [[Nargur]]. Kategoriseras bland ''Pälsfiskarna'' och räknas som ett av centrala | Gäddliknande näbbödlevarelse med kloförsedda fenor och ryggen täckt av grönsvart borst och vassa benkrokar. Lever och jagar längs floderna i det indre av [[Nargur]]. Kategoriseras bland ''Pälsfiskarna'' och räknas som ett av centrala Erebs farligaste rovdjur. Det är oklart hur stor en krokgädda kan bli men bestjägare i [[Trasimo]] hävdar att de sett exemplar på över sex meter. Krokgäddan jagar oftast nära flodbrädder där de med näbb och ryggkrokar drar ner intetanande byten som kommit vattnet för nära. Näbben är fylld av sylvassa tänder och ett bett kan klippa av hela lämmar. Små krokgäddor som inte lyckats bita loss en bit vägrar släppa sitt byte, även om de dödas måste käkarna brytas loss eller krossas för att lossna. Ibland attackerar krokgäddan också kanoter och små båtar genom att antingen riva sönder bottnen på flodfarkosten med ryggkrokarna underifrån eller slå omkull den med stjärtsvansen. Både krokar och svans utsöndrar ett kraftigt gift. Obekräftade rykten säger att krokgäddor kan krypa upp i stora träd och låta sig falla från grenar som hänger ut över vattnet och dra ner sitt byte under vattnet med själva kroppstyngden. |
Versionen från 18 december 2014 kl. 15.00
(Esox pikodylus)
Gäddliknande näbbödlevarelse med kloförsedda fenor och ryggen täckt av grönsvart borst och vassa benkrokar. Lever och jagar längs floderna i det indre av Nargur. Kategoriseras bland Pälsfiskarna och räknas som ett av centrala Erebs farligaste rovdjur. Det är oklart hur stor en krokgädda kan bli men bestjägare i Trasimo hävdar att de sett exemplar på över sex meter. Krokgäddan jagar oftast nära flodbrädder där de med näbb och ryggkrokar drar ner intetanande byten som kommit vattnet för nära. Näbben är fylld av sylvassa tänder och ett bett kan klippa av hela lämmar. Små krokgäddor som inte lyckats bita loss en bit vägrar släppa sitt byte, även om de dödas måste käkarna brytas loss eller krossas för att lossna. Ibland attackerar krokgäddan också kanoter och små båtar genom att antingen riva sönder bottnen på flodfarkosten med ryggkrokarna underifrån eller slå omkull den med stjärtsvansen. Både krokar och svans utsöndrar ett kraftigt gift. Obekräftade rykten säger att krokgäddor kan krypa upp i stora träd och låta sig falla från grenar som hänger ut över vattnet och dra ner sitt byte under vattnet med själva kroppstyngden.