Te-tse: Skillnad mellan sidversioner

Versionen från 11 mars 2012 kl. 15.20

Den cerevaliska legenden Te-tse berättar om ett mytiskt folk av hästmänniskor och luftandar som för mycket länge sedan kom till oestrogurernas hjälp och befriade dem från en stor ondska.

@@ Rad 3: / Rad 3: @@
 [[Kategori:Cereval]]
-Under [[Mörkertiden]] härjade ändlösa stamkrig och svartblodskrig i [[Barbia]]. Det sista större kriget står dock ut särskilt och dess minne lever kvar i legenden om Te-tse och regntidens högtid [[Bu-Lstr]] som firas bland de västra klanerna.
+Den cerevaliska legenden Te-tse berättar om ett mytiskt folk av hästmänniskor och luftandar som för mycket länge sedan kom till oestrogurernas hjälp och befriade dem från en stor ondska.
-Över norra [[Maseva]] kom ca 114 f.O. ett stort skepp från det norra [[Akrogal]]. Ombord fanns en svartkonstnär av stora mått, av höglandsbarbarerna kallad [[Ulster-goro]] (ungefär ”mannen-med-många-ansikten” eller ”mannen-utan-ansikte”). Med sig hade han en livvakt av Leshi-män, pälsklädda ryttare (som fått sitt namn från en barbisk myt om Lesjii-mannen i Cerskogen) som red jättelika kroksabelkatter. Ledare för flocken var Ulster-goros kroksabelkatt, Caa-T'. Utan större motstånd lyckades Ulster-goro ta makten över två av Barbias östligaste klaner. När väl detta var gjort lyckades Ulster-goro alliera sig med flera andra av de östra klanerna och initierade en rad plundringståg mot Cereval, men också mot Barbias högland.
-Efter ett år av framgångsrik plundring söder och väster om de östra klanernas områden hade Ulster-goro vunnit de östra klanernas fulla förtroende och de valde alla att följa honom. Tillsammans inleddes kombinerade plundrings- och erövringståg mot väst och syd. I [[Cereval]] lyckades barbierna sällan hålla mark de erövrat i konkurrens med svartfolkstammarna, men i Barbia tog man makten över stora områden på högplatån där stammarna var splittrade. De stammar som inte allierade sig utplånades eller flydde västerut.
-De västra klanerna tvingades ca 110 f.O. ena sig för att kunna stå emot Ulster-goro. Akrogalen svarade med att alliera sig med svartfolk, både i Barbia och i Cereval. Det såg ut som om inget kunde stoppa den ondskefulle trollkarlen. När allt hopp såg ut att vara ute för Barbias fria folk och endast fickor av motstånd återstod i väster vände dock krigslyckan. Till Barbias hjälp kom i rätt ögonblick ett folk från stäpperna i väster, de kallade sig Sasui. En av sasuis shamaner hade förutspått att om höglandets folk förlorade mot ondskan från det frusna öster skulle stäppen härjas av eld i hundratals år. Sasui beskrivs i den barbiska legenden Te-tse som ett mytiskt folk av hästmänniskor och luftandar. Ulster-goro begick dessutom ett par misstag. Det första var att skicka sin främste general med dennes lojala mannar till att slå ner uppror i norra Cereval, långt från fronten i västra Barbia. Det andra var att alliera sig med hippogriffryttare från Akrogal i kriget mot Cerevals folk. Akrogalnomaderna visade sig förrädiska och härjade lika ofta Ulster-goros härar som Cerevals försvarare.
-ca100 fO	led Ulster-goro och de östra stammarna slutligt nederlag. I Barbia straffades hans allierade och höglandets barbarer ser sedan kriget med förakt och misstänksamhet på de östliga klanerna, vilka i sin tur alltid förblivit upproriska mot kejsarna. Också i Cereval lyckas landets folk förena sina krafter och kasta ut alla härjande härar. Ulster-goro själv försvinner på [[Ghenviken]]s stormig vatten och hörs aldrig av igen.
-Barbias stam av Kroksabelkatter samt en speciellt ilsken form av hästflugor sägs härstamma från denna mytiska tid, den röda [[Te-tse-fluga]]n.

Te-tse: Skillnad mellan sidversioner

Versionen från 11 mars 2012 kl. 15.20

Navigeringsmeny

Sök