Hund

Hund (Kanis Familiaris)
Vanlighet
Mycket vanlig
Miljö
Så gott som alla förekommande
Viktiga regioner
Ereb, Akrogal, norra Soluna

Hundar

Aidnisk vinthund

Den aidniska vinthunden eller aidnisk hjorthund som den också kallas är en omåttligt populär hund bland adelsfolket. Den är runt 75–80 cm i mankhöjd och väger drygt 40–50 kg (94–117 skålpund). Pälsen är gråfärgad och strävhårig. Som dess alternativa namn ger en fingervisning om så använder adeln denna vinthund till hjortjakt.

Hemvist: Aidne, Jorpagna och Berendien.

Vanlighet: Vanlig

Alerisk björnhund

Detta är en massiv hund med tät päls där hanarna har en mankhöjd runt 70–80 cm och en vikt på 50–90 kg (117–211 skålpund). Tikarna är något mindre. Den används mestadels som herdehund och som boskapsvaktande hund. Den aleriska björnhundens stora mod och försvarslust har också skänkt den dess namn, då djuret sägs kunna jaga bort även de vildaste slagbjörnar. Hunden är mycket självständig och tenderar att vara ytterst misstänksam mot alla utom sin herre.

Hemvist: Ransard (främst i forna Alerien) och Ljusnahalvön

Vanlighet: Vanlig

Berendisk mjöhund

Den berendiska mjöhunden eller berendisk varghund som den ibland kallas är en stor, gråraggig vinthund som är vanligt förekommande bland adeln. Den mäter hela 80–90 cm i manken och väger drygt 50–70 kg.Hunden används främst vid jakt på varg och hjort. Den intensiva jakten på varg har dock nästan helt utrotat beståndet i Berendien. De sista större berendiska vargflockarna finns numera i Erbulasbergen.

Hemvist: Berendien, Jorpagna och Hynsolge.

Vanlighet: Vanlig

Furgisk lejonhund

Den furgiska lejonhunden,eller dahman på furgiska, finns i flera sorter, allt ifrån mikrodahman till jaktdahman. Lejonhund kallas den då den likt ett lejon har en man (både hanar och tikar) men kan också häröra från att de stora jakthundarna faktiskt en gång i tiden användes vid lejonjakt (den furgiska lejonstammen är idag så sönderjagad att den i det närmaste är utdöd). En lejonhund är en ägares stolthet och den är alltid mycket dyr. Adelsdamer och rika köpmannahustrur kan ses med mikro till dvärgvarianter och en adelsman har naturligtvis en stor jakthund. Lejonhunden finns som sagt i flera varianter och olika avelsstammar har olika drag. Mikro- och dvärgdahman finns från den gyllengula orginalfärgen till svarta och vita, olika mönster i pälsen och manen kan vara altfrån den naturligt lockiga till rak och så lång att den släpar i backen. Jaktdahman finns bara en i godtagbar variant gyllengul med lockig man. I Ereb är man mest bekant med dvärgvarianten som då och då dyker upp i det berendiska modet.

Hemvist: Furgia.

Vanlighet: Vanlig

Furgisk vinthund

Den furgiska vinthunden, eller Fahman på furgiska, är likt alla vinthundar, slanka hundar med god syn, och en kropp byggd för fart och snabbhet. I hemmiljö är fahman lugn och bekväm, men trotts detta har den en vaktinstinkt och skäller när det kommer någon. Mot främmande människor är fahman ofta reserverad, men bara till dess att den har lärt känna personen. Rasen är mycket fäst vid sin familj. Fahman tycker inte om att lämnas ensam och är ofta väldigt emotionellt bunden till en person i familjen. Nära nog varje gård i Furgia har en fahma på gården och de avbildas ofta på väggmotiv. Fahman är framavlad som dels en jakthund men också som en kapplöpningshund. Om hästkapplöpningsarenorna drar mest folk så är inte hundkapplöpningsarenorna långt efter. Pälsen är ofta vit med blonda aningar.

Hemvist: Furgia.

Vanlighet: Vanlig

Magillisk knähund

Liksom andra knähundar så är den magilliska knähunden oerhört liten till växten. Rasen är både kelgris och kuttersmycke bland magilliska adelsdamer och välsituerade kvinnor ur borgerskapet. Den ulliga, snövita pälsen brukar ofta uppvisa den traditionella lejonklippningen, allt för att den ska likna ett heraldiskt lejon i miniatyr. Den magilliska knähunden väger blott 3–6 kg och är lite mer än två tvärhänder hög.

Hemvist: Magilre.

Vanlighet: Ovanlig

Pudel

[1] Rasen används ofta av fiskare i vattenrelaterat arbete, såsom att simmandes hämta redskap och liknande. Dess goda vattenförmågor gör den också populär som jakthund vid exempelvis jakt av sjöfågel. Vid jakt och krig brukas den inte sällan för att apportera pilar.

Svarta pudlar anses inom vissa magiska sfärer stå närmare ett demoniskt plan varför den ofta används som symbol för demoner och/eller demonolgi.

Hemvist: Jorpagna, Berendien och Krilloan.

Vanlighet: Sällsynt

Sehldimisk stridsdogg

Stridsdoggen är ca en meter hög med korta kraftiga ben och en slät vit päls. Det platta, skrynkliga ansiktet har vissa kattliknande drag. I dess käke syns de två karaktäristiska, överdimensionerade huggtänderna som fiender snabbt lär sig frukta.

Arten sägs härstamma från en urgammal intelligent urras av hundar, skapade för att försvara Altor från de fruktansvärda trollulvarna.

Hemvist: Rasen härstammar ursprungligen från Morëlvidyn, men avlas numera fram i stora delar av Kopparhavsregionen.

Vanlighet: Sällsynt