Magirer

Min kära vän

Har du vandrat genom Issh-fa's ruiner i Kalmurra? Har du sett vad som döljer sig under vittrade stenar i Furgias äldsta gravkamrar? Har du sökt tala med Istuan den Själlöse: den sinnesslött babblande som var en tänkande människa tills den dag han antastade en kortväxt vandringsman, och hans förnuft slets i stycken av en enda, sorgsen blick? Har du sett relieferna på Yndars klippväggar, karvade av urmänniskohand -bilderna av kortväxta nästan-människor vars proportioner och vars kroppsbyggnad skvallrar om en äldre, ofattbar era då havsbotten var land, och kullar resliga berg? Då vet du, lika väl som jag, att vi människor aldrig skapades för att bebo denna värld som dess herrar. Alver, dvärgar, svartfolk - allt du känner till och har hört talas om är bara den senaste vågen av myllrande småfolk som kosmiska krafter släppt lös på det uråldriga Altor. Har du hört ordet "Magir" viskas av harpyor och nattens vidunder? Då vet du att vi endast är nyvakna barn, vars ömtåliga sinnen skyddas från eonernas onämnbara djup och avgrund av vårt välsignade oförstånd, och vår blindhet för det som slumrar under ytan. Vi människor är som dvärgar inför de grövre, mäktigare varelser som besuttit vår värld i millennier innan vår skapelse. Och vad innebär det att vissa av dessa urvarelser fortfarande trampar vår jord? Med eoner av vishet och sorgsenhet i sin avgrundsblick? Kanske är vi inte ens den sista generationen av Altors arvtagare: kanske är vi bara ett interludium, ett gudarnas misstag eller förströelse innan världens SANNA ägare åter vaknar från sin slummer."

- Adzlan den Blinde, Krunsk mystiker, kättare och tänkare|

Bilder:

[1]

[2]

[3]